Browsing by Author "Saarentaus, Vera"
Now showing items 1-2 of 2
-
Saarentaus, Vera (2018)Avhandlingen undersöker om faderskapslagens (11/2015) 67 § uppfyller de krav som Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis uppställer på utomäktenskapliga barns jämlika rätt till arvsställning i sin biologiska fars släktgren, särskilt såsom den framträder i de centrala avgörandena Marckx mot Belgien, Mazurek mot Frankrike, Brauer mot Tyskland, Fabris mot Frankrike, Mitzinger mot Tyskland samt Wolter och Sarfert mot Tyskland. Samtidigt betraktas lagrummet som en yttring av de grundläggande och mänskliga rättigheternas relevans på familje- och kvarlåtenskapsrättens område. Metoden är rättsdogmatisk och begagnar Juha Karhus begrepp situationskänslighet, med vilket avses en särskild juridisk teknik som utgår från det enskilda fallets individuella särdrag och sammanhang för att gestalta de tillämpliga normerna. Arbetets disposition framskrider från gestaltning av sammanhanget till konkret tolkningsrekommendation. I avsnitt 2 presenteras rättshistorisk bakgrund till arvsrätt samt det relevanta inhemska och internationella normmaterialet. Faderskapstalan är en betonat personlig rätt som framhäver respekt för barnets och faderns vilja. Legal arvsrätt har av historiska skäl varit nära anknuten biologiskt släktskap, som tidigare styrktes med social tillhörighet i form av äktenskapet. Femårsfataljen i införandelagens (701/1975) 7 § 2 mom. stiftades för att förmildra de retroaktiva konsekvenserna av positiv faderskapstalan i lagen om faderskap (700/1975). Avsikten var att reglera arvsrätten, men samtidigt inskränktes barnets rätt att känna till sitt ursprung. Innehållet i de för avhandlingsämnet relevanta grundläggande rättigheterna GL 6 §, 10 §, 15 § och 21 § influeras av innehållet i motsvarande konventionsrättigheter, artiklarna 8, 14, P1-1 och P12-1. Tillämpningen av de grundläggande och mänskliga rättigheterna i faderskapsfrågor föranleder en avvägning mellan faderskapets personrättsliga och förmögenhetsrättsliga sida. Beredningen av FadL 67 § producerade en debatt om vad rättssäkerhet utkräver av utomäktenskapliga barn retroaktiva rätt att väcka faderskapstalan och synliggjorde polariserade förhållningssätt till de grundläggande och mänskliga rättigheternas tillämpning på ett familjeförmögenhetsrättsligt problem. Slutresultatet blev en komplicerad norm som åtskiljer faderskapet och arvsrätten. Avsnitt 3 redogör för inhemsk rättspraxis. Trolovningsbarnstalan under femårsfataljens gång tydde tidigt på fataljens jämlikhetsproblem och påminner om dagens FadL 67 §-problematik. De inhemska avgörandena påverkades så småningom av europeisk rättspraxis, i synnerhet då Finland 6.7.2010 prickades för den orubbliga tillämpningen av femårsfataljen. Tillämpningen i HD 2003:107 var uttalat legalistisk, medan den i HD 2012:11 visade en utveckling mot att harmonisera de grundläggande rättigheterna och konventionsrätten. Den sistnämnda domens minoritetsutlåtanden hade dock en avsevärd inverkan på faderskapslagens 67 § dikotoma inställning till familjerätten. I HD 2014:13 och HD 2014:14 utvecklade högsta domstolen din avvägning i angående femårsfataljen. Fallet Åbo HovR 2017:4 indikerar att FadL 67 § inte är tillämplig på arvstalan som anhängiggjorts innan faderskapslagens (11/2015) ikraftträdande. Avsnitt 4 redogör för Europadomstolens praxis. Allmänna konventionsrättsliga tolkningsprinciper presenteras. Europadomstolens rättspraxis gällande barnets rätt att känna till sitt redovisas. Därefter framställs praxis gällande det utomäktenskapliga barnets jämlika rätt till arvsställning. Proportionalitetstestet leder till tolkningen att berättigade förväntningar som baserar sig på diskriminerande lagstiftning inte skyddas mot krav på jämlik behandling. Konventionen värnar dock även om egendomsskydd och rättssäkerhet, vilket i framtiden kan leda till utvecklingen av nya tolkningar. Rättspraxis kring skälig gottgörelse för arvsförluster varierar, men i allmänhet kan den kränkta klaganden inte förvänta sig ekonomiskt betydande ersättning. Ministerkommitténs övervakning av domars verkställighet utsträcker sig inte till föregivna kränkningar, eftersom EMRD-domar inte har en erga omnes-verkan. En betraktelse av förutsägbarhets- och rättssäkerhetsbegreppen visar att dessa inte är synonyma, utan att rättssäkerhet även innebär ett krav på (etisk) godtagbarhet. Situationskänslig juridik understöder rättssäkerheten, eftersom den möjliggör en individuell och kontextuell gestaltning innan fallets juridiska analys. De grundläggande och mänskliga rättigheternas påstådda oförutsebarhet föranleds delvis av dess oklara rättskällehierarkiska ställning. Därför bör dessa tolkas situationskänsligt i sitt juridiska sammanhang utan att på förhand schematiskt fastställa deras normhierarkiska ställning. I belysning av Europadomstolens praxis beror faderskapslagens 67 § på dess tillämpning vid domstol. Lagrummet föreslås tolkas så att som ”av kärande oberoende särskilt vägande skäl” beaktas Europadomstolens avgörande Wolter och Sarfert mot Tyskland i synnerhet. Eftersom Europadomstolen utvecklat en praxis enligt vilken på diskriminerande lagstiftning baserade berättigade förväntningar inte skyddas, bör huvudregeln i FadL 67 § inte tillämpas om inte andra ”mycket vägande skäl” föreligger. Det är dock riskabelt för domstolen att spekulera vilka skäl som uppfyller måttet. Harmonisering mellan grundläggande och konventionsrättigheter befrämjar däremot rättssäkerheten.
-
Saarentaus, Vera (2020)This thesis explores the textual relations of Ian McEwan’s 2014 novel The Children Act from the law and literature perspective. Using Gérard Genette’s theory of hypertextuality as my theoretical framework, I argue that Shakespeare’s The Merchant of Venice (1596–1597) is a central hypotext of The Children Act. In chapter 2, I survey the law and literature interdiscipline, and explain how my thesis hopes to contribute to its methodology. From its beginnings in the 1970s, the law and literature movement has developed outside its original scope and is increasingly focusing on non-textual aspects of law and literature, as well as other cultural phenomena. Despite the proliferation of different approaches and methods, the interdiscipline has suffered from an underuse and underdevelopment of literary theory as relates to the legal study of literary texts. I propose that theories of textual relations are important to the legal aspect of literature, and that literary texts be selected for legal study not merely for their legal themes, but also for how they relate to and converse with earlier works. I propose the terms “legal literary texts” and “legal novel” as appellations of the texts that law in literature examines. In chapter 3, I give an account of Genette’s theory of hypertextuality, including Genettean formal and thematic transposition. Formal transposition manifests itself in The Children Act through narrativization, transforming dramatic verse to narrative prose. The thematic transposition of the novel is all of diegetic, pragmatic and semantic, the latter constituting both transmotivation and transvaluation. Lastly, I compare and contrast hypertextuality to a sibling concept, adaptation, citing Linda Hutcheon’s theory, and explain my choice of the former. Chapter 4 is devoted to quotation and allusion in The Children Act. I review quotation as a theoretical concept and analyse central quotations in the novel, including its epigraph and its quotation of Shakespeare’s Antony and Cleopatra. I compare and contrast theories of allusion. I identify and analyse important Shakespearean allusions in the novel, making the case that Shakespeare is a strong textual presence in The Children Act. I propose that the formation of a hypertextual relationship is dependent on quotation and allusion. In chapter 5 I examine The Children Act as a hypertext of Shakespeare’s The Merchant of Venice. I survey the academic field of Shakespeare and law and presenting the important role of the Inns of Court in Renaissance London’s literary and cultural life. Merchant is present in The Children Act through diegetic transposition of central characters, but this transposition is adapted to arrangement rather than character identity. Judgeship is likened to authorship in the novel. Transposing the religious conflict of the play, law and religion are shown to be essentially the same kinds of belief systems and communities. A central transposition is the judgment on blood, where a religious outsider (Shylock/Adam Henry) is essentially forcibly converted. At trial, the judge (Portia/Fiona) is directed to her decision by a sole desirable outcome that precedes argumentation. Music is a common theme for both text, but in The Children Act, music is both metonymy for all other art and a metaphor for law. In Merhcant, the weather poses a threat to business, whereas in The Children Act it is an alternative, intrusive soundscape to music. Adam Henry’s letters and poems are a transposition of the many letters as well as the caskets in Merchant. As in Merchant, life and law is revealed to be a theatrical stage. Both texts end in marital reconciliation. McEwan’s novel is a treatise of the common textuality of law and literature. Despite different institutions, ways of telling, and modes of production, the textuality of law and literature is basically the same. A legal novel’s textual relationships link it to previous legal literary texts, forming a network of texts that comment on law.
Now showing items 1-2 of 2