Browsing by Author "Silfverberg, Heidi"

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka fattigdomsupplevelser. Detta genom långvariga diakoniklienters erfarenheter och upplevelser av fattigdom i vardagen, inom välfärdskontexten och inom diakonin. Fattigdom i vardagen innebär frågan om hur bristen av pengar tar sig i uttryck i vardagen, i vardagliga val, prioriteringar och begränsningar. Fattigdom inom välfärdskontexten behandlar frågan om informanternas upplevelser av den offentliga sektorns hjälp medan fattigdom inom diakonin handlar om upplevelserna av diakonins ekonomiska hjälp. Enligt den välfärdsmodell som Finland har bär den offentliga sektorn ansvaret och skyldigheten att skydda individer från sociala risker och trygga deras utkomst i utsatta situationer, men verkligheten kan vara en annan. Med de begreppsliga perspektiven fallande genom systemet (väliinputoaminen) och diversion (poiskäännyttäminen) är antagande att den offentliga sektorns hjälp inte lyckats i att trygga de fattigas välfärd, vilket lett dem till diakonin. Forskningsfrågorna lyder således Vilka är konsekvenserna för vardagen av att inte ha pengar?, Hur banades vägen till diakonins stöd? och Hur upplever informanterna diakonins ekonomiska hjälp och dess betydelse för att få vardagen att fungera? Undersökningen gjordes genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken långvariga diakoniklienter från samma församling. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys som analysmetod och begreppen fallande genom systemet och diversion som begreppsliga perspektiv. Resultaten visade att fattigdom inte är en engångsföreteelse, utan en konstant medvetenhet som präglar hela vardagen. Bristen av pengar syns i matval, ohälsa, socialexkludering, känsla av skam och även begränsningar för barnen. Informanternas upplevelser av fattigdom inom välfärdskontexten visar att nekande beslut, orimliga krav samt strukturella orsaker leder till diversion och fallande genom systemet. Informanterna fåt inte tillräcklig hjälp av den offentliga sektorn, varför de landat hos diakonin. Upplevelserna av diakonin visar att diakonin är den enda instans som hjälpt dem. Av diakonin får de kravlöst hjälp, de upplever att de kan vända sig till diakonissan när de behöver hjälp samt att diakonins hjälp är mångsidig och bemöter deras behov även i krissituationer. Informanterna upplever även att diakonin är den instans som hållit dem flytande. I en tid då välfärdsstaten genomgår flera och stora reformer för att göra socialskyddet hållbart och möta framtidens utmaningar och behov blir det viktigt att hålla i åtanke även klientperspektivet. Informanterna efterlyser av offentliga sektorn bättre helhetsperspektiv, mera direkt kontakt med myndighetspersonen och mer tolerant bemötande samt strukturella förändringar som inte försvårar hjälpsökande och omöjliggör hjälptillgängligheten. Genom satsning på relationship-based practice, eller relationsbaserad praktik, kunde dessa efterlysningar få mer plats i välfärdssystemet samt leda till bättre hjälp för de utsatta.