Browsing by Author "Tallberg, Robert Julius"

Företagande och i synnerhet startup-företagande är nu trendigt. I en tid av osäkra utsikter har såväl politiker som näringslivet fastnat för företagande, med nygrundade företag i spetsen, som en livboj för konkurrenskraften i Finland. Trots det till synes stora intresset för startup-bolag har man inte i den offentliga diskussionen gått inför att behandla de särdrag som gäller deras finansieringsarrangemang och i synnerhet inte på ett mera detaljerat juridiskt plan. Startup-bolag utgör ett från vanligt företagande avvikande och ny form av entreprenörskap som strävar till ambitiös tillväxt genom innovativa affärsidéer och har ofta ett akut finansieringsbehov. Trots likheter emellan dem avviker startup-bolag därmed från s.k. tillväxtbolag som har en närmast teknisk definition enligt OECD och Eurostat. Då man betraktar startup-bolagets finansiering i sin helhet måste det beaktas att bolaget inte fritt kan välja källan av sin finansiering, eftersom den är endast begränsat tillgänglig från parter som kan bära bolagets finansieringsrisk. Avsaknaden av realsäkerheter och ett positivt kassaflöde kan med fog anses utgör problempunkterna vid finansiering av startup-bolag. Det understryker betydelsen av själva finansieringsinstrumentens avkastningskrav, riskhanteringsmöjligheter och kontrollrättigheter då man planerar ett startup-bolags finansieringsstruktur och då man väljer passande finansieringsinstrument. För att en kapitalplacerare skall kunna investera i bolaget krävs snabbt växande marknad, skalbara teknologier och verksamhet samt potential för stor återbetalning med snabb tidtabell. Investeringskriterierna som placerarna använder sig av kan destilleras till teamet, marknaden och teknologin. Oberoende av om investering sker enligt eget kapital, främmande kapital eller med hjälp av mezzanininstrument, innebär det alltid en delaktighet i startup-bolagets företagsrisk. Kännetecknande för startup-bolag är att verksamhets- och avtalsmodellerna samt instrumenteringen har recipierats ur den anglosaxiska världen. Samtidigt som den moderna bolagsrätten möjliggör en praktiskt taget obegränsad mängd varierande instrument innebär det en utmaning för entreprenören att – även med hjälp av rådgivare – följa med placeringsinstrumentens utveckling och verkliga innebörd då det kommer till fördelning av risken, kontrollen samt juridiska ställning och handlingsutrymme. Startup-bolag strävar till att kontrollera ägarkretsen genom inlösenklausuler i bolagsordningen i tillägg till motsvarande stadganden i delägaravtalet. Delägaravtalet är det centrala dokumentet som reglerar placerarens och entreprenörens inbördes förhållande och innehållet och fungerar som ett flexibelt och preciserande instrument som knyter ihop hela finansieringsarrangemanget. Då kapitalplaceringsverksamheten saknar närmare reglering i Finland, måste den rättsliga bedömningen av delägaravtalet göras i avtalsrättens och bolagsrättens skärningspunkt. Man kunde hävda att en viss branschpraxis redan uppkommit i Finland. Överföring av alla immateriell egendom till bolaget och placerarens rätt till avkastning är de mest centrala villkoren i delägaravtalet. Vanligtvis innehåller avtalet även stadganden om entreprenörens arbetsprestation och konkurrensförbud samt regler om beslutsmekanismer och parternas rätt vid försäljning av bolaget. Ytterligare tar delägaravtalet fasta vid överlåtelsebegränsning och inlösenklausuler, som även gäller medarbetare som lämnar bolaget. Inkomstfinansiering kan vid ett tidigt skede hjälpa bolaget och kassaflödet och det bundna kapitalets andel kan optimeras genom utnyttjande av factoring och leasing arrangemang. Då verksamheten växer förutsätts ytterligare instrument. Då placeraren eftersträvar maximering av aktiens värde framom utdelning av startup-bolagets medel och bolagets kassaflöde i sin helhet används som till bolagets verksamhet, är skuldinstrument - till skillnad från skuldfinansierade företagsköp - inte placerarens första val per se. Bolagets grundare besitter bolagets stamaktier, och placeraren intar villkor som medför en mera fördelaktig avkastningsprofil, antingen i form av preferensaktier som kan vara konvertibla men också diverse mezzanininstrument, såsom kapital- och optionslån. Slutligen kan bolagets finansieras genom lån med kovenanter, men denna typ av finansiering torde vara mindre förekommande för startup-bolag.