Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Author "Talvia, Thea"

Sort by: Order: Results:

  • Talvia, Thea (2014)
    Statligt stöd är som utgångspunkt förbjudet enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget. I artiklarna 107.2 och 107.3 FEUF stadgas dock om undantag till detta förbud. Kommissionen har en exklusiv befogenhet att bedöma huruvida en stödåtgärd är förenlig med den inre marknaden. Följaktligen har medlemsstaterna i artikel 108.3 FEUF ålagts en skyldighet att på förhand anmäla nya och ändrade stöd till kommissionen, för att kommissionen således skall ha möjlighet att granska stödens förenlighet med den inre marknaden innan de beviljas. Om medlemsstaten åsidosätter sin notifieringsskyldighet, alternativt genomför åtgärden innan kommissionen har fattat ett beslut om dess förenlighet, klassificeras stödet som olagligt. I avhandlingen analyseras konsekvenserna av stödets olaglighet. Kontrollen av statligt stöd genomgår för tillfället en omfattande reform. Reformen har även påverkat kontrollen av olagligt stöd, i synnerhet genom ändringen av procedurförordningen, som innehåller detaljerade regler om förfarandet. Kommissionen får vetskap om olagligt stöd ofta genom klagomål från en tredje part, varefter den påbörjar sin granskning. På grund av stödets olaglighet är kommissionen inte bunden av de tidsfrister som gäller för granskningen av anmälda stöd. I samband med ändringen av procedurförordningen infördes formella krav för inlämnandet av klagomål, för att därmed minska antalet ogrundade klagomål. Samtidigt försvårades dock tredje parters möjlighet att anmäla olagliga stöd. Därutöver har kommissionens befogenheter att insamla information från marknaden ökat. Kommissionen har med stöd av en ny artikel i procedurförordningen möjlighet att införskaffa information direkt från företag, utan medverkan av medlemsstaten. Genom denna ändring har kommissionen eftersträvat ett effektivare granskningsförfarande, för att därmed kunna förkorta behandlingstiderna. I och med denna ändring kan företagen bli föremål för sanktioner om de lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter till kommissionen. Under tiden som kommissionen utför sin granskning av det olagliga stödet, har den endast en begränsad möjlighet att ge förelägganden. Den nationella domstolen har således en viktig roll i uppgiften att skydda tredje parters intressen tills kommissionen har fattat ett slutligt beslut i frågan. Med stöd av den direkta verkan av artikel 108.3 FEUF kan de vars ställning påverkas av det olagliga stödet väcka talan i den nationella domstolen för att avbryta utbetalningen av stöd eller få stödet återkrävt, för att därigenom återställa konkurrenssituationen som förelåg innan det olagliga stödet beviljades. Det faktum att både kommissionen och den nationella domstolen har varsin roll i kontrollen av olagligt stöd och samtidigt behandlar ärenden, kan ändå leda till att dessa tolkar reglerna om statligt stöd på olika sätt. I samband med ändringen av procedurförordningen infördes en ny artikel om samarbetet mellan den nationella domstolen och kommissionen, för att säkerställa en konsekvent tillämpning av reglerna om statligt stöd inom hela unionen. Ett av målen med reformen av kontrollen av statligt stöd uppgavs vidare vara att förtydliga kriterierna för när stöd skall anses omfattas av stödbegreppet i artikel 107.1 FEUF. Detta förväntas underlätta identifieringen av stöd för såväl medlemsstaten som skall notifiera stöd, som den nationella domstolen som i fråga om olagligt stöd blir tvungen att tolka stödbegreppet innan den tar ställning till frågan huruvida genomförandeförbudet i artikel 108.3 FEUF har åsidosatts. Om kommissionen efter sin granskning förklarar stödet oförenligt med den inre marknaden, ålägger kommissionen medlemsstaten att återkräva stödet. Stödmottagaren kan undgå återkrav endast under exceptionella omständigheter, då stödet har erhållits som ett resultat av medlemsstatens rättsstridiga förfarande. Utan en skyldighet till återkrav av olagligt och oförenligt stöd skulle kontrollen av statligt stöd inte ha någon verklig effekt. Återkrav har dock visat sig vara ett problem på grund av medlemsstaternas ovillighet att verkställa återkravsbesluten inom utsatt tid.