Browsing by Author "Tiilikainen, Sonja"

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att utreda hur tvåspråkighet kommer till uttryck i översättarutbildning, närmare bestämt i fem översättningsämnen vid Helsingfors universitet. Undersökningen utgår från en jämförelse mellan å ena sidan svensk översättning vid Finska, finskugriska och nordiska institutionen och å andra sidan engelsk översättning, fransk filologi (översättarlinjen), rysk översättning och tysk översättning vid Institutionen för moderna språk. En annan utgångspunkt är översättarstudenternas tankar och upplevelser, vilket motiverar metodvalet enkätundersökning för materialinsamling. I enkäten utreds vilken språkpraxis som tillämpas i översättarstudierna, dvs. hur de två arbetsspråken (språkparet finska och svenska eller finska och engelska/franska/ryska/tyska) används i studierna. Syftet är att se om den språkpraxis som tillämpas stöder studenterna i att upprätthålla och utveckla sina kunskaper i båda arbetsspråken. Vidare gäller det att utreda om studenterna upplever att tvåspråkighet som en egenskap hos studierna är relevant med tanke på översättaryrket. I avhandlingens teoretiska referensram redogörs för tvåspråkighet och översättarutbildning. Tvåspråkighet behandlas i första hand enligt den allmänna indelningen individuell tvåspråkighet och samhällelig tvåspråkighet. Även översättningsvetenskapliga synpunkter på begreppet blir synliga då förhållandet mellan tvåspråkighet och översättning diskuteras. Översättarutbildning behandlas utifrån de funktioner utbildningen har. Också översättarens kompetenser diskuteras med särskild fokus på språklig kompetens, eftersom en av översättarutbildningens viktigaste funktioner är att bidra till dessa kompetenser. I avhandlingen diskuteras också tvåspråkighet i kontexten av Helsingfors universitet med utgångspunkt i tre nivåer: läroämnesnivån, institutionsnivån och universitetsnivån. Syftet är att förankra tvåspråkighet i den verklighet som avhandlingen hänför sig till och ge en vidare uppfattning (utöver studenternas upplevelser) om hur tvåspråkighet (potentiellt) kommer till uttryck i studierna. Läroämnesnivån behandlas i första hand utifrån webbplatser med information om de fem läroämnen som undersökningen gäller, institutionsnivån utifrån verksamhetsplanerna för de två jämförda institutionerna samt universitetsnivån utifrån universitetets strategi och språkprinciper. Av de 25 enkätsvaren från studenter i engelsk översättning, fransk filologi (översättarlinjen), rysk översättning och tysk översättning (s.k. EFRT-studenter) kan dras den slutsatsen att finskan är det språk som används mest inom dessa fyra läroämnen. De 13 enkätsvaren från studenter i svensk översättning (s.k. S-studenter) tyder å sin sida på att svenska används mest inom läroämnet. EFRT-studenterna verkar inte i lika hög grad som S-studenterna uppleva att studierna erbjuder en möjlighet att operera och kommunicera på båda arbetsspråken och därigenom utveckla och upprätthålla kunskaperna i språken. Såväl EFRT-studenterna som S-studenterna ser emellertid användningen av två språk som en viktig och ändamålsenlig egenskap hos studierna med tanke på översättaryrket. Enkätens svarsprocent är mycket låg, vilket har en inverkan på undersökningens reliabilitet. Undersökningen är dock i första hand kvalitativ och syftar till att ge en djupgående beskrivning och tolkning av översättarstudenters tankar och upplevelser. I synnerhet informanternas svar på de öppna frågorna ger en omfattande bild av deras tankar om och upplevelser av tvåspråkighet och språkpraxis i översättarstudierna.