Browsing by discipline "Scandinavian Languages (Native Speakers)"

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur språket i nyhetsmaterial producerat av Svenska Yle förhåller sig till standardnormen för offentlig skriven svenska. Det här görs genom att utföra en språkriktighetsanalys på ett urval av Svenska Yles material på nätet, det vill säga nyhetssajten svenska.yle.fi. Materialet i studien består av 200 nyhetsartiklar på svenska.yle.fi, fördelat mellan åtta nyhetskategorier: Inrikes, Utrikes, Sport, Huvudstadsregionen, Västnyland, Åboland, Österbotten och Östnyland. Materialet är insamlat under en konstruerad nyhetsvecka. Metoderna i studien består av både en manuell språkriktighetsanalys och en genomkörning av materialet i textbehandlingsprogrammet Microsoft Words (2016) inbyggda språkgranskningsprogram samt det separata språkgranskningsprogrammet Svefix. För att skapa en normeringsram för finlandssvenskt mediespråk används kodifierande och normerande regelverk i form av Finlandssvensk ordbok på nätet, Svenska Akademiens ordlista på nätet, Svenska Akademiens språklära och Svenska skrivregler. Därtill används de två nämnda språkgranskningsprogrammen samt den finlandssvenska mediespråkvårdens riktlinjer i form av språkrådsmejl till journalisterna och webbplatsen mediespråk.fi. Normbrotten kategoriseras enligt två olika system. För det första kategoriseras de enligt typ – ortografi, morfologi, syntax och morfosyntax samt ordval och fraseologi – för att skapa en kvantitativ översikt av materialet. För det andra kategoriseras de enligt orsak bakom normbrottet – normlucka, normkonflikt eller normkollaps – för att skapa en grund för en kvalitativ diskussion om normbrotten. Studien visar att normbrott förekommer relativt frekvent i artiklar på svenska.yle.fi: ungefär vart 54:e ord bryter mot den offentliga standardnormen. Det förekommer flest normbrott inom ortografin, främst i form av interpunktionsfel och tryckfel i stavningen. Därtill förekommer finlandismer frekvent i materialet, både som enskilda ord och som finlandsspecifika konstruktioner. Både normbrotten inom ortografin och finlandismerna kunde undvikas genom att använda språkgranskningsprogram. Studien visar också att den största orsaken bakom normbrotten (71 %) är normluckor, dvs. att skribenten inte känner till normeringen eller saknar ett ord eller uttryck i sin vokabulär. Normkollapserna (15 %), dvs. slarv, och normkonflikterna (14 %), dvs. en konflikt mellan skribentens privatsfärs språk och standardspråket, förekommer ungefär lika frekvent. Studien visar slutligen att den finlandssvenska mediespråkvårdens språkriktighetsnormering i form av specifika språkråd på mediespråk.fi och i språkrådsmejl till journalisterna inte följs i någon större utsträckning i nyhetsartiklar producerade av Svenska Yle.

Syftet med denna avhandling är att belysa hur lärarna i den finska och svenska skolan idag ser på den tvåspråkiga skolan. Anser de att den är nödvändig och skulle den ge ett mervärde till dagens skola? Målet är förutom att reda ut lärarnas åsikter och ståndpunkter också att redogöra för de olika tvåspråkiga modellerna som finns. I bakgrundskapitlettar jag upp Magmas undersökning från 2013 om Tvåspråkiga skolor och Sally Boyd & Åsa Palviainens analys av debatten som fördes 2011 om en tvåspråkig skola i Finland. Jag redogör också för hur Finlands språklag ser ut och hur tvåspråkighet och modersmål definieras. Jag redogör för tidigare forskning som behandlar tvåspråkighet. I kapitlet om skolspråk redogör jag för hur skolspråket i Finland har utvecklats från 1800-talet till idag, därtill förklarar jag närmare definitioner av tvåspråkiga skolor och språkbad. Materialet för undersökningen utgörs av fem kvalitativa intervjuer med högstadielärare i en finsk och en svensk skola i huvudstadsregionen. Analysen baserar sig på lärarnas svar i relation till Boyd & Palviainens definitioner av idealister och preservationister. Min undersökning, framförallt intervjuerna, visar att intresset för en tvåspråkig skola inte är särskilt starkt idag och problemställningen om hur man definierar en tvåspråkig skola och hur den skulle byggas upp är densamma idag som 2013. Slutligen diskuterar jag för- och nackdelarna med en tvåspråkig skola. Fördelarna är enligt min undersökning att språkgrupperna skulle föras närmare varandra vilket sannolikt skulle minska på fördomarna på båda sidorna. Hela det finländska samhället skulle berikas av att flera individer skulle behärska både finska och svenska. Samtidigt finns det nackdelar med den tvåspråkiga skolan. Till exempel att tvåspråkiga elever börjar tala mer finska sinsemellan och att det finska språket blir det dominanta i skolan. En tvåspråkig skola kan vidare innebära ett hot mot svenska skolor på tvåspråkiga orter. Nu väljer majoriteten av tvåspråkiga barn den svenska skolan men om alternativet vore en tvåspråkig skola skulle fler tvåspråkiga sannolikt välja den tvåspråkiga skolan. Detta skulle i sin tur kunna leda till att elevunderlaget i de svenska skolorna minskar och i värsta fall kunde man bli tvungen att lägga ner några svenska skolor. Det skulle behövas en tydlig modell för hur en tvåspråkig skola i Finland byggs upp för att kunna bereda en basis för en mer nyanserad debatt om frågan i samhället.

Syftet med denna studie är att med hjälp av samtalsanalys undersöka den verbala kommunikationen mellan vårdare och äldre personer med demens, med fokus på frågor som ställs av vårdare och besvaras av äldre personer med demens. Det vanligaste symtomet på demens är minnesstörningar, men vanligtvis innebär demens också störningar i andra kognitiva funktioner, som till exempel språkanvändningen. Ett samtal mellan en frisk person och en person med demens kan ses som språkligt asymmetriskt, eftersom personen med demens har nedsatta språkkunskaper och den friska parten därmed har mer ansvar och makt i samtalssituationen. När man kommunicerar med en person med demens rekommenderas det att man anpassar sitt språk till en nivå som också kan förstås av personer med språkliga begränsningar. När det gäller att ställa frågor rekommenderas det att man hellre ska ställa ja/nej-frågor eller alternativfrågor än frågeordsfrågor, eftersom ja/nej-frågor är kognitiv mindre krävande och därmed lättare för personer med demens att besvara. I studien undersöks hurdana frågor vårdare ställer till äldre personer med demens, samt hur de äldre reagerar och svarar på vårdarnas frågor. I tillägg undersöks hur vårdare agerar när den äldre personen inte svarar eller visar att hen har problem med att svara. I studien granskas också om man av responserna kan se att de äldre har minnes- och/eller språksvårigheter, och hur detta i så fall syns. Materialet utgörs av autentiska samtal mellan vårdare och äldre personer med demens, inspelade på ett svenskspråkigt dagcenter för äldre med minnessjukdom i södra Finland. Resultaten visar att 75 procent av frågorna ställda av vårdarna är ja/nej-frågor, vilket gör ja/nej-frågan till den mest frekventa frågetypen. Därtill visar resultaten att vårdarna ställer något fler frågeordsfrågor än alternativfrågor. Analysen av responserna visar att ca 63 procent av det totala antalet frågor med en person med minnessjukdom som adressat får lyckad respons, medan knappt 30 procent av frågorna får misslyckad respons. Närmare analys av responserna hos de olika frågetyperna visar att ja/nej-frågan är den frågetyp som får mest lyckade responser, och frågeordsfrågan den frågetyp som får minst lyckade responser. Resultatet pekar därmed mot att ja/nej-frågor och alternativfrågor verkar vara lättare för personer med demens att besvara än frågeordsfrågor. När de äldre inte svarar eller visar att de har problem med att svara kan man se att vårdarna både initierar reparation och slutför reparation initierad av de äldre, genom att till exempel upprepa eller omformulera frågan, ändra på ordföljden, byta ut problematiska ord, tillägga förtydligande element eller förbättra hörbarheten. I studien kan man observera ett flertal frågesekvenser där man av responsen tydligt ser att de äldres problem med att svara på frågorna har att göra med att de har en minnessjukdom. Tydligast syns minnessvårigheterna i frågesekvenser där de äldre i sin respons explicit uttrycker att de inte kan svara för att de inte minns.

Under 1900-talets första hälft inträffade en del förändringar i det svenska skriftspråket, som ledde till att skriftspråket närmade sig talspråket och blev mera informellt. Förändringarna utgörs av förskjutningar i användningen av vissa formord och avskaffandet av verbens pluralisformer. Syftet med min avhandling är att etablera hur informaliseringen av det finlandssvenska skriftspråket gick till under åren 1900-1960, och min forskningsfråga är följande: När inträffade följande förändringar i finlandssvensk skönlitteratur och finlandssvenska tidskrifter: 1. blott, allenast, endast och enbart ersattes av bara 2. användningen av negationer växlade från icke och ej till inte, och 3. verbens kongruensböjning övergavs? Som metod använder jag mig av en kvantitativ analys som går ut på att befästa fördelningen av de ovannämnda variablerna under den valda tidsperioden 1900-1960 i ett specifikt verk och sedan räkna ut den procentuella fördelningen under 5-årsperioder. Undersökningsmaterialet består av ett urval av finlandssvensk skönlitteratur och finlandssvenska tidskrifter som utkommit under åren 1900-1960. Undersökningens resultat visar att för den finlandssvenska skönlitteraturens del tog informaliseringsprocessen på allvar fart på 1920-talet. Däremot tog processen inte lika mycket tid i anspråk i de olika kategorierna; negationerna var något tidigare med att slutföra informaliseringen (1945) än bara-adverben (1955) och verbformerna (1955). De finlandssvenska tidskrifterna var betydligt senare med att genomföra informaliseringen. För de finlandssvenska tidskrifternas del var 1950-talet en kritisk tidpunkt för informaliseringsprocessen, både negationerna och verbformerna avslutade sin informaliseringsprocess i slutet av 1950-talet, medan informaliseringsprocessen för bara-adverben ännu fortgick vid tidpunkten för undersökningsperiodens slut, dvs. 1960. Min undersökning visar med andra ord att det tydligt går att se att det har skett en informalisering av det finlandssvenska skriftspråket i skönlitteraturen och tidskrifterna under åren 1900-1960. För bara-adverbens del i tidskrifterna hade informaliseringen dock inte avslutats före 1960.

Syftet med denna avhandling pro gradu har varit att undersöka vad som ligger bakom finlandssvenskars språkval i digitala webbmiljöer. Samhället har sedan 1990-talet digitaliserats i rask takt och i den västerländska civilisationen har ett liv utan internet blivit allt mer främmande. Därför är det viktigt att det uppkopplade samhället även fungerar för språkliga minoriteter och därför behöver vi undersöka hur denna grupp navigerar på internet och när de använder vilka språk och varför. Urvalet består av unga finlandssvenskar från Helsingforsområdet som alla är födda mellan åren 1995–2000. Alla talar svenska som L1-språk, men de flesta talar även finska som L1-språk, vilket avspeglar den finlandssvenska populationen väl som till hög grad är tvåspråkig, speciellt i den finländska huvudstadsregionen. Informanterna kontaktades och datan samlades in under år 2017 där det totala inspelade materialet var lite över 9 timmar långt. I studien används modern mjukvara för skärminspelning samt annoteringsprogrammet Elan vilket ger en bild av hur informanterna navigerar på sex olika webbsidor och möjliggör mätning av tiden med hög precision. Den insamlade datan operationaliserades och fördes in i SPSS där de olika variablerna kunde mätas mot varandra och jämföras med den enkätundersökning som också utgjorde en del av undersökningen. Tillvägagångsättet att samla in den här typen av data för språkforskning är relativt nytt och öppnar upp för nya framtida möjligheter inom språkforskningen. Resultaten pekade på att kompetens i finska och identifikation med den finskspråkiga folkgruppen korrelerade negativt med hur lång tid informanterna uppehöll sig på webbsidor med svenskspråkigt innehåll, det vill säga att inga belägg kunde efter hypotesprövning finnas för att en finlandssvensk identitet eller kompetens i svenska skulle ha någon påverkan på hur mycket finska eller svenska informanterna använder sig av i webbmiljöer. En negativ korrelation innebär att tiden på svenskspråkiga sidor blir mindre när informanterna uppger en högre identifikation med och kompetens i det finska språket.

Temat för den här pro gradu-avhandlingen är läromedel för ämnet svenska som andraspråk och litteratur (förkortat svenska som andraspråk). Svenska som andraspråk är den lärokurs som elever med annat modersmål än svenska, finska eller samiska läser i svenska skolor. Det är genom det ämnet som eleverna integreras i Finland. För tillfället finns det ett enda läromedel i Finland som är avsett för ämnet svenska som andraspråk. Syftet med avhandlingen är därför att undersöka vilka läromedel lärare använder i ämnet, hurdant nytt material lärarna skulle behöva och hur och varför de anpassar läromedel från Sverige till en finländsk kontext. Undersökningsmaterialet är insamlat genom kvalitativa intervjuer. Undervisningsarrangemangen i svenska som andraspråk varierar mycket mellan skolorna. Därför intervjuar jag tre olika lärargrupper som alla undervisar elever som följer lärokursen svenska som andraspråk. Grupperna är 1) lärare i svenska som andraspråk, 2) speciallärare och 3) modersmålslärare. Jag intervjuar tio lärare och diskuterar dessutom per e-post läromedelsvalet med tre lärare. Intervjuerna är mellan 10 och 46 minuter långa. Materialet är sedan transkriberat och analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Undervisningsarrangemangen varierar mellan lärargrupperna, men också inom dem. Eleverna får ibland undervisning enskilt, ibland i små grupper och ibland integrerat i modersmålsundervisningen. Analysen visar att lärarnas val av material varierar mycket och påverkas av undervisningsarrangemanget. Det som ändå främst påverkar valet av läromedel är elevens språknivå, ålder och ämneskunskap i olika ämnen. Lärarna efterlyser ett nytt läromedel t.ex. i form av en materialbank. Läromedlet borde gå att anpassa efter elevens ålder och nivå och innehålla material som behandlar flera olika läroämnen. Då lärarna använder läromedel från Sverige anpassar de vissa språkliga och samhälleliga delar till finländska förhållanden. Orsaken till anpassningen är att ämnet svenska som andraspråk ska integrera eleverna i Finland och att dessa därmed behöver kunskap om språket, samhället, kulturen och geografin i landet. Utgående från intervjuerna går det att konstatera att de svenska skolorna skulle ha bättre förutsättningar för att integrera elever om det fanns en lärarutbildning för svenska som andraspråk och finländska läromedel i ämnet. Samtidigt behövs en integrationsmodell och mer kunskap om ämnet i skolorna. Med de här åtgärderna kunde man garantera en jämställd och rättvis integration för de invandrarbarn som går i svensk skola.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur språket i nyhetsartiklar i några finlandssvenska medier förmedlar attityder om den sjunkande nativiteten i Finland, den så kallade barnbristen. De attitydförmedlande element som i synnerhet ligger i fokus är de ord och uttryck som kallas värdeord och som bär på en positiv eller negativ laddning. Undersökningen baserar sig på sammanlagt 21 nyhetsartiklar som publicerats i Hufvudstadsbladet eller på webbplatsen Svenska Yle åren 2017–2020. Samtliga artiklar behandlar den sjunkande nativiteten i Finland under de senaste åren ur olika synvinklar, från politiska och ekonomiska konsekvenser till frivillig eller ofrivillig barnlöshet. Metoden bygger på en genomgång av språket för att identifiera attitydförmedlande element, såsom värderingar, styrka och precision, varefter fynden har kategoriserats och analyserats för att se vilka attityder de förmedlar och vilken effekt de skapar. Resultaten av undersökningen visar att antalet attitydförmedlande element i artiklarna är stort och de gäller så väl den situation som den sjunkande nativiteten orsakar i Finland som de personer vars liv berörs av beslutet att bilda familj eller att inte göra det. Som en bakgrund till samtliga artiklar finns en presupposition om att de sjunkande nativitetssiffrorna är skadliga för Finland. Själva fenomenet beskrivs även med negativt laddade ord som signalerar kriser, katastrofer och problem. Det förekommer också paralleller mellan dagsläget och historiskt svåra tider, till exempel nödåren 1867–1868. Syftet med det attitydbärande språkbruket och dessa paralleller är att skapa en känsla av gemenskap och kampanda.

Syftet med avhandlingen är att undersöka samspelet mellan text och bild i fyra Pettson-böcker som är skrivna och illustrerade av Sven Nordqvist. En ikonotextuell analys utförs för att se hur förhållandet mellan text och bild ser ut. Syftet är också att undersöka syllepsernas, alltså de visuella bipersonernas förhållande till primärberättelsen. Dessutom undersöks det dubbla tilltalet i böckerna, dvs. hur böckerna tilltalar den vuxna medläsaren. I avhandlingen granskas också hur böckerna ändrats till innehåll och utseende under åren. Materialet i avhandlingen består av fyra Nordqvists Pettson-böcker, de två först- och de två sist utkomna böckerna. Böckerna som analyseras är: Pannkakstårtan (1984), Rävjakten (1986), När Findus var liten och försvann (2001) och Findus flyttar ut (2012). När ikonotexten i böckerna undersöks används Maria Nikolajevas (2000) redskap för undersökning av förhållandet mellan text och bild i bilderböcker. Analysen tar i beaktande berättelsens olika dimensioner: miljöskildring, personskildring, berättarröst och synvinkel samt tid och rörelse. Nikolajeva delar också in bilderboken i kategorierna: symmetrisk, kompletterande, expanderande eller förstärkande, kontrapunktisk och motstridig eller ambivalent bilderbok. I analysen granskas i vilken mån dessa kategorier förekommer i mitt material. Analysen visar att de analyserade böckerna innehåller inslag av alla Nikolajevas kategorier. Av den ikonotextuella analysen framgår det att förhållandet mellan text och bild oftast är kompletterande eller förstärkande. Även kontrapunkt förekommer då ord och bild ifrågasätter varandra. I böckerna förekommer kontrapunkt bl.a. i form av syllepser. De kontrapunktiska dragen i böckerna gör läsningen stimulerande och tillåter olika tolkningsmöjligheter. Handlingen i böckerna går att förstå endast av texten eller bilden, men för att läsupplevelsen skall bli komplett behövs båda. Analysen visar också att syllepserna i böckerna består av mucklor och kotavlor som med sina miner och handlingar kommenterar händelserna i primärberättelsen. Syllepserna utmanar läsarens fantasi och tillför berättelsen en ny dimension. Deras huvudsakliga funktion är att roa läsaren. I den näst sista boken, När Findus var liten och försvann, blir mucklorna en del av primärhistorien och har en avgörande roll för handlingen. För övrigt lever mucklorna sitt eget liv på uppslagen. Analysen visar att det dubbla tilltalet är allmänt förekommande i böckerna. Det dubbla tilltalet sker genom verbala och visuella detaljer som får en vuxen att dra på smilbanden. Nordqvist använder sig av intertextualitet och intratextualitet för att tilltala den vuxna medläsaren. Det dubbla tilltalet baserar sig till en stor del på den vuxnas livserfarenhet. Slutligen visar studien att böckerna ändrats till innehåll under åren. Illustrationerna i de första böckerna är mer sparsamma, medan bildytorna i de senare böckerna ofta är helt fyllda. Det förekommer oftare syllepser i de sist utkomna böckerna. Bildberättandet är mångsidigare i de senare böckerna.

Pro gradu-avhandlingen behandlar hur tvåspråkighet, kodväxling och känslospråk samspelar i olika situationer. Avhandlingens syfte är att studera vad känslospråk är och på vilket språk en tvåspråkig individ uttrycker sina känslor. Den teoretiska delen av avhandlingen tar upp diverse definitioner av tvåspråkighet, och grundar sig i stor del på François Grosjeans och Suzanne Romaines definitioner. Utöver en definition av tvåspråkighet behandlar den teoretiska delen även definitioner på kodväxling och diverse termer inom området emotiv kommunikation. Den empiriska delen av avhandlingen baserar sig på inspelat material. Materialet är inspelat under vintern 2017 och innefattar både diskussioner i en tvåspråkig familj i huvudstadsregionen och diskussioner med en fokusgrupp. På basis av detta material analyseras familjens diskussioner både kvalitativt och kvantitativt för att undersöka om kodväxling (eller någon annan form av språkbyte) sker i känsloladdade situationer. Genom diskussioner med fokusgruppen undersöker avhandlingen hur känslouttryck uppfattas i situationer där informanterna har tid att reflektera över sin språkanvändning i vardagen. Avhandlingen konstaterar att ingen har ett specifikt språk som man uttrycker känslor på, och att situationen där samtalet förs påverkar språket som väljs för att uttrycka sina känslor eller andra uttryck på. Det konstateras även att kodväxlingen är ett av många medel som kan användas för att uttrycka känslor på, men att även kroppsspråk, röstläge och ordval är av betydelse. Det som poängteras i avhandlingen är att avhandlingen inte är en generalisering av hur känslospråk fungerar i samhället, eftersom materialet är begränsat och inte tillräckligt omfattande för generaliseringar.

I dagens samhälle går det heta diskussioner om läsning med ett särskilt fokus på att barn och unga läser allt mindre än tidigare. För att öka läsintresset krävs det att inte bara skolan, utan också omgivningen kring barnen, särskilt familjen, aktivt stöder de ungas läsning. I min avhandling ser jag på vad finlandssvenska föräldrarna har att säga om sina barns läsning. Syftet med avhandlingen är att undersöka hurdan attityd föräldrar har till sina barns läsning, om föräldrarna kan ses som läsande förebilder, om föräldrarna förhåller sig olika till barnens läsning beroende på barnens ålder eller kön och hur modern teknologi påverkar läsning. Eftersom flera undersökningar (bl.a. PISA och PRILS) har kommit fram till att finlandssvenska barn har sämre läsförmåga än finska barn, koncentrerar jag min undersökning till situationen i finlandssvenska familjer. I undersökningen avser läsning inte bara läsning av skönlitteratur utan också läsning av olika sorts tidningar, facktexter och bloggar, detta för att ge en så heltäckande bild av lässituationen som möjligt. Enligt tidigare forskning som gjorts om föräldrars attityder till sina barns läsning har det kommit fram att föräldrar läser allt mindre högt för sina barn trots att de vet att högläsning är nyttigt. Samtidigt visar forskning i barn och ungas läsning (PISA och PRILS m.m) att trots att finländska barn klarar sig bra i ett internationellt sammanhang, blir resultaten i läsförmåga- och förståelse bland de finländska unga allt sämre och unga läser allt mer sällan för nöjesskull. Dessutom har forskningarna kunnat påvisa att de ungas hemförhållanden, läsintresse och läsaktivitet påverkar både deras läs- och skrivförmågan samt språkkännedom. För att förbättra läsförmågan, måste man läsa. Det spelar inte så stor roll vad man läser, men för att utvecklas behöver man hjälp och stöd av vuxna. Att barn har haft läsande förebilder samt fått ta del av läsning redan före skolålder spelar en central roll då man ser på läsutvecklingen samt attityder till och intresse för läsning. Därför är det viktigt att föräldrarna engagerar sig i barnens läsning och inte bara axlar allt ansvar på skolan. Men i den allt mer moderniserade världen, där det enkla nöjet i en skärm hela tiden finns lätt tillgängligt, kan det vara svårt att motivera de unga till läsning och forskning visar också att unga sätter mer tid på användning av modern teknologi, så som att titta på TV, surfa på sin mobil, dator eller pekplatta samt spela TV- och datorspel, än på läsning av skönlitteratur. Min avhandling baserar sig på en enkätundersökning som hundra föräldrar svarade på varav 50 % är föräldrar till barn i lågklasserna (åk 2-3) och 50 % till barn i högklasserna (åk 8-9), dessutom är 51 % förälder till pojkar och 49 % till flickor. I resultaten framgick det att föräldrar i Svenskfinland överlag har en bra attityd till sina barns läsning. De satsar på att barnen ska ha texter att läsa, är medvetna om vad barnen läser och läser högt för sina barn. Föräldrar till yngre barn och pojkar engagerar sig snäppet mer i barnens läsning än vad föräldrar till äldre barn samt flickor gör, dessa får klara sig mer på egen hand. Trots att föräldrarna läser högt för sina barn kan man inte säga att de är läsande förebilder eftersom en stor del av föräldrarna inte diskuterar läsning med sina barn och många barn ser inte sina barn läsa. Också i min undersökning kom det fram att trots att föräldrarna anser att det är viktigt att barnen läser berättar de att barnen ägnar mindre tid till läsning i jämförelse med användning av modern teknologi.