Browsing by study line "Politics and administration"

Den demokratiska legitimiteten i EU är ämne för ständig debatt. Hur man gör flernivåsystem legitima och ansvarsfulla är en av de centrala frågorna inom statskunskap idag (Black 2008). Flernivåsystem karaktäriseras av att staten inte är den enda aktören som erhåller auktoritet, och statens roll är förminskad. Sådana system präglas av fragmentering, komplexitet och ömsesidigt beroende mellan aktörer, där statliga och icke-statliga aktörer är samtidigt både tillsynsmyndigheter och reglerade av andra aktörer. En allmän EU-kritiskhet har vuxit fram bland folket i flera länder, och tilliten till unionens beslutsfattandeprocesser är fallande. Flera av de beslut som berör nationalstaterna och dess invånare fattas på EU-nivå, och därför är det viktigt att de processer som styr beslutsfattarna erhåller en stark legitimitet. Syftet med denna avhandling är att undersöka vilka mekanismer EU använder sig av för att legitimera dess beslutsfattandeprocesser. Det teoretiska ramverket består av en beskrivning av policyprocessen i EU samt teorier om flernivåstyrning och legitimitet. Legitimiteten i politiska system har många definitioner, och i denna avhandling är syftet att fokusera på institutionella aspekter av legitimitet, inte på den folkliga upplevelsen av beslutsfattarnas makt som legitim. Därmed bygger det teoretiska ramverket på litteratur som handlar om vilka mekanismer EU använder sig av för att legitimera själva processerna (throughput) och effektiviteten (output) av dess beslut. EU:s grundläggande “problem” är en svag input legitimitet, alltså måste en stor del av politiken legitimeras på output sidan. På basis av den existerande litteraturen kan man identifiera fyra legitimitetsmekanismer som EU använder sig av för att legitimera sin politik som förknippas med output legitimitet: ansvarighet, transparens, inkludering och öppenhet, samt effektivitet. Med de fyra mekanismerna från teoriavsnittet som utgångspunkt, har jag utfört en fallstudie med kvalitativ innehållsanalys av EU:s direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Jag har även studerat implementeringen av direktivet i Finland, för att få en bild av hur mekanismerna tar sig i uttryck på nationalstatlig nivå jämfört med EU. Metoden är passande för en sådan här undersökning, då syftet är att söka efter meningsbärande enheter i ett dokument för att testa ifall innehållet överensstämmer med det som teorin förespråkar. Resultaten antyder att alla fyra mekanismer finns i någon form i det valda direktivet. Såsom förväntat har vissa mekanismer en starkare närvaro än andra, men i sin helhet finns alla representerade. Effektiviteten syntes mest i förhållande till implementeringen på den nationella nivån. I utformandet av direktivet har man använt sig av många olika legitimeringsmekanismer, som ger direktivet demokratisk legitimitet och trovärdighet. Man kunde även särskilja mellan mjuka och hårda styrmekanismer i direktivet. Undersökningen kan anses vara något bristfällig i och med att jag endast haft möjlighet att undersöka vad som sägs i själva direktivet, inte det som skett medan direktivet har utformats, vem som varit delaktig o.s.v. Vidare kunde analysen ha blivit bättre ifall jag hade intervjuat någon som arbetat med EU:s processer. Vad gäller generaliserbarheten och validiteten av resultaten vågar jag dock påstå att man kan härleda vissa saker om legitimiteten i EU direktiv på basis av denna undersökning. I och med att de fyra legitimitetsmekanismerna har en stark teoretisk förankring finns det en stor sannolikhet att man skulle hitta samma eller liknande mekanismer i något annat EU direktiv eller en annan process. Slutligen kan konstateras att det finns utrymme för fortsatt forskning inom ämnet.

Ekonomins påverkan på valdeltagandet är en klassisk fråga inom samhällsvetenskaplig forskning. Existerande teori och empiri ger olika svar på hur ekonomin påverkar valdeltagandet som beror på såväl tidpunkt som kontext. De vanligaste teorierna inom dylik forskning har handlat om rationella val och mobilisering samt tillbakadragning vad kommer till valdeltagandet. Den globala finanskrisen år 2008 och eurokrisen kort därefter innebar en långvarig nedgång för Finland och det skulle dröja till år 2017 innan Finland sakta började återhämta sig från den ekonomiska kräftgången. Denna avhandling är en makroanalys av ekonomins påverkan på valdeltagandet i kommunalvalet 2017 och riksdagsvalet 2019 där alla finländska kommuner utgör populationen. Variabler som används är skattesats (endast 2017), andelen hyreshushåll, sysselsättningsgrad, betalda transfereringar (i praktiken hur mycket skatt det genomsnitt betalas per kommuninvånare) och transfereringarnas utjämnande verkan på inkomstskillnader (endast 2019). Som kontrollvariabler används andelen av befolkningen som är 64 år och över, andelen kvinnor och statistisk kommungruppering. Datan kommer från finska statistikcentralens pxWeb databaser och skatteverket. Eftersom datan innehåller vissa brytningar mot de villkor som en linjär regression förutsätter, närmare bestämt extrema värden (outliers) och heteroskedasticitet, används en så kallad robust regression för att åtgärda dessa problem samt för att öka studiens validitet och reliabilitet. Resultaten visade att ekonomins påverkan på valdeltagandet främst kan observeras i riksdagsvalet 2019. Sysselsättningsgraden var den enda variabel som var signifikant i båda valen, vilket innebär att ju högre sysselsättningsgrad, desto högre är valdeltagandet. I riksdagsvalet 2019 var andelen betalda transfereringar signifikant men inte i kommunalvalet, vilket kunde ur ett rationellt synsätt tolkas som att utiliteten (nyttan) av att rösta är högre i riksdagsvalen är i kommunalvalet när det gäller ekonomiska motiv, vilket i sin tur kan förklara det låga valdeltagandet i kommunalvalet. Övriga variabler visade inga signifikanta effekter. Slutsatsen är att det finns vissa belägg för ekonomins påverkan på valdeltagandet så att det kan observeras på en makronivå, men andra faktorer av icke-ekonomisk karaktär har troligen en minst lika stor påverkan. Annars verkar teorierna om tillbakadragning och mobilisering hålla måttet i den finländska kontexten då det visade sig att sysselsättningsgraden och betalda transfereringar i kommunerna korrelerar med valdeltagandet i allmänhet. Ju högre sysselsättningsgrad, desto högre valdeltagande och ju högre andel betalda transfereringar, desto högre valdeltagande.

Tiivistelmä Tiedekunta: Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet Koulutusohjelma: Yhteiskuntatieteiden maisteriohjelma Opintosuunta: Valtio-oppi ja hallinto Tekijä: Aala Koski Työn nimi: Fysioterapian suoravastaanoton toimeenpano julkisessa terveydenhuollossa Työn laji: Maisterintutkielma Kuukausi ja vuosi: 01/2022 Sivumäärä: 100 Avainsanat: Fysioterapian suoravastaanotto, toimeenpano, muutosprosessi, hyvät käytänteet, sote-uudistus Ohjaaja tai ohjaajat: Stefan Sjöblom (Soc & kom), Salla Sainio (THL) Säilytyspaikka: Helsingin yliopisto Tutkielmani tavoite on selvittää, miten kolme erilaista perusterveydenhuollon organisaatiota ovat toteuttaneet fysioterapian suoravastaanoton toimeenpanon. Fysioterapian suoravastaanotto tarkoittaa, että tuki- ja liikuntaelinvaivoista kärsivä asiakas voi oman terveysasemansa ajanvarauksen kautta hakeutua suoraan fysioterapeutin vastaanotolle ilman lääkärin lähetettä. Suomessa hallitus on määritellyt raamit sosiaali- ja terveydenhoidon uudistukselle. Kunnat saavat lain puitteissa itse päättää, miten toteuttavat uudistuksen hoidon vaatimusten mukaisesti. Terveyskeskusten palvelujen järjestämiseen vaikuttavat käytettävissä olevat resurssit. Fysioterapian suoravastaanotto on hoitomalli, jonka katsotaan tuovan ratkaisun tuki- ja liikuntaelinongelmien kroonistumisen ehkäisyssä, keventämään lääkärien työtaakkaa ja laskemaan terveydenhuollon kustannuksia pitkällä aikavälillä. Tämä on kvalitatiivinen tapaustutkimus, jossa käytän haastattelua tutkimusmenetelmänä. Tutkimukseni ensimmäisessä osassa selvitetään organisaatioiden taustatekijöitä. Toinen osa käsittelee muutosprosessia, jossa de Wootsin mallin avulla operationalisoin, tarkastelen dimensioita ja analysoin toimeenpanoa. De Wootsin mallissa muutosprosessi jaetaan viiteen vaiheeseen: muutospaine, yhteinen visio, muutoskapasiteetti, toteuttamiskelpoinen hanke ja lopputulos. Tutkimukseen on valittu yksiköt eri puolilta maata. Mukana on perinteinen kuntayhtymä, integroitu kuntayhtymä sekä suuri kunta antamassa kuvaa, kuinka toimeenpano sujuu eri toimintaympäristöissä. Haastatelluissa kolmessa organisaatiossa oli hyvin erilaiset menettelytavat. Yksi oli luonut oman mallin, toinen oli kehittänyt toimintaa monien vuosien aikana pienemmissä osissa saavuttaakseen kokonaisuuden ja kolmas laittoi hankejohtajat kiertämään sairaanhoitopiirin kolmeen kertaan: kartoittamaan osaamista yksiköissä, käymään läpi hankkeen eri vaiheet ja juurruttamaan uusi toimintamalli yksiköihin. Organisaatiot olivat huomioineet kaikki muutosprosessin vaiheet ja onnistuneet toimeenpanemaan muutoksen alueen tarpeiden puitteissa. De Wootsin mallin vaiheista eniten puutteita kaikilla haastatelluilla yksiköillä oli muutoskapasiteetissa. Hyviä käytänteitä löytyi kaikista haastelluista yksiköistä. Esimerkiksi yhdessä kunnassa asiakas arvioi hoidon tarpeen ja voi tulla hoitoon suoraan kadulta tai varata ajan puhelimitse tai netissä. Toisessa ohjataan henkilökuntaa antamaan suoraa palautetta toisilleen ja kolmannessa fysioterapeutit tekevät tutkimuksen lääkäreille tai vastaanottohenkilökunnalle perehdyttääkseen omaan toimintaansa. Haastattelujen kautta sain kokonaisvaltaisen kuvan toimeenpanoprosessista. Tutkimuksen ajatus oli näyttää, miten eri yksiköt ovat toteuttaneet prosessin ja antaa ideoita muille, jotka tarvitsevat tukea oman toimeenpanoprosessinsa kanssa. Tarkoitus oli myös löytää hyviä käytänteitä jaettavaksi terveydenhuollon kentälle. Tuloksia ei voida yleistää, mutta niitä voidaan hyödyntää käytännössä.

There are few events a country can experience that are as traumatizing as a civil war and its effects can affect a country and its citizens for the foreseeable future. In a civil war, one or more groups are so divided from each other that they end up in an armed conflict. Within political science, there has emerged an interest in how unstable societies, with a divided population, democratically can attempt to maintain the fragile peace. Power Sharing aims to include and distribute power between the opposing groups with the hope that they will develop an interest in avoiding further armed conflict. There are a number of different ways of distributing power and the various tools can be divided into four dimensions of power sharing. The various power-sharing dimensions are political power-sharing, economical power-sharing, military power-sharing, and territorial power-sharing. From a feminist point of view, there are several problematic aspects with power sharing. Although women often constitute the majority of the population in a post-conflict society, women as a group are often completely overlooked in favour of the conflicting groups. As a result, women often experience political exclusion and are underrepresented in politics. Women have also been overlooked for a long time in the research of power sharing and its various political effects. Therefore, the aim of the thesis is to investigate whether there is a connection between the choice of different power-sharing dimensions and the proportion of female political representation in a post-conflict society. Furthermore, I want to investigate which power-sharing dimension gives the highest proportion of female political representation in a post-conflict society. The material consists of 45 civil wars that ended between 1970 and 2022. The material is analysed using a factorial ANOVA. First, the proportion of female political representation at the first national political election after the end of the civil war is analysed. Thereafter, the proportion of female political representation as of 01.01.2022 is analysed At the first political election, the analysis shows that the use of political power-sharing and military power-sharing has a statistically significant effect on the proportion of female political representation, versus not using these. Territorial power-sharing also has a statistically significant effect if one removes the outlier that is identified. These significant findings are not found in the second analysis, but the analysis shows that the use of especially economic power-sharing and political power-sharing gave a higher proportion of female political representation compared to not using these. As the material is relatively small and there are few post-conflict societies that have not adopted political power-sharing, one must be wary of putting too much emphasise of the result. The analyses do not find that use of any of the different power-sharing dimensions results in a significantly higher proportion of female political representation than the others.

Resultatstyrningen är ett styrsystem som används i den finländska statsförvaltningen. Systemet innebär att olika nivåer inom förvaltningen ställer upp mål som de sedan strävar efter att uppnå. Strategiarbete och strategisk styrning är en central del av resultatstyrningen och det arbete som görs kring resultatstyrningen. Resultatstyrningen infördes som ett styrsystem inom statsförvaltningen i slutet av 80-talet i Finland och arbetet kring detta tog fart under 90-talet. Resultatstyrningen har sin grund i New Public Management reformen som ledde till flera olika ändringar inom den offentliga förvaltningen. Resultatstyrningen infördes i flera olika länder som en följd av NPM-reformen. Norge, Sverige och Danmark har bland annat tagit resultatstyrningen i bruk under 80-talet några år innan Finland införde detta. Resultatstyrningens centrala strategiska styrinstrument är regeringsprogrammet vilket innebär att resultatstyrningen handlar om ett samspel mellan den politiska ledningen och tjänstemannaledningen. Resultatstyrningen har genomgått flera utvecklingsprojekt sedan det infördes. I avhandlingen undersöks ledarskapets betydelse för den strategiska styrningen och resultatstyrningen med hjälp av resultatsyrningsdokument som har publicerats inom statsförvaltningen och genom enkätmaterial som samlats i samband med utvärderingen av resultatstyrningsmodellen som publicerades år 2021. Metoden som används är en kombinerad metod, där både kvalitativa och kvantitativa ansatser används. De centrala dokumenten som används i analysen är regeringsprogrammen, handboken för resultatstyrningen och dokumenten som publicerats i samband med utvecklingen av resultatstyrningen år 2012, samt utvärderingen av resultatsyrningsmodellen som har publicerats år 2021. Genom en analys av centrala resultatsyrningsdokument och tidigare insamlat enkätmaterial kan man konstatera att det har skett en utveckling. Den strategiska styrningen har utvecklats bland annat genom att nya mekanismer för den strategiska styrningen har införts. Även diskussionen om strategin och den strategiska styrningen har utvecklats. Dock kan det konstateras att det finns skillnader mellan sektorer och att det fortfarande finns utrymme för utveckling.

Målsättningen för denna studie var att ta fasta på skillnader mellan kön när det kommer till att kandidera i val. För det första undersöktes om kvinnor i större utsträckning än män kandiderat i val till följd av uppmuntran från andra, snarare än på eget initiativ. För det andra granskades om nivån av politisk jämställdhet i de länder respondenterna kandiderar i påverkar eventuella könsskillnader, och om könsskillnaderna är större i länder med lägre politisk jämställdhet. Teorin inkluderade uppmuntran, ambition, jämställdhet och representation samt strukturella hinder för kvinnor i politiken. Detta är en kvantitativ studie med statistisk dataanalys och den data som användes för analysen är insamlad av Comparative Candidate Survey (CCS), ett gemensamt multinationellt som samlar in data om kandidater som kandiderar till nationella parlamentsval i olika länder. För att kunna jämföra resultaten från analysen med politisk jämställdhet användes ett för denna avhandling skapat jämställdhetsindex. Resultaten för denna studie var både förväntade men också överraskande. Som väntat kandiderar kvinnor i större utsträckning än män tack vare uppmuntran från andra. Förvånansvärt nog kunde vi konstatera att den politiska jämställdhetsnivån har en påverkan på skillnader mellan könen och att effekten av kön, och därmed könsskillnaderna, är större i länder med en högre nivå av politisk jämställdhet. Med detta sagt lyckades denna studie både fastställa men också förkasta antaganden grundade på tidigare politisk feministisk forskning.

Magisteravhandlingen tar avstamp i den tvåsidiga vetenskapliga diskurs som råder kring ungdomars attityder till demokratins organisering. Forskningsämnet och debatten i samhället är allt mera aktuellt, särskilt under de senaste decennierna men där forskningsinriktningen av specifikt den nya generationens ungdomar fortfarande är rätt tunn. Därför finns det skäl att lyfta fram situationen bland de yngre röstberättigade. Den indirekta demokratin som de flesta västerländska demokratier bygger på har legitimitetsutmaningar i samtiden och en del forskare menar att ungdomarna är en stor orsak till detta på grund av deras passiva valdeltagande. På samma gång försvarar andra forskare att den nya generationens ungdomar inte engagerar sig mindre för det utan att de deltar på övriga sätt i egenskap av direkt demokratiska handlingar. Den tidigare forskningen lyfter fram flera centrala bakgrundsfaktorer som denna undersökning ämnar ta del av, nämligen ålder, utbildning, medborgarkompetens, politiskt intresse, nöjdhet med demokratin, partiidentifikation, politiskt förtroende, politisk vänster-högerskala och kön. Syftet är därmed att försöka se närmare på dessa där ålder är av huvudsakligt intresse för att undersöka vilka attityder ungdomar har till demokratins organisering med fokus på Finland. Materialet som används speglar samtliga bakgrundsfaktorer genom att utgå från Finlands senaste riksdagsvalsundersökning från år 2019. Tillvägagångssättet utgår från en kvantitativ metodansats där tvärsnittsdesign tillämpas för att djupgående undersöka situationen och utföra sofistikerade statistiska kontroller. Analysverktygen som används är deskriptiva statistiska analyser, bivariat analys i form av korstabeller och logistisk regressionsanalys. Centrala resultat som framgår i analyserna är att finländare generellt är nöjda med den indirekta demokratin men som den yngre åldersgruppen ungdomar (18–28 år) föredrar i mindre utsträckning än den äldre (29–98 år) när det kommer till att ens röst kan påverka det politiska beslutsfattandet. Däremot visar det sig att åldersgruppen ungdomar i jämförelse med den äldre föredrar direkt demokrati som utgår från folkomröstning i mindre utsträckning. Dessa resultat baserar sig på studiens hypoteser och därmed får studiens första hypotes stöd medan den andra ej får stöd. Slutsatserna visar först och främst på att det finns variationer gällande attityder till demokratins organisering. Dessa insikter öppnar dels upp för att kontrollera för övriga teorier om demokratiska attityder och dels vidare undersöka andra former av direkt demokrati utöver folkomröstning. För fortsatt forskning finns det således motiv att överväga metodologiska val, särskilt vilka variabler och frågor som används eftersom de kan ge helt olika svar. En annan slutledning är att studerandet av nya generationers ungdomar och deras attityder fortsättningsvis kommer att vara relevant, av den orsaken att det berättar om demokratins organisering och vart samhället är på väg i framtiden, som är fundamentalt inom den statsvetenskapliga forskningstraditionen.