Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by study line "Politics and administration"

Sort by: Order: Results:

  • Koivistoinen, Maija (2021)
    Maisterintutkielman tarkoituksena on selvittää, noudattavatko Euroopan neuvoston jäsenvaltiot Euroopan rasismin ja syrjinnän vastaisen komission (ECRI) niille antamia suosituksia. ECRI on Euroopan neuvoston alainen toimikunta, jonka päätavoitteena on valvoa, seuraavatko jäsenvaltiot Euroopan ihmisoikeussopimuksen sekä muiden valtioita sitovien ihmisoikeussopimusten rasismiin ja syrjintään liittyviä kohtia. Mikäli tarkasteltavien valtioiden toiminnassa havaitaan puutteita, antaa ECRI suosituksia ongelmien ratkaisemiseksi. Maisterintutkielman teoreettinen lähtökohta on noudattamisen teoriassa (compliance theory), joka voidaan jakaa valtioiden haluun ja kykyyn noudattaa ihmisoikeuksia. Haluun vaikuttavia tekijöitä ovat esimerkiksi noudattamisen helppous sekä valtion yleinen ilmapiiri ihmisoikeuksien saralla. Valtioiden kykyyn vaikuttavia tekijöitä ovat puolestaan rakenteelliset seikat, kuten hallinnon tehokkuus, demokratian taso sekä valtion taloudellinen tilanne. Tutkielmassa eritellään ECRI:n valtiokohtaisista valvontaraporteista 1889 suositusta, jotka kategorisoidaan ECRI:n seuraavan valvontakierroksen raporttien perusteella noudatetuiksi, osittain noudatetuiksi tai ei lainkaan noudatetuiksi sisällönanalyysissa käytetyin menetelmin. Tämän jälkeen suositusten noudattamista ja siihen vaikuttavia tekijöitä analysoidaan tilastollisesti. Tuloksista selviää, että ECRI:n antamista suosituksista on noudatettu kokonaan 15,7 %, osittain 41,7 % ja ei lainkaan 42,7 %. Kokonaan ja osittain noudatettujen suositusten osuus on siis yhteensä 57,4 %. Suosituksen tasolla on merkitystä siihen, noudatetaanko sitä vai ei. Sellaiset suositukset, joissa neuvotaan yleisiin toimenpiteisiin, tulevat varmemmin noudatetuiksi kuin spesifit toimintakehotukset. Muutoin teoreettisesta viitekehyksestä ammennetut tekijät, demokratian ja ihmisoikeuksien taso, hallinnon tehokkuus sekä valtion taloudellinen tilanne, eivät ole tilastollisesti merkittäviä tässä tutkielmassa. Kontrolloivista muuttujista aika on tilastollisesti merkittävä, mikä tarkoittaa sitä, että mitä pidempi aika valtioilla on suositusten noudattamiseen, sitä varmemmin ne niitä noudattavat.
  • Koski, Aala (2022)
    Tiivistelmä Tiedekunta: Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet Koulutusohjelma: Yhteiskuntatieteiden maisteriohjelma Opintosuunta: Valtio-oppi ja hallinto Tekijä: Aala Koski Työn nimi: Fysioterapian suoravastaanoton toimeenpano julkisessa terveydenhuollossa Työn laji: Maisterintutkielma Kuukausi ja vuosi: 01/2022 Sivumäärä: 100 Avainsanat: Fysioterapian suoravastaanotto, toimeenpano, muutosprosessi, hyvät käytänteet, sote-uudistus Ohjaaja tai ohjaajat: Stefan Sjöblom (Soc & kom), Salla Sainio (THL) Säilytyspaikka: Helsingin yliopisto Tutkielmani tavoite on selvittää, miten kolme erilaista perusterveydenhuollon organisaatiota ovat toteuttaneet fysioterapian suoravastaanoton toimeenpanon. Fysioterapian suoravastaanotto tarkoittaa, että tuki- ja liikuntaelinvaivoista kärsivä asiakas voi oman terveysasemansa ajanvarauksen kautta hakeutua suoraan fysioterapeutin vastaanotolle ilman lääkärin lähetettä. Suomessa hallitus on määritellyt raamit sosiaali- ja terveydenhoidon uudistukselle. Kunnat saavat lain puitteissa itse päättää, miten toteuttavat uudistuksen hoidon vaatimusten mukaisesti. Terveyskeskusten palvelujen järjestämiseen vaikuttavat käytettävissä olevat resurssit. Fysioterapian suoravastaanotto on hoitomalli, jonka katsotaan tuovan ratkaisun tuki- ja liikuntaelinongelmien kroonistumisen ehkäisyssä, keventämään lääkärien työtaakkaa ja laskemaan terveydenhuollon kustannuksia pitkällä aikavälillä. Tämä on kvalitatiivinen tapaustutkimus, jossa käytän haastattelua tutkimusmenetelmänä. Tutkimukseni ensimmäisessä osassa selvitetään organisaatioiden taustatekijöitä. Toinen osa käsittelee muutosprosessia, jossa de Wootsin mallin avulla operationalisoin, tarkastelen dimensioita ja analysoin toimeenpanoa. De Wootsin mallissa muutosprosessi jaetaan viiteen vaiheeseen: muutospaine, yhteinen visio, muutoskapasiteetti, toteuttamiskelpoinen hanke ja lopputulos. Tutkimukseen on valittu yksiköt eri puolilta maata. Mukana on perinteinen kuntayhtymä, integroitu kuntayhtymä sekä suuri kunta antamassa kuvaa, kuinka toimeenpano sujuu eri toimintaympäristöissä. Haastatelluissa kolmessa organisaatiossa oli hyvin erilaiset menettelytavat. Yksi oli luonut oman mallin, toinen oli kehittänyt toimintaa monien vuosien aikana pienemmissä osissa saavuttaakseen kokonaisuuden ja kolmas laittoi hankejohtajat kiertämään sairaanhoitopiirin kolmeen kertaan: kartoittamaan osaamista yksiköissä, käymään läpi hankkeen eri vaiheet ja juurruttamaan uusi toimintamalli yksiköihin. Organisaatiot olivat huomioineet kaikki muutosprosessin vaiheet ja onnistuneet toimeenpanemaan muutoksen alueen tarpeiden puitteissa. De Wootsin mallin vaiheista eniten puutteita kaikilla haastatelluilla yksiköillä oli muutoskapasiteetissa. Hyviä käytänteitä löytyi kaikista haastelluista yksiköistä. Esimerkiksi yhdessä kunnassa asiakas arvioi hoidon tarpeen ja voi tulla hoitoon suoraan kadulta tai varata ajan puhelimitse tai netissä. Toisessa ohjataan henkilökuntaa antamaan suoraa palautetta toisilleen ja kolmannessa fysioterapeutit tekevät tutkimuksen lääkäreille tai vastaanottohenkilökunnalle perehdyttääkseen omaan toimintaansa. Haastattelujen kautta sain kokonaisvaltaisen kuvan toimeenpanoprosessista. Tutkimuksen ajatus oli näyttää, miten eri yksiköt ovat toteuttaneet prosessin ja antaa ideoita muille, jotka tarvitsevat tukea oman toimeenpanoprosessinsa kanssa. Tarkoitus oli myös löytää hyviä käytänteitä jaettavaksi terveydenhuollon kentälle. Tuloksia ei voida yleistää, mutta niitä voidaan hyödyntää käytännössä.
  • Laine, Henry (2021)
    Biodiversity loss is a global environmental problem, which has both its origin and impact on society. In Finland, the issue has been addressed with an attempt to integrate biodiversity considerations from environmental sector to other policy sectors. This practice of collaboration of actors from two or more policy sectors to integrate aims and concerns derived from one policy sector into another is referred to as policy integration. By examining biodiversity considerations in water management practices for agriculture and forestry, the aim of this thesis is to find out what factors contribute to policy integration. The research question is “how have biodiversity considerations been integrated in water management guidelines for agriculture and forestry in Finland?” This question is analyzed with a theoretical framework, where five criteria for policy integration, inclusion, consistency, weighting, reporting, and resources are operationalized in qualitative content analysis. The material of the analysis consists of the policy document “Water management guidelines for agriculture and forestry”, which is complemented with three thematic interviews of water management specialists. The results of the analysis suggest that lack of discussion about inconsistencies between biodiversity and other policy objectives, lack of prioritization for biodiversity when conflicts between objectives take place, absence of precise reporting indicators for biodiversity and insufficiency and incompatibility of resources act as a barrier for policy integration. Furthermore, it is found out that the theoretical framework could be improved by adding criteria for analyzing adequate structures of governance, as well as defining the integrated policy and its goals. The main conclusion of this master’s thesis is that in order to successfully integrate policies, essential concepts and goals of the policy should be defined, efforts to minimize the inconsistencies between policy goals should be based on scientific research, and the structures of governance in the political system should be adequate to promote policy integration.
  • Mickos, Viola (2022)
    Finland har enligt internationella kartläggningar ansetts vara ett av de mest jämställda och socioekonomiskt utvecklade länderna i världen. Kvinnor har haft rätt att rösta och kandidera i riksdagsval sedan år 1907 och kommunalval sedan 1917. På nationell nivå har könsbalansen inom politiken förändrats märkbart och är idag nästintill jämn. På lokal nivå hittas däremot stora skillnader i andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Det viktigt att kvinnor deltar och representeras i det kommunala beslutsfattandet ur ett demokratiskt perspektiv, men även eftersom kommunen ofta är en viktig arbetsgivare för framförallt kvinnor. Orsaken till kvinnors frånvaro i lokalpolitiken blir därför ett intressant fenomen att studera ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att med hjälp av strukturella förklaringsmodeller kartlägga och analysera den rumsliga variationen i kvinnors politiska representation på den lokala nivån i Finland. I avhandlingen hävdas att kvinnors politiska representation i kommunfullmäktige påverkas av ett samspel mellan strukturer, aktörer och institutioner. Fokuset ligger dock på den strukturella kontexten. Tidigare studier som undersökt kvinnorepresentationen inom det politiska beslutsfattandet i Finland har ofta koncentrerat sig på den nationella nivån. För många politiker är dock lokalpolitiken ett viktigt steg på den politiska karriärstegen. Undersökningar som utförs med kommuner eller regioner i fokus kan dessutom ta fasta på och jämföra bl.a. strukturer och olikheter inom ett land, på ett sätt som inte vore möjligt på nationell nivå. Denna avhandling undersöker, med moderniseringsteorin och struktureringsteorin som grund, samt en kvantitativ metod, strukturernas påverkan på kvinnors politiska representation i de finländska kommunernas fullmäktige efter kommunalvalet år 2017. Dessutom görs en kartläggning av kommunernas strukturer och vad som kännetecknar Finlands kommunala landskap. I avhandlingens kvantitativa analys används en egen bearbetning av officiella data från Statistikcentralen. Det extensiva datamaterialet bidrar med information om kommunernas strukturella kontext och andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Resultatet i studien visar att en moderniserad strukturell kontext bidrar till en högre andel kvinnor i kommunfullmäktige, medan en traditionell kontext höjer ribban för kvinnor att ta sig in på den lokala politiska arenan. En direkt koppling mellan strukturer och kvinnorepresentation kan dock inte hävdas, utan strukturer är endast en bidragande faktor i variationen i kvinnorepresentation på lokal nivå. Resultatet understryker även budskapet om att de finländska kommunerna inte är homogena och att det kommunala självstyret som kommunerna besitter har en stor inverkan på kommunen.
  • Väyrynen, Ida (2022)
    Resultatstyrningen är ett styrsystem som används i den finländska statsförvaltningen. Systemet innebär att olika nivåer inom förvaltningen ställer upp mål som de sedan strävar efter att uppnå. Strategiarbete och strategisk styrning är en central del av resultatstyrningen och det arbete som görs kring resultatstyrningen. Resultatstyrningen infördes som ett styrsystem inom statsförvaltningen i slutet av 80-talet i Finland och arbetet kring detta tog fart under 90-talet. Resultatstyrningen har sin grund i New Public Management reformen som ledde till flera olika ändringar inom den offentliga förvaltningen. Resultatstyrningen infördes i flera olika länder som en följd av NPM-reformen. Norge, Sverige och Danmark har bland annat tagit resultatstyrningen i bruk under 80-talet några år innan Finland införde detta. Resultatstyrningens centrala strategiska styrinstrument är regeringsprogrammet vilket innebär att resultatstyrningen handlar om ett samspel mellan den politiska ledningen och tjänstemannaledningen. Resultatstyrningen har genomgått flera utvecklingsprojekt sedan det infördes. I avhandlingen undersöks ledarskapets betydelse för den strategiska styrningen och resultatstyrningen med hjälp av resultatsyrningsdokument som har publicerats inom statsförvaltningen och genom enkätmaterial som samlats i samband med utvärderingen av resultatstyrningsmodellen som publicerades år 2021. Metoden som används är en kombinerad metod, där både kvalitativa och kvantitativa ansatser används. De centrala dokumenten som används i analysen är regeringsprogrammen, handboken för resultatstyrningen och dokumenten som publicerats i samband med utvecklingen av resultatstyrningen år 2012, samt utvärderingen av resultatsyrningsmodellen som har publicerats år 2021. Genom en analys av centrala resultatsyrningsdokument och tidigare insamlat enkätmaterial kan man konstatera att det har skett en utveckling. Den strategiska styrningen har utvecklats bland annat genom att nya mekanismer för den strategiska styrningen har införts. Även diskussionen om strategin och den strategiska styrningen har utvecklats. Dock kan det konstateras att det finns skillnader mellan sektorer och att det fortfarande finns utrymme för utveckling.
  • Ellinor, Juth (2022)
    Målsättningen för denna studie var att ta fasta på skillnader mellan kön när det kommer till att kandidera i val. För det första undersöktes om kvinnor i större utsträckning än män kandiderat i val till följd av uppmuntran från andra, snarare än på eget initiativ. För det andra granskades om nivån av politisk jämställdhet i de länder respondenterna kandiderar i påverkar eventuella könsskillnader, och om könsskillnaderna är större i länder med lägre politisk jämställdhet. Teorin inkluderade uppmuntran, ambition, jämställdhet och representation samt strukturella hinder för kvinnor i politiken. Detta är en kvantitativ studie med statistisk dataanalys och den data som användes för analysen är insamlad av Comparative Candidate Survey (CCS), ett gemensamt multinationellt som samlar in data om kandidater som kandiderar till nationella parlamentsval i olika länder. För att kunna jämföra resultaten från analysen med politisk jämställdhet användes ett för denna avhandling skapat jämställdhetsindex. Resultaten för denna studie var både förväntade men också överraskande. Som väntat kandiderar kvinnor i större utsträckning än män tack vare uppmuntran från andra. Förvånansvärt nog kunde vi konstatera att den politiska jämställdhetsnivån har en påverkan på skillnader mellan könen och att effekten av kön, och därmed könsskillnaderna, är större i länder med en högre nivå av politisk jämställdhet. Med detta sagt lyckades denna studie både fastställa men också förkasta antaganden grundade på tidigare politisk feministisk forskning.
  • Piippo, Emmi (2022)
    Tässä tutkielmassa on selvitetty minkälaisia uuden julkisen hallinnan (new public governance) mukaisia yhteistyö, kumppanuus- ja verkostorakenteita pääkaupunkiseudun kaupunkien liikuntasektorilla on, jonka lisäksi vastataan siihen vahvistaako ne sosiaalista osallisuutta (social inclusion). Tutkielma on toteutettu tapaustutkimuksena ja empiirinen aineisto koostuu kuntien julkisista dokumenteista. Aineisto analysoitiin sisällönanalyysilla. Ensin etsittiin uuden julkisen hallinnan mukaisia hallintasuhteita ja analyysikehikon yläluokkina toimivat kuntien hallintasuhdekentän eri tasot. Sen jälkeen etsittiin uuden julkisen hallinnan mukaista yhteistoimintaa, joka vahvistaa sosiaalista osallisuutta edistäviä palveluita, ja analyysikehikon yläluokkana toimivat saavutettavuuden ulottuvuudet. Lopuksi pääkaupunkiseudun kaupunkeja vertailtiin toisiinsa ja vastattiin siihen minkälaisia painotuseroja kaupunkien välillä ja minkälaiseen sosiaaliseen osallisuuden vahvistamiseen uuden julkisen hallinnan mukaiset yhteistyö, kumppanuus- ja verkostosuhteet johtavat. Tutkimuksen johtopäätöksenä on, että kuntien kaikilla hallintasuhdekentillä esiintyy uuden julkisen hallinnan yhteistyö, kumppanuus- ja verkostorakenteita, jotka johtavat sosiaalisen osallisuuden lisääntymiseen usealla eri saavutettavuuden ulottuvuudella. Yleisin uuden julkisen hallinnan mukainen tapa organisoida toimintaa kaupunkien liikuntasektorilla on erilaiset verkostot ja yleisimmin yhteistyötä tehdään kasvatuksen- ja koulutuksen toimialan ja liikunta- ja urheiluseurojen kanssa. Kaupunkien välillä on ainoastaan pieniä painotuserot, jotka sijoittuvat pääasiassa paikalliselle hallintasuhdekentälle. I denna avhandling undersöktes hurdana samarbets-, partnerskap- och nätverksstrukturer det finns i enlighet med ny offentlig förvaltning (new public governance) inom den offentliga idrottssektorn i huvudstadsregionen. Studien svarar även på om dessa strukturer förstärker den sociala delaktigheten (social inclusion). Avhandlingen är en fallstudie vars empiriska material utgörs av kommunernas offentliga dokument. Studiens metod var innehållsanalys, med vilken de olika samarbetsstrukturerna undersöktes utgående från ny offentlig förvaltning. Efter detta undersöktes det utgående från olika dimensionerna av tillgänglighet hurdana samarbetsstrukturer som leder till tjänster som ökar på den sociala delaktigheten. Slutligen jämfördes de olika städerna med varandra och forskningsfrågorna om hurdana skillnaderna det finns gällande vad städerna lägger vikt vid och hurdan stärkning av social delaktighet som olika samarbetsstrukturer enligt ny offentlig förvaltning leder till besvarades. Resultaten visar att det inom städernas alla fält av ledningsrelationer finns samarbets-, partnerskap- och nätverksstrukturer som är i enlighet med ny offentlig förvaltning. Dessa samarbets-, partnerskap- och nätverksstrukturer ökar den sociala delaktigheten på flera olika dimensioner av tillgänglighet. Det vanligaste sättet att organisera tjänster inom den offentliga idrotten är genom nätverk, och de vanligaste aktörerna att samarbeta med är utbildningssektorn och idrottsföreningar. Verksamheten i de olika städerna ser väldigt lika ut även om det går att identifiera några små nyansskillnader, särskilt inom fältet för de lokala ledningsrelationerna.
  • Blom, Julian (2021)
    Under de senaste decennierna har våld som riktats mot biståndsarbetare, särskilt lokalt anställda nationella arbetare, ökat både i absoluta och relativa termer. Dessutom har rättsfall lyfts mot internationella biståndsorganisationer där man har hänvisat till oaktsamhet i omsorgspliktens (eng: Duty of Care) förverkligande. Omsorgsplikten för biståndspersonalen har därmed lyfts fram i en större utsträckning under det gångna decenniet. Organisationers omsorgsplikt gentemot sin personal betyder kort sagt ungefär att organisationer bör göra allt i sin makt för att skydda sin personal. Trots allt saknar konceptet en universell definition och dess tolkning och operationalisering varierar mellan och inom organisationer. Det finns också oklarhet om dess legala och etiska innebörd samt för vem konceptet bör tillämpas. Syftet med denna magisteravhandling var att studera omsorgspliktens innebörd som koncept och undersöka hur det definieras och tolkas. Samtidigt försökte jag identifiera varför konceptet inte ännu har genomgående institutionaliserats hos biståndsorganisationer. Studien genomfördes via kvalitativa forskningsmetoder, samt en fallstudie analys där omsorgspliktens praktiska implementering studerades. Tidigare forskning hävdar att man för att kunna förstå vem konceptet (omsorgsplikten) berör måste man först definiera dess innebörd vilken må variera beroende på legala implikationer, omgivningen och kontexten. Givet de dynamiska och oförutsägbara förhållandena som organisationer verkar inom är det svårt att tro att organisationer kan reagera och verka med globala regler, -målsättningar och -intentioner och dessutom ha full kontroll över utfallet. På grund av snabb personalomsättning, i synnerhet på fältnivå, kan organisationer förlora (eller glömma) kunskap. Institutioner är också internt potentiellt motstridiga och skapar multipla logiker som tävlar sinsemellan. Överensstämmelse kan således vara svårt uppnå då bemötandet av vissa logiker kräver trotsandet av andra logiker. Genom en institutionsteoretisk och organisatorisk inlärningsteoretisk ansats, har fyra antaganden framkallats som förklarande dimensioner till institutionaliseringsproblematiken, vilka sedan har använts som stöd för forskningen: (i) oklar definition, (ii) komplexa kontexter, (iiii) personalomsättning / organisatoriskt minne och (iv) multipla/ konkurrerande institutionella logiker. Forskningen genomfördes via litteraturanalys av MSFs externa och interna källor, intervjuer, samt en fallstudie av MSFs CoViD-nödprojekt i Mexiko, 2020. Sammanfattningsvis, har konceptet lyfts fram i en större bemärkelse under det senaste decenniet. Då det inte finns en klar universell definition eller tolkning av omsorgspliktens innebörd är det samtidigt svårt att genomgående operationalisera den på lokal nivå. Ändå uppkommer brister i beaktandet av omsorgsplikten, som delvis beror på organisatorisk glömska som resultat av snabb personalomsättning. Men en större förklarande faktor är brister i informationsflödet på grund av den organisatoriska strukturen där avdelningar blivit alltmer isolerade från varandra. Dessa avdelningar, tillika med individers legatproblem, har sina unika institutionella logiker som försvårar omsorgspliktens institutionalisering och operationalisering.