Browsing by Subject "åtalsuppgörelse"

Den organiserade brottsligheten inom kriminella nätverk är i dagens läge ett växande samhällsproblem i Finland. Brotten som begås inom ramen för organiserad brottslighet är dessutom både grova och svårutredda, vilket till största del grundar sig i en väletablerad tystnadskultur samt en ovilja att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. I diskussionen beträffande kampen mot organiserad brottslighet betonas ofta möjligheten att använda kronvittnen, det vill säga en misstänkt eller tilltalad som i utbyte mot strafflindring medverkar till utredningen av någon annans brott. Erfarenhet från länder som tillåter användningen av kronvittnen, exempelvis Norge och Danmark, visar att införandet av en bestämmelse om strafflindring för kronvittnen har haft en positiv inverkan på möjligheten att lagföra medlemmar av kriminella nätverk och möjligheten att klara upp brott. I Finland är det möjligt att i enlighet med 6 kap. 6 § strafflagen ta i beaktande att en gärningsperson har strävat efter att främja utredningen av sin egen brottslighet. Den nuvarande lagstiftningen tillåter dock inte strafflindring till följd av medverkan vid utredningen av en tredje persons brottslighet. Syftet med denna juris magisteravhandling är därför att analysera möjligheten att i Finland införa en bestämmelse som möjliggör strafflindring för kronvittnen som medverkar till utredningen av andra personers brottslighet. Avhandlingen analyserar och jämför även hur våra nordiska grannländer Sverige, Norge och Danmark har valt att förhålla sig till denna typ av strafflindringsgrund. Avhandlingen resulterar i den slutsatsen att det finns både för- och nackdelar med kronvittnessystem. Förutom att kronvittnessystem har ansetts fungera som ett incitament för att få kriminella att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna är ett kronvittnessystem även fördelaktigt ur ett effektivitetsperspektiv. Användningen av kronvittnen har dessutom framförallt ansetts vara effektivt i utredningar av brott som har begåtts av fler än en person, vilket ofta är fallet då det handlar om brott som begås av kriminella nätverk. Den främsta nackdelen som lyfts fram med kronvittnen berör rättssäkerhetsaspekter, och mer specifikt bevisvärdering och rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen har dock framhållit att kronvittnessystem inte är ett hot mot rättssäkerhet förutsatt att kronvittnesutsagan får stöd av annan bevisning och att det i slutändan är upp till domstolen att ta ett beslut kring huruvida strafflindring ska beviljas på basen av de uppgifter som kronvittnet lämnat. Slutligen konstateras i avhandlingen att det i detta skede finns skäl att i Finland utreda huruvida en bestämmelse om strafflindring vid medverkan till utredningen av annans brottslighet bör inkluderas i strafflagen.