Browsing by Subject "Filosofiska undersökningar"
Now showing items 1-2 of 2
-
(2020)I denna tvådelade avhandling undersöks Sextus Empiricus pyrrhonska skepticism (Del I) samt Ludwig Wittgensteins filosofi i förhållande till skepticism (Del II). Dess syfte är trefaldigt: att redogöra för Sextus pyrrhonska skepticism, att redogöra för skepticism i Wittgensteins filosofi samt att undersöka frågan om det finns en likhet mellan Sextus pyrrhonska skepticism och Wittgensteins filosofi. Del I utgår från antik skepticism, avgränsat till den pyrrhonska skepticismen och särskilt tolkningskontroverserna kring Sextus pyrrhonska skepticism inom samtida antikforskning. I en behandling avgränsad i huvudsak till Sextus verk “Pyrrhonismens grunddrag” och med stöd av antikforskare som bl.a. Jonathan Barnes, Myles Burnyeat, Michael Frede samt Robert Hankinson redogörs för nyckelbegreppen, och dispyterna gällande tolkningen av dessa, hos Sextus: bl.a. fortgående sökande, jämbördighet, avstående från att fälla omdömen och oupprördhet. Uppmärksamheten riktas mot tolkningen av skeptikerns avstående i förhållande till skepticismens ursprung och mål samt Sextus förhållande till dogmatisk filosofi, och särskilt den omtvistade frågan om omfattningen av skeptikerns avstående från dogmer är tro av alla slag eller om avståendet begränsas till teoretiska, filosofiska och vetenskapliga grundsatser av något slag. Del II utgår från Wittgensteins filosofi och de samtida debatterna inom Wittgensteintolkningen gällande särskilt Wittgensteins filosofi i förhållande till skepticism. I en behandling avgränsad till Wittgensteins filosofi i verken “Tractatus logico-philosophicus” samt “Filosofiska undersökningar” och med stöd av Robert Fogelins och David Sterns tolkning av Wittgenstein redogörs för filosofin i båda dessa verk i en allmän översikt – bl.a. verkens uppdrag, centrala begrepp, problemställningar och förutsättningar – och i förhållande till skepticism. Även om Wittgensteins filosofi ofta tolkats i anti-skeptiska banor, utgår undersökningen från Fogelins och Sterns grundläggande perspektiv: det råder ett ambiguöst förhållande mellan anti-skeptiska och skeptiska eller icke-pyrrhonska och pyrrhonska teman i Wittgensteins filosofi, vilket kan sägas utgöra en konflikt mellan en kraft som idkar filosofi och en som försöker göra sig av med filosofi. Resultaten och slutsatserna för denna avhandling är, reflekterande ämnesvalet, oavgjorda eller tvivelaktiga – föreslående ett fortgående undersökande: I “Pyrrhonismens grunddrag” beskriver Sextus den pyrrhonska skeptikern som en fortgående sökare som genom sin motsättningarnas förmåga undersöker andra filosofers teorier och finner en jämbördighet i alla spörsmål och därmed avstår från att fälla omdömen, vilket leder till den oupprördhet som andra filosofiska skolor avger löfte om, men misslyckas i att leverera. Skeptikern förblir därmed odogmatisk, förbinder sig inte till någon position, medan avståendet från att fälla omdömen i sig inte är ett medgivande om en slutsats. I “Tractatus” påstår Wittgenstein att skepticism, utgående från verkets antagna om än tvivelaktiga principer, är uppenbart nonsens, samtidigt som detta vederläggande av skepticism förblir ambiguöst i förhållande till Wittgensteins medgivande om att “Tractatus” är nonsens. Wittgensteins synbarliga självvederläggande bär en likhet till Sextus användning av självvederläggande argument, samtidigt som detta medgivande förblir ambiguöst i förhållande till att Wittgenstein även verkar föreslå en utväg ur detta dilemma via distinktionerna mellan vad som kan sägas och vad som kan visas samt utan mening och nonsens. Men om dessa distinktioner kan nyttjas även efter ett självvederläggande förblir oklart. I “Filosofiska undersökningar” verkar Wittgenstein, med viss likhet till Sextus, avvisa försök att undantaga olika filosofiska positioners förutsättningar eller begrepp från skeptisk-undersökande kritik, samtidigt som vissa av Wittgensteins strategier för lösningar av skeptiska paradoxer gällande regelföljande och privata språk, ambiguöst nog, kan verka förutsätta just ett undantagande från skeptiska resonemang. Wittgenstein verkar därmed ha vacklande kontroll över konflikten mellan den icke-pyrrhonska kraften som idkar filosofi och den pyrrhonska kraften som försöker göra sig av med filosofi – alternativt må Wittgenstein outsagt ha avsett att en sådan olöst spänning är att föredra då den filosofiska verksamheten därmed, utan tydligt avgörande, undgår ett förfall till dogmatiska ställningstaganden gällande vad än som står på spel i filosofin.
-
(2019)Till Wittgensteins huvudverk räknas i vanliga fall Tractatus logico-philosophicus och Filosofiska undersökningar som båda granskar språket och dess roll som aktivitet. Båda verken är revolutionerande på var sitt unika sätt. Tractatus presenterar en teori om förhållandet mellan språk och verklighet. I Filosofiska undersökningar ser Wittgenstein språket som primärt och inte som ett uttryck för något underliggande. I båda verken presenterar Wittgenstein idéer om hur det meningsfulla språket är möjligt, vad ord betyder och vilka regler som förvaltar språket, för att nämna några teman som anknyter till det meningsfulla språket. Syftet med min avhandling är att ge en överblick över det Wittgenstein presenterar angående det meningsfulla språket, med betoning på bildteorin samt idén om det som kan sägas och det som måste visas i Tractatus. Bildteorin är ett försök att förklara hur språket förenas med de objekt som orden i satsen står för. I Filosofiska undersökningar koncentrerar jag mig på språkspel, förståelse, förklaring, livsform, familjelikhet, grammatik och följandet av regler. Ett huvudsakligt tema i Filosofiska undersökningar är att språket inte står för något annat än den aktivitet som är användning av språket. I en tvådelad behandling ser jag först kort på Tractatus för att sedan granska Filosofiska undersökningar med viss jämförelse av de två verken. I min forskning förlitar jag mig på en handfull Wittgensteinexperter för tolkningen av dessa krävande filosofiska verk. Jag utgår huvudsakligen från Erik Stenius läsning av Tractatus och Gordon Bakers och Peter Hackers läsning av Filosofiska undersökningar, som jag jämför med vad andra Wittgensteinforskare sagt, som Hans-Johann Glock, Georg Henrik von Wright, Howard Mounce och David Stern. På så vis strävar jag efter att skapa en uppfattning om och en förståelse för en standardläsning av Wittgenstein. Det innebär att jag inte strävar efter att dra nya slutsatser om innehållet, snarare att lyfter jag fram meningsskiljaktigheter i tolkningar av Wittgenstein och presenterar vad de beror på. Det som närmast kunde ses som slutsatser är hur olika läsningar av Wittgenstein förhåller sig till varandra. De olikheter jag presenterar här bygger långt på skillnader i tolkning av Wittgensteins filosofiska ambitioner och av hans avvikande sätt att skriva. Dessa skillnader gäller i huvudsak Filosofiska undersökningar, då boken i jämförelse med Tractatus är oteknisk och lämnar mera utrymme för tolkning. I huvudsak presenterar jag Tractatus och Filosofiska undersökningar som kontrasterande verk, men jag för även fram vissa likheter mellan verken, som gäller likheter i satskonstruktion, grammatik och syntax, bestämmandet av sanningsvärde samt avgörandet av meningsfullhet. Den huvudsakliga skillnaden i tolkning som jag för fram gäller frågan om Wittgenstein ämnar skapa en bättre filosofisk metod, eller om Wittgenstein försökt visa att filosoferandet som aktivitet är dömt att misslyckas.
Now showing items 1-2 of 2