Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "Helsingfors"

Sort by: Order: Results:

  • Rönnberg, Oskar (2020)
    Segregation is usually treated as a place-based phenomenon based on residential locations, but during the last ten years more emphasis has been put on understanding segregation as a multi-contextual phenomenon, where mobility in urban space affects the individual’s exposure to segregation. Such research has not yet been done in Helsinki, where socio-economic and ethnic segregation has been on the rise since the 1990’s, but there is anecdotal evidence of for example young people from disadvantaged neighbourhoods not being as mobile in the urban space as others. The aim of this study is to find out how socioeconomic differences and experiences from the past are linked to how people move around and use urban space in Helsinki. A survey study was carried out (N=1 266) in spring 2020 for the purposes of this research. The study is based on a self-selected sample, so the results cannot be generalized for the whole population. Spatial mobility is analyzed with four measures: which parts of the city the respondent usually moves around in, how often they visit the city center, how many of their everyday activities are located near their home, in the city center and in other neighbourhoods and municipalities, and how many of the listed places in the survey they had visited during the last year. The main research methods are linear regression, correlation analyses and statistical tests. Spatial mobility varies based on education, age, family background and mobility practices in the youth. These factors explain at most a quarter of the variance in mobility. Cultural and economic capital also correlates with mobility, but their explanatory power diminishes when education and age are controlled for. The spatial mobility is low for them who had small activity spaces in their youth, and especially for them who still live in the same neighbourhood. Those who live in the outer suburbs are among the least mobile and many of the respondents in Northeastern and Eastern Helsinki do not regularly visit Southern Helsinki. Even though there are many different factors that influence the level of mobility that are not ad-dressed in this study, the results confirm that family background and past experiences affect the individuals’ mobility practices. The results indicate that people who live in disadvantaged neighbourhoods risk exposure to segregation in different contexts of everyday life as a result of low mobility. As people with low education are underrepresented in the study, it is possible that there are some kind of immobilities in the city that have not been covered in this study. The results underline the need for more research in multi-contextual segregation and the experiences and conceptions of the city, especially regarding children and young people.
  • Dikert, Vilhelm Oskar (2017)
    I slutet av januari 1918 erövrade Helsingfors rödagardister Helsingfors. Erövringen skedde snabbt och utan större motstånd från den vita sidan. En av orsakerna till att de röda lyckades erövra staden var att de vita trupperna i Helsingfors fått order om att lämna staden. Efter erövringen av Helsingfors försökte den röda ledningen kontrollera staden och krigets gång genom löften om livsmedel och en bättre framtid för det finska folket. Detta ledde också till att man spred falsk information och propaganda, vilket huvudsakligen spreds via tidningen Työmies. Vardagen för Helsingfors invårnare förändrades radikalt, då de rödas trupper började patrulera längs med Helsingfors gator och den röda ledningen inledde utegångsförbud för stadens invånare. Rykten om vad som höll på att ske i Finland spred sig bland invånarna, men ingen visste med säkerhet vilkendera sida skulle vinna, samtidigt som oron för våld och hungersnöd växte. Denna avhandling behandlar vardagen i Helsingfors under inbördeskriget genom att granska tidningen Työmies , fyra dagböcker och en brevväxling skrivna av personer som bodde i Helsingfors eller stadens närområden under inbördeskriget. Juha Siltalas verk Sisällissodan psykohistoria fungerar som avhandlingens teoretiska ram. Boken behandlar orsakerna till varför ett inbördeskriget uppstod i Finland och varför inbördeskriget var så brutalt. Siltala går in på den mentalabild, som de båda sidorna i kriget skapade av varandra. Han analyserar också varför det var problematisk för de båda sidorna att skapa en fredlig dialog och en förståelse för varandra. Källmaterialet jag använder mig av innehåller flera konkreta exempel på vad som tänktes om de som inte var på den egna sidan. Det som enar aktörerna i mina källor är att de alla läser Työmies. Avhandlingen baserar sig på fyra dagböcker, en brevväxling och tidningen Työmies publikationer under tidsperioden från den 25 februari till den 13 april 1918. Dagboksskribenterna kommer från olika bakgrunder och de ser på inbördeskriget ur olika synvinklar. Viljo Sohkanen var en ung man som under hösten 1917 blir medlem i Dickursbys rödagarde. I hans dagboksanteckningar framkommer det att han i början av inbördeskriget tror på den röda ledningens agenda, men att hans huvudsakliga orsak till att gå med i det röda gardet är möjligheten att få lön och mat. Sohkanen vägrar dock att bära vapen och skickas ut till fronten för att jobba som sanitär. Sohkanen verkar anpassa sig till inbördeskrigets olika förhållanden fast han i bland berättar att tillgången på livsmedel är mycket dålig. Sohkanen beskriver rädslan för att inte veta när fienden kommer att anfalla och en osäkerhet om de tyska truppernas ankomst. Gerda Schybergson var en musiklärarinna från Sibbo som bodde i Helsingfors under hela inbördeskriget. Hon beskriver hur hon upplevde de patrullerande rödgardisterna som hotfulla och om osäkerheten i staden efter att de röda tagit makten. Det som stärker hennes negativa känslor var mordet på hennes yngre bror, vilket fick henne att känna hat mot de röda. Anna Rydman var en kvinna med borgerlig bakgrund. Hon är gift och har flera barn. Under inbördeskriget brevväxlar hon med sin mor. I brevväxlingen framkommer hennes oro för att livsmedlen inte kommer att räcka och en osäkerhet för framtiden. Hon som alla de borgerliga skribenterna uttrycker ett hopp om tyskarnas ankomst och ser dem som en lösning på konflikten. Tekla Hultin fungerade som politiker före inbördeskriget bröt ut. Hennes dagboksanteckningar tar upp förföljelsen av de lantdagsmän som inte lyckades lämna Helsingfors före de röda hade tagit makten. Hultin berättar om hur det kändes att bli förföljd och om känslorna om att inte kunna lita på andra människor i det vardagliga. Av alla skribenter är hon den som aktivast tar upp läget utanför Finland och den som spekulerar mest om tyskarnas ankomst. Anna Forsström jobbade under inbördeskrigets gång i Finlands Folkkommissariats Notisblad. I början på inbördeskriget tror hon starkt på den röda ledningen och på att Finlands arbetare kommer att få en bättre framtid tack vare konflikten i landet. Anna Forsström är den bland skribenterna vars tankar och åsikter förändras mest under inbördeskriget gång. I början av kriget tror hon på den röda agendan, men efter att den röda ledningen flytt från Helsingfors i april och tyskarnas närvaro i Finland var bekräftad inser hon att den röda ledningen hade ljugit för henne så känner hon sig förrådd. De olika källorna ger en bild av vad människorna i Helsingfors kände och upplevde under inbördeskriget. Genom att jämföra dem med varandra får man en bild av hur vardagen i Helsingfors kunde upplevas av de olika parterna i inbördeskriget. Dessutom ser man hur stark den röda ledningens inflytande var i börja av kriget men man ser också hur snabbt den röda ledningens makt tog slut. Avhandlingen ger en bild av de vardagliga känslorna som upplevdes i Helsingfors under inbördeskrigets gång.
  • Didrichsen, Ann Marie (2021)
    Sammandrag Fakultet: Humanistiska fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogrammet i kulturarv Studieinriktning: Konsthistoria Författare: Ann Marie Didrichsen Arbetets titel: Vi ger inte upp! Kvinnliga konstnärers bildspråk under krigstiden 1939–1945 Arbetets art: Magisteravhandling/ pro gradu avhandling Månad och år: december 2021 Sidantal: 48, inklusive källförteckning och bilagor 59 Nyckelord: minne, kollektivt minne, minnesplats, narrativ, beställningsverk, självständigt verk, potentiellt verk, tolkning, krig, brist på förnödenheter, lidande, osäkerhet, ångest, porträtt, stadsvyer, bombskydd, hemmafront, Helsingfors, front, karelska näset, evakueringar, ögonblicksbilder, dagboksanteckningar Handledare: Prof. Ville Lukkarinen Förvaringsställe: Magisteravhandlingar Helsingfors universitet Övriga uppgifter: Sammandrag: Den här avhandlingen granskar kvinnliga konstnärers bildspråk under krigsåren 1939–1945, vilka motiv som var förhärskande, om osäkerheten som rådde under denna tidsperiod syns i konsten och vilken minnesplats densamma utgör för krigs perioden. Inledningsvis behandlas krigsåren ur ett historiskt och politiskt perspektiv men också hur perioden upplevdes av enskilda individer. Konstlivet var förvånansvärt aktivt med bland annat utställningar. Som referensram granskas hur konflikter har skildrats inom konsten i Europa från 1800-talet till början av 1900-talet. Redan genom att se på ett fåtal verk kunde man konstatera att bildkonsten skildrar väl krigets utveckling från att ha gått av stapel på slagfältet till att bli mera totalt, även ett gissel för civilbefolkningen. Här konfronteras vi med beställningsverk som framhäver patriotism och förhärligar krigsherrarna till självständiga verk, som tar ställning till lidandet. De förhärskande motiven för konstnärinnorna under denna period var samma som innan kriget, det vill säga stadsvyer och landskap, porträtt och blomstermotiv. Motivvalen ses som ett sätt att hålla upp humöret - vi ger inte upp - och att tro på en bättre och normal vardag även i framtiden. Verk med en anknytning till kriget var sällsynta. I denna studie delas dessa verk upp i verk från hemmafronten det vill säga Helsingfors och verk nära fronten vid karelska näset. På hemmafronten verkade Elga Sesemann och Tove Jansson. I Sesemanns expressionistiska självporträtt kan man se känslor såsom osäkerhet, ångest och uppgivenhet. Janssons bilder från hemmafronten visar vardagen i Helsingfors med bombskydd och en son vid fronten. Både Sesemanns och Janssons verk är potentiella, vilket innebär att man kan tolka dem på olika sätt. I en jämförelse nationellt med Yngve Bäcks Kirigets melodi och internationellt med Henry Moores Shelter-teckningar var de finska konstnärinnornas bildspråk inte lika kraftfullt. I närheten av fronten verkade Helmi Kuusi och Tuulikki Pietilä, vars verk avbildar verkligheten såsom dagboksanteckningar med människor på väg, de evakuerade som måste lämna Karelen. Stämningarna av osäkerhet avbildas med hjälp av stora tomma ögon, kroppsställningar och händernas talande språk. Vid utrönande av vilken minnesplats den krigstida konsten utgjorde som kollektivt minne, utvecklades begreppen runt minnesplats med att i konstverket bör finnas element som gör det möjligt för de flesta att associera till kriget. Dessutom bör verken vara tillgängliga för allmänheten. Flera av verken var små, tillgängligheten var begränsad och associationerna till kriget många gånger subtil. Därmed blev den veritabla minnesplatsen andra konstarter såsom litteraturen och filmen med verket Okänd soldat.