Browsing by Subject "Papperslös"

Syftet med min pro gradu-avhandling är att få insyn i unga irakiska papperslösas vardag och upplevelser av att vara papperslösa i Helsingfors. Jag är även intresserad av vilka strategier de använder sig av för att hantera situationen de befinner sig i. Genom min studie vill jag öka kännedomen om denna marginaliserade grupp och bidra med kunskap om hur de själva upplever papperslösheten. Avhandlingen är avgränsad till att endast gälla den specifika grupp som blivit papperslösa till följd av avslag på asylansökan. Nationell forskning kring denna specifika grupp är väldigt bristfällig och eftersom antalet papperslösa väntas öka är det relevant att blicka närmare på denna grupp och lyfta fram de papperslösas egna perspektiv. Jag har samlat in mitt empiriska data genom fem semistrukturerade intervjuer och en uppföljande intervju. Informanterna är irakier i åldern 20 – 25 och samtliga har kommit till Finland som asylsökande år 2015. Jag har intervjuat både pojkar och flickor. Jag har kommit i kontakt med informanterna via Helsingfors diakonissanstalts projekt ”Suojattomat”. Materialet är analyserat genom en kvalitativ innehållsanalys och i analysen har jag använt det kvalitativa kodningsprogrammet Atlas.ti. Genom hela avhandlingen har fenomenologin stått som teoretisk utgångspunkt och vidare har begreppen coping, väntan och maktlöshet varit viktiga begrepp som jag fördjupat mig i. Resultaten visar att de unga irakiska papperslösas vardag präglas av känslor av ovisshet och maktlöshet. Informanterna har inga möjligheter att göra upp planer för framtiden eftersom de inte vet vad morgondagen för med sig. Samtliga är rädda för att bli avvisade och de håller sig undangömda från myndigheter. Många ser sig tvungna att konstant vara i rörelse och flytta för att undvika att bli avslöjade. Ett återvändande till ursprungslandet Irak ses som uteslutet och en tydligt framkommande coping-strategi är att förneka och förtränga tanken om avvisning. Andra strategier som hjälper ungdomarna att orka vidare är att motionera, lyssna på musik, vända sig till religionen och att använda olik slags medicinering. Även missbruk visar sig vara ett sätt att hantera den tunga tillvaron och dämpa ångesten. Social samvaro och stöd från medmänniskor hjälper de unga papperslösa att orka vidare och bidrar med en känsla av meningsfullhet. På basen av de unga papperslösas beskrivningar av sin vardag kan man dra slutsatsen att detta är en marginaliserad grupp av ungdomar som mår psykiskt väldigt dåligt. I intervjuerna skildras en stark känsla av utanförskap. Samtliga drömmer om att få stanna i Finland och leva ett alldeles normalt liv med studier, arbete och hobbyer. Inom socialt arbete är en ökad kännedom om denna målgrupps situation och deras egna perspektiv betydelsefullt för att kunna bemöta de behov de unga papperslösa har.