Browsing by Subject "Politiska fångar"

Efter inbördeskriget 1918 förändrades fånglägret i Dragsvik till Ekenäs tvångsarbetsinrättning. Till tvångsarbetsinrättningen fördes främst kommunistiska fångar vars politiska ideologi inte passade in i det vita Finland. År 1928 lyckades Detektiva centralpolisen, som var en central aktör i kampen mot kommunismen, fånga stora delar av de ledande kommunisterna i Finland. Antalet politiska fångar steg efter dessa fängslanden till ungefär 100 personer. År 1931 steg antalet politiska fångar i Ekenäs till cirka 500 personer. En orsak var det förändrade samhällsklimat som år 1930 förde med sig kommunistlagarna. Med Lapporörelsens påtryckningar förbjöds bland annat de kommunistiska tidningarna i Finland. Arbetets syfte är att utreda de politiska fångarnas tillvaro på Ekenäs tvångsarbetsinrättning och hur den skilde sig från 1928 till 1931. För att besvara frågan ställs myndigheternas perspektiv mot de politiska fångarnas. Metoden går ut på att jämföra de politiska fångarna som en aktör med myndigheterna som den andra aktören. I tidnings-artiklar från vänsterpressen, som handlar om Ekenäs tvångsarbetsinrättning, samt i minnesskildringar, lyfts de politiska fångarna fram. Myndigheternas åsikter framkommer i olika utredningar, rapporter och förhör som hittats i Detektiva centralpolisens arkiv. Studien byggs upp kring fångarnas vistelse i Ekenäs och livet inne på tvångs-arbetsinrättningen. I huvudkapitlen jämförs bland annat fångarnas arbete, studier, kamratskap 1928 och 1931. För de politiska fångarna var vistelsen i Ekenäs i mångt och mycket en fråga om att fortsätta den kommunistiska kampen. Såväl memoarerna, tidningsartiklarna som myndigheternas rapporter stöder detta. Till motståndet räknades arbetssabotage, men även studier i olika socialistiska ämnen. Fångarna läste olika kommunistiska teorier, men även facklitteratur. De studerade också språk. Det var förbjudet att föreläsaom olika marxistiska teorier för varandra, men det fanns många sätt att kringgå detta. Bland annat gav fångarna ut den hemliga tidningen Elämää yössä, som skickades omkring i cellerna för läsning. Myndigheterna försökte med olika metoder hindra de politiska fångarna från att utöva inflytande på varandra. Ett straff som fängelseledningen använde var mörk cell med vatten och bröd, som en strategi att förhindra de politiska fångarnas aktivitet. Detektiva centralpolisens strategi gick å sin sida ut på att få politiska fångar att avslöja den kommunistiska verksamheten och motståndet. De både betalade fångar för att göra avslöjanden eller skickade infiltratörer till tvångsarbetsinrättningen. Utgående från källmaterialet kan man konstatera att de politiska fångarna 1931 upplevde en svårare tillvaro i Ekenäs tvångsarbetsinrättning än 1928. En orsak var utrymmesbristen, en annan det polariserade samhällsklimatet. Framför allt i minnesskildringarna framgår det att vakterna och fängelseledningen förhöll sig klart negativare till de politiska fångarna år 1931 än fallet var 1928. Dessutom förbjöds 1931 flera verk som 1928 var tillgängliga för fångarna. Elämää yössä, som 1928 utkom i färg, kunde inte längre publiceras bland de politiska fångarna på grund av strängare bevakning. Myndigheterna misslyckades både 1928 och 1931 med att förhindra de politiska fångarna att utöva inflytande på varandra, men 1931 lyckades man reducera det kommunistiska material som fångarna hade tillgång till i tvångsarbetsinrättningen.