Browsing by Subject "humor"

Detta examensarbete behandlar humoristiska element i Vladimir Nabokovs roman Lolita samt hur dessa element återgetts i Stanley Kubricks och Adrian Lynes filmatiseringar. Syftet med studien är att analysera funktionen hos dessa element i Lolita och att understryka vikten av att bevara dem i nytolkningar av romanen. Diskussionen kontextualiseras av tidigare akademisk forskning kring romanen samt av en översikt av den symboliska rollen konceptet “Lolita” fått i populärkultur. Centrala begrepp och relevanta teoretiska frågor inom humor- och adaptionsforskning behandlas även kort. Romanen och filmatiseringarna analyseras enligt närläsningsmetod mot denna teoretiska ram. Studien påvisar att humorn i originalversionen är mångfasetterad och att den inte bara uppfyller en rent estetisk funktion, utan också spelar en viktig roll för tolkningen av berättarrösten. De viktigaste motiven i denna studie är desamma som berättaren använder sig av: det vill säga romantisk litteratur, dubbelgångartematik och diverse bärande idéer i psykoanalysen. Studien visar att humor, ironi och motstridigheter uppfyller en central funktion i och med att dessa element skapar en kritisk undermening som ifrågasätter berättarrösten. Dessa element har också en satirisk nivå som är riktad till läsaren och hens benägenhet att påbörda simplifierade och dikotomiska tolkningsmodeller på litteratur för att förenkla eller rent av sudda bort obekväm tvetydighet. Analysen av filmversionerna av Lolita demonstrerar humorns centrala roll. Kubricks film framhäver de humoristiska elementen och liknar därmed till ton och budskap originalet, medan Lynes film förbiser humorn och skapar en banal och etiskt problematisk version, trots att den är bokstavstrogen i andra avseenden. Examensarbetet påvisar att humorn i Lolita har en funktion utöver formskönhet samt åskådliggör vikten av att bibehålla dessa element i nytolkningar av romanen. Humor i Nabokov’s Lolita utgör en viktig aspekt av romanen som även bidrar till dess status som modern klassiker.

Tina Fey’s Bossypants, Amy Poehler’s Yes Please, Lena Dunham’s Not that Kind of Girl, and Mindy Kaling’s Is Everyone Hanging Out Without Me? are four rather understudied female comedic memoirs. This thesis first explores the problematic nature of defining the genre of these texts and how aspects of their ideology and fictionality affect not only the authors, but the readers as well. Secondly, the humor presented in these texts are analyzed from a cognitive perspective, mainly using Lisa Zunshine’s theory of mind. Classic humor theories such as incongruity, superiority, and relief are all critical in rendering fruitful analysis of these texts. Contrarily to some scholars, I argue that humor and amusement function actively in the mind. Tina Fey and Amy Poehler, the two comedians with the most experience in this thesis, tend to use humor as a way to seek permission to speak about uncomfortable topics that encompass the female experience. Some of these topics include female body standards, sex, marriage, motherhood, and work. As younger comedians, Mindy Kaling and Lena Dunham expand on some of these topics in similar ways, but they speak more boldly and directly about certain topics compared to their older counterparts. Fey and Poehler’s clever use of incongruous humor allowed Kaling and Dunham to write more openly about the female experience and to use humor in interesting, versatile ways. Because I argue that humor functions in the mind in potentially activating ways, I finally analyze how all four authors use humor as a tool to express feminist rhetoric. The results of the analysis show the ambiguous nature of postfeminism, and the possible emergence of a fourth wave of feminism. As comedic veterans, Tina Fey and Amy Poehler pave the way for Lena Dunham and Mindy Kaling in using humor to express different aspects of feminism. I explore the many layers of feminism, and how humor can work with feminism as powerful tool in engaging everyone, men and women, in a dialogue about feminism.