Browsing by Subject "relationship-based social work"

Denna pro pradu -avhandling handlar om egenhandledarens arbete med ensamkommande flyktingbarn. Syftet med den genomförda undersökningen var att ur ett personalperspektiv utreda hur egenhandledarna ser på sin roll. Frågeställningarna var: 1. Hur beskriver egenhandledare sin roll gentemot klienterna? 2. Vilken betydelse i arbetet ges relationen mellan egenhandledare och klient? 3. Hur inverkar klientens boendeform (och indirekt) ålder på egenhandledarens roll och hur de ser på sitt arbete? Detta undersöktes med hjälp av åtta semistrukturerade intervjuer av egenhandledare, fyra på ett familjegrupphem för 0–17 åringar, fyra på ett stödboende för 17–18 åringar. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Analysen resulterade i tre teman: relation, stöd och föräldraroll. Relationen fungerar både som mål och verktyg, utan en god relation känner egenhandledare att arbetet försvåras betydligt. Relationen ger tillit och förtroende som i sin tur ger egenhandledarna en bättre inblick i ungdomens situation, t.ex. att ungdomen känner att de kan och vill berätta på ett djupare plan hur det går för dem och vilka utmaningar de stöter på i sina liv. En god relation gör att egenhandledaren kan ha samtal med sin klient där egenhandledaren introducerar det finländska samhället. Det andra temat är stöd, som kan indelas i emotionellt och praktiskt. Stöd används i högre grad av informanter på stödboendet, vilket är ganska naturligt med tanke på stödboendets uttalade syfte - att stöda klienten på väg mot ett mera självständigt liv. Egenhandledarna beskrev arbetet med klienten i termer av föräldraskap, det handlar om sådant som föräldrar gör för sina barn. Begreppet ställföreträdande förälder bjöd dock på svårigheter, och begreppet professionalism som kristalliserades som en underkategori likaså. Ambivalens kring begreppet ställföreträdande förälder och att vara i föräldraroll förklaras dels av att klientskapet kommer att upphöra, dels av ett ansvar gentemot andra barn som man inte är egenhandledare åt och även av ett professionellt förhållningssätt. Eftersom man ändå jämför och drar paralleller mellan egenhandledarskap och föräldraskap, tolkar jag att det är begreppet ställföreträdande förälder som är svårhanterligt. Det är ett begrepp som för med sig ett stort ansvar, och kopplas till tankar om ett engagemang som gör att egenhandledare engagerar sig känslomässigt i större utsträckning än vad de egentligen orkar och än vad som är bra för klienten. Baserat på min undersökning och tidigare teori och forskning tänker jag att professionalism blir som två sidor av ett mynt, där man kan ge klienten den nära relation klienten behöver för att utvecklas och må bra, samtidigt som man som egenhandledare håller sitt engagemang på en nivå som gör att man klarar av klientarbetet. Det behövs en närhet för att fånga upp klientens känslor, och ett avstånd som gör att man inte dras med i dem utan kan hjälpa klienten i hanteringen av dessa. Vikten av arbetshandledning blir tydlig för egenhandledarens möjligheter att lyckas balansera detta på ett framgångsrikt sätt.