Browsing by Subject "svart kol"

Arktiska rådet som grundades år 1996 är det enda mellanstatliga samarbetsforumet att handskas specifikt med arktiska frågor. Rådet följer med miljöns tillstånd, utger miljöbedömningar om miljöskydd och hållbar utveckling och ger på basis av dessa policyrekommendationer åt medlemsländerna. Medlemsländerna har i alla fall i princip bundit sig till att följa rekommendationerna men rådet har inte mandat att ge juridiskt bindande rekommendationer eller att se till att de verkställs. Nivån på den nationella implementeringen av Arktiska rådets rekommendationer har visat sig vara svag i medlemsländerna men ett område där de gjort framsteg i är att implementera de rekommendationer som rådet gett om åtgärder att minska på utsläpp av svart kol. Finland är ett medlemsland som klarat sig bra med att implementera dessa rekommendationer. Genom en fallstudie över implementeringsprocessen av Arktiska rådets rekommendationer om åtgärder att minska på utsläpp av svart kol i Finland är studiens syfte att skapa en helhetsbild över händelseförloppet av implementeringen för att på så sätt förklara och förstå implementeringsprocessen i Finland. Bakom implementeringen av Arktiska rådets rekommendationer ligger det en policyprocess och genom att granska den är syftet också att systematiskt analysera vilka implementeringsfaktorer som har främjat respektive försvårat implementeringen. Det finns i regel två modeller för att studera implementering, en beslutsorienterad uppifrån-nermodell och en handlingsorienterad nerifrån-uppmodell. Den syntesmodell av de två modellerna som Sabatier utformat bildar tillsammans med Lundquists modell för implementeringsstyrning fallstudiens teoretiska utgångspunkt. Lundquists styrningsmodell utgår ifrån att man vid analys av implementering måste uppmärksamma hur strukturerna och aktörernas förmågor och beteenden påverkar genomförandet. I ett styrningsperspektiv har policytillämparens egenskaper en betydande roll för att förklara avvikelser mellan beslut och utfall vid implementeringen av policy. Studien visar att Finlands förmåga att förstå vad rekommendationerna om svart kol handlar om har främjat implementeringen, likaså Finlands vilja att tillämpa dem. Implementeringen har underlättats av klara och konsekventa målsättningar och av att Arktiska rådet och Finland anser att utsläpp av svart kol är ett problem och att utsläppen måste minskas. Målformuleringar som i början var otydliga har klarnats vilket tyder på att Arktiska rådet som policyförespråkare lärt sig under processens gång. Den arktiska regionen håller på att genomgå en förändring då klimatförändringen syns som ett betydligt varmare klimat och som smältande av havsisen, och då nya ekonomiska möjligheter i samband med det förväntas uppstå. Som ett resultat har intresset mot det arktiska området ökat. Som det centrala samarbetsorganet vad gäller Arktis har betydelsen av Arktiska rådet ökat.