Browsing by Subject "terminologi"

I denna avhandling utreds hur idéer om välfärdsstaten och om individens frihet och ansvar avspeglas i det socialpolitiska språket på termnivå i benämningarna på förmåner som infördes för personer med nedsatt arbetsförmåga vid socialförsäkringsreformer i Finland, Sverige och Norge åren 1985–2022. Då infördes några nya förmåner, och i vissa fall ändrades bestämmelserna om befintliga förmåner, som också gavs nya namn i lagstiftningen. Förmånerna som behandlas här är individuell förtidspension, rehabiliteringsstöd, rehabiliteringstillägg och arbetslivspension i Finland, sjukersättning, aktivitetsersättning och trygghetspension inom ramen för sjukersättningen i Sverige samt arbeidsavklaringspenger och uføretrygd i Norge. I början av den aktuella perioden byggdes välfärdsstaten fortfarande ut, men utbyggnaden efterträddes snart av en åtstramnings- och privatiseringspolitik och tanken på ett aktivt samhälle där alla bör delta i arbetslivet enligt förmåga och bidra till välfärden. Diskursen kring arbetsoförmåga förändrades. I stället för att fokusera på de hinder som en sjukdom eller skada medförde började man betona den återstående arbetsförmågan. Denna tanke förmedlades genom ett socialpolitiskt språkbruk som betonade aktivitet och arbete. De sista åren under perioden präglades av osäkerhet p.g.a. covid19-pandemin och krig i Europa. Man kan anse att denna utveckling avspeglas i benämningarna på socialförsäkringsförmåner som införts under den tiden. I avhandlingen besvaras följande frågor: Har det förts någon dokumenterad diskussion om benämningarna och vad lagstiftarna ville uttrycka med dem? Syns det i propositionstexterna? Har benämningarna i de tre länderna någonting gemensamt? Vilka motsvarigheter har de nya termerna fått på de andra språken i studien och uttrycker de samma saker?