Browsing by Subject "ungdomar"

Att ha tillträde till olika arenor i samhället är viktigt, speciellt för unga är känslan av tillhörighet väsentligt för välbefinnandet. I min pro gradu-avhandling synliggör jag de ungas beskrivningar av sina liv och sina erfarenheter av vad det innebär att vara 'invandrare' i Helsingforsregionen med svenska som första främmande språk. Språkkunskaper och förmåga att uttrycka sig samt att använda språket väl blir allt mer relevant i det mångkulturella samhället där människor med olika kulturella bakgrunder möts. Med hjälp av språkkunskaper ges tillträde till den värld som uttrycks och förutsätts via språket. Min teoretiska referensram är förankrad i finländsk och svensk forskning om invandring, tillhörighet, etnicitet och identitetsom tar fasta på ungdomar. Viktiga källor är bland andra Tuomas Martikainen & Lotta Haikkola (2010) och Karmela Liebkind (2000, 2007 m.fl.) Tore Otterups (2005) avhandling om ungdomars flerspråkighet och identitetskonstruktion ger bakgrundskunskap till min studie. Med hjälp av kvalitativa temaintervjuer som undersökningsmetod ger min studie en bild av invandrarungdomarnas uppfattningar, erfarenheter och känslor. De unga som är intervjuade i min pro gradu-avhandling studerar alla vid en svenskspråkig skolinstans i södra Finland. Mina informater är alla födda utanför Finlands gränser och ingendera föräldern är född finländsk, de har alla lärt sig svenska som första främmande språk i Finland. Mitt material består av elva temaintervjuer. De unga i min pro gradu-avhandling poängterar att deras känsla av tillhörighet och tillträde till olika kulturella kontexter är sammankopplat med språkkunskaper. Forskningsresultaten visar att språkkunskaper ger tillträde och ökade möjligheter i det mångkulturella samhället som vi lever i.

Den ökade droganvändningen som varit påtaglig i Finland sedan 1990-talet har beskrivits som ett ”ungdomsfenomen” och lett till diskussioner gällande en eventuellt pågående normalisering av droganvändning bland unga finländare. Även i staden Jakobstad har normaliseringsfrågan varit aktuell i och med det fokus som riktades mot ungdomsbrottsligheten i staden år 2016. Trots att studier som tangerar aspekter av normalisering av droganvändning i Finland tidigare publicerats, har endast ett fåtal anlagt ett holistiskt perspektiv på eventuella normaliseringstendenser och även färre har genomförts med ungdomar som målgrupp. I och med vikten av att anpassa drogförebyggande interventioner till aktuella användningsmönster och attityder ter sig en studie med fokus på eventuella indikationer på en normalisering av droganvändning bland unga relevant. I avhandlingen granskas droganvändning bland niondeklassare i Jakobstad ur ett normaliseringsperspektiv. Niondeklassarnas användningsmönster, kunskaper samt attityder kartläggs och analyseras med Parker et al:s (1998, 2002) normaliseringstes som teoretisk referensram. Studiens syfte var således att ge övergripande bild av den rådande situationen vad gäller ungdomars droganvändning, kännedom och attityder samt reflektera över vad detta kan betyda för det drogförebyggande arbetet. Studien, som utfördes som en elektronisk enkätundersökning, besvarades av 176 svensk- och finskspråkiga niondeklassare i Jakobstad. Ur studiens resultat framkom tämligen få tecken på ett normaliserat förhållningssätt bland ungdomarna gentemot droganvändning. Majoriteten av niondeklassarna hade aldrig använt droger och uppvisade lite intresse för framtida experimentering. Största delen av deltagarna rapporterade även relativt negativa attityder gentemot droger. Vänners droganvändning stod i förhållande till elevernas nyfikenhet och attityder (droganvändning bland vänner var i samband med en ökad nyfikenhet och positivare attityder gentemot droger) och denna faktors betydelse för det drogförebyggande arbetet diskuteras. Samtidigt visar studien på att en del ungdomar verkar ha ett tolerant förhållningssätt gentemot cannabis (och även till lugnande, sömn- och smärtlindrande mediciner) och dessa resultats implikationer för det drogförebyggande arbetet lyfts fram.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

I denna pro gradu-avhandling granskas teaterns möjligheter att främja social inklusion. Genom att analysera vad drama och teater kan ge ungdomar och hur social inklusion bland unga i ett samfund kan främjas, belyses även frågan om hur socialt arbete och teater ömsesidigt kan berika varandra. Avhandlingen är en fallstudie av Half Moon Young People’s Theatre, en barn- och ungdomsteater i Tower Hamlets i östra London. Teatern arbetar med barn och unga med ett särskilt fokus på att engagera grupper som ofta marginaliserats, exempelvis på grund av sin kulturella bakgrund eller till följd av funktionshinder. I denna studie är fokus på Half Moons projekt riktade till tonåringar: Careers in Theatre, Speak Up och ungdomsteatergrupperna Lunar och Solar. Studien är kvalitativ och studiens empiriska data har främst samlats in genom deltagande observation, intervjuer och granskning av dokument. Det empiriska materialet visar på Half Moons aktiva arbete för mångfald och för att göra verksamheten och deltagandet tillgängligt för alla barn och unga. Teatern blir en mötesplats genom vilken ungdomarna kan lära sig acceptera och uppskatta mångfalden i samfundet. Teaterarbetet bidrar till en ökad känsla för samfundet och till tolerans och förståelse för andra. Det är en glädjefylld, trygg och meningsfull fritidsverksamhet där nya vänskapskontakter kan knytas och många färdigheter övas inför framtiden. Teaterarbetet ger deltagarna bekräftelse vilket bidrar till att självförtroendet växer. Personalens engagemang och osjälviska arbete för inklusion genomsyrar verksamheten. Möjligheten att ge alla en ny chans och ett jämlikt bemötande är centralt i teaterns arbete. Forskningsresultaten pekar på teaterns potential inom socialt arbete och för att främja inklusion. Teaterns möjligheter att öka klientens delaktighet och utveckla förhållandet mellan socialarbetare och klient visar på betydelsen av etablera dylik verksamhet inom socialt arbete. Att inte låta sig begränsas, utan förutsättningslöst samarbeta över sektorer ökar chanserna att finna nya kreativa idéer och verksamhetsformer.

Ungas vardag är ett återkommande forskningsområde inom socialt arbete. Enligt tidigare forskning definieras ungas vardag av balansen mellan skola och fritid, där ungas fritid i sin tur består av mediaaktivitet, hobbyn, socialt liv och gymnastik. Ämnet diskuteras även i samhällsdebatten, där man bl.a. uppmärksammar att dagens ungdomar upplever en stor press i det vardagliga livet. Syftet med föreliggande pro gradu-avhandling är att ur ett holistiskt perspektiv studera hur finlandssvenska ungdomar i Helsingfors beskriver sin vardag. Det holistiska perspektivet utgår från att vardagen även påverkas av hur unga lever i relation med andra tillstånd och trender i samhället, utöver återkommande rutiner och program. Ett kosmopolitiskt perspektiv används för att bredda begreppet vardag genom att inkludera det samtida samhället. Det samtida samhället inbegriper ur det kosmopolitiska perspektivet bl.a. att gränser som tidigare varit tydliga håller på att luckras upp. I och med att tidigare frånskilda element nu lever parallellt och tillsammans med varandra behövs det kosmopolitiska perspektivet för att förstå ungas vardagliga kontext. Forskningsfrågorna är 1. Hurdana vardagsrutiner har finlandssvenska ungdomar i Helsingfors? och 2. Hur kan ungdomarnas vardag förstås ur ett kosmopolitiskt perspektiv? Att studera hur ungas vardag ser ut är nödvändigt inom socialt arbete för att öka förståelsen kring den kontext unga lever i. Intresset ligger i att se hur finlandssvenska ungas vardag ser ut samt hurdan insyn det kosmopolitiska perspektivet ger i ungas vardag. Materialet består av 8 transkriberade intervjuer med ungdomar som vid intervjutillfället varit 15–16 år gamla och gått i finlandssvensk skola i Helsingfors. Materialet är insamlat i samband med forskningsprojektet De unga i tiden som Nuorisotutkimusseura genomför. Som analysmetod används kvalitativ innehållsanalys. Resultaten ger fyra exempel på hur ungdomarna strukturerar sin vardag: (1) enligt träningsdagar och träningsfria dagar, (2) vardagsrutinerna regleras av föräldrar, (3) rutinerna regleras av träningstiden och (4) träningen nämns som en hobby. Vardagsrutinerna har sammanställts i vardagsscheman. Resultaten tyder på en skillnad i hur unga definierar träning och hobby, där träningen definieras som strukturerad och innehåller mera plikter än hobbyn. Hobbyn ses av ungdomarna som ett fritt element där de har möjlighet att välja vad de vill. Överlag kretsar ungas vardagsrutiner kring fyra återkommande element: hemmet, skolan, fritid (som inbegriper hobbyn och socialt liv) och träning. Resultaten pekar också på att det sociala livet hos unga som tränar 6–7 ggr/v. blir åsidosatt p.g.a. träning och andra vardagliga plikter. Den kosmopolitiska insynen presenteras med hjälp av kosmopolitiska dyader. I resultaten definieras tre dyader; (1) känslan av Gemenskap–Utanförskap, (2) uppfattningen om Vi –De och (3) uppfattningen om det Traditionella–det Gränslösa. Dyaden Gemenskap–Utanförskap hänvisar främst till en form av trivsel i olika vardagssituationer. Dyaden Vi–De förekommer ofta på vardagliga, offentliga platser där olika sociala grupper möter varandra. Uppfattningen om det Traditionella–det Gränslösa identifieras utgående från ungdomarnas framtidsplaner. Ur ett traditionellt perspektiv vill ungdomarna bilda familj och upplever att utbildning är viktigt för karriären samt att strävan efter ett gott liv är befintlig. Det gränslösa representeras av ungas önskan och möjlighet att röra sig över internationella gränser, samt karriärsrelaterade drömmar som inte påverkas av realistiskt tänkande. Ur resultaten framkommer också en övergripande dyad; Vardagsrutiner–det Föränderliga. Vardagen är det automatiska och traditionella, medan det Föränderliga representeras av framtiden och viljan att vara modern. Båda polerna behövs och finns i ungdomarnas vardagliga liv. Dessa poler samverkar med varandra och beskriver hur unga i vardagen gör val i hopp om en god framtid. Dyaderna belyser hur ungdomarna upplever båda polerna i vardagen och också pendlar mellan dessa poler. Det innebär att ungdomen inte statiskt definierar sig själv i en viss position, utan att positionen varierar beroende på t.ex. miljö, situation, socialt umgänge eller andra utomstående faktorer i vardagen. Det stöder tanken på att vardagen är mer komplex än själva rutinerna och att vardagens olika aspekter påverkar ungdomarnas val och sätt att agera.

Mental health problems are increasing, and adolescents are particularly sensitive to the development of psychological complaints. The aim of this thesis was to find out if the experience of psychological complaints among Finnish-Swedish adolescents can be explained by their experience of family support, peer support, classmate support and loneliness. It was also examined whether associations between social support and psychological complaints can be explained by loneliness. In addition, it was investigated if there are differences in experiences of psychological complaints, social support and loneliness between Finnish-Swedish youth living in the city and in the countryside. A sample of 599 Finnish-Swedish youth from grades 5, 7 and 9 completed the Health Survey of School-aged Children (HBSC) in 2018. As statistical analysis methods of this thesis, Spearman's rank correlation analysis, multiple linear regression analysis, mediation analysis, independent t-test and chi2 test were used. The results showed that family support and classmate support significantly and negatively predicted psychological complaints, that is, lower levels of family and classmate support was associated with higher levels of psychological complaints. Loneliness predicted psychological complaints significantly and positively, which means that higher levels of loneliness was associated with higher levels of psychological complaints. Peer support was not directly related to psychological complaints. Girls experienced psychological complaints to a significantly greater extent than boys according to several analyzes, and one of the analyzes also indicated that pupils in grade 9 experienced significantly higher levels of nervousness than pupils in grade 5. Among pupils in grades 7 and 9, those who lived in rural areas experienced more irritability or bad mood than those living in urban areas. Perceived socioeconomic status predicted psychological complaints significantly and negatively among pupils in grades 7 and 9. According to the results, the relationship between social support from family, peers and classmates, and psychological complaints could partly be explained by loneliness. There were no significant differences between Finnish-Swedish youth living in cities and those living in rural areas in terms of psychological complaints, social support or loneliness when pupils from all three grades were included in the analyzes. This thesis contributes to new knowledge about the well-being of Finnish-Swedish youth and could encourage development of health-promoting activities. Longitudinal research is needed in order to gain a deeper understanding of whether lower levels of social support and experiences of loneliness may be risk factors for the development of mental health problems.

Syftet med denna magistervhandling är att utreda ifall unga finlandssvenskar använder webbsidan Youtube som ett socialt medium eller inte. Samtidigt ska den undersöka ifall rådande definitioner av sociala medier är tillräckliga för att verkligen beskriva den användning av sociala medier och andra webbsidor som förekommer i dag. Avhandlingens huvudfråga lyder: i vilken mån använder unga finlandssvenskar Youtube som ett socialt medium? Tre huvudsakliga definitionspunkter för sociala medier används i avhandlingen; värde måste dras från användargenererat innehåll och användarna måste uppleva att de interagerar med andra användare, eller så ska tjänsten användas för att upprätthålla och eventuellt skapa nya sociala nätverk. Materialet samlades in genom en webbenkät. Frågorna i enkäten var byggda på de tre definitionspunkterna, och tangerade informanternas användning av Youtube på olika sätt. Sammanlagt svarade 165 personer på enkäten. För att analysera materialet användes kvalitativ innehållsanalys, genom att kategorisera de olika svaren baserat på hurdana teman och ämnen de tangerade. Avhandlingens analys tyder på att unga finlandssvenskar inte använder Youtube som ett socialt medium. Youtube användes inte för att upprätthålla sociala nätverk. Informanterna upplevde i viss mån att interaktion uppstod mellan dem och kanalerna som laddade upp videor, men inte mellan sig själva och användare som kommenterade på videor. Gällande det användargenererade innehållet, visade sig definitionen vara otillräcklig. Informanterna såg främst på videor från stora kanaler, och uppskattade i många fall specifikt ett högt produktionsvärde. Frågan om ifall värde fås från användargenererat innehåll eller inte blev därmed oklar, eftersom det är svårt att avgöra ifall dessa Youtube-kanaler kan räknas som användare eller som produktioner. Resultaten tyder på att det finns en avsaknad av gemensamma sätt att kommunicera kring sociala medier, och att sådana måste utvecklas i framtiden. Resultaten visar också att det finns en skillnad mellan definitioner som är baserade på teknik och sådana som är baserade på användning, och ifall vettiga diskussioner ska kunna föras kring sociala medier i framtiden, måste ett gemensamt sätt att kommunicera kring dem utvecklas.

Finländska ungdomarnas bristande politiska engagemang har fått mycket uppmärksamhet under de senaste åren. Valdeltagandet bland ungdomarna är lågt och partipolitiken intresserar inte de unga. Oron över vad detta kommer att ha för effekt på det demokratiska systemet växer. Forskning visar dock att politiken intresserar ungdomarna men de föredrar att delta på sätt som känns meningsfulla för dem. Människans värderingar styr hens handlingar, påverkar de val hen gör i livet och fungerar som en drivkraft. Syftet med denna avhandling är att undersöka om ungdomarnas värderingar påverkar deras politiska deltagande. Datamaterialet är en nätundersökning som gjordes i tre etapper (N=751, N=612 och N=423) kring riksdagsvalet 2015. Respondenterna var 18 - 29 åriga finländska unga vuxna (63% kvinnor) med medelåldern 25,15. Ungdomarnas värderingar mättes med The Short Schwartz´s Value Survey som innehåller tio distinkta värdegrunder som följs av en kort beskrivning. Respondenterna rangordnar dessa på en nio gradig skala. Politiska deltagandet mättes genom frågor gällande valdeltagande, andra traditionella deltagande former och nya politiska deltagandeformer. Korrelationsanalys utfördes för att se eventuella samband. Studien visar att inget samband mellan värderingar och valdeltagande fanns. Däremot fanns det negativa samband mellan andra traditionella deltagandeformer och hedonism, tradition och konformitet och positiva samband med stimulans, självbestämmande och universalism. Nya politiska deltagandeformer hade positiva samband med universalism, självbestämmande och välvillighet och negativa samband med tradition och konformitet. Forskningen visar att ungdomarnas värderingar påverkar hur de deltar i politiken. Ungdomar som värderar universalism, välvillighet, självbestämmande och stimulans högt deltar mest i politiken medan ungdomar med konservativa värderingar (tradition och konformitet) är minst benägna att delta i alla politiska deltagandeformer. Nya deltagandeformer är uppenbart mest använda bland unga vilket tyder på att det även behövs nya metoder för att få unga intresserade av traditionella deltagandeformer så som att rösta i val och engagera sig i partipolitiken.