Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Assessing the cultural potential of ecological sanitation in improving waste management and food security in the Taita Hills, Kenya

Show full item record

Title: Assessing the cultural potential of ecological sanitation in improving waste management and food security in the Taita Hills, Kenya
Author(s): Andersson, Matias
Contributor: University of Helsinki, Faculty of Science, Department of Geosciences and Geography
Discipline: Regional Studies
Language: English
Acceptance year: 2014
Abstract:
This research is aimed at investigating the possibility of implementing ecological sanitation technologies in the Taita Hills in south-eastern Kenya, therefore contributing to a sustainable local development approach. The approach taken to this aim is that of a description and analysis of social and cultural preferences regarding sanitation and the idea of reusing human excreta in agricultural production. Poor sanitation circumstances, with the range of problems that they give rise to, is a widely acknowledged and researched issue in the field of human development which is underlined by the inclusion of sanitation in both the Millennium Development Goals (MDGs) and the upcoming Sustainable Development Goals (SDGs). In addition to putting a burden of disease on affected populations, lack of proper sanitation facilities are identified as both a cause and a consequence of poverty. Sanitation solutions also play a notable role in the interaction between settlements and the natural environment. Ecological sanitation includes a wide range of technologies and other solutions with the aim of improving sanitation in a given community and simultaneously diminishing the waste that is allowed to pollute the environment, most notably water bodies. A remarkable aspect of ecological sanitation solutions in agricultural areas is the possibility of treating human waste in order to produce fertilizers suitable for usage in local farming. This would enable communities to close the cycle of nutrient flows as nutrients withdrawn from the soil in the form of agricultural produce would be returned as fertilizer. In addition, local, low-cost production of fertilizers is assumed to be a sustainable way of weakening dependence of international fertilizer markets, thereby improving rural livelihoods. The possibility of improved access to suitable fertilizers is also a key aspect of improved food security. Understanding local perceptions and attitudes regarding sanitation is crucial in finding socially and culturally applicable, acceptable and sustainable ecological sanitation solutions. This study will use semi-structured stakeholder interviews and expert interviews to investigate those attitudes, as well as to gain insights on current sanitation and farming practices. Involvement of the local views in the research process is enhanced by the use of participatory ranking exercises, thereby enabling local views and preferences to find practical and specific expression. Current sanitation solutions and their connection to the environment are also included in the interview framework. The results of the fieldwork are investigated with a qualitative content analysis to present a comprehensive picture of the current sanitation situation in relation to local livelihoods, to describe local attitudes towards different sanitation solutions and to describe how ecological sanitation solutions might be implemented that improves local livelihoods and food security. Through this, a framework will be produced that can be used for further work on ecological sanitation in the Taita Hills area. The ultimate objective of the study is to assess the feasibility and potential of using ecological sanitation to improve both food security and sanitation in the study area. The results of this study point to the conclusion that reusing human waste cannot be considered as a taboo in the Taita Hills but could be promoted through locally designed solutions as well as education and training regarding ecological sanitation.
Målet med denna forskning är att undersöka möjligheten att använda ekologiska sanitetssystem i Taitabergen i sydöstra Kenya. Dessa sanitetssystem skulle kunna befrämja en lokalt hållbar utveckling. Synvinkeln i studien är kulturgeografisk och klargörs genom en beskrivning och en analys av sociala och kulturella preferenser när det gäller sanitet och idén att återanvända människoavföring för agrikulturell produktion. Otillräckliga sanitetsförhållanden och problemen som de förorsakar är ett allmänt accepterat och mycket forskat tema inom mänskligt utveckling, vilket betonas av att sanitet har en viktig roll i både millenniemålen (MDG) och de framtida målen för hållbar utveckling (SDG) som håller på att formuleras inom de Förenta Nationerna. Otillräckliga sanitetsförhållanden leder inte bara till att sjukdomar lätt sprids bland befolkningen, utan är också både en orsak och en följd av fattigdom. Sanitetslösningar spelar också en viktig roll i växelverkan mellan en bosättning och dess omgivning. Begreppet ekologisk sanitet innebär en mängd olika tekniska och andra lösningar som har som mål att förbättra sanitet i samhället och samtidigt minska på mängden avfall som förorenar omgivningen, främst av allt vattendrag. Att göra det möjligt att behandla och återanvända människoavföring som gödsel inom agrikultur är av stor betydelse då man talar om ekologisk sanitet. I sådana fall kan cirkulationen av näringsämnen som uttagits från jorden slutas genom att överblivna näringsämnen returneras till jorden. Lokal och billig produktion av gödsel ses dessutom som ett hållbart sätt att förminska beroendet av internationella marknader för gödsel och därför förbättra den lantliga näringen. En viktig del av att förbättra matsäkerheten är att ge möjglighet för mer tillgängliga gödselämnen. Det är viktigt att förstå de lokala uppfattningar och attityder gällande sanitet för att fastslå kulturellt passande, acceptabla och hållbara ekologiska sanitetslösningar. I denna undersökning används halvstrukturerade intressentintervjuer och expertintervjuer för att undersöka de nämnda uppfattningarna och attityderna samt för att öka vetskap om dagens sanitetslösningar och lantbruksvanor. Då man utnyttjar rankningsövningar med lokala deltagare försäkrar man att lokala åsikter och attityder tas i beaktande på bästa möjliga sätt och får en praktisk och specifik framställning. Dagens sanitetslösningar och växelverkan mellan dessa och omgivningen tas också i beaktande i intervjuerna. Resultaten av fältarbetet undersöks med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys för att framställa en heltäckande bild av sanitetssituationen i förhållande till den lokala näringen, för att beskriva lokala attityder gentemot olika sanitetslösningar och för att besvara frågan hur ekologiska sanitetslösningar som förbättrar lokal försörjning och matsäkerhet kunde utveckas i området. På detta vis framställs en referensram som kan användas för fortsatt arbete inom ekologisk sanitet i Taitabergen. Det yttersta målet med undersökningen är att bedöma hur ekologiska sanitetslösningar kunde tillämpas och potentialet för att förbättra både matsäkerhet och sanitet i Taitabergen. Slutsatsen som kan dras av resultaten är att återänvändning av människoavföring inte kan anses vara ett tabu i Taitabergen utan att återamvändningen kunde befrämjas genom att använda lokalt planlagda lösningar och utbildning gällande ekologisk sanitet.


Files in this item

Files Size Format View
pro_gradu_Andersson Matias.pdf 2.178Mb PDF

This item appears in the following Collection(s)

Show full item record