Denna avhandling behandlar elektrokinetisk kapillärkromatografi (EKC) och omfattar en litteraturöversikt och en experimentell studie. Litteraturöversikten består av en inledande teoretisk genomgång av principerna för EKC. Den följs av en presentation av litteraturen rörande tillämpning av EKC vid analys av lokalbedövningsmedel. Micellär elektrokinetisk kapillärkromatografi (MEKC) är den äldsta versionen av EKC och hittills den mest använda för separation av lokalbedövningsmedel. Under de senaste åren har dock speciellt användningen av vesiklar och lipiddispersioner samt mikroemulsioner som pseudostationär fas ökat.
I den experimentella delen av arbetet användes liposom elektrokinetisk kapillärkromatografi (LEKC) för att studera växelverkningar mellan bioimiterande membraner och sex lokalbedövningsmedel och ett typiskt konserveringsmedel. De bioimiterande membranerna bestod av liposomer uppbyggda av 1-palmitoyl-2-oleyl-sn-glycero-3-fosfatidylkolin (POPC) och 1-palmitoyl-2-oleyl-sn-glycero-3-[fosfo-rac-(1-glycerol)] (POPG), med eller utan kolesterol. Retentionsfaktorer och fördelningskonstanter bestämdes för samtliga analyter. Liposomernas mobilitet, vilken behövs för beräkning av analyternas retentionsfaktorer, bestämdes genom en iterativ procedur som innebar bestämning av retentionsfaktorer för en homologisk serie alkylbenzoater. Analyternas fördelning i liposomer jämfördes med litteraturvärden för fördelningen i oktanol/vatten-system. Temperaturens inverkan på växelverkningarna undersöktes genom att utföra separationer vid 25°C, 37°C och 42°C. Studierna visade att analyternas fördelning i liposomerna minskar då kolesterol tillsätts till liposomerna. Temperaturförändringen hade en smärre, osystematisk inverkan på växelverkningarna. Korrelationen mellan de experimentellt bestämda fördelningskonstanterna i liposom/vatten-system och litteraturvärden för fördelningen i oktanol/vatten-system är relativt svag.
