Browsing by study line "Ruotsinkielinen opintolinja"
Now showing items 61-80 of 131
-
(2024)To prevent blood donors from developing iron deficiency (ferritin <15 μg/l) and subsequent anaemia (haemoglobin <120 g/l), blood services rely on information about known risk factors, including the donor’s sex and age. Menstrual blood loss is not accounted for in blood donation interval recommendations, despite being a known risk factor of iron deficiency. We aim to investigate to what extent menstrual bleeding is associated with ferritin and haemoglobin levels in female blood donors, and whether other menstruation-related factors (i.e. use of hormonal contraception, heavy menstrual bleeding) are associated with risk of iron deficiency or anaemia. The study population consisted of 482 premenopausal and 499 postmenopausal Dutch whole blood donors. Exclusion criteria were current pregnancy, BMI ≥50, ferritin ≥200, PBAC ≥400 and age <18 or ≥70 years. Menstrual blood loss was quantified using a pictorial blood assessment chart (PBAC), a semi- objective method to evaluate the number of used menstrual products and the degree of staining. We identified predictors of log(ferritin)/haemoglobin and iron deficiency/anaemia using Bayesian linear and logistic regression models, and quantified the average percentage of variance in log(ferritin) and haemoglobin explained by the co-variates. Menstrual blood loss explained the majority of the variance in haemoglobin (7.5 %) and second only to the number of days since last donation for ferritin (8 %). Heavy menstrual bleeding (PBAC ≥150, OR = 3.67 [1.52, 8.86]) was associated with anaemia, and use of levonorgestrel-releasing intrauterine device was negatively associated with iron deficiency (OR = 0.06 [0.01, 0.78]). Age was not associated with iron status. Menstrual blood loss and blood donation were the most important determinants of iron status in premenopausal women. Thus, results suggest that accounting for menstrual blood loss in donation interval guidelines may benefit blood donors.
-
(2020)Bakgrund: Pre-eklampsi har i tidigare forskning påvisats öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar efter graviditeten. Även hos barnet finns det en risk för högre blodtryck redan i barndomen samt en ökad risk för övriga kardiovaskulära riskfaktorer såsom förhöjt body mass index. Målet med denna studie är att undersöka metaboliska och antropometriska skillnader mellan pre-eklamptiska respektive icke pre-eklamptiska mödrar samt deras barn i 10-årsåldern. Metoder: Bakgrundsinformation samt klinisk data har i en pilotstudie samlats in från 45 familjer (mamma, pappa och barn). Familjerna är antingen pre-eklamptiska (undersökningsgrupp) eller icke pre-eklamptiska (kontrollgrupp). Vi undersökte om det fanns skillnader i olika metaboliska och antropometriska faktorer mellan de båda grupperna, främst med avseende på barnen. Resultat: Inga betydande skillnader i de prepubertala barnens blodtryck mellan de båda grupperna kunde påvisas. De pre-eklamptiska barnen var överlag mindre till kroppsstorleken än de icke pre-eklamptiska barnen. De pre-eklamptiska mödrarna hade högre blodtryck, fettprocent, midjemått och BMI än de icke pre-eklamptiska. Konklusion: Pilotstudien visade inga tydliga skillnader i prepubertala barns blodtryck med avseende på pre-eklampsi, men de pre-eklamptiska barnen var mindre till kroppsstorleken än de icke pre-eklamptiska barnen. Pre-eklamptiska mödrar hade en högre kardiovaskulär riskprofil som potentiellt kan påverka barnens kardiovaskulära risk på längre sikt då forskning visat att moderns förhöjda blodtryck under graviditeten kan påverka barnets blodtryck.
-
(2021)Vulvodyni är en mångfacetterad störning som kännetecknas av intensiv smärta i vulvan, oftast beskrivs den som en rå, brännande eller svidande känsla. Berörda kvinnor samt deras partners lider av nedsatt livskvalitet som till och med kan leda till infertilitet eftersom de kan behöva avstå från sexuellt samlag. Trots dess höga prevalens kvarstår klyftor i kunskap och tillgång till hälsovård för kvinnor drabbade av vulvodyni. Med tanke på dess varierande kliniska manifestation och inget allmänt accepterat behandlingsprotokoll har behandlingsalternativen för vulvodyni varit otillräckliga och smala i fokus. De har mest fokuserat på den fysiska smärtan som är förknippad med störningen. Som en mångfacetterad störning bör behandlingen ta hänsyn till psykosociala aspekter av läkning snarare än att endast fokusera på fysisk smärta. Patienten behandlas individuellt i ett multiprofessionellt samarbete med läkare, fysioterapeut, sexual terapeut samt psykolog. Aktuella publikationer om mindfulness och kognitiv beteendeterapi indikerar att dessa typer av behandlingar är effektiva mot kronisk smärta. Mindfulness och kognitiva beteendeterapier är icke-invasiva, effektiva på lång sikt och minskar sexrelaterad stress.
-
(2022)Cannabis är det vanligaste olagliga berusningsmedlet i Finland. Användningen av cannabis har ökat under de senaste åren, och allt fler finländare har personliga erfarenheter av cannabis. Medan användningen av cannabis har blivit alltmer vanligt, har också attityderna gentemot den nuvarande lagstiftningen börjat skifta. De psykotropiska och avslappnande effekterna av cannabis har fascinerat mänskan i både forna och moderna tider, i såväl läkemedels- som underhållningssyfte. Diskussionen om legalisering och avkriminalisering av cannabis har blivit alltmer aktuell, vilket kan ses i mängden texter som publiceras om ämnet. Denna studie granskar hur och vad tidskriften Helsingin Sanomat (HS) skrev om cannabis under året 2021. HS publicerade år 2021 över 100 texter där ordet cannabis förekom. Största delen av texterna är nyheter som inte tar ställning till cannabisfrågan, men också texter både för och emot liberalisering av lagstiftningen påträffas, speciellt i insändarna. Det förblir dock omöjligt att dra slutsatser om HS:s ståndpunkt till frågan. Det kan konstateras att diskussionen om lagstiftningen gällande cannabis och narkotika är mer aktuell än någonsin tidigare, och väcker stort intresse både hos experter och gemene man. Diskussionen är fortfarande till viss mån polariserad, men allt fler synpunkter tas i beaktande och får sin röst hörd.
-
(2024)Infektioner, trauma och iatrogena ingrepp kan orsaka trumhinneperforationer. Trumhinneperforationer i sin tur ökar risken för kronisk mediaotit och kolesteatom samt sänker konduktiva hörseln med 0-50 dB. Personer med trumhinneperforation är tvungna att skydda mellanörat från vatten. Trumhinneperforationer kan korrgeras med fettpluggsingrepp eller myringoplastikingrepp. Målet med denna studie var att undersöka faktorer som påverkar risken för reperforation och komplikation och på detta sätt kunna bestämma vilka patienter som nyttas av ingreppet, hur man kan utföra ingreppet på bästa sätt samt vid vilken tidpunkt det lönar sig att utföra ingreppet. Denna studie är en retrospektiv studie som består av 268 personer från HUS Öron-, näsa- och halsklinik. I denna studie utfördes Chi-square test och Mann-Whitney-U för att undersöka vilka faktorer som ökar risken för reperforation och komplikation. I denna studie framkom att en stor perforationsstorlek var en riskfaktor för både reperforation och komplikationer. Användning av systemisk profylaktiskt antibiotikum minskade risken för reperforation, medan användning av ”donits” ökade risken för reperforation. Gällande komplikationer visade det sig att ett avvikande status i kontralaterala örat ökade risken för en postoperativ komplikation. En postoperativ infektion ökade risken för reperforation, men detta samband var inte statistiskt signifikant.
-
(2023)Epidemiologinen tutkimus on tärkeää, jotta jääkiekossa voidaan entistä paremmin ennaltaehkäistä vammoja ja sairastumisia. Tutkielman tavoitteena oli analysoida Pohjolaleirien vammat ja sairastumiset vuosina 2015–2020 ja tehdä kirjallisuuskatsaus aiemmista vastaavista tutkimuksista. Tutkimusaineistona toimi maajoukkuelääkärien toimesta kerätty materiaali Pohjolaleirien vammoista ja sairastumisista vuosina 2015–2020. Pohjolaleiri on Suomen jääkiekkoliiton järjestämä harjoitus- ja otteluleiri, mille kutsutaan ikäluokkansa 102 parasta pelaajaa, jotka täyttävät kyseisenä vuonna 15 vuotta. Leirin kesto on yleensä 5 päivää. Pohjolaleirien aikana rekisteröitiin yhteensä pelaajille 55 vammaa ja 42 sairastumista ja aikuisille 11 vammaa ja 56 sairastumista. Pelaajien vammojen ilmaantuvuus oli 8.99 per 100 pelaajaa/leiri ja 14.98 per 1 000 pelaaja peliä. Aivotärähdysten ilmaantuvuus oli 0.65 per 100 pelaajaa/leiri ja 1.1 per 1 000 pelaaja peliä. Yleisin diagnoosi oli kontuusio/ruhje (34.55 %). Aikuisilla ilmaantuvuus oli 1.83 vammaa/leiri. Sairastumisien ilmaantuvuus oli pelaajilla 6.86 per 100 pelaajaa/leiri ja aikuisilla 9.3 sairastumista/leiri. Suurin osa pelaajien ja aikuisten sairastumisista luokiteltiin respiratorisiksi (38.1 % ja 37.5 %). Leiri keskeytyi yhteensä 23 pelaajalla vamman vuoksi ja 19 pelaajalla sairastumisen vuoksi. Leirin keskeytymisen ilmaantuvuudeksi vamman vuoksi saatiin 3.76 per 100 pelaajaa/leiri ja sairastumisien vuoksi 3.10 per 100 pelaajaa/leiri. Yleisin syy leirin keskeytymiselle vamman vuoksi oli epäily murtumasta (21.7 %) ja sairastumisen vuoksi ylähengitystieinfektio (57.9 %). Aivotärähdysten ilmaantuvuus oli Pohjolaleireillä muihin tuloksiin verrattuna keskiarvoa pienempi ja sairastumisien ilmaantuvuus keskiarvoa suurempi. Ylähengitystieinfektioita voitaisiin jatkossa pyrkiä ehkäisemään hyvällä ohjeistuksella ja käsihygienialla.
-
(2023)Abstract Background Human papillomavirus is a common cause of infections that can clinically present as papillomas or warts. These benign lesions can be treated with different ablative methods, producing surgical plume that might contain infectious viral particles. Aims Our aim is to evaluate the current literature regarding the presence of HPV in laser plume in the occupational setting, and whether the risk for HPV infections in healthcare personnel is increased. Methods A systematic search according to PRISMA guidelines was made on PubMed that was complemented with a manual search of bibliographies from relevant articles. Results In this literature review we examined 27 original articles including case studies, animal models, questionnaires and clinical studies. Conclusion Based on the literature HPV DNA seems to be present in the surgical plume. Although the infective potential of the plume for healthcare personnel is controversial we recommend the usage of N95, or similar masks, to filter out viral particles from the inhaled air. The research regarding dissemination of viral particles from the patients on equipment and other surfaces is still sparse, but rigorous cleaning and careful disposal of personal protective equipment can be recommended.
-
(2022)Evidensbaserad medicin (EBM) har alltsedan sin uppkomst genererat såväl inflytande som uppmärksamhet. En av de äldsta och främsta principerna i EBM är existensen av en evidenshierarki: optimalt kliniskt beslutsfattande kräver enligt EBM en medvetenhet om den bästa möjliga evidensen så som den definierats i evidenshierarkierna. Utgående från de ställningstaganden EBM gör gällande medicinsk teori markerar vi i denna artikel särskilt punkter där EBM:s evidenssyn tycks skapa en spänning mellan EBM och medicinsk praktik. EBM föredrar empirisk evidens i förmån för teori, och korrelation i förmån för kausalitet. För att göra hoppet mellan medicinsk forskning och klinisk medicin, där huvudintresset ligger på den enskilda patienten, antar EBM homogenitet, det vill säga att samma intervention har liknande effekt på olika människor. Som vi noterar är det dock inte klart att detta antagande på bästa möjliga sätt representerar den kausala verkligheten i klinisk medicin. Vi drar slutsatsen att den medicinska kunskapen är mångbottnad och att olika undersökningsmetoder ger olik kausal kunskap. I brist på enhetliga förklaringsmodeller gällande hur och varför kausala påståenden konfirmeras och förnekas i medicin riskerar grova verktyg som evidenshierarkierna orsaka mer skada än nytta.
-
(2021)Background and purpose: Acute ischemic stroke (AIS) is a leading cause of death and disability worldwide, but studies on the cost-effectiveness of intensive care are lacking. We aimed to evaluate the one-year costs and outcomes of patients with AIS treated in the intensive care unit (ICU). Materials and methods: We conducted a retrospective study of patients admitted to an academic ICU with AIS between 2003 and 2013. True healthcare expenditure was obtained up to one year after admission. Patient outcome was 12-month functional outcome and mortality. We used multivariate logistic regression analysis to identify independent predictors of favorable outcomes and linear regression analysis to assess factors associated with costs. We calculated the effective cost per survivor (ECPS) and effective cost per favorable outcome (ECPFO). Results: The study population comprised 154 patients. ICU admission was mostly due to decreased consciousness level (47%) and need for respiratory support (40%). There were 68 (44%) one year survivors, of which 27 (18%) had a favorable outcome. High age (odds ratio [OR] 0.95, 95% confidence interval [CI] 0.91–0.98) and high hospital admission National Institutes of Health Stroke Scale score (OR 0.92, 95% CI 0.87–0.97) were independent predictors of poor outcomes. Increased age had a cost ratio of 0.98 (95% CI 0.97–0.99) per added year. The ECPS and ECPFO were 115,628€ and 291,210€ respectively. Conclusions: Treatment of AIS in the ICU appears costly, and the outcome is often poor. Further research is required to improve the cost-effectiveness of ICU care for AIS patients.
-
(2023)Orbitan eksenteraatio on harvinainen ja mutiloiva toimenpide, jossa silmäkuopan sisältö pehmytkudoksineen poistetaan. Aiheesta on vain rajallisesti tutkimustietoa toimenpiteen harvinaisuuden takia. Lisäksi siihen johtavien tautien, pääsääntöisesti pahanlaatuisten kasvainten, monimuotoisuus hankaloittaa tutkimusta. Leikkauksessa silmäkuopan kasvain pyritään yleensä poistamaan radikaalisti. Toimenpiteen vaikuttavuus eliniänennusteeseen on ajoittain kyseenalaistettu, sillä ei ole varmuutta, onko sairaus jo ehtinyt lähettämään mikroetäpesäkkeitä ennen leikkausta ja olisiko näissä tapauksissa ollut järkevämpää tehdä silmän säästävä leikkaus. Suomessa suurin osa eksenteraatioista tehdään HUS:ssa ja yksittäisiä leikkauksia muissa sairaanhoitopiireissä. Tämän retrospektiivisen tutkimuksen tarkoitus oli tarkastella HUS:ssa 2005–2022 tehtyjen orbitan eksenteraatioiden määrää ja kartoittaa missä, millä indikaatiolla ja minkä erikoisalan toimesta leikkaukset on tehty. Lisäksi tavoitteena oli kerätä tärkeimmät potilasta, tautia ja hoitoa koskevat muuttujat ja verrata tietoja muiden julkaisujen tuloksiin. HUS Tietohallinnon toimittamasta 1618:sta silmäkuoppatoimenpiteen aineistosta identifioitiin 67 orbitan eksenteraatiota, jotka kaikki sisällytettiin tutkimukseen. Tarvittavat tiedot kerättiin potilastietojärjestelmistä ja analysoitiin taulukkolaskentaohjelmalla. Leikkauksissa osallisina oli plastiikkakirurgeja, silmäkirurgeja, korva-, nenä- ja kurkkutautien erikoislääkäreitä, neurokirurgeja ja suu- ja leukakirurgeja vaihtelevissa määrin ja leikkauksia tehtiin kaikkien näiden alojen yksiköissä. Indikaatioita leikkaukselle olivat eri syöpätaudit ja yhdessä tapauksessa hyvänlaatuinen kasvain. Komplikaatioita esiintyi 40,3 % potilaista, mutta näistä suurin osa oli lieviä. Kaksi potilasta kuitenkin menehtyi leikkauksen jälkeisiin komplikaatioihin. Yleisin komplikaatio oli rekonstruktiossa käytetyn mikrovaskulaarisen kudossiirteen perfuusion ongelma. Osa potilaista säilyi leikkauksen jälkeen tautivapaina, osalla tauti uusiutui ja osa ei missään vaiheessa saavuttanut tautivapaata tilaa. Keskimääräinen aika taudin uusiutumiseen oli 22 kuukautta. Tutkimus on tiettävästi Pohjoismaissa ensimmäinen laatuaan ja maailmanlaajuisestikin suurempia tutkimuksia aiheesta on vain rajallisesti [1]. Tutkimuksessa kerättyä ja analysoitua tietoa voidaan jatkossa käyttää eksenteraatiotoimenpiteiden kehittämiseen ja perustana lisätutkimuksille.
-
(2023)Fibroottinen dysplasia on harvinainen geneettinen sairaus, jossa ilmenee hyvänlaatuisia luutuumoreita yhdessä tai useammassa luussa. Myös syndromisia muotoja tunnetaan. Taudista on edelleen rajallisesti tietoa kirjallisuudessa, erityisesti pään ja kaulan alueen leesioiden osalta. Tässä tutkielmassa perehdyttiin pään ja kaulan alueen fibroottiseen dysplasiaan ja sitä sairastavien potilaiden demografiaan, oirekuvaan, tautimuotoihin, diagnostiikkaan ja hoitoon. Tutkielmassa tarkasteltiin retrospektiivisesti pään ja kaulan alueen fibroottista dysplasiaa sairastavia potilaita, jotka olivat saaneet hoitoa tai diagnoosin Helsingin ja Uudenmaan sairaanhoitopiirin (HUS) alueella vuosina 2005–2020. Aineisto kerättiin potilastietojärjestelmistä diagnoosikoodien avulla. Potilaita todettiin kaikkiaan 74. Tulokset osoittavat, että pään ja kaulan alueen fibroottinen dysplasia on monimuotoinen tauti, jonka taudinkuva ja vaikeusaste ovat hyvin vaihtelevat. Yleisiä oireita olivat kipu, leesion kasvaminen, kasvojen epäsymmetria ja neurologiset oireet. Yleisimmin tauti todettiin kuvantamisella, ja diagnoosin varmentamiseksi käytettiin tarvittaessa histopatologiaa. Suuri osa potilaista oli oireettomia tai lieväoireisia, jolloin seuranta oli ensisijainen hoitomuoto. Osa potilaista, joilla oli oireena kipu ja/tai leesion kasvaminen hyötyi bisfosfonaattihoidosta. Operatiiviseen hoitoon suhtauduttiin varovaisemmin, mutta indikaatioihin kuului muun muassa optikuskompressio ja kosmeettiset haitat. Mahdollisia uusia hoitomuotoja fibroottiselle dysplasialle etsitään edelleen. Denosumabilla on saatu lupaavia tuloksia, joskin lisätutkimuksia niin denosumabin kuin muiden hoitomuotojen osalta tarvitaan.
-
(2024)Rokotteilla voidaan suojautua vakavia vammautumisia ja kuolemia aiheuttavia infektiotauteja vastaan. Suomessa rokotekattavuus kantaväestön sisällä on riittävä tuomaan laumaimmuniteetin suojan. Maahanmuutto niin työ- ja opiskeluperäisistä syistä kuin myös pakolaisuuteen ja turvapaikanhakuun liittyen on lisääntynyt. Samalla myös paperittomien henkilöiden määrä on lisääntynyt. Paperittomassa asemassa olevilla henkilöillä ei ole kantaväestöön verrattuna tasa-arvoista mahdollisuutta päästä terveydenhuollon ja ennalta-ehkäisevän palveluiden piiriin, ja rokotteiden tuoma suoja infektiotauteja vastaan on usein puutteellinen. Lisäksi paperittomat ovat usein suuremmassa riskissä altistua infektiotaudeille lähtömaiden puutteellisen terveydenhuollon vuoksi, sekä tulomatkan puutteellisten elinolosuhteiden vuoksi. Tämän kirjallisuuskatsauksen tavoitteena oli selvittää minkälaisiin terveydenhuollon palveluihin paperittomat tai paperittomassa olevat henkilöt ovat lainsäädännön mukaan oikeutettuja Suomessa ja muissa Euroopan maissa, sekä minkälaiset ohjeistukset ovat olemassa maahanmuuttajien ja paperittomien henkilöiden ennaltaehkäisevään hoitoon kuten rokottamiseen liittyen. Lisäksi katsauksessa pyrittiin selvittämään paperittomien tai paperittomassa asemassa olevien henkilöiden rokotekattavuutta, sekä minkälaisia esteitä paperittomat henkilöt kohtaavat hakeutuessaan perusterveydenhuollon piiriin. Katsaukseen valikoitui 60 aihepiiriin liittyvää artikkelia, jotka käsittelevät Euroopan alueelle hiljattain muuttaneita maahanmuuttajia, turvapaikanhakijoita, pakolaisia, sekä paperittoman asemassa olevia henkilöitä. Katsauksessa tunnistettiin mahdollinen puutteellinen rokotuskattavuus erityisesti tietyiltä riskialueilta tulevien ihmisryhmien keskuudessa ja tarve suositusten mukaisille ennaltaehkäiseville toimille ja kohdennetulle seulonnalle, sekä mahdollisten infektiotartuntojen hoidolle ja seurannalle. Artikkeleiden perusteella tunnistettiin kymmeniä tekijöitä, jotka toimivat esteenä maahanmuuttajien ja paperittomien henkilöiden hakeutumiseen perusterveydenhuoltoon ja ennaltaehkäisevän hoidon, kuten rokotteiden, piiriin. Näiden tekijöiden tunnistamisella ja näihin vaikuttamalla voitaisiin lisätä rokotekattavuutta paperittomien henkilöiden keskuudessa.
-
(2022)Parkinsonin tauti kuuluu hermoja rappeuttaviin tauteihin. Se mielletään usein pelkästään motoriseksi liikehäiriösairaudeksi, mutta kyse on laajemmasta keskus- ja ääreishermoston sairaudesta, joka aiheuttaa potilaalle yleisiä ja merkittäviä ei-motorisia oireita. Ei-motorisiin oireisiin voidaan lukea neuropsykiatriset oireet (kuten masennus, ahdistus ja apatia, impulssikontrollin häiriöt, psykoottiset oireet, kognitiiviset oireet), autonomisen hermoston häiriöt (kuten maha-suolikanavan oireet, virtsaamisvaivat, syljenerityksen häiriöt, ortostattinen hypotensio), uni- ja vireystilan häiriöt (vilkeunen aikainen käytöshäiriö, levottomat jalat, unettomuus) sekä muut aistitoimintojen häiriöt (kuten hajuaistin heikkeneminen, kipu) . Monet ei-motoriset oireet ilmenevät jo ennen motorisia oireita, ja Parkinsonin taudin diagnoosia. Ei-motoriset oireet lisääntyvät taudin edetessä ja vaikuttavat potilaan elämään ja elämänlaatuun merkittävästi. Tässä kirjallisuuskatsauksessa tarkastellaan tavallisimpien, ennen motoristen oireiden puhkeamista ja Parkinsonin taudin diagnoosia ilmenevien ei-motoristen oireiden yleisyyttä, patofysiologiaa ja hoitokeinoja. Tarkastelun kohteeksi valittiin neljä yleisintä potilailla havaittua ei-motorista ennakko-oiretta; vilkeunen aikainen käytöshäiriö, ummetus, masennus ja hajuaistin häiriö. Lisäksi tarkastellaan tiivistetysti merkityksellisempiä ei-motorisia myöhäisvaiheen oireita kuten ortostaattinen hypotensio, pelihimo, mustasukkaisuus ja kognitiiviset häiriöt. Parkinsonin taudin ei-motorisia oireita ei ole tutkittu riittävästi, eikä monen ei- motorisen oireen patofysiologiaa vielä tunneta riittävän hyvin. Vaikeuksia aiheuttaa usein tutkimuksien kohderyhmien löytäminen, sillä varhaisimmat ei-motoriset oireet ilmenevät Parkinsonin taudin potilailla jo vuosia ennen diagnoosin asettamista. Vilkeunen aikainen käytöshäiriö ja hajuaistin häiriö ovat parhaiten ennakoivia oireita. Ummetuksen vaikeusasteen avulla voidaan arvioida Parkinsonin tautiin sairastumista. Masennuksella ei sen sijaan ole ollut selkeää korrelaatiota Parkinsonin taudin syntyyn. Myöhäisvaiheen ei-motoristen oireiden voidaan todeta pahentavan taudin kokonaistaakkaa. Nykyisin ei- motoristen oireiden hoitoon käytetään pääasiassa samoja lääkkeitä, jotka on todettu toimiviksi muilla kuin Parkinsonin tautia sairastavilla. Parkinsonin taudin ei-motorisia oireita tulisi tutkia yhä enemmän, jotta hoitoja saataisiin kohdennettua ja tehostettua.
-
(2022)Bakgrund Pilonidalsinus är en sjukdom som drabbar 26/100 000 människor varje år. Etiologin bakom pilonidalsinus är inte fullständigt klar, men anses idag vara en förvärvad inflammatorisk process orsakad av hår i analfåran. Behandlingen av pilonidalsinus är kirurgisk, men det finns inte ännu någon behandlingsform som visat sig överlägsen andra. Nyligen har en behandling med laser introducerats. Syftet med denna studie är att undersöka hur bra behandlingen med laser har fungerat i Finland. Metoder: I denna retrospektiva registerstudie samlades data in från Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HUS) patientdatasystem. De 86 patienter som deltog i studien opererades för pilonidalsinus under 2017–2019 med den nya lasertekniken. Alla patienterna kontrollerades efter två månader av en kirurg. Även senare kontakter till vårdenheten gällande operationen beaktades i studien. Resultat: Uppföljningstiden i studien var i medeltal 14 månader. Vid kontrollen efter två månader hade ingreppet gett önskat resultat för 86% av patienterna, varav 3% fick återfall under uppföljningstiden. De flesta ingreppen utfördes dagkirurgiskt under lokalbedövning. Mediansjukledigheten efter ingreppet var 12 dagar. Totalt 17% av patienterna behövde en ny operation. I de fall där tecken på infektion av pilonidalsinusen förekom under ingreppsdagen var endast 53% av ingreppen framgångsrika. Slutsats: Laserbehandling för pilonialsinus är ett bra alternativ även i framtiden, speciellt för mindre komplicerade fall. Det är en minimalt invasiv teknik som möjliggör snabb återhämtning och ger goda resultat.
-
(2023)Hypoxisk ischemisk encefalopati (HIE) orsakar både neonatal mortalitet och neurologisk morbiditet. Det är exempelvis en vanlig etiologi för infantilspasmer, andra senare förekommande fokala epilepsier och cerebral pares (CP). Trotts att flera riskfaktorer för epilepsi känns till, kan man inte ännu förutspå vilka individer som utvecklar epilepsi. Denna studie undersöker hur aEEG-bakgrundsåterhämtning och neonatala anfall hos patienter med perinatal HIE förutspår utvecklingen av epilepsi fram till 4-års åldern. Studien undersöker en populationsbaserad kohort på 85 nyfödda, med medelsvår eller svår HIE och vars aEEG påbörjades inom 12 timmar från födseln. I aEEG markerades elektrografiska anfall och bakgrundsaktiviteten graderades som inaktiv, burst-suppression och kontinuerlig med eller utan sömn-vakenhetscykler. Dessa parametrar jämfördes med de nyföddas utfall, vilka definierades som avliden, epilepsi, CP utan samtidig epilepsi och fördelaktigt utfall. Sex barn utvecklade epilepsi i uppföljningen och på individnivå förutspåddes detta bäst av inaktiv aEEG vid 24 timmar och inaktiv aEEG i stunden då anfallen började. På individnivå var därmed aEEG-bakgrundsåterhämtning en bättre parameter för att förutspå senare epilepsi än de nyföddas epileptiska anfall, trotts att båda var kopplade med epilepsi på gruppnivå. Detta resultat är betydande, eftersom tidig diagnos och behandling av epilepsi kan främja en fördelaktig neurologisk utveckling.
-
(2023)Bakgrund Preeklampsi är en graviditetskomplikation som förekommer vid 2–8% av graviditeter. Den kan drabba olika organ, men definieras som förhöjt blodtryck och proteinuri från och med den 20 graviditetsveckan. Syftet med denna studie är att undersöka hur preeklampsi inverkar på avkommans kroppstillväxt och hjärtfunktion i 11-årsåldern. Metoder Detta är en uppföljningsstudie som tar del av FINNCARE-projektet. Databasen för denna avhandling består av två grupper: en grupp barn som fötts ur en preeklamptisk graviditet (49 barn) och en kontrollgrupp (34 barn). Hjärtultraljudsbilder, antropometriska mått och blodtryck togs av barnen och undersöktes närmare. Hjärtats systoliska funktion undersöktes med mått för EF, FS och MAPSE/LVL. För diastoliska funktionen användes E/A, E/É och LAV/BSA. Resultat Preeklampsi var associerat med högre systolisk blodtryck. Hos PE-gruppen var systoliska blodtrycket 112 (± 8) och hos kontrollgruppen 108 (± 6) mmHg (p < 0,05). Det konstaterades inga skillnader i diastoliska blodtrycket mellan grupperna. Barnen utsatta för PE var i medeltal 1,1 cm kortare (p < 0,05), men inga statistiska skillnader i vikt eller BMI kunde konstateras. Dessutom analyserades hjärtmorfologin med mått för vänstra kammares storlek. Varken PE-gruppens morfologiska mått eller mått för hjärtats systoliska och diastoliska funktion avvek betydligt från kontrollgruppen. Slutsatser PE-barn har förhöjt systoliska blodtryck i 11 årsåldern som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet, men tecken på avvikande hjärtfunktion eller belastning av hjärtat kunde inte konstateras.
-
(2021)Introduktion: Preeklampsi är ett syndrom med en mångsidig fenotyp. Vi forskade om kliniska egenskaper av prematura och fullgångna graviditeter i FINNPEC (Finnish Genetics of Pre-eclampsia Consortium) -kohorten Material och metoder: Vi undersökte kliniska fenotyper hos 2541 kvinnor i FINNPEC. Angiogena markörer var tillgängliga i en delkohort. Jämförelser utfördes mellan fyra grupper: prematur preeklampsi, fullgången preeklampsi, prematur kontroll och fullgången kontroll. Resultat: Av 1460 kvinnor med preeklampsi födde 37,9 % prematurt och i kontrollgruppen bestående av 1081 kvinnor födde 6,8 % prematurt. Kroppsmasseindexet (BMI) före graviditeten var högre i prematur preeklampsi jämfört med prematurkontrollen och i fullgången preeklampsi jämfört med fullgångna kontrollen. Prevalensen av kronisk hypertoni ökade både i prematur preeklampsi- och kontrollgrupper jämfört med deras respektive fullgångna grupper. Mellan de fullgångna grupperna, drabbades kvinnor med preeklampsi oftare av kronisk hypertoni. Kvinnor i de prematura grupperna födde oftare barn med låg födelsevikt för åldern (SGA) och barnen hade lägre relativt födelsevikt än i de respektive fullgångna grupperna. Prematura kontroller födde oftare barn med låg födelsevikt för åldern jämfört med prematur preeklampsigruppen och samma gällde kvinnor i de fullgångna grupperna. Markörprofilen under graviditeten var mera antiangiogen i preeklampsigrupperna. Slutsatser: Det uppkom signifikanta skillnader i kliniska egenskaper och angiogena markörer mellan de fyra grupperna. Prematur preeklampsi- och kontrollgrupperna var märkbart liknande, vilket återspeglar en möjlig fenotypisk kontinuitet mellan dessa. (216 ord)
-
(2022)Kunskapen om virusevolution, och därmed om de förändringar som har gjort virus smittsamma för människan är mycket begränsad. Eftersom viralt DNA förblir kvar i värdcellen efter en primär infektion, kan det i kvarlevorna av forntida människor döljas viktig information om virulens, infektion, epidemiologi och patogenes. Detta har först nyligen börjats utforskas. Grundläggande studier om prevalensen samt distributionen av viralt DNA i tänder och skelett bör utföras, då dessa ofta är de enda tillgängliga källorna till DNA i mänskliga kvarlevor. Målet med studien var att påvisa ifall viralt DNA förekommer i tandvävnad. I studien undersökte vi halterna av parvovirus B19, Epstein-Barr virus samt torque teno virus i 20 tänder med kvantitativ PCR. Utöver detta strävade vi även efter att optimera en metod för DNA extraktion från tänder. Slutsatsen var att viralt DNA förekommer i tänder. Vi påvisade en prevalens på 60% av B19 DNA, 35% av EBV DNA och 65% av TTV DNA i proverna. Denna kunskap kan vidare appliceras vid paleogenomiska studier, det vill säga studier om mikrober i forntida prover.
-
(2022)Målet med denna undersökning var att ta reda på prevalensen för mardrömmar hos blivande föräldrar under graviditeten och att undersöka om det finns en skillnad mellan hur ofta blivande mammor och blivande pappor drömmer mardrömmar. Målet var också att undersöka ifall mardrömmar är kopplade till psykisk hälsa. De 1673 familjer som deltog i CHILD-SLEEP födelsekohortstudien svarade på frågeformulären då kvinnorna var i 32:a graviditetsveckan och vid senare tidpunkter efter att barnen fötts. I frågeformulären fanns bland annat frågor om den allmänna hälsan, sömnen och hur ofta deltagarna drömde mardrömmar. I studien framkom det att de gravida kvinnorna drömde mardrömmar oftare än vad vuxna i allmänhet gör, medan de blivande papporna inte gjorde det. 7,7 % av de gravida kvinnorna drömde ofta mardrömmar under graviditeten medan bara 1,3 % av de blivande papporna vid samma tidpunkt gjorde det. Logistiska regressionsanalyser utfördes för att ta reda på vilka riskfaktorer som var kopplade till mardrömmar. Det framkom att speciellt depressivitet, ångest och stress var riskfaktorer hos de blivande föräldrarna. Hos de gravida kvinnorna var insomni statistiskt signifikant kopplat till mardrömmar och hos papporna var specifikt insomningssvårigheter, att vakna under natten och en dålig sömnkvalitet kopplade till mardrömmar.
-
(2024)Background: Prostate cancer is the second most diagnosed cancer in men worldwide. The risk is heavily associated with age and men have a 12% chance of being diagnosed prostate cancer by the age of 75. Local prostate cancer can be treated with radiotherapy or surgery. After treatments, measuring and controlling for serum PSA values and using PSMA PET CT imaging are options to identify local relapses and metastases of the disease. The purpose of this study was to investigate the characteristics of local relapses of prostate cancer in patients primarily treated with radiotherapy. Methods: The data was gathered from Finnprostata study with originally 1418 patients. To compare the characteristics of the original diagnosis and relapse we had to exclude patients with metastases, without biopsy results, duplicates and not treated with radiotherapy. The total number of patients who met the criteria was 38. We also studied the time period between the original diagnosis and the relapse. Results: From our 38 patients, 32 are still alive. Of the 6 that died 2 died from prostate cancer. Looking at the characteristics of the relapse, on average the relapse had a higher gleason grading than the original cancer. The same results were found on a per patients’ basis, as 30 patients had an increase in their grade group from the original diagnosis. 3 patients did not have cancer in their prostate biopsy following a biochemical relapse. On average patients suffered from a biochemical relapse within 10 years after primary diagnosis. Conclusion: Our results indicate that localized prostate cancer relapses following radiotherapy with curative intent is of a more aggressive nature than the original cancer and most relapses occur within 10 years after diagnosis. Our results also indicate that PSMA PET CT has a specificity of 86% in finding local relapse of prostate cancer.
Now showing items 61-80 of 131