Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Author "Blomqvist, Kim"

Sort by: Order: Results:

  • Blomqvist, Kim; Viisanen-Kuopila, Hanna; Ahlström, Fredrik; Jokinen, Viljami; Laitila, Jouko; Sidorova, Yulia; Suleymanova, Ilida; Rauhala, Pekka; Kalso, Eija; Lilius, Tuomas (2019)
    Morfiinin pääasiallisen metaboliitin, morfiini-3-glukuronidin (M3G), epäillään osallistuvan toleranssin ja opioidien aiheuttaman hyperalgesian (OIH) kehittymiseen, jotka rajoittavat morfiinin käyttöä kivun lievityksessä. Tutkimuksen tarkoitus oli selvittää aiheuttaako intratekaalisesti (i.t.) annosteltu M3G ristitoleranssia morfiinille, sekä vaikuttaako se Substanssi P:n (SP) määrään selkäytimessä. Lisäksi tutkittiin morfiinin ja M3G:n jakautumista keskushermostossa ihon alaisen (s.c.) annostelun jälkeen. Spraque-Dawley rotille annosteltiin i.t. M3G:a (5 µg) tai morfiinia (15 µg) kahdesti vuorokaudessa, kuuden päivän ajan. Kuudentena ja seitsemäntenä päivänä tutkittaville ryhmille annettiin morfiinia (1.5 µg ja 5 µg), jolloin toleranssin kehittyminen määritettiin von Freyn filamenteilla. SP:n määrä selkäytimessä määritettiin immunohistokemiallisesti 4 päivän annostelun jälkeen. Morfiinin ja M3G:n pitoisuus seerumissa, likvorissa, aivoissa ja selkäytimessä määritettiin massaspektrometrilla 120 minuuttia morfiinin (10 mg kg–1) tai M3G:n (10 tai 30 mg kg–1) s.c. annostelun jälkeen. M3G herkisti eläimiä akuutin ja kroonisen i.t. annostelun jälkeen ja aiheutti ristitoleranssin morfiinille. Sekä M3G, että morfiini lisäsivät SP:n määrää selkäytimen takasarvessa. S.c. annostelun jälkeen morfiini jakautui tasaisesti eri näyteryhmien kesken. M3G:n pitoisuus aivoissa ja selkäytimessä oli pienempi, kuin likvorissa. M3G provosoi koe-eläimille hyperalgesian ja heikensi morfiinin vaikutusta kivun lievityksessä i.t. annostelun jälkeen mekanismeilla, joihin SP mahdollisesti osallistuu selkäytimen tasolla. Krooninen M3G altistus näyttää aiheuttavan OIH:a ja johtavan toleranssin kehittymiseen morfiinille ja mahdollisesti muillekin opioideille.
  • Ahlström, Fredrik; Mätlik, Kert; Blomqvist, Kim; Liu, Xiaonan; Lilius, Tuomas; Sidorova, Yulia; Kalso, Eija; Rauhala, Pekka; Viisanen, Hanna (2020)
    Neuropatisk smärta (NS) är vanligare hos kvinnor. Fastän nyligen utförd forskning tyder på att patofysiologin är olik hos könen, har primärt handjur studerats tidigare. För att bättre förstå könsskillnader vid NS undersökte vi hon- och hanråttors smärtbeteende efter en perifer nerv-skada samt analyserade vävnader med systembiologiska metoder. En perifer nervskada orsakades hos hon- och hanråttor, sham-operationer utfördes på kontroll-grupperna. Mekanisk och köldallodyni mättes med von Frey filament, respektive acetontest före operationerna, efter sju och 21 dagar. Ryggmärgsprovers och dorsalrotsganglioners genexpress-ion analyserades sju dagar efter operationerna. L4-L5 ryggmärgssegment (IBA1 och GFAP) och dorsalrotsganglionerna (CGRP och IB-4) samlades för immunohistokemi och cerebrospinal-vätska för proteomik efter 21 dagar. En kraftigare mekanisk allodyni uppstod hos honråttorna. Bägge könen utvecklade en tidig kraf-tig köldallodyni. De immunohistokemiska markörerna påvisade en liknande nervskada i dorsal-rotganglierna och liknande mikroglia- och astrocytaktivitet i ryggmärgen hos könen. Cerebrospi-nalvätskans proteiner påverkades inte. Många gener i dorsalrotsganglierna visade könsspecifik genexpression efter nervskadan, exempelvis cd28, cd274, ctla4, dpp4, hrh3, il1b och thbs4; i ryggmärgen uppvisade bland annat generna atf3, ccl2, och pdyn könsspecifika förändringar. Hondjuren uppvisade kraftigare smärtbeteende, och vi identifierade många gener som kunde förklara den observerade skillnaden. T-lymfocytresponsen och flera andra till NS kopplade mekanismer verkar vara olika i de två könen. Generna är kandidater för vidare forskning och våra resultat understryker betydelsen av att könen undersöks skilt i smärtstudier. (219 ord)