Browsing by Author "Byggmästar, Andreas"

Avhandlingen behandlar regleringen av medicinsk forskning och utgår från den systematik som återfinns i lagen om medicinsk forskning (forskningslagen). Särskilt behandlas medicinsk forskning på minderåriga. Avhandlingen inleds med en kort översikt över rättsprinciper och mänskliga rättigheter som är relevanta inom det medicinskrättsliga området och som är tillämpliga på medicinsk forskning. Därefter beskrivs processen för inledande och genomförande av medicinsk forskning i huvuddrag. I det följande avsnittet görs en djupare analys av reglerna gällande samtycke. Det repressiva rättsskyddet ges sedan utrymme, och då framför allt skadeståndsskyddet. De nämnda avsnitten underbygger avsnittet gällande medicinsk forskning på minderåriga. De frågor som tas upp gäller minderåriga som samtidigt även hör till andra specialgrupper såsom exempelvis handikappade, frågan om representation av minderåriga samt frågan om beaktande av den minderårigas åsikt. I avhandlingen görs inte en heltäckande granskning av regleringen av medicinsk forskning på minderåriga, utan de frågor som granskas har valts på den grund att den synvinkel de representerar inte tidigare har behandlats i den finska rättslitteraturen eller därför att ytterligare rättspraxis har framkommit inom området. Den minderåriga har rätt att själv fatta beslut gällande samtycke från 15 års ålder, men den minderårigas samtycke krävs tillsammans med vårdnadshavarna ifall den minderåriga förmår förstå forskningens betydelse. Specialsituationer gällande vem som har rätt att samtycka ifall där fråga är om en minderårigs minderåriga barns deltagande i forskning medför en krävande balansgång mellan olika intressen. Gällande minderåriga gravida och ammande mödrar rekommenderas i avhandlingen att även forskning som är till nytta för det ofödda barnets hälsa borde kunna tillåtas när en moder som har förmågan att samtycka ger sitt samtycke till det. I avhandlingen diskuteras hur en minderårigs åsikt ska beaktas och hur den minderåriga ska informeras gällande forskningen. I samband med denna diskussion framkom i undersökningen att forskningslagens 7 § 4 mom., gällande beaktande av handikappade personers åsikt när de deltar i forskning, att ifrågavarande paragraf gäller vuxna och inte är tillämplig på minderåriga. Detta kan vara av vikt eftersom stadgandena gällande beaktande av forskningsobjektets åsikt inte är de samma i forskningslagens 8 § 5 mom gällande forskning på minderåriga. Representationen av minderåriga undersöks, vilken enligt gällande rätt förutsätter att båda vårdnadshavarna ger sitt samtycke i de situationer där vårdnadshavarna är två. Endast ifall ärendet ifråga inte har en stor betydelse för barnets framtid, den andra vårdnadshavaren är förhindrad och ärendet är brådskande kan en vårdnadshavare i allmänhet ensam fatta beslut. Inom medicinsk forskning har det i rättspraxis och rättslitteraturen ansetts tillräckligt med samtycke av en förälder ifall åtgärden som samtycket gäller är rutinmässig. Ingen reglering existerar vad gäller vilket lagrum som ska ges företräde i fall där flera av forskningslagens stadganden gällande specialgrupper är tillämpliga på samma individ. I avhandlingen framförs förslag till tolkning av forskningslagens stadganden gällande minderåriga i samband med stadganden gällande andra specialgrupper. Tolkningen utgår från att forskningslagen beaktas i samband med Oviedokonventionen och barnkonventionen. Den tolkning som förordas ger företräde åt den reglering som gäller specifikt minderåriga, när dessa saknar förmåga att samtycka till deltagande i forskning. Regleringen gällande minderåriga ska då tillämpas i sin helhet med företräde för annan specialgrupp. Den andra tolkningsregel som föreslås är att den reglering som ger det större skyddet för individen bör väljas, exempelvis så att ett lagrum som kräver obetydlig risk ska tillämpas framom ett lagrum där risken tillåts vara större, ifall båda stadgandena skulle vara tillämpliga på den minderårigas deltagande.