Browsing by Author "Fagerlund, Victor"

Bolag får, enligt bolagsrätten, fritt välja på vilket sätt de ordnar sin finansiering, vilket innebär ett val mellan eget och främmande kapital. Utgångspunkten för dividend, som utgör kompensation för investeringar i eget kapital, är att den utbetalas efter skatt och att den ofta inte beskattas hos mottagaren, åtminstone ifall mottagaren är ett koncernbolag. Den ersättning som betalas för investeringar i form av eget kapital är inte avdragbar i beskattningen, medan utgångspunkten för den kompensation som betalas för finansiering med främmande kapital, d.v.s. räntor, i den mån de hänför sig till företagets näringsverksamhet, är avdragbara i beskattningen för den som betalar dessa. I lika led är ränteinkomster skattepliktig inkomst för dess mottagare. Detta skall i teorin medföra en symmetrisk beskattning, i och med att den totala mängden skatt som betalas inte skiljer sig beroende på vilken metod av finansiering ett företag väljer. I praktiken erbjuder finansiering med främmande kapital ett flertal skattefördelar i jämförelse med finansiering med eget kapital. Detta spelar en särskilt stor roll i transaktioner närliggande företag (koncernbolag) emellan, och kan utnyttjas av koncernbolag vars hemvist finns i olika länder. Eftersom räntebetalningarna är avdragbara i det betalande bolagets beskattning och ränteinkomsten sedan beskattas hos mottagaren, kan en skattemässigt effektiv struktur se ut så, att räntebetalningarna styrs från ett högskatteland till ett land där de beskattas med en mindre skattesats, alternativt inte beskattas alls. Temat anknyter starkt till gränsdragningen mellan skatteplanering och skattekringgående. För att förhindra att skattebasen eroderas har flertalet länder valt att i sin skattelagstiftning inkorporera specialbestämmelser som inskränker eller förhindrar räntors avdragbarhet i företagsbeskattningen. Även för Finlands del har ett förslag till lagstiftningsåtgärd lagts fram. Syftet med denna avhandling är att presentera och jämföra de lagstiftningsåtgärder som vissa länder valt att genomföra avseende ränteavdragsbegränsningar. De länder som valts är Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Stor-Britannien och Förenta Staterna. Orsaken till att just dessa länder valts som studieobjekt är att de antingen representerar de viktigaste industriländerna, att deras rättläge tidigare påmint eller för tillfället påminner om Finlands, eller för att de geografiskt och rättssystematiskt sett ligger nära Finland. Enligt de iakttagelser som gjorts i denna avhandling, används två huvudsakliga metoder för att undvika att räntor dras av i otillbörlig mån. Variationerna på dessa metoder är dock många, och skillnaderna kan ofta förklaras med att olikheterna i ländernas ekonomier tagits i beaktande. I avhandlingen lyfts fram vilka av de alternativa regleringsmetoder som använts i de granskade länderna som kunde komma på fråga för Finlands del. Mot denna bakgrund kommenteras även det förslag som lagts fram för Finlands del. Såsom slutsats läggs i avhandlingen fram behovet av en reglering för Finlands del, dock i en i viss mån olik form ifrån det framlagda förslaget.