Browsing by Author "Häggblom, Daniel"

Avhandlingen granskar stiftelserättens och stiftelseväsendets utveckling från slutet av 1700-talet fram till nutid med fokus på så kallade kapital- och stipendiestiftelser. Betoningspunkten ligger mellan 1800-talets andra hälft och tiden kring beredningen och ikraftträdandet av lagen om stiftelser (5.4.1930/109, upphävd) år 1931. I avhandlingen fästs särskild vikt vid de olika rättsliga brytningspunkterna som åtminstone inkluderar: utvecklingen och betydelsen av det stiftelserättsliga koncessionssystemet i förhållande till det förenings- och aktiebolagsrättsliga normativsystemet, rättssubjektiv systematik på stiftelserättens område, indelningen i självständiga- och osjälvständiga stiftelser, ikraftträdandet av lagen om stiftelser år 1931, det allmänna förbudet för stiftelser att idka affärsverksamhet fr.o.m. år 1965, fastställt minimibelopp i mark för grundande av stiftelser fr.o.m. år 1987 samt den gällande stiftelselagens (24.4.2015/487) ikraftträdande år 2015. Till skillnad från samfunden som i huvudsak utgörs av medlemmarna och deras intressen ligger grunden för stiftelserna i det ändamål som fastställts av den utomstående stiftaren samt den egendom som tilldelats stiftelsen, där förverkligandet av stiftarens ändamålsbestämmelse är en central egenskap för de självständiga stiftelserna som rättssubjekt. I likhet med stiftelserna uppfyller ändå vissa föreningar, i egenskap av samfund liknande ändamål som de allmännyttiga stiftelserna varvid dessa på goda grunder kan argumenteras höra till det bredare rummet för begreppet stiftelseväsende. I avhandlingen förs fram hur kvarlåtenskapsrätten gett sig till känna inom stiftelserätten särskilt i fråga om sådana stiftelser som grundats genom testamente. Trots allt har relativt få självständiga stiftelser grundats på detta sätt. I avhandlingen undersöks juristernas roll inom stiftelseväsendets och stiftelserättens utveckling, närmast ur den synvinkeln, vilka av de som deltagit i beredningen av ändringarna i stiftelselagstiftningen som varit jurister ävensom deras eventuella bindningar till stiftelseväsendet. Under den behandlade perioden har juristerna innehaft uppdrag som styrelsemedlemmar, testamentsexekutorer, sakkunniga och även grundat stiftelser vilket enligt vad som närmare framgår ur avhandlingen, ger vid handen att juristerna varit i en nyckelposition i utvecklingen av det inhemska stiftelseväsendet och stiftelserätten.