Browsing by Author "Huopaniemi, Maria"

I avhandlingen undersöker jag vilka omständigheter som bör vara för handen när återbäring av obehörig vinst görs, och i vilka situationer vinst inte återbärs. Jag undersöker även varför vinstinstitutet kan vara användbart vid sidan som komplement till skadeståndsrätten, negotiorum gestio (tjänster utan uppdrag) och avtalsrätt. Vidare undersöker jag hur man enligt vinstinstitutet förhåller sig till tilläggsarbete som går utöver vad som har avtalats Först tar jag fasta på orsakerna till att ett vinstinstitut är nödvändigt och varför skadeståndsrätt, där en oaktsamhetsbedömning ofta aktualiseras, inte alltid är användbar när nytta överförs till en annan part. Jag behandlar förutsättningarna för återbäring av obehörig vinst men även situationer där återbäring undantagsvis inte görs. Vidare undersöker jag varför återbäring av obehörig vinst kan vara nödvändigt vid sidan av skadeståndsrätt och negotiorum gestio. I avhandlingen utreder jag även båda vinstinstitutets förhållande till avtalsrätt och situationer där arbetsprestationer överskrider vad som avtalats. Tyngdpunkten ligger på den finska uppfattningen om återbäring av obehörig vinst, men parallellt diskuteras framför allt kondiktionsläran som äger företräde i Sverige. Skälighetsaspekter, som inspirerats av kondiktionsläran, har nämligen lett till att ett återbäringsansvar kan jämkas. Jag har kommit fram till att huvudregeln är att återbäring av obehörig vinst görs ifall vissa objektiva förutsättningar är för handen, dvs. om en vinst har uppkommit, om vinsten är obehörig och om någon gynnats på en annans bekostnad. Undantagsvis leder viktigare samhälleliga orsaker dock till att även obehöriga förmögenhetsöverföringar förblir bestående. Vinsten återgår alltså om det objektivt sett är frågan om en obehörig vinst, och återbäringsparternas förhållningssätt är i allmänhet irrelevant. En oaktsamhetsbedömning är alltså i allmänhet taget onödig eftersom rättssamhället strävar till att återställa utgångsläget. Fastän parten som går miste om nytta uppsåtligen förorsakade förmögenhetsöverföringen, kan den alltså oftast återbäras. Om vinstmottagaren däremot varit i god tro, hindrar detta emellertid inte heller ett återbäringskrav, fastän jämkning av återbäringsansvaret undantagsvis kan ske när det är skäligt. Inom vinstinstitutet fäster man vikt vid huruvida parten som går miste om nytta på grund av en förmögenhetsöverföring faktiskt hade som avsikt att åstadkomma överföringen. Avtalsrätt verkar dock äga företräde framför vinstinstitutet, och återbäring av obehörig vinst görs endast i utomobligatoriska förhållanden. Tilläggsarbete, som går utöver vad som avtalats, kan berättiga till ersättning ifall ingreppet grundar sig på en giltig rättsgrund. Huvudregeln är ändå att huvudmannen har självbestämmanderätt inom sin egen rättssfär, och därför betalas i allmänhet ingen ersättning i detta sammanhang. Rättssamhället tycks sträva till att ge skydd åt behöriga förmögenhetsöverföringar som överensstämmer med parternas avsikt, och balansgången mellan vinstparternas intressen beaktas också.