Browsing by Author "Karlsson, Johanna"

I denna avhandling har jag undersökt de olika sätt på vilka en patient kan framföra sin vilja i fråga om vården. Trots att Finland varit en av de första länderna som infört en specifik lag om patientens ställning och rättigheter kvarstår det ändå en hel del tolk-ningsproblem och olösta frågor om när och i vilken utsträckning patientens vilja ska beaktas i vården. Det finns inga klara regler för hur minderårigas vilja i frågan om vården ska beaktas, och man har inte heller lyckats lösa frågan om vårdtestamentens tolkningsbarhet på ett hållbart sätt. Inte heller frågan om möjligheten att utse en ställföreträdare för vårdbeslut har ännu upptagits i den finska lagen. Genom att granska både det rådande rättsläget i Finland och också lagstiftningen och rättskulturen i andra länder (Sverige, Danmark, USA, Belgien och England) har jag försökt lyfta fram de mest kontroversiella frågorna i anslutning till patientens vilja. Samtidigt har jag velat diskutera kring huruvida det skulle vara möjligt att också i Finland ta exempel av praxis som använts i de övriga länderna t.ex. vad gäller möjligheten att utse en ställföreträdare åt sig för situationer där man inte själv längre är kapabel till att uttrycka sin bestämda vilja i fråga om vården. En komparativ granskning ger på många sätt möjligheter till att bättre ifråga-sätta och lyfta fram sådana frågor som fortfarande borde lösas. Avhandlingens fokus ligger främst på vårdtestamentet och hur man förhåller sig till det både nationellt och på det internationella planet. Jag har i synnerhet övervägt hur man kunde utnyttja de nya elektroniska arkiven för att lösa en del av de problem som kan uppstå då vårdtestamenten ofta har upprättats en lång tid tillbaka eller annars har utformats i helt för allmänna ordalag. Förutom den rent juridiska aspekten har jag också betonat det ansvar som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har med tanke på att informera patienten i tillräcklig utsträckning. Mina slutsatser baserar sig ganska långt på de förslag som upptagits i Social- och hälsovårdsministeriets arbetsgruppspromemo-ria 2003:25 Promemoria av projektgruppen med uppgift att utreda behovet att revidera 6 § i patientlagen, där man redan ingå-ende lyft fram en del förslag till hur i första hand § 6 i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) kunde förtydligas och göra mer ändamålsenlig. Det står helt klart att individens självbestämmanderätt allt mer betonas i dagens samhälle. Hur detta då på bästa sätt också kan beaktas med tanke på patientens självbestämmanderätt är en fråga som kräver ytterligare granskning, inte minst till följd av patientens rätt att vägra vård och den omfattande eutanasidiskussionen som hela tiden pågår. I andra länder har man försökt lösa en del av de ovannämnda problemen genom att i lag uppställa en maximitid för hur länge ett vårdtestamente är i kraft, förordna om en slags hierarki för vem som kan besluta om patientens vård då denna inte själv kan göra det samt genom att komma på olika sätt för att bäst tillgodose patientens självbestämmanderätt då dennes på förhand uttryckta vilja ska beaktas. En del av dessa lösningar skulle helt säkert också vara välkomna i den finska lagstiftningen, men det skulle behövas ett starkt incentiv för att genomföra reformer med tanke på patientens ställning i vården.