Browsing by Author "Kuhlefelt, Jasper"

En av de viktigaste orsakerna för skiljeförfarandets popularitet speciellt i kommersiella tvister har traditionellt varit förfarandets snabbhet i jämförelse med rättegångar. Parterna kan i vanliga fall förvänta sig en slutlig lösning på tvisten klart snabbare i ett skiljeförfarande än i domstol. Skiljeförfaranden har dock under de senaste åren blivit allt längre och många har uttryckt sin oro för att skiljeförfarandet i dagens läge allt mer påminner om ett domstolsförfarande. Till följd av denna trend har skiljedomsinstituten börjat sträva efter att utveckla förfaranden som svarar på kraven på snabbhet och kostnadseffektivitet. Många institut har också utvecklat förenklade förfaranden som är avsedda speciellt för mindre invecklade tvister och vars syfte är en klart snabbare process. I institutionella skiljedomsregler och speciellt i regler för förenklade förfaranden är det i dagens läge vanligt med tidsfrister för meddelande av den slutliga skiljedomen. Tidsfristerna finns huvudsakligen till just för att främja tvistens snabba lösning. Dessa tidsfrister reglerar tiden inom vilken den slutliga skiljedomen ska vara meddelad. Regleringstekniken beträffande tidsfristerna varierar dock avsevärt mellan olika regler. I doktrinen har ett prominent diskussionsämne speciellt under de senaste cirka 20 åren varit skiljeförfarandets längd och även tidsfristerna och deras funktionsduglighet har varit under förstoringsglaset. Denna avhandling behandlar tidsfrister för meddelande av den slutliga skiljedomen och deras funktionsduglighet som medel att försnabba förfarandet. I avhandlingen diskuteras olika riskfaktorer som hänger ihop med ställandet av tidsfrister för meddelande av skiljedomen. Olika sätt att reglera tidsfristen kan ge upphov till olika problem och risker, speciellt om tidsfristen gjorts för kort eller utformats utan eftertanke och utan beaktande av de olika riskmomenten. Om riskerna inte beaktas och pareras vid bestämmandet av reglerna kan en motvillig part dessutom ha lätt att utnyttja sig av förhalningstaktiker för att sabotera ett förfarande som sannolikt skulle leda till ett ofördelaktigt resultat för denna part. Tidsfrister för meddelande av skiljedomen kan ofta vara viktiga för att garantera en snabb process och de används också i praktiken i stor utsträckning. I avhandlingen behandlas därför också olika sätt att parera riskerna som medförs av tidsfristerna. Således är avsikten att undersöka hurdana bestämmelserna om tidsfristen borde vara och vilka övriga faktorer som är skäl att ta i beaktande för att gynna en snabb lösning av tvisten och efterlevnaden av tidsfristen för meddelande av skiljedomen. Avhandlingens huvudsakliga målsättning är att ta ställning till hur skiljedomsreglerna borde utformas så att tidsfristen för meddelande av skiljedomen fungerar på ett möjligast effektivt sätt och så att riskerna som tidsfristerna medför samtidigt i möjligast stor ursträckning minimeras.