Browsing by Author "Kylander, Camilla Alexandra"

Syftet med avhandlingen är att kartlägga utsträckningen av skattemyndigheternas prövningsrätt i dispensärenden. I avhandlingen utreds vilka gränserna för skattemyndigheternas prövningsrätt är och hur de kan gestaltas i den gällande rätten. Största fokus ligger ända? på att utreda på vilket sätt skattemyndigheternas prövningsrätt begränsas i dispensärenden. Metoden är rättsdogmatisk. Samtliga skatterättsliga dispensärenden brukar i ra?ttslitteraturen ofta betraktas som en form av skattelättnader. Det är fråga om ärenden där lagstiftaren gett skattemyndigheterna en möjlighet, men inte en skyldighet att på ansökan befria den skattskyldige från en viss skyldighet, förutsatt att kriterierna i lag uppfylls. Kännetecknande för dispensärenden är således att de ger skattemyndigheterna en vidsträckt prövningsrätt. Prövning kan definieras som en aktivitet där myndigheterna utreder vilka olika alternativa avgöranden som blir möjliga i en specifik situation och med pro?vningsra?tt avses sedan myndigheternas möjlighet att välja ett av alternativen. I syfte att beskriva myndigheternas pro?vningsra?tt har man traditionellt utnyttjat begreppen rättsprövning och a?ndama?lsenlighetspro?vning. Med rättsprövning avses att beslutet kan motiveras med stöd av rättskälleläran. Med ändamålsenlighetsprövning avses däremot att beslutet kan motiveras med ändamålsenlighetssynpunkter med utgångspunkt i det offentligas intresse. I rättslitteraturen och lagens förarbeten definierar man ofta skattemyndigheternas prövningsrätt genom att klassificera dispensärendet. Genom att klassificera ett dispensärende som antingen materiellt eller formellt strävar man efter att kasta ljus på utsträckningen av skattemyndigheternas prövningsrätt. Samma situation föreligger då man klassificerar beslut i dispensärenden som antingen beskattningsbeslut eller förvaltningsbeslut. Med hänsyn till att skattemyndigheternas prövningsrätt till synes är väldigt vidsträckt i dispensärenden ger dessa klassificeringar upphov till att man ofta i lagens förarbeten och i rättslitteraturen anser att dispensärenden avgörs på basis av ändamålsenlighetsprövning. I denna avhandling tas avstånd från dessa klassificeringar. I avhandlingen klarläggs däremot utsträckningen av skattemyndigheternas prövningsrätt genom att granska de olika element som prövningen består av och hur dessa begränsas. I dispensärenden finns det i regel lagstadgade förutsättningar som måste vara uppfyllda för att skattemyndigheterna ska kunna bevilja dispens. Den prövning som skattemyndigheterna grundar sitt beslut på kan helt och hållet karakteriseras som rättsprövning då skattemyndigheterna kommer fram till att en förutsättning i lag inte uppfylls. Dispens kan då inte beviljas och ärendet har inte lämnat något utrymme för egentliga ändamålsenlighetssynpunkter utan beslutet måste motiveras med stöd av rättskälleläran. Då man granskar skattemyndigheternas prövningsrätt i en situation där de lagstadgade förutsättningarna för beviljade av dispens är uppfyllda, men där lagens ordalydelse (skattemyndigheterna kan bevilja dispens) till synes ändå ger myndigheterna en vidsträckt prövningsrätt, måste man beakta de rättsprinciper som styr myndigheternas prövning. Myndigheterna är skyldiga att beakta de förvaltningsrättsliga rättskyddsprinciperna då de utnyttjar sin prövningsrätt. Skattemyndigheternas beslut får således inte stå i strid med jämlikhetsprincipen, objektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen, förtroendeskyddsprincipen och ändamålsbundenhetsprincipen. Jämlikhetsprincipen är i detta sammanhang av väldigt stor betydelse. Jämlikhetsprincipen förutsätter att skattemyndigheterna behandlar de skattskyldiga jämlikt och att dispensärenden avgörs på enhetliga grunder. Skattemyndigheterna är med andra ord skyldiga att fatta beslut gällande beviljande av dispens i enlighet med sin tidigare praxis. Vidare är skattemyndigheterna skyldiga att även sinsemellan koordinera sitt beslutsfattande så att det som en helhet uppfyller kravet på jämlikhet. Traditionellt har ändamålsbundenhetsprincipen lyfts fram som en av de viktigaste rättsprinciperna vad gäller begränsandet av myndigheternas prövningsrätt. Skattemyndigheterna är skyldiga att fatta beslut som tjänar syftet med den ifrågavarande lagstiftningen. Skattemyndigheterna är således skyldiga att utreda syftet med skattelättnaden eller undantagstillståndet. Vidare är skattemyndigheterna skyldiga att fatta beslut som överensstämmer med EU-rätten. EU-rättspraxis tyder till exempel på att skattelättnader som kan påverka de inre marknaderna inte får beviljas på basis av en behovsprövning eftersom de då kan anses utgöra förbjudet statsstöd. Då man beaktar att samtliga ovannämnda laglighetskriterier måste uppfyllas i samband med beslutsfattandet kan man konstatera att skattemyndigheternas prövningsrätt, trots lagens ordalydelse (kan bevilja), inte nödvändigtvis ger skattemyndigheterna en möjlighet att basera sitt beslut på ändamålsenlighetssynpunkter. Ifall man trots allt inte kan bryta ner prövningen i ett dispensärende i komponenter, måste dispensärendet avgöras med stöd av en slags helhetsbedömning. Beslutet måste med andra ord grunda sig på ändamålsenlighetssynpunkter. Då man inte kan peka ut vilka rättsliga argument ett beslut grundar sig på, kan man inte gärna säga att beslutet baserar sig på rättsprövning. Det är viktigt att märka att gränserna för skattemyndigheternas prövningsrätt i dispensärenden inte är statiska utan dynamiska. Då ett dispensärende är nytt, är skattemyndigheternas prövningsrätt som mest vidsträckt eftersom tidigare tolkningsställningstaganden saknas. Skattemyndigheternas prövningsrätt begränsas i takt med att ett jämförelsematerial bildas.