Browsing by Author "Nervander, Caroline"

I denna avhandling behandlas det nya unionsrättsliga upphovsrättsdirektivet (DSM-direktivet) och dess implementering i Finland under åren 2019–2023. I avhandlingen analyseras implementeringens följder för onlineleverantörer av delningstjänster, innehavare av upphovsrättsligt skyddat material (rättsinnehavare) och användare av onlineleverantörernas tjänster samt deras inbördes förhållande. Fokus ligger på de grundläggande rättigheterna som dessa parter företräder och balansen mellan dem i såväl DSM-direktivet som i de kommande nationella lagändringarna. I det inledande kapitlet presenteras den nya upphovsrättsliga lagstiftningen, i form av två nya direktiv, som antagits av Europeiska unionen år 2019. DSM-direktivet (2019/790) och direktivet om onlinesändningar (2019/789) bildar tillsammans ett unionsrättsligt lagpaket som borde ha införlivats i den finska lagstiftningen senast under sommaren 2021. Den nationella implementeringsprocessen har varit utdragen och kontroversiell och det ursprungliga utkastet till lagförslag förkastades innan det nått riksdagen. Direktiven är fortfarande inte införlivade i Finland, förhoppningar existerar dock fortfarande att de kunde implementeras under nuvarande regeringsperiod. Artikel 17 i DSM-direktivet är den artikel som vållat mest huvudbry bland såväl de nationella lagstiftarna som de internationella rättsvetarna. I artikel 17 stadgas om onlineleverantörernas ansvar för upphovsrättsligt skyddat material, som görs tillgängligt via deras tjänster, av deras användare. Detta ansvar har, utgående från E-handelsdirektivet (2000/31/EG), tidigare varit begränsat och onlineleverantörerna har i praktiken inte haft någon skyldighet att ersätta rättsinnehavarna för exploateringen av deras verk. Detta ledde till fenomenet ”value gap” eller värdeöverföring, som medfört att balansen mellan de grundläggande rättigheterna snedvridits på ett för onlineleverantörerna fördelaktigt sätt. Genom ordalydelsen i artikel 17 försöker EU eliminera denna värdeöverföring och skapa bättre förutsättningar för ett rättvist och balanserat, digitalt trepartsförhållande. DSM-direktivet gav upphov till två regeringspropositioner, varav den senare (RP 313/2022 rd) endast har kompletterande verkan. Upptakten till dessa propositioner presenteras i avhandlingen bl.a. med hjälp av material från undervisnings- och kulturministeriets workshopar och sakkunnigutlåtanden som inhämtats av riksdagens utskott (i kapitel 4). Den nationella lagberedningen speglas mot såväl artikel 17 som unionens vägledning och rättspraxis (i kapitel 3). EU-domstolen har nyligen tagit ställning till artikel 17 och dess kompatibilitet med EU-stadgans artikel 11 (yttrande- och informationsfrihet). Detta mål analyseras i sin helhet i kapitel 3.3. Vidare görs en kort komparativ jämförelse i kapitel 4.2 som inkluderar den övriga Norden samt Frankrike och Tyskland. I kapitel 5 analyseras det upphovsrättsliga trepartsförhållandet och implementeringens inverkan på parternas rättigheter samt inbördes förhållande. Det sammanfattande kapitlet (6) avslutas med en kort de lege ferenda analys över hur den unionsrättsliga upphovsrätten antas utvecklas och förändras inom de kommande åren.