Browsing by Author "Nordman, Marica"

Denna avhandling behandlar i vilken mån ensamkommande flyktingbarns grund –och mänskliga rättigheter samt barnets bästa beaktas i asylprocessen, asylbeslutet och de andra tillhörande relevanta processerna. Syftet med avhandling är ta reda på om den offentliga makten i Finland fullföljer sina plikter som är stadgade i FN:s barnkonvention 3 artikel 1 punkt om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och om de ensamkommande flyktingbarnens rättigheter överlag i tillräcklig mån respekteras inom de olika processerna. I avhandlingen granskas detta kritiskt och med hjälp av den rättsdogmatiska metoden. Arbetet är delat i fem helheter. Det första kapitlet behandlar frågeställningen, det andra kapitlet behandlar innebörden av barnets rättigheter, den centrala lagstiftningen kring immigrationsrätten, asylrätten som en mänsklig rättighet samt själva asylprocessen. De två följande kapitlen behandlar processerna efter ett positivt, alternativt ett negativt uppehållstillståndsbeslut. I sista kapitlet representeras sedan avhandlingens resultat gällande i vilken mån barnets bästa beaktas genom hela processen. Inom asylprocessen finns det en del specifika regler vad gäller ensamkommande barn. Barn hör till en grupp som har ett starkare behov av särskilt skydd. Detta måste beaktas när man inom de olika nivåerna i förvaltningen gör beslut gällande dem. FN:s kommitté för barnets rättigheter har fäst uppmärksamhet vid att mängden barn som rör sig ensamma har ökat och att det finns allvarliga brister i hur man bemöter dessa barn. I avhandlingen behandlas förutom asylprocessen, även de olika processerna efter asylbeslutet. Dessa är spårande av familjemedlemmar, familjeåterförening, besvärsrätten, bedömning av säkert ursprungsland och förvar. I avhandlingen behandlas även papperslöshet. I avhandlingens resultat kan man märka att det finns problem gällande barnets bästa och barnets grund –och mänskliga rättigheter inom asylprocesserna. Speciellt mycket problematik finns det i själva lagstiftningen. Många lagförnyelser som gjorts under de senaste åren beaktar inte i tillräcklig mån vilken påverkan förnyelserna har på speciellt ensamkommande flyktingbarn. Ett exempel på denna problematik är lagförnyelsen gällande försörjningsförutsättningen som även berör ensamkommande barn och kan anses vara problematisk med tanke på Europeiska människorättskonventionens 8 artikel. Problem finns även i asylbesluten och i tolkningen av begreppet barnets bästa. I avhandlingen behandlas även olika alternativ som kunde förbättra rättsläget för ensamkommande flyktingbarn. En viktig aspekt med tanke på framtiden skulle vara att i större mån ta hänsyn till att sätta barnets bästa i främsta rummet när man gör beslut gällande barn.