Browsing by Author "Norrbygård, Heidi"

I juris magisteravhandlingen har EU:s nya marknadsmissbruksförordning (MAR) och marknadsmissbruksdirektiv (CSMAD) undersökts, med fokus på den straff- och förvaltningsrättsliga aspekten. Det övergripande syftet med avhandlingen var att introducera, systematisera och analysera de rättsliga skillnader som EU:s nya marknadsmissbruksreglering kan komma att skapa i det nuvarande finska påföljdsområdet samt att belysa de rättsliga konsekvenserna av dessa distinktioner. De frågeställningar som indirekt behandlats i avhandlingen är 1) varför förordningar används i dagens finansreglering och hur långt man vill integrera de gemensamma marknaderna. Därtill har 2) EU:s befogenheter att reglera om sanktioner i förordningar utretts. I avhandlingen har även en 3) analys om en straffrättslig lagstiftning är nödvändigt att införa på EU-nivå genomförs. En annan viktig frågeställning i avhandlingen var 4) hur de två sanktionsregimerna passar ihop och vilket av dem som har den största generalpreventiva effekten enligt straffteorins läror. Särskild uppmärksamhet har fästs vid marknadsmissbruksförordningens administrativa sanktioner. Avsikten med detta var att analysera de administrativa sanktionernas eventuellt straffrättsliga karaktär, vilket kan ha en avsevärd inverkan på rättssäkerheten. Hit hör även frågeställningen om instrumenten har begränsats tillräckligt eller ifall man är tvungen att använda ne bis in idemprincipen som en sista utväg. I konklusionerna redogjordes för åt vilken riktning man borde utveckla sanktionerna i framtiden. Avhandlingen är till sin karaktär en tvärjuridisk granskning av värdepappersmarknadsbrott. Avhandlingen analys av den nya marknadsmissbruksregleringen fodrar en tillämpning och kombination av andra relevanta rättsområden än enbart den traditionellt straffrättsliga juridiska disciplinen. Därför grundar sig avhandlingen i den meningen, inte enbart på ett specifikt utvalt rättsområde, utan tar i beaktande andra relevanta rättsområden så som värdepappersmarknadsrätt, förvaltningsrätt, statsrätt, processrätt samt EU-rätt för att på ett ändamålsenligt sätt åstadkomma sitt syfte. Undersökningen och analysen visade att det största problemet med den nya marknadsmissbruksregleringen är reglernas tvetydighet. De förvaltningsrättsliga sanktionerna kan i hög grad anses vara för långtgående och därför svåra att tillämpa utan att komma i kläm med grundlagsstadgade rättssäkerhetsaspekter som inte kan förbises. På basis av forskningsresultaten i avhandlingen rekommenderar skribenten att målet för framtiden bör vara att sätta sanktionsavgifterna i ett allt större fokus inom rättsdoktrinen och genom detta sträva efter tydligare riktlinjer för de administrativa sanktionernas användning genom tydligare lagstiftning.