Browsing by Author "Strandström, Frida"

I avhandlingen undersöks först vilka upphovsrättsligt relevanta åtgärder massdigitalisering innefattar. Efter att detta har gjorts analyseras hur ändamålsenliga två av de föreslagna lösningarna på problemen, som de föräldralösa verken medför för massdigitalisering, är. Den ena av dessa lösningar utgörs av Europaparlamentets och rådets direktiv om viss tillåten användning av anonyma verk samt den nationella lagen om användning av föräldralösa verk (8.11.2013/764) med vilken direktivet implementerats. Lagen om användning av föräldralösa verk och det bakomliggande direktivet medför en ny inskränkning i upphovsrätten. En förutsättning för att lagen och direktivet ska kunna tillämpas är att användaren inte efter en omsorgsfull efterforskning kunnat identifiera och lokalisera rättsinnehavarna till verket, som användaren vill utnyttja. Den andra föreslagna lösningen, som analyseras i avhandlingen, utgörs av avtalslicenssystemet. Massdigitaliseringsprojekten innebär framställning av exemplar av verk och överföring av dessa till allmänheten. Dessa åtgärder omfattas utgångsmässigt av rättsinnehavarnas ensamrätt och därför måste tillstånd till åtgärderna fås av rättsinnehavarna till verken, som man vill använda. På grund av att rättsinnehavarna till föräldralösa verk inte kan identifieras eller lokaliseras och därav inte tillstånd inhämtas av dem, krävs det mekanismer, som gör det möjligt att frångå kravet på tillstånd av rättsinnehavarna. I avhandlingen lyfts det fram vilka brister direktivet och den nationella lagen har som lösning på problemet med de föräldralösa verken för massdigitaliseringsprojekt. Till de största bristerna hör att kravet på omsorgsfull efterforskning leder till att kostnaderna blir för höga för att användarna ska kunna uttnyttja systemet i direktivet och lagen om användning av föräldralösa verk. En annan betydande brist är att direktivet och lagen inte erbjuder ett attraktivt system för användarna med tanke på deras rättssäkerhet. Det är inte möjligt för användarna att veta med säkerhet huruvida deras efterforskning varit omsorgsfull innan saken prövats i domstol i efterhand. Följden av att efterforskningen inte varit omsorgsfull är att alla rättsmedel, som skulle stå till rättsinnehavarnas förfogande vid upphovsrättsintrång, finns att tillgå för rättsinnehavarna. Möjligheten att förlita sig på andra inrättningars efterforskningar kan å sin sida ge upphov till svåra ansvarsfrågor, som varken direktivet eller lagen om användning av föräldralösa verk ger ett entydigt svar på hur ska lösas. Direktivet och lagen om användning av föräldralösa verk har även ett ytterst begränsat tillämpningsområde. Instrumenten kan t.ex. inte tillämpas på kommersiella användare. Till följd av detta kan direktivet och lagen om användning av föräldralösa verk utgångsmässigt endast erbjuda en begränsad lösning på de problem, som de föräldralösa verken medför för massdigitaliseringsprojekt. För avtalslicenssystemet är det å sin sida karakteriserande att rättssäkerheten är mycket bra för användarna. Avtalslicenssystemet erbjuder en alternativ lösning på problemet med föräldralösa verk för massdigitaliseringsprojekt. I Finland har 14.1 § (användning av verk inom undervisningsverksamhet och vetenskaplig forskning), 16 d § (användning av verk i arkiv, bibliotek och museer) och 25 g § (återanvändning av arkiverade program, tidningar och tidskrifter) i upphovsrättslagen (8.7.1961/404) potential att lösa en del av de problem, som de föräldralösa verken medför för olika massdigitaliseringsprojekt. Lagrummen tillämpas även delvis på kommersiella användare. Liksom direktivet och lagen om använding av föräldralösa verk har ändå också avtalslicenssystemet i sin nuvarande form i Finland endast ett begränsat tillämpningsområde. I avhandlingen framförs att man därför skulle kunna överväga att också i Finland införa s.k. generell avtalslicens, vilket skulle medföra en betydande flexibilitet i avtalslicenssystemet.