Browsing by Author "Volanen, Tanja"

Syftet med denna rättsdogmatiska avhandling är att klarlägga temapreklusionens roll i dispositiva tvistemål i Finland. Den övergripande forskningsfrågan i avhandlingen är huruvida temapreklusion bör eller inte bör användas av domstolarna i Finland. Frågan om huruvida domstolarna överhuvudtaget bör använda temapreklusion, samt i hurdana situationer temapreklusion eventuellt kan komma i fråga, har genom tiderna fått många olika svar inom såväl Finland som Sverige. Den åsikt som på senaste tid har lyfts fram starkast i Finland är att temapreklusion bör existera högst i begränsad omfattning. Orsaken bakom de varierande åsikterna kan anses vara rättegångsbalkens tystnad vad gäller preklusion av bevistema. Rättegångsbalken reglerar endast preklusion av omständigheter och bevis. Problematiken kring temapreklusion grundar sig således på hur de rättsnormer som reglerar preklusion av omständigheter och bevis bör tolkas – extensivt eller e contrario? Trots två färska rättsfall om temapreklusion (RHO 2019:1 och VaaHO 2017:8) är situationen fortfarande oklar. De argument om temapreklusion som kan läsas ur domskälen i hovrättsfallen är för fåordiga för att belysa klarhet i den rådande osäkerheten kring temapreklusion. I nuläget påverkar osäkerheten parternas formulering av bevistema. Med bevistema avses främst den tvistiga, omedelbart relevanta omständighet som en part försöker styrka med varje bevis. Med temapreklusion avses frågan om huruvida en part måste hålla fast i den angivna kopplingen mellan bevis och tvistig omständighet eller om ett bevis även kan användas för att styrka andra än angivna omständigheter. I nuläget är parterna osäkra över om de bevisteman som uppgetts för bevisen är bindande eller ej. Parterna är med andra ord osäkra över huruvida temapreklusion är en reell risk att räkna med eller endast en teoretisk möjlighet. Om domstolarna inte använder temapreklusion är de av parterna angivna bevisteman inte bindande. Följaktligen behöver parterna inte vara särskilt försiktiga vid formuleringen av bevistema. Parterna kan välja att inte närmare tänka på formuleringen av bevistema utan istället ange vaga bevisteman som ”alla tvistiga omständigheter”. Domstolarna i Finland verkar i nuläget inte följa en enhetlig linje utan godkänner såväl vaga som mer preciserade typer av bevisteman. Problemet är att vagt formulerade bevisteman inte uppfyller de funktioner och syften som bevisteman kunde uppfylla. För att kunna analysera temapreklusion mångsidigt behandlas i avhandlingen även två mindre delfrågor. Den första delfrågan relaterar till det ovan nämnda, nämligen hur bevisteman bör formuleras för att till fullo uppfylla de syften som välformulerade bevisteman kan uppfylla. Jag har gjort valet att i avhandlingen kalla det ändamålsenliga sättet att formulera bevisteman för rekvisitsättet. Den andra delfrågan som ställs i avhandlingen berör domstolens materiella processledning och dess relation till bevisteman och temapreklusion. Som en del av denna andra delfråga undersöks hur domstolens materiella processledning kan och bör användas för formulering av ändamålsenliga bevisteman och för prevention av situationer där domstolen bör överväga ett eventuellt föreläggande av temapreklusion. Eftersom en stor del av dispositiva tvistemål löses genom skiljeförfarande behandlas även bevistemats och temapreklusionens roll i skiljeförfarande i korthet. Avhandlingen genomsyras från inledning till avlutande kapitel av flera viktiga processprinciper som koncentrationsprincipen, den kontradiktoriska principen och dispositionsprincipen. Beaktande dessa viktiga principer analyseras skillnaderna mellan temapreklusion i tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. Även skillnaderna mellan de olika aktörerna som deltar i rättegången lyfts fram. Efter argumentation för och emot temapreklusion presenteras till slut mina slutsatser om vilken roll temapreklusion bör ha i dispositiva tvistemål. Mina slutsatser följer den allmänna linjen – temapreklusion bör användas högst i begränsad omfattning. Syftet med mina slutsatser är att ge en mer detaljerad bild av vad som enligt min åsikt egentligen avses med att temapreklusion bör existera ”högst i begränsad omfattning”.