Browsing by Author "Wickström, Andrea"

I denna avhandling behandlas de papperslösas rättigheter. Frågeställningen är huruvida de papperslösa reellt sett tilldelas rättigheter under internationell rätt samt hur dessa tar sig uttryck i den praktiska tillämpningen av rättigheterna i nationell rätt. Gruppen papperslösa är heterogen och beteckningen är ofta negativ, då gruppen ofta definieras som alla individer, som inte befinner sig lagligt i staten. Dessa individer kan ha kommit in i staten illegalt, stannat kvar i staten efter att visumet löpt ut eller till exempel arbeta, även om deras visum inte tillåter detta. Valet av termen papperslös är gjort enligt det vanligaste uttrycket i diskursen, men även andra benämningar på gruppen förekommer. Avhandlingen är tudelad och strävar efter att belysa rättigheterna genom en översikt av de människorättsliga instrumenten samt genom exempel ur den nationella tillämpningen. I avhandlingens första del behandlas de papperslösas rättigheter under internationell rätt. Behandlingen av rättigheterna är långt begränsad till de internationella människorättsliga instrumentens tillämplighet för gruppen papperslösa. Den första delen delas ytterligare in i de papperslösas rättigheter under internationell global rätt genom dokumenten från Förenta Nationerna samt i de papperslösas rättigheter under europeisk rätt. I sin helhet kan konstateras att de människorättsliga dokumenten i huvudsak är tillämpliga på alla människor och är således även tillämpliga på de papperslösa. Ytterligare är principen om icke-diskriminering av vikt, då den stadgar om förbud mot olik behandling av individer på basis av till exempel nationalitet eller ursprung. De senaste åren har fokus speciellt i Europa lagts på begränsandet av illegal migration, vilket lett till ökade kriminaliseringar i medlemsstaterna och en allt mer främlingsfientlig attityd. Verkställigheten av dessa mänskliga och sociala rättigheter är således begränsad, varpå en granskning av rättigheterna på nationell nivå är relevant. I avhandlingens andra del behandlas de papperslösas rättigheter efter ett beslut om av- eller utvisning, innan personen å myndigheternas vägnar kan avlägsnas från statens territorium samt de papperslösas rätt till hälsovård. Dessa två områden behandlades av den finska riksdagen under våren 2015 och har även varit aktuella i Sverige speciellt under hösten och vintern 2015. Frågorna har ytterligare aktualiserats av migrationsströmmen till Europa, genom vilken behov av skärpt reglering lyfts fram. Grannländerna Finland och Sverige är naturliga jämförelseobjekt, då det finns stora likheter mellan staterna, men ländernas migrationslagstiftning innehåller skillnader. Beträffande de papperslösas rättigheter i staten efter ett beslut om av- eller utvisning, men innan personen å myndigheternas vägnar kan avlägsnas från staten, kan det konstateras att personens samarbetsvillighet i återvändandeprocessen är central. Ingen tydlig internationell reglering finns, även om Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, stadgar om vissa minimirättigheter för personer som inte kan återsändas. Grundtanken i regleringen är att individer antingen bör avlägsnas från statens territorium, eller beviljas uppehållstillstånd. Direktivet har kritiserats starkt ur människorättsperspektiv. Behandlingen av ämnet utgår från den nya finska lagstiftningen. Efter utvecklingen i speciellt Sverige under hösten 2015 och trolig kommande lagstiftning är skillnaden mellan de två staternas reglering och retorik betydligt mindre än väntad. Beträffande rätten till hälsovård kan det konstateras att alla individer oberoende av legal status, har rätt till åtminstone brådskande vård. De olika människorättsdokumenten är eniga om att en grundläggande rätt till vård för alla individer finns, även om utformningen av rätten varierar mellan instrumenten. Vad begreppet brådskande vård innebär i praktiken är dock inte helt entydigt. Inom denna rättighet finns större skillnader mellan staternas reglering. Papperslösa har således rättigheter svart på vitt, men lever ofta i en gråzon i viken rättigheterna är begränsade eller otillgängliga. Regleringen av irreguljär migration är viktig för staters suveränitet och det är här rättighetssfären och begränsningarna möts.