Browsing by study line "Straff- och processrätt"

Våld i nära relationer är ett betydligt folkhälsoproblem. Den vanligaste formen av våld i nära relationer är psykiskt våld. Psykiskt våld är ett komplicerat fenomen, särskilt eftersom det kan ta sig uttryck på många olika sätt. Avhandlingen utforskar grundligt vad psykiskt våld innebär och hur det kan definieras i ett straffrättsligt sammanhang med särskild betoning på psykiskt våld i nära relationer. En samhällsdebatt pågår huruvida psykiskt våld, särskilt sådant som förekommer i nära relationer, borde kriminaliseras i en mera omfattande utsträckning. I avhandlingen utreds i vilken mån psykiskt våld är straffbart enligt den befintliga strafflagstiftningen. Särskilt granskas hur den nuvarande lagstiftningen förhåller sig till kriminaliseringsförpliktelsen om psykiskt våld i Istanbulkonventionens 33 artikel. Strafflagstiftningen omfattar inte en uttrycklig straffbestämmelse om psykiskt våld, men psykiskt våld kan bli straffbart genom vissa andra bestämmelser såsom misshandel och olaga förföljelse. Det har dock ansetts att den nuvarande strafflagstiftningen inte tar fasta på det psykiska våldets processuella karaktär, som vanligtvis består av upprepade enstaka incidenter som avskilt betraktat eventuellt inte är klandervärda, men som helhet betraktat kan vara synnerligen allvarliga. I avhandlingen granskas även vissa andra länders kriminaliseringar av psykiskt våld med en komparativ analys av hur kriminaliseringsförpliktelsen förverkligats i dessa länder. Som konklusion konstateras att det finns behov för en mera omfattande kriminalisering av psykiskt våld i Finland. Som följd av detta granskas också huruvida kriminaliseringsprinciperna kan anses bli uppfyllda med avseende på en ny kriminalisering. Särskilt problematiskt med beaktande av de ikraftvarande straffbestämmelserna är att de inte gäller för tvingande kontroll som är särskilt förekommande i nära relationer. I justitieministeriets utredning om det psykiska våldets straffbarhet ingår en åtgärdsrekommendation enligt vilken det vore motiverat att införa tvingande kontroll i strafflagen. Rekommendationen innehåller också ett preliminärt förslag till brottsbeskrivning som analyseras ingående i denna avhandling. Analysen innehåller också en granskning av hur brottsbeskrivningen skulle kunna tolkas samt vilka eventuella framtida tolkningsproblem som kan uppstå till följd av den.

Utgångspunkten i rättsstaten Finland är att alla är lika inför lagen. I strafflagen stadgas att den straffrättsliga ansvarsåldern i Finland är 15 år och av lagen framgår även att ung ålder är en allmän strafflindringsgrund. Den straffrättsliga processen och påföljdssystemet för en underårig gärningsperson (15-17 år) skiljer sig märkbart i jämförelse med processen för en myndig gärningsperson. I avhandlingen granskas de ungas specialställning inom straffrättssystemet och i fokus ligger strafflindring för unga gärningspersoner. I avhandlingen diskuteras kring syftet med strafflindring för unga gärningspersoner samtidigt som avhandlingen granskar huruvida vårt rättssystem beaktar offrets mänskliga rättigheter när unga gärningspersoner beviljas strafflindring. Även människovärdets okränkbarhet och rätten till liv granskas i avhandlingen, speciellt med tanke på brott mot liv. Följaktligen undersöks även möjliga ändringar i lagstiftningen i syfte att hitta bättre lösningar med tanke på offrets mänskliga rättigheter vid strafflindring. Någon form av lagändring skulle kunna resultera i ett bättre skydd för offret i Finland, speciellt när det gäller brott mot liv.