Browsing by Subject "Dominerande ställning"

Underdimensionerade företagskoncentrationer överstiger inte de omsättningsbaserade tröskelvärdena för koncentrationskontroll och är därmed inte anmälningspliktiga till vare sig kommissionen eller behöriga nationella konkurrensmyndigheter. S.k. killer acquisitions har under senaste år identifierats som en form av koncentration där innovativa bolag, huvudsakligen inom läkemedelsbranschen och på digitala marknader, förvärvas av sina etablerade motsvarigheter i syfte att eliminera framtida potentiella konkurrenter eller disruptiva innovationsprojekt. Behöriga myndigheter har under senaste år sökt åtgärda ett upplevt behörighetsunderskott där killer acquisitions undgått koncentrationskontroll helt och hållet. Europeiska unionens koncentrationskontroll baserar sig på obligatorisk ex ante bedömning av koncentrationer som överstiger de omsättningsbaserade tröskelvärden som definierats i koncentrationsförordningen. Lösningen som kommissionen anammat för att åtgärda behörighetsunderskottet är en utökad tillämpning av hänskjutandeförfarandet i artikel 22 EUMR. Tribunalens avgörande i Illumina/Grail bekräftade kommissionens nya praxis att godta hänskjutande av koncentrationer som varken den hänskjutande medlemsstaten eller kommissionen haft ursprunglig behörighet att bedöma. EU-domstolens avgörande i Towercast fastslog att en direkt tillämpning av artikel 102 FEUF är möjlig ex post om villkoren fastslagna i Continental Can-avgörandet är uppfyllda. Strukturella effekter av en genomförd koncentration kan därmed utgöra missbruk av dominerande ställning också efter ikraftträdandet av en förordningsbaserad regim för koncentrationskontroll. Avhandlingen behandlar konsekvenserna av dessa avgöranden mot bakgrunden av koncentrationskontrollens historiska utveckling och ledande konkurrensekonomiska studier. Slutsatserna är att kommissionens nya praxis ligger fullt inom ramarna för kommissionens skönsmässiga bedömning. Likväl är det i avsaknad av tillämplig reglering inget som utesluter den direkta effekten av artikel 102 FEUF beträffande vissa koncentrationer. Avhandlingen konstaterar tvärtom att utvecklingen de facto utgör en återgång till praxis som härstammar från tiden före ikraftträdandet av den första koncentrationsförordningen år 1990. Samtidigt innebär denna praxis en försämring av förutsebarheten och en urvattning av principen om prövning vid en enda instans, eventuellt på bekostnad av marknadsaktörers rättssäkerhet. Där ett behörighetsunderskott i unionslagstiftningen konstateras bör utgångspunkten vara revidering så att koncentrationer bedöms ex ante enligt tydligt definierade behörighetskriterier. Om revidering inte anses ändamålsenligt på unionsnivå bör det lämnas till medlemsstaterna att fastställa villkoren för kontroll av denna typ av koncentrationer.