Browsing by Subject "förundersökning"

Rätten för journalister att skydda sina källor genom att vägra röja deras identiteter är en grundläggande förutsättning för att pressen ska kunna förverkliga sin uppgift som övervakare av maktutövningen i demokratiska samhällen. I lagberedningsarbetet har man länge erkänt behovet att skydda sekretessbelagd information i tvångsmedelsanvändning. Särskild husrannsakan infördes som en ny kategori av husrannsakan år 2014 för att detta ändamål, t.ex. för att säkerställa att skyddad information inte obehörigen blir tillgängligt för poliser som utför en husrannsakan. Genom högre krav och striktare regler om verkställandet av husrannsakningen är syftet även att säkerställa att information som omfattas av källskydd inte avslöjas för utomstående. Forskningsfrågan i denna avhandling är hur skyddas journalisters källskydd i husrannsakningar i Finland – är regleringen för särskild husrannsakan tillräcklig för att garantera källskyddets ställning i förhållande till brottsutredningens intressen? Med andra ord har relevanta processrättsliga rättsskyddsgarantier granskats och deras verkningar analyserats, dels i förhållande till källskydd, dels i förhållande till brottsutredningens intressen. För att besvara frågan och utreda rättsläget i den finska rättsordningen angående ämnet har en i huvudsak rättsdogmatisk analys företagits av relevanta lagar, förarbeten och rättslitteratur, samt av hur rättspraxis från HD och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (EMD) har format rättsläget. Enligt vedertagen uppfattning anses källskyddet utgöra en dimension av yttrandefriheten, som varit föremål för forskning också inom samhällsvetenskaperna. Tillsammans med frågeställningens samhälleliga kontaktyta har detta motiverat varför den rättsdogmatiska analysen har kompletterats av samhällsvetenskapliga inslag. I stora drag kan man säga att regleringen för tillfället verkar vara tillräckligt stark för att garantera källskyddets förverkligande och erbjuda skydd åt journalister och deras källor. Rättspraxis från EMD tyder på att källskydd prioriterats framom andra intressen i en majoritet av fallen där det behandlats, då endast ett tydligt undantag, som hade anknytning till utredningen av ett allvarligt terrorbrott, kunde urskiljas. Utvecklingslinjen där man konsekvent prioriterar källskyddet även i brottsutredningar är värdefull för demokratiska länders framtid, samtidigt som det vore av nytta för rättsläget att få gränsen preciserad. Trots att källskyddet i dagens läge har prioriterats väldigt långt framom andra intressen, kan man inte låta bedömningen bli automatisk så att källskyddet kategoriskt prioriteras – också brottsutredningens intressen är viktiga att beakta. Den omfattande reformen av tvångsmedels- och förundersökningslagstiftningen trädde i kraft år 2014 och kom i grevens tid efter att Finland fått flera fällande domar för bristfällig reglering från EMD. Reformen har förtydligat källskyddets ställning inom tvångsmedelsanvändning. Utöver att processen för särskild husrannsakan har stärkt källskyddets ställning, bidrog även införandet av möjligheten till efterhandskontroll av utförda husrannsakningar år 2011 till resultatet. Däremot har även en del brister noterats i den nuvarande regleringen: regleringen stöder sig på otaliga paragrafhänvisningar vilket leder till en komplicerad helhet, och lagens systematik och namnet på tvångsmedlet är ägnade att orsaka förvirring. Individens rättsskyddsmedel kunde ytterligare stärkas för att dessa skulle bli mer jämlika i förhållande till förundersökningsmyndigheten. Trots att bristerna inte utgör akuta hot mot källskyddets ställning, vore det ändå motiverat att åtgärda dem i framtida lagberedning för att garantera källskyddets ställning i tvångsmedelsanvändning även i framtiden, samt för att förtydliga regleringen.