Browsing by Subject "grundläggande rättigheter"

Användning av doping är inte kriminaliserat i dagens läge i Finland. Det är dock något som i teorin kunde vara möjligt. Österrike, Frankrike och Italien är europeiska länder som kriminaliserat användningen av doping. Avhandlingen utgår ifrån ett problemorienterat scenario där dopinganvändningen är kriminaliserad. Självinkrimineringsskyddet är en grundläggande rättighet som kan härledas ur EMRK 6.1 artikel. På basis av Europadomstolens rättspraxis kan konstateras att självinkrimineringsskyddet utsträcks utanför själva straffprocessen. Domstolen har tolkat termen brottmålsförfarande i dess autonom bemärkelse, och utifrån tolkningen definierat självinkrimineringsskyddets utsträckningsområde. CAS har även i sin praxis konstaterat att det i vissa situationer eventuellt kan vara möjligt att hävda självinkrimineringsskydd ifall parallella straffrättsliga processer är anhängiga eller förväntade. Skiljedomstolen tillämpade inte detta ställningstagande, och därmed är rättsläget öppet för spekulation. Avhandlingens grundläggande frågeställning tar reda på i vilken mån självinkrimineringsskyddet kan hävdas i antidopingorganisationernas prövning. Avhandlingen forskar kraven på de processer där självinkrimineringsskyddet har kunnat hävdas och jämför kraven med FCEI:s nuvarande regleringsgrund. Arbetet tar ställning till den föreningsrättsliga regleringen som bör genomföras för att det i teorin ska vara möjligt att hävda självinkrimineringsskydd i antidopingorganisationernas prövning. Ett av riskmomenten med tanke på självinkrimineringsskyddet är en fri informationsförmedling antidopingorganisationer och straffrättsliga myndigheter emellan. Nya versioner av världsantidopingkoden föreskriver om en allt mer långtgående informationsplikt för idrottaren. Utifrån CAS:s praxis kan huvudregeln för avlägsnandet av uppsåtligt agerande anses vara bevis på källan för det positiva dopingtestresultatet. Detta innebär att idrottare mer eller mindre tvingas föra fram information om sin dopingförseelse för att få ett sänkt tävlingsförbud av antidopingorganisationerna. Detta är problematiskt ifall informationsåtgången angående denna information är fri myndigheter och antidopingorganisationer emellan, eftersom de straffrättsliga myndigheterna eventuellt får tag på information de annars inte skulle få. Därmed krävs en utredning över i vilken mån informationsåtgången skulle vara fri antidopingorganisationer och straffrättsliga myndigheter emellan i Finland vid en kriminalisering, samt ifall domstolarna har utnyttjandeförbud på informationen som idrottare ger i den situationen. Kravet på parallella anhängiga eller förväntade straffrättsliga processer kräver naturligtvis att dopinganvändningen är kriminaliserad. Därmed behandlas en kriminalisering av dopinganvändningen i Finland i arbetets slutdel. Kriminaliseringen behandlas bland annat genom den hälsomässiga aspekten kring doping samt den idrottsliga integriteten.