Browsing by Subject "gun-jumping"

Både den finska och europeiska lagstiftningen avseende företagsförvärv eller koncentrationer innehåller bestämmelser om det så kallade genomförandeförbudet, vilket innebär att företag inte får genomföra en koncentration innan europeiska kommissionen eller nationella konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna har godkänt koncentrationen. Detta förbud är en del av kontrollsystemet vilket kallas för koncentrationskontroll. De överstatliga EU-reglerna om koncentrationskontroll hittas i rådets förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, även kallad för koncentrationsförordningen. Koncentrationsförordningen har fungerat som modell för flera olika medlemsstaters konkurrensregler, inklusive Finland. Genomförandeförbudet har som syfte att säkerställa att europeiska kommissionen eller nationella konkurrensmyndigheterna har möjlighet att utreda om en koncentration inte hämmar konkurrensen, det vill säga att den är förenlig med den gemensamma marknaden. Av genomförandeförbudet följer att parterna i en koncentration får inte vidta sådana åtgärder som skulle medföra att koncentrationen har genomförts för tidigt, innan koncentrationen har blivit godkänt. Tyvärr innehåller inte koncentrationsförordningen eller finska konkurrenslagen någon direkt definition av genomförandeförbudet, utan förbudet måste härledas utgående från koncentrationsförordningen, EU-domstolens, tribunalens och europeiska kommissionens rättspraxis och riktlinjer. Dessutom kan viss jämförelse göras mellan EU och Finland med hjälp av besluten som Konkurrens- och konsumentverket har gjort i Finland. Erfarenhet har visat att beaktandet av genomförandeförbudet inte alltid är en enkel uppgift. Parterna i en koncentration måste nämligen ofta göra särskilt svåra avvägningar mellan köparens legitima intresse att bevara målföretagets värde och de konkurrensrättsliga kraven på att inte till exempel utbyta känslig information eller erhålla kontroll av målförtaget under tiden då godkännande inväntas. Detta gäller särskilt i situationer när parterna är konkurrenter sinsemellan. Avhandlingen har således två huvudsakliga forskningsfrågor. Först undersöks när en koncentration anses ha genomförts och på detta sätt få en bild av genomförandeförbudets omfattning mot bakgrund av de olika reglerna i EU och finsk lagstiftning. Vidare undersöks det hur genomförandeförbudet och andra regler i koncentrationsförordningen har egentligen förverkligats och om det finns en särskild utvecklingsriktning som kan iakttas i rättspraxis. Målet med att jämföra EU:s överstatliga regelverk med finska reglerna om koncentrationskontroll är att klargöra hurdana skillnader och likheter olika regelverken kan ha, trots att de finska reglerna tagit modell från koncentrationsförordningen. I avhandlingen har som metod valts den rättsdogmatiska metoden för att kunna producera information och bättre förstå nuvarande rättsläget, de rättsliga problemen med gun-jumping, orsakerna till den senaste utvecklingen inom området och hurdan betydelse utvecklingen har för koncentrationskontroll.