Browsing by Subject "jämlikhet"
Now showing items 1-2 of 2
-
(2023)Åtalsuppgörelsesystemet är ett relativt nytt fenomen i finsk lagstiftning, i och med att förfarandet infördes i den finska straffprocessrätten 1 januari 2015. Införseln av åtalsuppgörelsesystemet är framför allt en följd av processekonomiska faktorer. Med förfarandet eftersträvas främst att inbespara och effektivisera myndighetsresurser, samt förkorta brottmålsärendens behandlingstider. Det finska åtalsuppgörelsesystemet gestaltas främst av den strafflindring det medför samt det förenklade brottmålsförfarandet, det vill säga erkännanderättegången. Redan innan åtalsuppgörelsens ibruktagande lyftes fram att systemet kunde komma att bli problematiskt med beaktande av grundlagens 6 § om allas likhet inför lagen. Enligt jämlikhetsprincipen borde likadana fall behandlas likadant. Åtalsuppgörelsesystemet väcker därmed jämlikhetsfrågor hänförda till gärningspersoners likabehandling, bland annat till följd av att åtalsuppgörelsens strafflindring endast gäller vissa brott, eftersom åtalsuppgörelsens tillämpningsområde är begränsat. Det begränsade tillämpningsområdet innebär att vissa gärningstyper på basis av brottstypen uteslut helt från åtalsuppgörelsen, och den strafflindring den kan medföra. Utöver detta behandlas gärningspersoner olika beroende på huruvida de erkänner brottet eller inte. En erkännande gärningsperson kan få möjligheten till åtalsuppgörelsens förenklade förfarande och strafflindring, medan en gärningsperson som inte erkänner brottet får sitt ärende behandlat i den sedvanliga, fullskaliga, brottmålsprocessen. Således krävs analys av åtalsuppgörelsesystemet mot bakgrunden av den grundlagstryggade jämlikheten. I avhandlingen analyseras ovannämnda jämlikhetsproblematik. På basis av analysen eftersträvas att ur ett jämlikhetsperspektiv diskutera eventuella åtgärdsförslag på hur jämlikheten kunde främjas när det kommer till åtalsuppgörelsesystemet och gärningspersoners likabehandling. Bland annat diskuteras som jämlikhetsfrämjande åtgärder utökad eller ändrad begränsning av åtalsuppgörelsens tillämpningsområde samt utökad betydelse och tolkning av den allmänna strafflindringsgrunden i StraffL 6 kap. 6 § 1 mom. 3 punkten.
-
(2020)ISkL 33 b § 3 mom. har sedan 2010 hindrat delägare i aktiebolag som inte är offentligt noterade från att omvandla förvärvsinkomst till dividendinkomst genom att utdela dividend på basis av delägarens insats. ISkL 33 b § 3 mom. tillämpas då dividend utdelas på basis av någons arbetsinsats, men bestämmelsen tillämpas ändå inte i fall där aktiebolaget enbart har en delägare och dennes arbetsinsats kan inverka på bolagets resultat. Delägare som beskattas för arbetsinsatsdividend i enlighet med ISkL 33 b § 3 mom. behöver inte heller för tillfället erlägga arbetspensions- eller arbetslöshetsförsäkringsavgift på arbetsinsatsdividenden fastän den beskattas som förvärvsinkomst, men arbetstagare som inte är delägare i bolaget är skyldiga att erlägga dessa avgifter av skattenatur på arbetsinsatsdividenden som beskattas som förvärvsinkomst. Således väcks frågorna om ISkL 33 b § 3 mom. försätter delägare och arbetstagare i olika ställning och om denna skillnad är motiverad från ett likabehandlingsperspektiv, samt om syftet för paragrafen uppnås. Syftet för avhandlingen är att svara på dessa frågor. Frågorna närmas med hjälp av rättsdogmatisk metod och genom att undersöka jämlikhetsprincipen och förbudet mot diskriminering som framgår av GL 6 § och deras förhållande till beskattningen. Jämlikhetsprincipen förutsätter att alla är lika inför lagen. Man kan ändå avvika från det här kravet om förutsättningarna av en grundläggande fri- och rättighet uppfylls. Inom skattelagstiftningen är proportionalitetsprincipen och ett godtagbart syfte de mest aktuella begränsningsgrunderna, eftersom legalitetsprincipen i GL 81 § förutsätter att skattelagstiftningen är tillräckligt exakt och noggrant uttryckt och om en skattebestämmelse strider mot de övriga begränsningsgrunderna strider den sannolikt också mot proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipens inverkan på begränsningen av GL 6 § redogörs för genom att undersöka grundlagsutskottets och HFD:s praxis och hur dessa förhåller sig till ISkL 33 b § 3 mom. Behandlingen av arbetsinsatsdividend inom beskattningen undersöks genom att jämföra hur arbetsinsatsdividend beskattas beroende på vem som utfört arbetsinsatsen och i hurudana fall den utgör grund för arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgift. Den 1.1.2021 träder lagändringar i kraft enligt vilka dylik dividend ska räknas som arbetsinkomst som utgör grund för arbetspensions-, sjukförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgift. Dessa lagändringar minskar den rådande obalansen mellan behandlingen av arbetsinsatsdividend som grund för dessa avgifter beroende på om den som utfört arbetsinsatsen är delägare i bolaget eller inte. Lagändringarna gäller dock inte delägare som faller inom tillämpningsområdet för lag om pension för företagare 22.12.2006/1272. Resultaten av undersökningen visar att ISkL 33 b § 3 mom. inte är i strid med GL 6 § eftersom den inte ställer delägare i väsentligt sämre ställning och obalansen mellan behandlingen av arbetsinsatsdividend som grund för de obligatoriska socialförsäkringsavgifterna lär till största del försvinna i och med lagändringarna som träder i kraft 1.1.2021. De strukturella problemen inom inkomstskattesystemet återstår dock och kan också i fortsättningen göra skatteplanering lockande.
Now showing items 1-2 of 2