Browsing by Subject "lojalitetsprincip"

Årligen ingås tiotusentals entreprenadavtal i Finland. Entreprenadavtal är ofta långvariga och kostsamma, och tvister uppstår lätt då flertalet parter är inblandade. Lojalitetsprincipen handlar om förtroendet mellan avtalsparter. Enligt principen är avtalsparterna skyldiga att ta hänsyn till motparten i sitt handlande och medverka till att avtalet uppfylls. Arbetets syfte är att granska lojalitetsprincipens funktion, definition och syfte i entreprenadavtal. Därtill granskas lojalitetsprincipens olika plikters roll, både för beställarens och för entreprenörens del. Arbetet fokuserar på finsk rätt, eftersom fokus ligger på entreprenadavtal som tillämpar YSE 1998, det allmänna avtalet för byggnadsentreprenader. Metoden som används i arbetet är i första hand rättsdogmatisk. I arbetet konstateras att lojalitetsprincipen är abstrakt och svår att definiera, men att principens existens har konstaterats genom rättspraxis, doktrin samt internationella principsamlingar. Lojalitetsförpliktelserna i entreprenadavtal konstateras i arbetet kunna delas in i den allmänna lojalitetsplikten, medverkansplikten, upplysningsplikten samt en anmärknings- och reklamationsplikt. Plikterna överlappar till viss del varandra, och det är inte alltid heller nödvändigt att tydligt kunna särskilja på dessa. Principen om god byggnadspraxis diskuteras också, eftersom det kan argumenteras att denna för entreprenörens del är en lojalitetsförpliktelse. YSE-avtalet har uppkommit genom ett långvarigt samarbete i branschen, och den senaste versionen, YSE 1998, används inom branschen ännu idag trots sin ålder. Det kan delvis också argumenteras för att YSE 1998 kan anses vara branschpraxis, eftersom avtalet är så välanvänt. I YSE 1998 definieras avtalsparternas skyldigheter gentemot varandra på ett väldigt omfattande vis, vilket också i arbetet konstateras vara en bidragande orsak till dess popularitet. I arbetet lyfts också fram tre typiska lojalitetsproblem i entreprenadavtal. Det första problemet är då entreprenören utför ändrings- och tilläggsarbeten. I arbetet konstateras att ny rättspraxis har tolkat YSE 1998 gällande ändrings- och tilläggsarbeten väldigt snävt, vilket i sin tur gör att lojalitetsplikten för entreprenörens del har höga krav. Det andra problemet som diskuteras är fall, var entreprenören har mera kunskap om arbetet än beställaren. Även i detta fall konstateras att entreprenörens informationsplikt gentemot beställaren är snäv, och att rättspraxis här tolkat YSE 1998 strikt. Det sista problemet som diskuteras är fel i handlingar som beställaren tillhandahållit åt entreprenören. Här framkommer att entreprenören har en undersökningsplikt, men att den inte kan tolkas allt för absolut, utan beställaren är i första hand ansvarig.