Browsing by Subject "rättssäkerhet"
Now showing items 1-2 of 2
-
(2023)Avhandlingen behandlar EU-rättens allmänna rättsprincipers horisontella direkta effekt och denna horisontella direkta effekts förhållande till rättssäkerhetsprincipen. I sin dom i Mangold gav EU-domstolen horisontell direkt effekt till principen om förbud mot åldersdiskriminering, vilket var början på allmänna rättsprincipers horisontella direkta effekt. Denna dom har utsatts för mycket kritik och diskussion både i rättslitteraturen och bland EU-domstolens generaladvokater. EU-domstolen har i senare domar fastslagit att principen om förbud mot åldersdiskriminering på grund av ålder kan ha horisontell direkt effekt. Även vissa andra allmänna rättsprinciper har getts horisontell direkt effekt i EU-domstolens praxis. Kriteriet för att allmänna rättsprinciper ska kunna ha horisontell direkt effekt är att de i sig själva ska ge en rättighet för enskilda som de kan åberopa gentemot andra enskilda. Sedermera verkar EU-domstolen ha övergått till att ge Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna horisontell direkt effekt i stället för allmänna rättsprinciper. Det återstår att se om praxisen gällande allmänna rättsprincipers horisontella direkta effekt fortfarande kommer tillämpas i framtiden och om några andra allmänna rättsprinciper kommer ges horisontell direkt effekt. I avhandlingen behandlas Ajos-avgörandet i stor utsträckning. I Ajos kom EU-domstolen fram till att den nationella lagen, eller åtminstone den nationella domstolens fasta tolkning av lagen, inte var förenlig med principen om förbud mot åldersdiskriminering och att den nationella domstolen således skulle underlåta att tillämpa den nationella bestämmelsen som strider mot unionsrätten. Det intressanta med Ajos är att den nationella domstolen slutligen inte följde EU-domstolens dom. I en av sina tolkningsfrågor frågade den nationella domstolen om man kunde ge företräde åt rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar och tillämpa den nationella bestämmelsen trots att den var i strid med principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder. EU-domstolen ansåg att man inte kunde göra detta. Rättssäkerhetsprincipen och den med den tätt sammanhängande principen om skydd för berättigade förväntningar är också viktiga allmänna rättsprinciper inom EU. I avhandlingen behandlas allmänna rättsprincipers horisontella direkta effekt i förhållande till rättssäkerhetsprincipen för att bedöma hur förenlig denna direkta effekt är med principen. Som utgångspunkt i bedömningen används indelningen av rättssäkerhet i formell rättssäkerhet (förutsebarhet) och materiell rättssäkerhet (acceptabilitet). Vid en första anblick är allmänna rättsprincipers horisontella direkta effekt problematisk ur rättssäkerhetssynpunkt, eftersom det finns flera aspekter som försämrar förutsebarheten för enskilda. Denna horisontella direkta effekt är dock inte lika problematisk med tanke på materiell rättssäkerhet, eftersom den till exempel leder till att grundläggande rättigheter får genomslag och bättre skydd, vilket kan anses öka acceptabiliteten eller godtagbarheten för avgörandenas slutresultat. Ur EU-rättens synvinkel är inte heller den horisontella direkta effekten för allmänna rättsprinciper så oförutsebar som det först verkar. Avhandlingens slutsats är att praxisen inte nödvändigtvis är så problematisk ur rättssäkerhetsynvinkel som man inledningsvis kunde anta.
-
(2022)Den organiserade brottsligheten inom kriminella nätverk är i dagens läge ett växande samhällsproblem i Finland. Brotten som begås inom ramen för organiserad brottslighet är dessutom både grova och svårutredda, vilket till största del grundar sig i en väletablerad tystnadskultur samt en ovilja att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. I diskussionen beträffande kampen mot organiserad brottslighet betonas ofta möjligheten att använda kronvittnen, det vill säga en misstänkt eller tilltalad som i utbyte mot strafflindring medverkar till utredningen av någon annans brott. Erfarenhet från länder som tillåter användningen av kronvittnen, exempelvis Norge och Danmark, visar att införandet av en bestämmelse om strafflindring för kronvittnen har haft en positiv inverkan på möjligheten att lagföra medlemmar av kriminella nätverk och möjligheten att klara upp brott. I Finland är det möjligt att i enlighet med 6 kap. 6 § strafflagen ta i beaktande att en gärningsperson har strävat efter att främja utredningen av sin egen brottslighet. Den nuvarande lagstiftningen tillåter dock inte strafflindring till följd av medverkan vid utredningen av en tredje persons brottslighet. Syftet med denna juris magisteravhandling är därför att analysera möjligheten att i Finland införa en bestämmelse som möjliggör strafflindring för kronvittnen som medverkar till utredningen av andra personers brottslighet. Avhandlingen analyserar och jämför även hur våra nordiska grannländer Sverige, Norge och Danmark har valt att förhålla sig till denna typ av strafflindringsgrund. Avhandlingen resulterar i den slutsatsen att det finns både för- och nackdelar med kronvittnessystem. Förutom att kronvittnessystem har ansetts fungera som ett incitament för att få kriminella att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna är ett kronvittnessystem även fördelaktigt ur ett effektivitetsperspektiv. Användningen av kronvittnen har dessutom framförallt ansetts vara effektivt i utredningar av brott som har begåtts av fler än en person, vilket ofta är fallet då det handlar om brott som begås av kriminella nätverk. Den främsta nackdelen som lyfts fram med kronvittnen berör rättssäkerhetsaspekter, och mer specifikt bevisvärdering och rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen har dock framhållit att kronvittnessystem inte är ett hot mot rättssäkerhet förutsatt att kronvittnesutsagan får stöd av annan bevisning och att det i slutändan är upp till domstolen att ta ett beslut kring huruvida strafflindring ska beviljas på basen av de uppgifter som kronvittnet lämnat. Slutligen konstateras i avhandlingen att det i detta skede finns skäl att i Finland utreda huruvida en bestämmelse om strafflindring vid medverkan till utredningen av annans brottslighet bör inkluderas i strafflagen.
Now showing items 1-2 of 2