Browsing by Subject "http://www.yso.fi/onto/yso/p21062"

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att jämföra programledarrollen i TV-nytt med en videoblogg på Youtube för att ta reda på vilka skillnader det finns mellan programledarskap i tv-journalistik och programledarskap i videobloggar. Målet är att ta reda på om programledare som arbetar med traditionell television kunde ta till sig någon av de tekniker videobloggare på Youtube använder sig av. Min huvudsakliga forskningsfråga är: Vilka presentations-/berättartekniker använder programledare i TV-nytt jämfört med videobloggare? Mitt material består av tre av TV-nytts huvudsändningar och tre avsnitt av bloggaren smoukahontas videoblogg på Youtube. Materialet är från tidsperioden februari-april 2014. Materialet har analyserats med hjälp av Erving Goffmans dramaturgiska analys. Samma metod har tidigare använts för att bland annat studera det iscensatta talet i tv. Centrala element i min analys är programledarnas manuskript, deras personliga fasad samt framträdandenas inramning. Den teoretiska delen av denna pro gradu-avhandlng behandlar bland annat tv-journalistik i förändring, journalistiskt tv-berättande och tv-dramaturgi, journalistens roll i tv, Youtube som medium och genre, videobloggtekniker samt kvalitet och estetik på Youtube. Centrala källor är Ari Nykvists forskning om formaterade tv-nyheter, samlingsvolymen The Youtube Reader av Pelle Snickars och Patrick Vonderau samt artiklar ur tidskriften New Media & Society. I min analys av presentations-/berättartekniker utgår jag från Ari Nykvists sammanfattning av journalistiska berättartekniker. Resultaten av den empiriska undersökningen visar att programledare i TV-nytt använder sig av traditionella journalistiska berättartekniker som förenkling-konkretisering och intensifiering-dramatisering av nyhetshändelser och –skeenden. Jag identifierar även flera andra berättartekniker utöver de som Nykvist nämner. Programledarna i TV-nytt använder sig till exempel av small talk och publikdialog. Videobloggaren smoukahontas använder sig delvis av samma teknker som programledarna i TV-nytt men hon använder sig också av andra tekniker, bland annat personliga avslöjanden, rollspel och sketcher, humor/ironi sam innehållsutveckling och -diskussion. Förutom journalistiska berättartekniker identifierar jag en rad estetiska berättartekniker som programledarna använder sig av. Med estetiska berättartekniker avser jag andra berättartekniker än de rent verbala. Både i TV-nytt och i smoukahontas videoblogg använder man sig av rekvisita, visuell presentation, leenden samt övrigt kroppsspråk, rörelse samt klädsel och styling. smoukahontas använder sig dessutom av musik, överraskningsmoment och tekniskt berättande. Även om urvalet är litet, tre nyhetssändningar och tre videoblogginlägg, kan resultatet anses vara generaliserbart eftersom både tv-nyhetsformatet och videobloggformatet är rätt standardiserade format. Det som skiljer videobloggaren smoukahontas programledarroll mest från programledarrollen i TV-nytt är möjligheten till dialog med publiken. Sammanfattningsvis, när det gäller vilka tekniker programledarna i TV-nytt kunde ta till sig av de tekniker som videobloggare använder kommer jag till slutsatsen att humor och överraskningsmoment ganska långt saknas i TV-nytt. Det här är tekniker som smoukahontas skickligt tillämpar och som programledarna i TV-nytt med fördel kunde använda sig av.

In a global competition for resources, differentiation and visibility are key elements for winning. Even countries are not exempt from the efforts of creating a positive image for themselves. This favorable positioning in comparison to other countries is reached through planned branding efforts This Thesis focuses on studying a city brand of Seoul, the capital of South Korea. The aim is to discover whether the city brand of Seoul presented on YouTube by official place marketers, such as the Seoul Tourism Organization (STO) and the Seoul Metropolitan Government (SMG), differs from the city brand presented through user-generated content (UGC) created by the residents of the city. As a city brand consists of city perceptions of several diverse stakeholder groups, the differences and similarities between the Seoul presented on the promotional materials and the user-generated content have an impact on the city brand of Seoul. The research method used is qualitative video content analysis. The study includes a total of 59 videos, of which 28 are user-generated content on YouTube and the rest are official promotional videos of the Seoul Tourism Organization (STO) and the Seoul Metropolitan Government (SMG). The analysis of these videos is based on six primary categories and 24 subcategories, constructed from existing frameworks created by Beerli and Martin; Aaker; Anholt; and Margolis and Pauwels. As a result, four major differences in the projection of Seoul city brand between UGC and the promotional videos are found: representation of different seasons, nature as a tool, diversity of the city, and shopping and café culture as experiences. Additionally, five minor differences include family-orientation; emphasizing events; the focus of food and cuisine; public amenities, public transportation and getting to places; and prices. Furthermore, six major similarities, as well as two minor similarities are found: connection of nature and urban life, social media-readiness, coexistence of history and modern day, coexistence of people, editorial choices, vitality of the city, overcrowding, and safety. The more commonalities between the place marketer videos and the videos created by the stakeholders, the more cohesive, interesting, unique, and accepted city brand is possibly built. If the UGC and the promotional videos only had differences, the Seoul city brand would likely not be recognized or accepted by the city’s stakeholders and could damage the already existing city brand. The found similarities indicate that the place marketers and internal stakeholders of Seoul share perceptions of Seoul city identity to an extent where a strong city brand can be built. Additionally, the found differences indicate that the place promoters have made decisions on which stakeholder groups they wish to cater to more than the others. This is good, since lack of consistency and an effort to suit all target audiences simultaneously leads to diluting and weakening the brand.