Browsing by Subject "barnskydd"

Tiivistelmä/Referat – Abstract Magisteravhandlingen undersöker hur socialarbetare reflekterar över betydelsen av normer och normalitet i barnskyddsarbetet samt ifall kritisk reflektion förekommer i socialarbetares sätt att resonera kring normer och normalitet. Avhandlingen utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv och riktar fokus även mot vilken inverkan olika tillhörighetskategorier, så som kön och etnicitet, har. Avhandlingen närmar sig tematiken genom kvalitativa intervjuer med 8 socialarbetare inom barnskyddet. Med hjälp av två vinjetter undersöks inledningsvis vilken betydelse tillhörighetskategorier har i socialarbetares bedömningar av fiktiva barnskyddsfall. Samtidigt som socialarbetarna ger uttryck för uppfattningen att tillhörighetskategorier inte bör inverka på arbetet, pekar avhandlingen ändå på en inverkan av kön och etnicitet på socialarbetarnas bedömningar. Även mera allmänt anser deltagarna i studien att egna uppfattningar om det normala, inte bör påverka det praktiska arbetet. Normer på meso- och makronivå, så som praxis inom arbetsgemenskapen och lagstiftningar samt allmänna uppfattningar i samhället om barn och barns bästa, är dock enligt socialarbetarna av stor betydelse i arbetet. Reflektion i barnskyddsarbetet beskrivs av socialarbetarna främst handla om att fundera kring olika tillvägagångssätt eller handlingsalternativ i specifika klientfall. Reflektionen beskrivs av socialarbetarna dessutom främst ske tillsammans med andra inom arbetsgemenskapen. Kritisk reflektion i den bemärkelse som litteraturen på området beskriver den, förekommer i ganska liten utsträckning under intervjuerna. Samtliga socialarbetare beskriver objektivitet i arbetet som något eftersträvansvärt, vilket delvis verkar försvåra en kritisk reflektion. Det förekommer ändå enskilda fragment av kritisk reflektion, främst en reflektion kring hur egna uppfattningar, känslor och värderingar riskerar påverka arbetet. Det verkar dock finnas en vilja hos socialarbetarna att reflektera kritiskt i högre utsträckning. På grund av hög arbetsbelastning och bristande arbetshälsa, beskriver dock socialarbetarna hur de inte i deras nuvarande situation upplever det vara möjligt. Avhandlingen visar att socialarbetarna har en vilja och ett intresse att utveckla sin reflektiva förmåga, samt att reflektion anses utgöra en viktig del av barnskyddsarbetet.

I den här studien har jag undersökt hur barns delaktighet syns i barnskyddets dokumentering. Studiens material består av dokumenteringen skriven av professionella i barnskyddets öppenvård under brådskande placering gjorda inom barnskyddets öppenvård, vars beslut var gjorda år 2016. Syftet med studien var att skapa kunskap om hur barns delaktighet idag syns i dokumenten och därmed få kunskap som kan vara till stöd för kommunen och även andra kommuner då man vill utveckla dokumenteringen av barns delaktighet. Som teoretiska referensramar för studien använder jag Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn i Finland. Materialet till undersökningen består av 23 barns klientberättelser under sammanlagt 25 brådskande placeringar (Antal sidor dokumenterade under den brådskande placeringen rörde sig mellan 1-28 sidor och består sammanlagt av 208,5 utskrivna sidor). Dokumenteringen är gjord i en medelstor stad i Finland. Analysen gjordes med hjälp av teoribunden innehållsanalys i vilken jag beaktat Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn. Ur dokumenten kunde man läsa att barn ofta uttryckte sina åsikter (21 av 25 fall). Det handlade dessutom om att barnen uttryckt sina åsikter upprepade gånger. I de fall där barn inte uttryckte sina åsikter handlade det om väldigt unga barn och barn som man inte fått kontakt med. I klientberättelserna framkom det att barnen fått information om sina rättigheter och om sin situation (19 av 25 fall). Oftare handlade det ändå om att de fick information om sin situation än om information om sina rättigheter. Det här kan tyda på svårigheter att informera barn om rättigheter riktade till barn. I endast 4 klientberättelser gick det att tolka att barnen stöttats till att uttrycka sig, andra verktyg och metoder än tal användes sällan. Det mest intressanta resultatet i studien visade att det i 15 klientberättelser inte fanns några tecken på att någon professionell från barnskyddet skulle ha träffat barnet personligen.

Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet

Finlands barnskydd lider av stora resursbrister och är som bäst i implementeringsskedet av en verksamhetsreform. Denna forskning har som kontext kartlagt barnskyddets reformprocess under de 15 senaste åren, både utvecklandet av en ny verksamhetsmodell och barnskyddslagsreformen. Den systemiska verksamhetsmodellen är ett reformprojekt där det strävas efter att stödja övergången från ett åtgärdsfokuserat barnskyddsarbete till en relationsbaserad och reflektiv verksamhetskultur. Verksamhetsmodellen stärker klientdelaktigheten, utnyttjar familjeterapeutiska metoder och stärker arbetssättet inom barnskyddet med multiprofessionella team. Ledarskap inom barnskyddet kräver för tillfället en bred kompetens i både förvaltnings- och personalledning, samarbete med olika aktörer på fältet samt nätverkande inom de byrokratiska strukturerna. Utmärkande för barnskyddets ledarskap är lagbundenheten, mångprofessionaliteten, systemiskheten och nätverksarbetet, samtidigt som ledarskapet i första hand skall ta i beaktande barnets behov och rättigheter. Syftet med forskningen är att genom en litteraturöversikt kartlägga mängden och kvaliteten av forskning av ledarskap inom barnskyddet. Litteraturöversikten bestod av 12 artiklar, samt en tematiserad innehållsanalys för att få fram essensen av den nuvarande forskningen av ledarskapet inom barnskydd och speciellt inom den systemiska verksamhetsmodellen. Till fyra viktiga, meningsbärande teman inom barnskyddsledarskapet sollades kontext, ledaregenskaper, dialog samt kunskapsledning. Slutsatsen av litteraturöversikten är att barnskyddsledarskapet behöver mera forskning, underlaget var mycket tunt. Förslag för en forskningsenhet som styr forskningen och en nationell databas som skulle sammanfatta data för forskning inom barnskyddet har gjorts av STM.

Sammandrag Fakultet: Statsvetenskapliga fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialt arbete Författare: Anna-Maria Dumell Arbetets titel: ”Jag tycker fortfarande om mitt jobb fast det är tungt ibland”. En kvalitativ studie av socialarbetares berättelser om orsakerna till att jobba länge i barnskyddet Arbetets art: Magisteravhandling Månad och år: Februari 2023 Sidantal: 90 Nyckelord: barnskydd, socialarbetare, karriär, arbete, arbetsplatser, socialt arbete Handledare: Christian Kroll Förvaringsställe: Övriga uppgifter: Sammandrag: I avhandlingen undersöks vad som kan karaktärisera de socialarbetares arbetsstigar som har en lång erfarenhet av barnskyddet, och vilka orsaker som bidrar till att socialarbetare stannar kvar länge i barnskyddet. Avhandlingen fokuserar på socialarbetare som har jobbat i barnskyddet redan en längre tid och är fortfarande kvar i barnskyddet. Forskaren är intresserad av att se hur tankarna om arbetsstigar och orsaker att stanna kvar länge i barnskyddet kommer fram i socialarbetares egna berättelser. I avhandlingen talas det om arbetsstigar hellre än karriärer eller karriärvägar eftersom ordet ”karriär” konnoterar till att mer eller mindre aktivt planera sin arbetsstig för att avancera och nå högre ställning, medan ordet arbetsstigar bättre beskriver en öppen väg genom arbetslivet och är neutralare. Avhandlingen innehåller två forskningsfrågor: 1) Vilken karaktär har arbetsstigarna för de socialarbetare som har jobbat länge i barnskyddet enligt deras egna berättelser? och 2) Vilka orsaker framkommer i socialarbetares berättelser som viktiga för att socialarbetare ska trivas på sitt arbete och jobba länge i barnskyddet? Materialet består av ett för detta ändamål insamlat material i form av sex skriftliga, narrativa livsberättelser och tre muntliga intervjuer som sedan transkriberats. Materialen är insamlade under två olika omgångar, i oktober 2019-december 2020 och december 2022-januari 2023. Materialet analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen består av två huvudteman: socialarbetares arbetsstigar och orsaker som utformar dessa arbetsstigar. I avsnittet om socialarbetares arbetsstigar presenteras olika teorier om typiska arbetsstigar för socialarbetare och hur arbetsstigens utformning kan påverka en arbetstagares yrkesidentitet. Aspekter från tidigare forskning kring socialarbetares arbetsstigar har sammanfattats i en egen, förenklad modell som en utgångspunkt för analysen av respondenternas arbetsstigar. Det redogörs också kort för teori kring varför man vill och väljer att studera och jobba med socialt arbete. I det andra avsnittet om utformandet av arbetsstigarna för socialarbetare inom barnskyddet identifieras två typer av orsaker: förstärkande respektive belastande orsaker som kan utforma socialarbetares arbetsstig i barnskyddet på ett positivt eller negativt sätt. Enligt resultaten av undersökningen finns det två slags typiska arbetsstigar för socialarbetare som till slut jobbar länge i barnskyddet: de som blir intresserade av barnskyddet redan före eller under studierna och jobbar största delen av sin arbetsstig i barnskyddet, och de som har jobbat längre med andra klientgrupper än barn och unga och blir intresserade av barnskyddet först i arbetslivet. De flesta respondenters arbetsstigar har dessutom varit sådana som bekräftar deras yrkesidentitet på ett positivt sätt. Det finns flera ledande socialarbetare bland respondenterna, och detta kan betyda att de har trivts så bra i sitt jobb som socialarbetare att de har tagit emot positionen som ledande socialarbetare för att kunna förbättra och påverka det jobb som de tycker om. I fråga om förstärkande orsaker som utformar arbetsstigen för socialarbetare i barnskyddet kommer följande teman fram som viktiga: att barnskyddsarbetet är ett kall, vikten av goda arbetskamrater och förmän, den förstärkande effekten av goda klientkontakter och arbetets inverkan på klientfamiljerna, barnskyddets samtidigt utmanande och givande natur, vissa personliga karaktärsdrag som kan hjälpa i barnskyddsarbetet, att hitta den rätta arbetsenheten inom barnskyddsfältet, olika yttre orsaker som lön och bra arbetslokaler, att ständigt lära sig någonting nytt och att känna stolthet för att göra ett utmanande arbete. Som belastande orsaker till utformandet av socialarbetares arbetsstigar nämns återkommande tankar om att byta arbetsplats p.g.a. missnöjde med arbetet, psykisk ohälsa p.g.a. arbetets krav, känslan av moralisk ångest och barnskyddets mediebild och myndighetsansvar. Man kan tolka dessa resultat så att det för att hitta sin yrkesidentitet som socialarbetare i barnskyddet krävs en viss mognadsprocess, och att den mognadsprocessen kan påbörjas i vilket skede av studie- eller arbetslivet som helst och av flera olika orsaker, t.ex. en studiepraktik eller en insikt i arbetslivet. Undersökningen visar också att det verkar vara just barnskyddets utmanande och krävande natur som kan vara en av de orsaker som får socialarbetare att tycka om arbetet och jobba länge i barnskyddet.

Magisteravhandlingens syfte är att få in information ur barnets perspektiv, om deras erfarenheter och förväntningar på barnskyddet och socialarbetaren ur delaktighetsperspektivet. Det andra syftet är att få in empirisk data om vad klienterna inom barnskyddets öppenvård skulle behöva mera av för att kunna vara mera delaktiga. Det tredje meta syftet är att med den här kartläggande informationen som grund försöka påverka och motivera till ett vidareutvecklande av utvärderingsinstrument och arbetsredskap kring delaktighet inom barnskyddets öppenvård. Klientinflytandet betonas allt mera inom barnskyddet och lagstiftningen i Finland har förändrats så att barnets rättigheter har blivit legalt mycket starkare. Delaktighet betonas hela barnskyddsprocessen igenom, men ändå har synen på barnets rättigheter tolkats snävt på grund av att rätten att bli hörd har tolkats juridiskt. Tidigare forskningsresultat visar också på tydliga brister i hur barnet har upplevt sig vara delaktigt. På paragraf nivå fungerar delaktigheten, i praktiken återstår en del arbete. Det kommer långt att handla om våra vuxnas attityder och uppfattningar om barns kompetens och förmågor att delta. Resultaten i min avhandling stämmer i lång utsträckning överens med tidigare forskningsresultat. Upptäckten att barnen saknade information om vad en socialarbetare är och vad barnskydd innebär ledde till en förskjutning av tyngdpunkten i mina intervjuer. Socialarbetarna ser ut att jobba med föräldrarna och barnet blir en bisak. Barnets och socialarbetarens relation blir något ytligt och sker sporadiskt. Barnet tas inte heller aktivt med i beslutsfattande, barnet är något som vuxna informerar och berättar åt om redan avgjorda saker. De gånger barnet har beretts tillfälle att kommunicera med sin socialarbetare, har det varit en positiv upplevelse för barnet. Sett på barnet från en delaktighets perspektiv, så sker delaktigheten på en låg nivå och barnet borde göras mera delaktigt, inom barnskyddets öppenvård. Även informationsflödet är bristfälligt för barnets del hela processen igenom.

I den här Pro Gradu-avhandlingen granskas den positiva växelverkan mellan socialarbetare och föräldrar till barnskyddsklienter. Syftet med studien är att få en djupare inblick i socialarbetares och föräldrars upplevelser av positiva möten med varandra. Det har forskats en hel del om växelverkan mellan professionell och klient, men det har forskats väldigt lite om växelverkan som sker mellan socialarbetare och föräldrar till barnskyddsklienter. Forskningsfrågorna i denna avhandling är: 1. Hurudant är enligt socialarbetares upplevelse ett positivt möte med föräldrar, och vilka faktorer inverkar på att mötet blir lyckat? 2. Hurudant är enligt föräldrars upplevelse ett positivt möte med socialarbetare, och vilka faktorer inverkar på att mötet blir lyckat? Materialet i avhandlingen består av sju intervjuer, av vilka fyra är gjorda med socialarbetare och tre med föräldrar till barnskyddsklienter. Materialet samlades in under sommaren och hösten 2016. Som intervjumetod har använts djupintervju. Materialet har analyserats med innehållsanalys, för att lyfta fram de centrala teman, och se på vilken betydelse de hade för socialarbetarna och föräldrarna. Resultatet i min studie visar att den öppna dialogen som uppstod mellan socialarbetare och föräldrar resulterade i att mötet upplevdes positivt. Socialarbetarna lyssnade öppet och empatiskt och var lyhörda och klarade på så sätt av att tolka hjälpbehovet rätt och erbjuda föräldrarna sådan hjälp som de hade nytta av. Socialarbetarna såg det som viktigt att föräldrarna aktivt deltog i planerandet av stödåtgärderna. Då blev föräldrarna hörda, fick hjälp och upplevde mötet positivt. För både socialarbetare och föräldrar var den positiva relationen viktig. Den äkta närvaron och lyssnandet var oerhört viktiga just för att få kontakten samt för att få fram det väsentliga. Studien visar hur viktig relationen mellan socialarbetare och föräldrar är för att bygga upp förtroendet. Då föräldrarna hade förtroende för socialarbetaren vågade de ärligt berätta om sin situation. Resultaten visar att det är möjligt att även i svåra och känsliga situationer bygga upp en förtroendefull relation och få tillit så att mötet och själva växelverkan upplevs positiv. För socialarbetarna var det viktigt att jobba etiskt, och de var nöjda då föräldrarna var nöjda. Socialarbetarna upplevde att de lyckats i sitt jobb då de kunde hjälpa familjerna.

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att få mera kunskap om socialarbetares motiveringar till och erfarenheter av samarbete inom barnskydd. Avhandlingen fokuserar på socialarbetares beskrivningar av situationer där socialarbetare samarbetar. Samarbetsprocessen undersöks och likaså de faktorer som anses påverka processen. Det redogörs också för konsekvenserna av samarbetet samt för den konsensus som finns i de svar socialarbetarna har angivit. Materialet i denna pro gradu-avhandling är uppbyggt av tre olika typer av material. Materialet är både kvantitativt och kvalitativt och allt material har samlats in på en och samma barnskyddsbyrå i huvudstadsregionen under våren och sommaren år 2013. Materialet består av en vinjettundersökning, en fokusgruppsintervju och fem individuella semistrukturerade intervjuer. Tolv socialarbetare besvarade vinjettundersökningen som består av två fiktiva klientfall. De fiktiva klientfallen handlar om 'Maria' och 'Nadja'. Båda vinjetterna består av tre olika delar (faser). Konsensusen inom socialarbetarnas svar uppmärksammas speciellt i vinjettundersökningen, men även olikheter och likheter i samarbetet, beroende på de fiktiva klientfallen, undersöks. Fokusgruppsintervjun utfördes med hjälp av en grupp på fem socialarbetare, som alla besvarade vinjettundersökningen. Under fokusgruppsintervjun diskuteras vinjettundersökningens resultat, men tyngdpunkten ligger på en djupare förståelse av samarbetet, på vad som påverkar samarbetet och på samarbetets konsekvenser. Den sista delen av materialet utgörs av fem individuella semistrukturerade intervjuer med socialarbetare. Under de individuella intervjuerna presenterar socialarbetarna verkliga klientfall och dessa diskuteras med fokus på samarbetet. Vinjettundersökningen analyseras främst kvantitativt. Fokusgruppsintervjun analyseras med hjälp av tematisk analys medan de individuella intervjuerna analyseras med hjälp av innehållsanalys. Resultaten diskuteras också i förhållande till de olika metoderna. Resultaten från delstudierna som genomförts med olika metoder kompletterar varandra och fördjupar kunskapen om samarbetets skiftande karaktär inom barnskyddet. Vinjettundersökningen illustrerar att socialarbetarna i en fiktiv 'idealsituation' har relativt varierande uppfattningar beträffande samarbetets roll och betydelse inom barnskyddet. Av fokusgruppintervjun och speciellt av de individuella intervjuerna framgår däremot på att samarbete 'på riktigt', det vill säga i barnskyddets praktik, långt formas av etablerade strukturer och handlingsmönster, där enskilda socialarbetare upplever sitt handlingsutrymme ifråga om samarbete som relativt begränsat. Fokusgruppsintervjun och de individuella intervjuerna lyfter vidare fram informationsutbyte, delegering av arbetsuppgifter, sakkunnighet hos andra professioner och kontrollredskap som samarbetets positiva sidor. Samarbetet anses fungera om samarbetsparterna har gemensamma och tydliga mål, kommunicerar öppet med varandra och respekterar varandra. Samarbetets byråkratiska natur och orealistiska förväntningar på barnskyddsarbetet upplevs som samarbetets negativa sidor. Samarbetet anses även försvåras på grund av att tjänsterna ofta av organisatoriska skäl är splittrade, av att samarbetsparterna ofta hårt håller fast i sina egna revir och inte tänjer på gränserna samt av personalomsättningen inom det sociala arbetet. De samarbetsformer som framkommer av det empiriska materialet är konsultation, koordinering och samverkan.

Ansvar för ett barns välmående och omsorg ligger främst hos barnets vårdnadshavare. Vid behov skall barnet och barnets familj hänvisas till barnskyddets tjänster. Barnskyddets tjänster är en lagstadgad rättighet som tryggas av barnskyddslag (417/2007). Vid genomförande av barnskyddstjänster skall mångprofessionell sakkunskap tryggas. Frågan om hur småbarnspedagogerna ser på samverkan och mångprofessionellt samarbete med barnskyddet är relevant eftersom mångprofessionellt samarbete skall stödjas mellan instanser som stödjer ett barns utveckling och ställning, i enlighet med lag om småbarnspedagogik (540/2018). Syftet med avhandlingen är att undersöka småbarnspedagogers synsätt på olika aspekter kring samverkan mellan daghem och barnskydd, mångprofessionellt samarbete samt vilka sociala problem som småbarnspedagoger identifierar i sitt arbete. Avhandlingen tillämpar en tudelad teoretisk referensram utgående från teorier om handlingsutrymme och doxa samt teorier om mångprofessionellt samarbete. Teorierna i avhandlingen har sin utgångspunkt i antagandet om att småbarnspedagogers syn som relaterar till olika frågor kring samverkan och mångprofessionellt samarbete mellan daghem och barnskydd kan präglas av det som kallas doxa. Teorins andra del kopplas samman med tanken om att en organisationskultur, en doxa, som präglas av att starka och icke-flexibla föreställningar kan utgöra ett hinder för mångprofessionellt samarbete. Det empiriska materialet samlas in i form av semistrukturerade intervjuer och materialet analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar att de informanter som deltagit i studien identifierar brist på den egna kunskapen om barnskyddet, dess arbetssätt och processer. De flesta önskar mer utbildning inom ämnet. Informanterna reflekterar även över det faktum att kontakten mellan daghem och barnskydd är mycket begränsad och att de skulle önska en mer öppen dialog och ett starkare samarbete. Informanterna i studien utgår även från en rådande osäkerhet när det kommer till att anmäla missförhållanden som de identifierar på daghemmen eftersom de inte vet vilka följderna för en barnskyddsanmälan innebär.

Tiivistelmä/Referat – Abstract Inom sociala sektorn och främst då inom barnskyddet har det länge varit utmanande att få rekryterat behöriga socialarbetare och få dem att stanna i sitt jobb. Stor personalomsättning gör det svårt om inte omöjligt att bygga goda klientrelationer. Personalomsättningen är således belastande både för klienter som för personalen som regelbundet hamnar jobbar i team där det är personalbrist. Två lagförändringar - socialvårdslagen från år 2014 och lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården från år 2015 - har bidragit till förändringar som inverkar på rekryteringen av personal men också till sammansättningen av det klientel barnskyddet arbetar med. I denna magisteruppsats granskar jag vad som bidrar till att socialarbetare inom det kommunala reparerande barnskyddet stannar i sitt jobb. Forskningsmaterialet består av två separata material, dels personliga temaintervjuer med 10 socialarbetare, dels deras svar på ett frågeformulär. Informanterna består av tre grupper; de som arbetat länge (minimi 10 år) som socialarbetare inom barnskyddet och fortfarande gör det; de med lång arbetserfarenhet men som övergått till andra uppgifter och slutligen socialarbetarstuderanden med kort arbetserfarenhet. Som ett kompletterande, deskriptivt material över vardagen ute på fältet har jag därtill dagböcker av socialarbetare som svenska YLE publicerade 25.2.2018. Teoretiskt stöder sig studien på Antonovskys teori om KASAM och Baldschuns sex dimensioner av yrkesmässigt välbefinnande. . Min studie visar att det finns några gemensamma faktorer för socialarbetare som anses väsentliga för att de ska stanna i sitt jobb inom barnskyddet.