Browsing by Title

The history of the 20th century Europe is characterized by great social, political and economic changes, and the construction of a common European society. However, with the majority of European countries now being members of the European Union, the political focus has in the 21st century largely shifted towards the non-European immigration. Despite establishing various mechanisms to co-ordinate the migration in the European Union during the past decades, it was only in 1999 that the EU officially started to work towards a common immigration policy for Europe. In the past few years, the migration discourse has focused on asylum applications, and the situation in Europe is now considered to be a migration crisis. Not only is the European migration and asylum policy a highly topical subject, but the majority of the comprehensive research has been done before the Lisbon Treaty, and the more recent studies address the historical development of the migration policy only in brief. On the other hand, the more thorough presentations tend to account for only a short time period in the EU’s history. The aim of this study is to contribute to the understanding of the development of the European Union migration policy in order to better comprehend the shortcomings in tackling the current migration crisis and the inability to create a working asylum system. This was achieved by applying a historical institutionalist view on the development of a European migration policy. The historical institutionalism offers tools to explain the EU’s inability to reach Europe-wide agreements especially in the asylum matters, e.g. through the concepts of critical junctures and path dependence, and the more recent addition of gradual change. Furthermore, using narrative process tracing, the constituting elements of change could be identified. Related to this understanding of HI is the ambitious secondary objective of this study. The fiercest critics claim HI to be 'incapable of coping with change'. Drawing from the foremost HI theorists an attempt was made to address the perceived shortcomings of the theory. The research questions were the following: How has the European migration and asylum policy evolved over time? Why has the EU failed to create a coherent migration policy? Using narrative process tracing the analysis of development was successfully incorporated in the description of the steps in a causal process beginning with bilateral agreements and a laissez-faire policy on migration, gradually leading to the creation of treaties and agreements with an aim to consolidate a common European migration and asylum policy. Both endogenous processes and exogenous catalysts were identified, and emphasizing the temporal aspects of decisions as well as their interconnectedness, a narrative consistent with the historical institutionalist framework generated. Several reasons for continuous development were identified in the study, many of them challenges such as illegal immigration, high number of asylum seekers, and security concerns. Other important factors include the continuous integration that brought about free movement, the SEA, widened external borders, and the need for skilled labor force. Relating to the second research question, it was noted that the migration and asylum policy has hardly been well-organized nor coherent. The EU institutions have themselves recognized the shortcomings of the policies in relation to intended outcomes and the materialized consequences. The underlying institutional reason for this seems largely to be the inflexibility of the EU legal framework. Finally, making use of the research by Hoffmann it was postulated that some of the difficulties are due to perceived advantages of preferring domestic action. Concluding, the historical institutionalist methods were successfully used to produce verifiable and interesting results regarding the development of the EU’s migration and asylum policy. The complementary approach of combining critical junctures, path-dependence and gradual change proved very useful in explaining institutional development and addressing criticism against HI. The inclusion of gradual change proved crucial for the analysis. This study has managed to add to the understanding of the EU’s migration and asylum policy, and through theory testing even improve the usage of historical institutionalism as a research method. The traditional theoretical framework was approached critically and some of the criticism towards HI addressed. As a result, it has been shown that HI offers considerable promise for explaining policy change over time.

I avhandlingen analyseras och jämförs förvaltningens demokratipolitik i Sverige och Finland. Avsikten är att syna de olika beredningsmetoderna och undersöka i vilken mån externa aktörer har inkluderats i processen. Avhandlingens hypotes är att en bredbasig beredningsprocess resulterar i en omfångsrik och mångsidig demokratipolitik. Den behandlade tidsperioden omfattar primärt åren 2002 – 2010, trots att strikta avgränsningar måste uteslutas med tanke på demokratiområdets långsiktiga karaktär. Avhandlingens analysmaterial utgörs huvudsakligen av för ändamålet centrala betänkanden, styrdokument och offentliga handlingar. Den teoretiska referensramen består av tre idealmodeller för demokrati, det vill säga valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. I analysen kategoriseras de demokratipolitiska initiativen i förhållande till dessa modeller, med tanke på såväl kvantitet som teoretisk inriktning. Därtill redogörs för beredningsprocessernas bredbasighet, för att bedöma om bredbasighet verkligen resulterar i demokratiteoretisk pluralism. Ur analysresultaten framgår, att de senaste årens demokratiutredningar i allmänhet har beaktat de olika aktörerna på ett relativt brett plan både i Sverige och i Finland. I Finland har man utnyttjat nya styrningsmetoder något aktivare än i Sverige, där förvaltningsmodellen visserligen kan tänkas erbjuda färre möjligheter till dylik experimentering eller förnyelse. De framförda demokratiinstrumenten har också de varit många och av varierande karaktär, men ofta har den stora mängden inblandade aktörer även resulterat i konsensuslösningar och brist på konkreti. Sett ur en rent demokratiteoretisk synvinkel har de deliberativa instrumenten och demokratins processaspekter dominerat diskussionen i Sverige, medan den finländska demokratipolitiken främst handlat om konstitutionella reformer, deltagardemokrati och framför allt medborgarsamhällets roll för demokratin. I Sverige har de mänskliga rättigheterna under analysperioden kommit att spela en framträdande roll inom demokratipolitiken, något som säkert kan tolkas i relation till de aktuella invandringsfrågorna. Att en liknande betoning sedermera har antagits också i Finland vittnar förutom om en likartad problembild, även om det täta samarbetet och kontakterna mellan de båda ländernas demokratienheter.

I takt med att världen har blivit mindre och ett stort antal människor befinner sig på flykt så har behovet av olika åtgärder för integration ökat. I denna studie har jag undersökt hur fotboll kan fungera som ett verktyg och stöd i integrationsprocessen. Sport och i synnerhet fotboll anses vara en fungerande integrationsform, men vad är orsakerna till detta? Är fotboll en bättre sport när det gäller integration än andra sporter? En orsak till att fotboll kan vara mer lämpad än många andra sporter är att det är en så kallad global sport som de flesta människor är bekanta med. För att undersöka de här frågarorna har jag studerat tidigare forskning om ämnet och sammanställt det i en litteraturöversikt. De forskningsfrågor som jag har använt mig av för att undersöka detta fenomen är tre till antalet och består av. 1) Hur har fotboll, utgående från tidigare forskning använts som en integrationsform? 2) Hur har man, utgående från tidigare forskning definierat fenomenet integration? 3)Inom vilka dimensioner, kan fotbollen öka möjligheterna till en lyckad integration? Som analysmetod till mitt material har jag använt mig av innehållsanalys. Denna metod valdes för att finna sådana teman i materialet som svara på mina forskningsfrågor. Materialet är stort och består av 17 vetenskapliga artiklar och får att komma åt de delar i materialet som behandlar aspekter som är väsentliga med tanke på syftet med den har pro gradu-avhandlingen var det viktigt att metoden utesluter delar i materialet som är irrelevant. Såväl materialbaserad, -som teoribaserad innehållsanalys har använts, beroende på forskningsfråga. Forskningen kring fotboll som integrationsverktyg är ett relativt nytt ämne och i Finland så finns det inte många studier kring ämnet. Därmed är det viktigt att sammanställa den aktuella forskningen för att eventuellt finna metoder som även kan vara användbara vid integrationsarbetet här hemma i Finland.

Temat i studien är eftervård för klienter som genomgått rehabiliteringsvård för missbrukare i Helsingfors. De centrala forskningsfrågorna är 'hur upprätthålls kontakterna till eftervården under rehabiliteringsperioden?' och 'hurdant stöd erbjuds brukarna efter vårdperioden?'. Genom temaintervjuer med åtta 33-63 år gamla rehabiliteringsklienter som alla genomgått vårdperiod på Helsingfors stads rehabiliteringscenter Tervalampi gård, samt deltagande observation och dokument över från Tervalampi besökta eftervårdsinstanser och fyra slutbedömningar från rehabiliteringsperioden har jag genom innehållsanalys som huvudsaklig analysmetod kommit fram till resultaten i studien. Motivation, ensamhet, sociala nätverk och eftervård är centrala teman som diskuteras i studien. Studien avser måla upp en bild över olika möjliga aktörer hos till vardagen återkomna rehabiliteringsklienter samt ge en inblick i personernas sociala nätverk och vardag. Jag har vid analys av intervjuerna utgått ifrån Thomas J. Scheffs och Howard S. Beckers stämplingsteorier och Ulla-Carin Hedins teori kring uppbrottsprocessen. Dessa har fördjupat förståelsen av materialet i studien. Motivation har en ytterst central roll i studien, eftersom eftervården visar sig hänga på klienternas egen motivation och engagemang. Motivationen styr eftervårdsbanan och därigenom rusmedelsbruket till viss del. Även ett stödjande socialt nätverk visar sig vara av yttersta vikt för att motarbeta ensamheten som framkommit i flera intervjuer. Tervalampi gård visar sig ha en ytterst viktig roll i att tillsammans med klienterna skapa eftervårdsnätverk att stöda klienternas mål att uppnå långvarig nykterhet. Eftervårdsnätverket börjar skapas redan under rehabiliteringsperioden och alla respondenter i studien håller med om att eftervård är en förutsättning för att stöda den egna nykterheten.

This thesis examines the health framing strategies of the three stakeholders: the government, the media and the experts, with regard to how their assumptions and presuppositions of the notion of Taiwanese disadvantaged indigenous health overlap or diverge from each other. Taiwan is a democratic country situated in the East Asia. The ethnocultural diversity became in urgent need to be accommodated ever since the martial law was lifted in 1987. However for two decades, Taiwanese indigenous peoples have experienced health gap with the non-indigenous population in almost all health indicators. In order to complement the current literature, which has been developed with the biomedical paradigm, the health framing strategies of the three stakeholders are analysed to explore the implied factors that account for indigenous health disadvantages. The notion of health framing is utilised to refer to identifying the discourses which have been supported by institutions and influenced by cultures, produced particular understandings of the issue of Taiwanese disadvantaged health. Qualitative content analysis (QCA) is applied in all parts of the analysis. First, the government’s health framing is examined through analysing the Annual Report on Public Health from 2001 to 2012 and the health framing embedded in the media representation is examined through analysing 98 pieces of news reports on both regional and national level from 2000 to 2012. Second, the analysis of semi-structured interviews with the Taiwanese indigenous health experts offer insights into the health framing strategies in and beyond the dimensions of the coding frame. Lastly, three levels of indigenous determinants of health are introduced to structure and to highlight the hierarchy of the framing factors. The results from the analysis of the government and the media indicate that both stakeholders treat Taiwanese disadvantaged indigenous health as a structural problem of insufficiencies in medical and health resources. In addition, the media representation shows emphasis also on behavioural risk factors as explanatory factors. The health framing strategies from both stakeholders echo closely to the previous research that relied on the biomedical paradigm. Two implications are observed from the interview analysis. First, the implied problems to disadvantaged indigenous health are extended to the political, cultural, and genetic dimensions. Second, the factors that are inadequately addressed are not arbitrary and capricious, but being omitted systemically. The experts provide four explanations on the intermediate level and three explanations on the distal levels that are not addressed. For the former, they are (i) absence of access to the healthcare system, (ii) the presence in an educational system that systemically exclude their opportunities to continue education, (iii) poor access to basic infrastructure and resources to prevent economic marginalisation and (iv) the negligence of the importance of cultural continuity, especially the continuity of indigenous languages. For the latter, the implied problems are (i) the negligence of social change that were closely related to nation-building model which resulted in disassembled and deranged indigenous peoples, (ii) the role of power in the design of health institutions which manifested in the absence of cultural sensitivity and (iii) the ongoing impact of doctrine of discovery in Taiwan.

The world in which we live and communicate is complicated and complex. This is also true for political communication, which has moved, in some part, to newer forms of media, such as social media platforms. Politicians have gained the opportunity to communicate directly with their followers online, without any mediators. This allows political actors to present the image of themselves and the version of reality they want to convey. Twitter is one example of such a platform, which provides an interactive channel of communication between political actors and their audience. This thesis aims to analyse how the 280 characters long tweets are used as forms of communication by employing and combining Erving Goffman’s concepts of framing and self-presentation. Frames are interpretative frameworks which are activated by our brains to make sense of situations and events and the understanding of self-presentation describes how actors portray themselves in social settings. (Political) actors can change the way the narrative is framed, depending on which frame of reference they are highlighting in their communication. For the case sample, 1785 tweets by the German party Alternative für Deutschland (AfD) have been collected over a period of four weeks at the beginning of 2020. Their categorisation as a right-wing party as well as their active presence on Twitter makes them an interesting subject of study. To structure the collected data, the tweets are divided into 12 categories of framing strategies, which are based on the differentiation between a Positive Self-Presentation and a Negative Other-Presentation. The analysis of the tweets and the employed framing strategies showed that the party emphasised the (perceived) differences between themselves and the other, which ranges from political elites, oppositional political parties and their supporters to civilian groups such as activists, migrants or critics of the party. Language is important for the portrayal of the framing strategies, either through the usage of personal pronouns – for example, “us” or “them” – or through the invention of mocking names classifying the other. The self, here the AfD, is always presented positively and the others are depicted in a negative light. It has been found that the combination of different framing strategies can lead to a stronger emphasis on the positive self and the negative other. The tweets generally portray one version of reality or one version of the narrative that fits best to the objective the party wants to portray. The data sample and the period of data collection are rather limited and would need to be expanded for further analysis. Nonetheless, the results give an indication of how framing strategies can be used daily in political communication, which can add to the knowledge of political researchers and communicators.

To mitigate the economic and social damages of the COVID-19 pandemic, the European Council agreed to adopt a recovery plan in July 2020. Before the recovery plan could be implemented, every member state had to ratify the European Council’s decision. However, when the recovery plan was associated with the deeply politicized issue of European integration, this ratification procedure threatened to become difficult. This thesis investigates a decisive plenary debate of the Parliament of Finland, which preceded the ratification of the European Council’s decision in May 2021. The thesis studies how European integration became a topic of discussion in this particular plenary debate. More specifically, the thesis aims to answer how and by which political parties the recovery plan was framed as an integration-related issue. Theoretically, the thesis places itself on the field of political communication. The theoretical framework of the thesis is based on Robert M. Entman’s definition of framing, which also guides the method of the thesis, namely qualitative frame analysis. Framing affects how most people perceive political issues, i.e. political parties use it as a political tool to promote particular interpretations of matters. The research material consists of 52 legislative speeches by Finnish representatives held in the plenary debate. The analysis found one dominant frame and five sub-frames that establish a link between the recovery plan and European integration. The frames present the recovery plan as an integration-related issue by highlighting Eurosceptic, economic, and constitutional perspectives. In the plenary debate, the frames were mostly employed by the Finns Party, which is known for its anti-integration stance. In addition, the Centre Party and the National Coalition Party used some of the frames. Based on the analysis, it is concluded that these three parties introduced the topic of European integration into the debate. The findings indicate that the issue of European integration is politicized also in Finnish politics. They accord with earlier evidence that the established parties seem to avoid debates on European integration, whereas the Finns Party takes advantage of the politicization of the integration process. By framing the recovery plan as an integration-related matter, the Finns Party was able to own the issue and promote its political agenda. If the established parties remain silent on integration-related matters, debates on European integration threaten to become one-sided. This is problematic both from the perspective of voters and the established parties whose silence may be detrimental to their political success.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

I denna pro gradu avhandling behandlas socialarbetares samt socialhandledares uppfattningar om hembesök som praktik. De centrala forskningsfrågorna för pro gradu avhandlingen är: 1) Hur beskriver socialarbetare och socialhandledare dessa hembesök inom vuxensocialarbete? 2)Hur förhåller sig socialarbetare och socialhandledare till hemmet som arena för professionellt arbete inom vuxensocialarbete? samt 3) Vilka betydelser läggs i arbetet och hur ser socialarbetare och socialhandledare på sin roll och de utmaningar de idag möter? Syftet med studien är att bidra till en större förståelse för hembesökens betydelse i vuxensocialarbete under ekonomiskt pressade tider då kraven på effektivitet ökar. Avhandlingen är en kvalitativ studie. Fyra socialarbetare samt fyra socialhandledare inom vuxensocialarbete intervjuades om deras uppfattningar av hembesök som praktik. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater samt Högströms teori om rum och diskurs. Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater har främst legat till grund för att få en mera övergripande förståelse för hur vuxensocialarbetet organiseras samt hur olika faktorer som exempelvis ekonomiska aspekter, direktiv samt antal klienter påverkar hur socialarbetare diskuterar om sitt handlingsutrymme samt om hembesök som praktik. Med hjälp av Högströms (2012) teori om rumstriangeln visar jag hurudan betydelse hemmet och dess materiella rumsliga aspekter har för hur socialarbetare uppfattar hembesök som praktik samt som professionell arena. Analysen har kodats i tre olika huvudkategorier med vilka jag besvarar mina centrala forskningsfrågor: 1) hembesök som praktik 2) beskrivningar av hemmet, och 3) Spända relationer – intrång i hemmet. Varje huvudkategori är indelad i underteman. Dessa tre kategorier besvarar mina centrala forskningsfrågor. I resultaten framkommer det att hembesökens värde ligger i att de ger en realistisk och omfattande bild av klientens livssituation, som fördjupar kunskapen och bedömningen av klientens situation och kan därmed öka effektiviteten och kvaliteten på vuxensocialarbete. Hembesöken skapar betydelsefulla insikter i klientens vardag. Ett annat centralt resultat i studien är att hembesök betraktas som en intervention i de fall där klienten har mångfacetterade problem som exempelvis fysiska eller psykiska hinder, hyresskulder, vräkning, missbruksproblem, samlarmani och utkomststödsrelaterade frågor. Ett central resultat i studier är att hembesök inverkar positivt och gynnsamt på klientrelationen. Klienterna känner sig mer avslappnad i det egna hemmet och det har en positiv inverkan på mötet, i motsats till om klienten och socialarbetaren träffas på byrån. Studien visar att hemmiljön är ett tryggt ställe för klienten. Hemmet kan ändå upplevas som en begränsande arena för att utöva det professionella arbetet eftersom hembesök kan innebära intrång i klienternas vardagsliv och dess rutiner. Socialarbetarnas arbete styrs av direktiv, som inverkar konfliktfyllt på möjligheterna att göra hembesök. Stränga direktiv och krav på effektivitet leder till att man prioriterar att göra utkomststödsbeslut framför att göra ett hembesök. Studien visar dock att det finns vilja i framtiden att göra betydligt mera hembesök.

Oroväckande skolfrånvaro är ett komplext problem som kräver individanpassade och flexibla lösningar. Skolgången har en stor roll för den enskilde individens utveckling och framtid, och en bristande skolgång kan leda till marginalisering. Ett välfungerande mångprofessionellt arbete anses vara en garanti för att hjälpbehövande personer kan få rätt hjälp/vård vid rätt tid. Syftet med min avhandling är att hitta faktorer och insatser som främjar elevers skolnärvaro och även kartlägga faktorer som bidrar till att ett mångprofessionellt samarbete kring en elevs skolfrånvaro kan lyckas. De teoretiska referensramarna för min avhandling är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori (1971) och Rose samarbetsmodell (2007). Avhandlingen genomfördes via kvalitativa intervjuer och analyserades enligt den teoribaserade innehållsanalysens riktlinjer. Informanterna i min studie är tre skolkuratorer, två speciallärare och en skolpsykolog från huvudstadsregionen. Jag valde att inkludera olika yrkesgrupper i min forskning, då skolfrånvaro kräver ett mångprofessionellt arbete. Syftet med avhandlingen är inte att jämföra olika yrkesgrupper utan snarare att få en helhetsbild av det mångprofessionella arbetet. Genom en helhetsbild kan jag lättare identifiera och kartlägga fungerande faktorer inom ett mångprofessionellt samarbete och fungerande insatser för att främja skolnärvaro. Resultatet visar att det två viktigaste faktorerna för att främja skolnärvaro är en trygg skolmiljö och ett tidigt ingripande. Det är viktigt med kunskap om skolfrånvaro och även kunskap om tillgängliga tjänster som kan stödja elever med skolfrånvaro. I intervjuerna tas det upp att det kan bli problematiskt ifall kunskapen inte är tillgänglig för alla, eller endast riktas mot några personer (t.ex. elevhälsogruppen). En viktig kännedom som skolpersonalen bör ha är kunskapen om hur oro kring en elev (utan samtycke) konsulteras. Slutligen så anser informanterna att kreativitet, aktivitet och flexibilitet är viktiga egenskaper då man arbetar med elever som har oroväckande skolfrånvaro. Informanterna lyfter fram att de viktigaste faktorerna i en mångprofessionell grupp är engagemang, tydlig ansvarsfördelning, flexibilitet och en kontinuerlig kontakt.