Browsing by Title
Now showing items 1158-1177 of 5644
-
(2014)This thesis examines the health framing strategies of the three stakeholders: the government, the media and the experts, with regard to how their assumptions and presuppositions of the notion of Taiwanese disadvantaged indigenous health overlap or diverge from each other. Taiwan is a democratic country situated in the East Asia. The ethnocultural diversity became in urgent need to be accommodated ever since the martial law was lifted in 1987. However for two decades, Taiwanese indigenous peoples have experienced health gap with the non-indigenous population in almost all health indicators. In order to complement the current literature, which has been developed with the biomedical paradigm, the health framing strategies of the three stakeholders are analysed to explore the implied factors that account for indigenous health disadvantages. The notion of health framing is utilised to refer to identifying the discourses which have been supported by institutions and influenced by cultures, produced particular understandings of the issue of Taiwanese disadvantaged health. Qualitative content analysis (QCA) is applied in all parts of the analysis. First, the government’s health framing is examined through analysing the Annual Report on Public Health from 2001 to 2012 and the health framing embedded in the media representation is examined through analysing 98 pieces of news reports on both regional and national level from 2000 to 2012. Second, the analysis of semi-structured interviews with the Taiwanese indigenous health experts offer insights into the health framing strategies in and beyond the dimensions of the coding frame. Lastly, three levels of indigenous determinants of health are introduced to structure and to highlight the hierarchy of the framing factors. The results from the analysis of the government and the media indicate that both stakeholders treat Taiwanese disadvantaged indigenous health as a structural problem of insufficiencies in medical and health resources. In addition, the media representation shows emphasis also on behavioural risk factors as explanatory factors. The health framing strategies from both stakeholders echo closely to the previous research that relied on the biomedical paradigm. Two implications are observed from the interview analysis. First, the implied problems to disadvantaged indigenous health are extended to the political, cultural, and genetic dimensions. Second, the factors that are inadequately addressed are not arbitrary and capricious, but being omitted systemically. The experts provide four explanations on the intermediate level and three explanations on the distal levels that are not addressed. For the former, they are (i) absence of access to the healthcare system, (ii) the presence in an educational system that systemically exclude their opportunities to continue education, (iii) poor access to basic infrastructure and resources to prevent economic marginalisation and (iv) the negligence of the importance of cultural continuity, especially the continuity of indigenous languages. For the latter, the implied problems are (i) the negligence of social change that were closely related to nation-building model which resulted in disassembled and deranged indigenous peoples, (ii) the role of power in the design of health institutions which manifested in the absence of cultural sensitivity and (iii) the ongoing impact of doctrine of discovery in Taiwan.
-
(2020)Belarus migration instrumentalisation attempt created unprecedented crisis at the Easters European borders. With increasing numbers of migrants at the borders, Lithuania found itself facing a possibility of larger scale conflict. Measures have been implemented to stop migrants at the border and prevent new migration route to Europe from forming. Theoretically, the thesis places itself between the fields of migration and international relations. We look into the theory of securitization and investigate the aspects upon which migration is perceived as an issue of security and how it can be framed as one by the governing bodies. On the other hand, we try to understand the elements that enable migration instrumentalisation. To use migration as a tool, host country is needs to be susceptible to such attempts either from societal perspective, such as assigned ethical expectations or through its international obligations. This thesis implements Robert M. Entman’s definition of framing into analysis on how the common frames of migration securitization have been used in Lithuanian political debates during the migration instrumentalisation attempt. A total of 5 frames have been drawn from theory and their presence in the discussions have been identified. These frames have been used to portray the migration as a threat to security to legitimize the implementation of securitizing measures. The analysis supports the existing approach that migration framing is dependent on geographical factors. Being the country to experience first-hand migration influx, Lithuania frames migration as a threat and issue to the border security. Parliamentary discussion framed increase of immigration firstly as an instrument used by Belarus to destabilize situation in Lithuania as well as Europe.
-
(2020)The world in which we live and communicate is complicated and complex. This is also true for political communication, which has moved, in some part, to newer forms of media, such as social media platforms. Politicians have gained the opportunity to communicate directly with their followers online, without any mediators. This allows political actors to present the image of themselves and the version of reality they want to convey. Twitter is one example of such a platform, which provides an interactive channel of communication between political actors and their audience. This thesis aims to analyse how the 280 characters long tweets are used as forms of communication by employing and combining Erving Goffman’s concepts of framing and self-presentation. Frames are interpretative frameworks which are activated by our brains to make sense of situations and events and the understanding of self-presentation describes how actors portray themselves in social settings. (Political) actors can change the way the narrative is framed, depending on which frame of reference they are highlighting in their communication. For the case sample, 1785 tweets by the German party Alternative für Deutschland (AfD) have been collected over a period of four weeks at the beginning of 2020. Their categorisation as a right-wing party as well as their active presence on Twitter makes them an interesting subject of study. To structure the collected data, the tweets are divided into 12 categories of framing strategies, which are based on the differentiation between a Positive Self-Presentation and a Negative Other-Presentation. The analysis of the tweets and the employed framing strategies showed that the party emphasised the (perceived) differences between themselves and the other, which ranges from political elites, oppositional political parties and their supporters to civilian groups such as activists, migrants or critics of the party. Language is important for the portrayal of the framing strategies, either through the usage of personal pronouns – for example, “us” or “them” – or through the invention of mocking names classifying the other. The self, here the AfD, is always presented positively and the others are depicted in a negative light. It has been found that the combination of different framing strategies can lead to a stronger emphasis on the positive self and the negative other. The tweets generally portray one version of reality or one version of the narrative that fits best to the objective the party wants to portray. The data sample and the period of data collection are rather limited and would need to be expanded for further analysis. Nonetheless, the results give an indication of how framing strategies can be used daily in political communication, which can add to the knowledge of political researchers and communicators.
-
(2022)This study examines the way in which four key European social partner organisations - ETUC, BusinessEurope, SGI Europe and SMEunited – frame the issue of platform work, shedding light on the differences and similarities between the employer and employee organisations. The context of the study is the European Commission legislative proposal “Directive on Improving Working Conditions in Platform Work”, published in December 2021, following several national court decisions and intense political debate. Recent policy initiatives taken by the Commission have increasingly paired the regulation of digital platforms with the wider social policy aims of the EU and simultaneously granted a central role for the European social partners, whose positions on digitalisation have not been much researched. This thesis aims to contribute to filling this research gap and extend our knowledge on social partners’ positions on platform work, digitalisation and employment. The data consists of 35 policy documents, collected from the websites of the four organisations. Through frame analysis, four key frames on platform work were identified. “Platform work as historical continuation of precarious work” -frame, employed by the employee side, constructs platform work as precarious work, and its digital aspects as inherently exploitative. “Platform work as flexible work” -frame, used by the employer side, constructs platform work as a personal choice of the self-employed workers. “Platform work as not a separate category” -frame, is employed by both employer and employee organizations, employers using it to support their position on the self-employed status of the workers and the employee side opposing it. Last, “platform work as new type of work” -frame presents platform work as inherently innovative line of business ultimately benefitting everyone, if the potential is not hampered with regulation. The social partner organisations bring forward competing understandings on digitalisation and its implications for labour, which supports the conception of platform work regulation as an extremely contested area of political action. The contestation between the organisations highlights the role of framing as a political act. The organisations are not only competing for platform work to be understood in a certain way, but also for the future arenas on which the policy discussions on platform work are held.
-
(2022)To mitigate the economic and social damages of the COVID-19 pandemic, the European Council agreed to adopt a recovery plan in July 2020. Before the recovery plan could be implemented, every member state had to ratify the European Council’s decision. However, when the recovery plan was associated with the deeply politicized issue of European integration, this ratification procedure threatened to become difficult. This thesis investigates a decisive plenary debate of the Parliament of Finland, which preceded the ratification of the European Council’s decision in May 2021. The thesis studies how European integration became a topic of discussion in this particular plenary debate. More specifically, the thesis aims to answer how and by which political parties the recovery plan was framed as an integration-related issue. Theoretically, the thesis places itself on the field of political communication. The theoretical framework of the thesis is based on Robert M. Entman’s definition of framing, which also guides the method of the thesis, namely qualitative frame analysis. Framing affects how most people perceive political issues, i.e. political parties use it as a political tool to promote particular interpretations of matters. The research material consists of 52 legislative speeches by Finnish representatives held in the plenary debate. The analysis found one dominant frame and five sub-frames that establish a link between the recovery plan and European integration. The frames present the recovery plan as an integration-related issue by highlighting Eurosceptic, economic, and constitutional perspectives. In the plenary debate, the frames were mostly employed by the Finns Party, which is known for its anti-integration stance. In addition, the Centre Party and the National Coalition Party used some of the frames. Based on the analysis, it is concluded that these three parties introduced the topic of European integration into the debate. The findings indicate that the issue of European integration is politicized also in Finnish politics. They accord with earlier evidence that the established parties seem to avoid debates on European integration, whereas the Finns Party takes advantage of the politicization of the integration process. By framing the recovery plan as an integration-related matter, the Finns Party was able to own the issue and promote its political agenda. If the established parties remain silent on integration-related matters, debates on European integration threaten to become one-sided. This is problematic both from the perspective of voters and the established parties whose silence may be detrimental to their political success.
-
(2019)Detta är en kvalitativ studie om hur barnskyddet framställs i diskussionsforum på nätet. Syftet är att få en större förståelse för hurudana bilder som målas upp av barnskyddet i diskussionsforum på nätet, samt reda ut vilka röster som hörs i diskussionen. De två centrala frågeställningarna lyder: Hur framställs barnskyddet i diskussionsforum för föräldrar på nätet? Vilka subjektpositioneringar kan man identifiera i diskussionerna och hur relaterar de till framställningarna av barnskyddet? Den teoretiska referensramen baserar sig på socialkonstruktionism, subjektpositioneringar och teorier om kunskap och makt. Som analysmetod används kvalitativ innehållsanalys. Forskningsmaterialet består av fyra diskussionstrådar i tidningen Vauvas diskussionsforum ”Aihe vapaa” på nätet. I diskussionerna kan fyra olika bilder av barnskyddet urskiljas: barnskyddet som onödigt, nödvändigt, skadligt och hjälpande. Fördelningen mellan bilderna är relativt jämn. I analysen framkommer även två komponenter som har betydelse för hur bilden av barnskyddet konstrueras: behovsperspektiv och frivillighetsgrad. I de framställda bilderna av barnskyddet är utomstående röster mest representerade, medan brukare av barnskyddstjänster och professionella är i minoritet. Framställningen av barnskyddet påverkas av vem som deltar i diskussionen. Användare som inte har egen erfarenhet av barnskyddet argumenterar, kritiserar och försvarar både barnskyddet som system, de professionella och föräldrar. Brukarna framställer barnskyddet utifrån sina personliga erfarenheter och de missnöjda brukarna är dubbelt fler än de nöjda. De nöjda brukarna och de professionella framställer barnskyddet som nödvändigt och hjälpande. De slutsatser som har kunnat dras från analysen är att framställningen av barnskyddet är mer varierad i diskussionsforumet än i massmedia överlag. Utomstående röster om barnskyddet representerar motsatta perspektiv som argumenterar mot varandra, kritiserar eller försvarar barnskyddet och föräldrar. När barnskyddet konstrueras ur ett erfarenhetsbaserat perspektiv målas bilderna oftare upp som negativa. De missnöjda brukarna konstruerar bilden av barnskyddet utgående från känslomässiga upplevelser av den stigmatisering och skam som är förknippad med barnskyddet. Att frivilligt söka hjälp, att föräldrarna är av samma åsikt gällande målsättningarna med barnskyddsarbetet, och att de har en god relation till socialarbetaren bidrar till nöjda brukare som förmedlar en bild av barnskyddet som hjälpande. Det framkommer ett behov av professionella röster på nätet, som kan ge aktuell information och svara på anonyma frågor. Det kan ändra uppfattningen om barnskyddet och lugna ner tonen i diskussionsforum, där det annars förekommer hård kritik och hätsk argumentation. Barnskyddets uppgift och maktposition framstår som otydlig, vilket orsakar en mer negativ bild av det. Även motsättningar mellan barns och föräldrars behov samt mellan frivillighet och tvång påverkar framställningen av barnskyddet. Barnskyddets rykte har stor betydelse för föräldrars vilja att söka hjälp, och det är viktigt att uppmärksamma detta mera inom det strukturella sociala arbetet. Resultatet illustrerar barnskyddet som ett uttryck för de motsättningar och inre konflikter som är förknippade med barnskyddets dubbla roll som både stödjande och kontrollerande instans.
-
(2023)Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.
-
(2019)”Hyvät ystävät, tuli iso jytky!” ropade Sannfinländarnas dåvarande partiledare Timo Soini på våren 2011 framför partimedlemmarna, när partiet lyckades med en historisk valframgång i riksdagsvalet 2011. ’’Jytky-året’’ som riksdagsvalet ofta kallas för, betydde att vi här i Finland fick se hur effektivt populism kan fungera som politisk retorik. Forskningen om populismen i Finland har länge kretsat endast kring Sannfinländarna, partiets partiledare Timo Soini och året 2011. Jag anser att forskningen om populism inte kan kretsa kring endast ett parti och en partiledare, utan populism bör undersökas i en bredare bemärkelse. I den här avhandlingen undersöker jag finländska partiledares användning av populism som en retorikstil i Yles partiledarintervjuer från år 2007 och 2015 inför respektive riksdagsval. Jag använder mig av Jagers och Walgraves definition om populism som en retorikstil och gör en kvantitativ innehållsanalys av intervjuerna. Avhandlingens syfte är att a) se vilka partiledare använde sig av populism i intervjuerna från år 2007 och 2015, samt vilken typ av populism det går att finnas och b) se ifall någon förändring har skett i populistisk retorikstil mellan riksdagsvalen 2007 och 2015 i Finland. Min hypotes är att populistisk retorik har spridits från Sannfinländarna till andra partier och blivit allt vanligare efter riksdagsvalet 2011. Hypotesen baserar sig på Cas Muddes hypotes om populistisk zeitgeist. Jag kom fram till att antielitisk populism användes av Sannfinländarnas partiledare i intervjun från år 2007. Deras antielitiska populism var en blandning av anti-politik, anti-stat och anti-media. Sannfinländarna var även den enda partiledare som kritiserade Europeiska unionen. I intervjuerna från år 2015 förekom det däremot tre partiledare som använde sig av antielitisk populism. Partiledarna var Sannfinländarnas Timo Soini, Gröna förbundets Ville Niinistö och Vänsterförbundets Paavo Arhinmäki. Dessa tre partiledares användning av antielitisk populism skilde sig markant från de övriga partiledarna och därmed kan de anses ha varit antielitiska populister i finländsk kontext. Även om dessa tre partiledare använde antielitisk populism i hög grad, så fanns det skillnader mellan deras antielitiska retoriker. De alla hänvisade ofta till folket, men Niinistö och Arhinmäki kritiserade klart oftare andra politiker och partier, än vad Soini gjorde. Däremot kritiserade Arhinmäki inte lika mycket statens offentliga institutioner och tjänster, som till exempel Soini gjorde. Soini skilde sig från de två andra politikerna genom att vara den enda som kritiserade Europeiska unionen och media. Uteslutande populism förekom väldigt sällan i de intervjuerna som jag analyserade. Ganska sällan talades politikerna överlag om specifika befolkningsgrupper och när de gjorde det så var det i en neutral eller positiv bemärkelse. Ur min analys är det klart att en ökning i användningen av populistisk retorik har skett och att det inte längre var endast Sannfinländarnas partiledare Timo Soini som använde sig av antielitisk populism. Men att tala om att Muddes hypotes om populistisk zeitgeist är rådande i Finland vore vara en vågsam generalisering utifrån mitt begränsade material. För att förstärka mina resultat vore det nödvändigt att fortsätta analysen och inkludera till exempel mera intervjuer, valprogram, inlägg på sociala media och så vidare. Men utifrån mina resultat går det att märka att något har skett i Finland och att populistisk retorik kan de facto ha blivit vanligare. Ifall vi är trogna till Muddes hypotes, så kan Sannfinländarnas valframgång i riksdagsvalet 2011 vara åtminstone en av bakomliggande katalysatorer för att populistisk retorik har blivit vanligare i Finland och därmed spridits från ett parti till övriga.
-
(2014)I denna pro gradu avhandling behandlas socialarbetares samt socialhandledares uppfattningar om hembesök som praktik. De centrala forskningsfrågorna för pro gradu avhandlingen är: 1) Hur beskriver socialarbetare och socialhandledare dessa hembesök inom vuxensocialarbete? 2)Hur förhåller sig socialarbetare och socialhandledare till hemmet som arena för professionellt arbete inom vuxensocialarbete? samt 3) Vilka betydelser läggs i arbetet och hur ser socialarbetare och socialhandledare på sin roll och de utmaningar de idag möter? Syftet med studien är att bidra till en större förståelse för hembesökens betydelse i vuxensocialarbete under ekonomiskt pressade tider då kraven på effektivitet ökar. Avhandlingen är en kvalitativ studie. Fyra socialarbetare samt fyra socialhandledare inom vuxensocialarbete intervjuades om deras uppfattningar av hembesök som praktik. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater samt Högströms teori om rum och diskurs. Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater har främst legat till grund för att få en mera övergripande förståelse för hur vuxensocialarbetet organiseras samt hur olika faktorer som exempelvis ekonomiska aspekter, direktiv samt antal klienter påverkar hur socialarbetare diskuterar om sitt handlingsutrymme samt om hembesök som praktik. Med hjälp av Högströms (2012) teori om rumstriangeln visar jag hurudan betydelse hemmet och dess materiella rumsliga aspekter har för hur socialarbetare uppfattar hembesök som praktik samt som professionell arena. Analysen har kodats i tre olika huvudkategorier med vilka jag besvarar mina centrala forskningsfrågor: 1) hembesök som praktik 2) beskrivningar av hemmet, och 3) Spända relationer – intrång i hemmet. Varje huvudkategori är indelad i underteman. Dessa tre kategorier besvarar mina centrala forskningsfrågor. I resultaten framkommer det att hembesökens värde ligger i att de ger en realistisk och omfattande bild av klientens livssituation, som fördjupar kunskapen och bedömningen av klientens situation och kan därmed öka effektiviteten och kvaliteten på vuxensocialarbete. Hembesöken skapar betydelsefulla insikter i klientens vardag. Ett annat centralt resultat i studien är att hembesök betraktas som en intervention i de fall där klienten har mångfacetterade problem som exempelvis fysiska eller psykiska hinder, hyresskulder, vräkning, missbruksproblem, samlarmani och utkomststödsrelaterade frågor. Ett central resultat i studier är att hembesök inverkar positivt och gynnsamt på klientrelationen. Klienterna känner sig mer avslappnad i det egna hemmet och det har en positiv inverkan på mötet, i motsats till om klienten och socialarbetaren träffas på byrån. Studien visar att hemmiljön är ett tryggt ställe för klienten. Hemmet kan ändå upplevas som en begränsande arena för att utöva det professionella arbetet eftersom hembesök kan innebära intrång i klienternas vardagsliv och dess rutiner. Socialarbetarnas arbete styrs av direktiv, som inverkar konfliktfyllt på möjligheterna att göra hembesök. Stränga direktiv och krav på effektivitet leder till att man prioriterar att göra utkomststödsbeslut framför att göra ett hembesök. Studien visar dock att det finns vilja i framtiden att göra betydligt mera hembesök.
-
(2021)I denna magisteravhandling undersöks hur tidigare servicebrukare med erfarenheter inom psykisk ohälsa, missbruk, somatiska sjukdomar och kriser utbildat sig till erfarenhetsexperter. En erfarenhetsexpert nyttjar sina egna erfarenheter som har bearbetas och rekonstruerats för att kunna stödja människor som befinner sig i sociala svårigheter. Syftet med avhandlingen är att fokusera på expertrollens process och konstruktion, dvs. hur erfarenhetsexperter upplever sitt blivande och varande som expertis och hur de upplever att de blir behandlade i verksamhetssammanhang. Forskningsfrågorna i avhandlingen är följande: hur beskriver erfarenhetsexperterna sin utveckling till expert och sin expertroll? Hur upplever erfarenhetsexperter att deras erfarenhetsbaserade kunskaper legitimeras och erkänns av andra aktörer? I avhandlingen har en kvalitativ metod använts. Studien består av semistrukturerade intervjuer som analyserats med innehållsanalys, närmare bestämt den konventionella (induktiva) ansatsen. Avhandlingens teoretiska referensram utgår från ett maktperspektiv. Sammanfattningsvis, är erfarenhetsexperterna eniga om att man som erfarenhetexpert bör ha ett förflutet i någon social svårighet som man bearbetat genom erfarenhetsexpertsutbildning. Erfarenhetsexperten bör dessutom ha en genuin vilja att hjälpa andra människor. För erfarenhetsexperterna innebär stödjandet av andra människor även; en personlig utveckling, stärkandet av erfarenhetsexpertisrollen, gynnandet av den egna rehabiliteringsprocessen samt att den egna egenmakten förstärks. En av byggstenarna till att erfarenhetsexperternas erfarenhetsbaserade kunskaper legitimeras är att de genomgått en erfarenhetsexpertsutbildning. Den mest signifikanta legitimeringen kommer från klienterna och patienterna som upplever att erfarenhetsexperterna gör en betydande insats för att hjälpa dem.
-
(2020)Oroväckande skolfrånvaro är ett komplext problem som kräver individanpassade och flexibla lösningar. Skolgången har en stor roll för den enskilde individens utveckling och framtid, och en bristande skolgång kan leda till marginalisering. Ett välfungerande mångprofessionellt arbete anses vara en garanti för att hjälpbehövande personer kan få rätt hjälp/vård vid rätt tid. Syftet med min avhandling är att hitta faktorer och insatser som främjar elevers skolnärvaro och även kartlägga faktorer som bidrar till att ett mångprofessionellt samarbete kring en elevs skolfrånvaro kan lyckas. De teoretiska referensramarna för min avhandling är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori (1971) och Rose samarbetsmodell (2007). Avhandlingen genomfördes via kvalitativa intervjuer och analyserades enligt den teoribaserade innehållsanalysens riktlinjer. Informanterna i min studie är tre skolkuratorer, två speciallärare och en skolpsykolog från huvudstadsregionen. Jag valde att inkludera olika yrkesgrupper i min forskning, då skolfrånvaro kräver ett mångprofessionellt arbete. Syftet med avhandlingen är inte att jämföra olika yrkesgrupper utan snarare att få en helhetsbild av det mångprofessionella arbetet. Genom en helhetsbild kan jag lättare identifiera och kartlägga fungerande faktorer inom ett mångprofessionellt samarbete och fungerande insatser för att främja skolnärvaro. Resultatet visar att det två viktigaste faktorerna för att främja skolnärvaro är en trygg skolmiljö och ett tidigt ingripande. Det är viktigt med kunskap om skolfrånvaro och även kunskap om tillgängliga tjänster som kan stödja elever med skolfrånvaro. I intervjuerna tas det upp att det kan bli problematiskt ifall kunskapen inte är tillgänglig för alla, eller endast riktas mot några personer (t.ex. elevhälsogruppen). En viktig kännedom som skolpersonalen bör ha är kunskapen om hur oro kring en elev (utan samtycke) konsulteras. Slutligen så anser informanterna att kreativitet, aktivitet och flexibilitet är viktiga egenskaper då man arbetar med elever som har oroväckande skolfrånvaro. Informanterna lyfter fram att de viktigaste faktorerna i en mångprofessionell grupp är engagemang, tydlig ansvarsfördelning, flexibilitet och en kontinuerlig kontakt.
-
(2020)Syftet med den här avhandlingen är att se på hur svarta brottsoffer har representerats i tidningen New York Times under åren 1955, 1991, samt 2020. I avhandlingen ligger fokus på tre uppmärksammade brottsfall, mordet på Emmett Till 1955, misshandeln av Rodney King 1991 samt mordet på George Floyd 2020. Jag ser i avhandlingen på hur svarta brottsoffer representerats i New York Times under tre olika tidsperioder, samt hur rapporteringen kring de tre olika fallen skiljer sig från varandra. Tidigare studier visar att svarta män sällan ses som legitima offer och att svarta överlag representeras stereotypt i medier. Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ undersökning av tre händelser som alla ledde till demonstrationer mot rasism och övervåld och som fick stor medieuppmärksamhet. Materialet i analysen består av tjugo artiklar per fall. De har analyserats utgående från ett kodningssystem som tar fasta på vem som får komma till tals i artiklarna, hur offren benämns, samt huruvida en bredare samhällsdiskussion går att skönja i artikeln. I materialet går att se hur representationen av svarta går från att vara schablonartad och stereotyp 1955, till att bli bredare och mer nyanserad 1991 och 2020. Samhällsdiskussionen är också bredare och mer balanserad i de senare fallen. Det amerikanska samhället har förändrats mycket mellan 1955 och 2020 och det syns också i materialet. Offren representeras mindre stereotypt i de senare fallen och representationen blir allt mer mångfacetterad och nyanserad. Däremot finns en del stereotypa tendenser kvar också 1991 och 2020, bland dem hur våldet mot svarta kroppar beskrivs.
-
(2014)Syftet med denna pro gradu-avhandling är att jämföra programledarrollen i TV-nytt med en videoblogg på Youtube för att ta reda på vilka skillnader det finns mellan programledarskap i tv-journalistik och programledarskap i videobloggar. Målet är att ta reda på om programledare som arbetar med traditionell television kunde ta till sig någon av de tekniker videobloggare på Youtube använder sig av. Min huvudsakliga forskningsfråga är: Vilka presentations-/berättartekniker använder programledare i TV-nytt jämfört med videobloggare? Mitt material består av tre av TV-nytts huvudsändningar och tre avsnitt av bloggaren smoukahontas videoblogg på Youtube. Materialet är från tidsperioden februari-april 2014. Materialet har analyserats med hjälp av Erving Goffmans dramaturgiska analys. Samma metod har tidigare använts för att bland annat studera det iscensatta talet i tv. Centrala element i min analys är programledarnas manuskript, deras personliga fasad samt framträdandenas inramning. Den teoretiska delen av denna pro gradu-avhandlng behandlar bland annat tv-journalistik i förändring, journalistiskt tv-berättande och tv-dramaturgi, journalistens roll i tv, Youtube som medium och genre, videobloggtekniker samt kvalitet och estetik på Youtube. Centrala källor är Ari Nykvists forskning om formaterade tv-nyheter, samlingsvolymen The Youtube Reader av Pelle Snickars och Patrick Vonderau samt artiklar ur tidskriften New Media & Society. I min analys av presentations-/berättartekniker utgår jag från Ari Nykvists sammanfattning av journalistiska berättartekniker. Resultaten av den empiriska undersökningen visar att programledare i TV-nytt använder sig av traditionella journalistiska berättartekniker som förenkling-konkretisering och intensifiering-dramatisering av nyhetshändelser och –skeenden. Jag identifierar även flera andra berättartekniker utöver de som Nykvist nämner. Programledarna i TV-nytt använder sig till exempel av small talk och publikdialog. Videobloggaren smoukahontas använder sig delvis av samma teknker som programledarna i TV-nytt men hon använder sig också av andra tekniker, bland annat personliga avslöjanden, rollspel och sketcher, humor/ironi sam innehållsutveckling och -diskussion. Förutom journalistiska berättartekniker identifierar jag en rad estetiska berättartekniker som programledarna använder sig av. Med estetiska berättartekniker avser jag andra berättartekniker än de rent verbala. Både i TV-nytt och i smoukahontas videoblogg använder man sig av rekvisita, visuell presentation, leenden samt övrigt kroppsspråk, rörelse samt klädsel och styling. smoukahontas använder sig dessutom av musik, överraskningsmoment och tekniskt berättande. Även om urvalet är litet, tre nyhetssändningar och tre videoblogginlägg, kan resultatet anses vara generaliserbart eftersom både tv-nyhetsformatet och videobloggformatet är rätt standardiserade format. Det som skiljer videobloggaren smoukahontas programledarroll mest från programledarrollen i TV-nytt är möjligheten till dialog med publiken. Sammanfattningsvis, när det gäller vilka tekniker programledarna i TV-nytt kunde ta till sig av de tekniker som videobloggare använder kommer jag till slutsatsen att humor och överraskningsmoment ganska långt saknas i TV-nytt. Det här är tekniker som smoukahontas skickligt tillämpar och som programledarna i TV-nytt med fördel kunde använda sig av.
-
(2013)This study is a policy analysis of Finnish regulations related to the free movement of workers. The matter is assessed in the case of a country which takes advantage of the EU’s freedom of movement in various ways. Finland is struggling with the problem of a rapidly ageing society, so the need for a foreign workforce has been declared even to the point of it becoming part of the Government’s Programme. The thesis subject is a popular area of research in the world. Nevertheless, previous studies on freedom of movement have shown an unwillingness to adopt a position with a focus on problem construction in EU Member States’ national policies. Henceforth, this thesis attempts an analysis of namely problem construction. The major goal is to identify the rationale(s) which lie behind the policy making process. This is completed through responding to the research question: how is the idea of free movement of workers problematised in Finnish public policy? Answering the question enables identification of discourses called problem representations, which are constructed by policy makers - some deliberately, some unintentionally. The selection of primary sources for the study has been narrowed to Finnish policy materials related to the free movement of workers. The data consists of three documents: the Government Migration Programme, a Resolution for Securing a Well-functioning Labour Market and Labour Supply, and a project report of an EU financed venture: the ‘Attractive Finland’ project. The set of textual data is supported by three semistructured theme interviews, completed to gain background information. The research problem of the thesis is framed with the theory of social constructivism understood in the spirit of Michel Foucault. According to constructivists, reality is created through human activity, so there is no meaning in the world until we construct it. Similarly, problems comprise social constructions in discourse. The analytical process of studying problem construction is carried out with the use of a methodology which derives from several Foucauldian concepts. It is a method called ‘What’s the problem represented to be?’ (WPR), created by an Australian political scientist Carol Bacchi. The approach is grounded in post-structuralist social construction theory and discourse analysis. It also draws on the work of governmentality scholars. The three policy documents are processed with the use of the WPR method to identify problem representations in policy. This is done in order to discover the dominating rationale(s) which are behind the scene in the policy-making process. The research problem is scrutinised and then compared with general tendencies in the EU towards work-related immigration policy. The findings of the study consist of the acknowledged problem representations of the free movement of labour in a sample of Finnish policy texts. As originally anticipated, a dominating rationale which acts in the background of the policy-making process can be identified. Despite their different emphasis, all the policy texts contain the same motive related to securing the labour market. Correspondingly, with this tendency present in other parts of the Western world, the governmentality of securitisation also appears to be a leading rationale in Finnish public administration.
-
(2020)One of the most debated legislations of the European Union addresses the questions of free speech on the internet and remuneration between the content creators and the content provider platforms. Directive on Copyright in the Digital Single Market came to force on 7 June 2019 and EU countries have 24 months to translate it into national law. The directive has been called one of the most controversial directive implementations in recent history. It has changed the rules of how content sharing platforms (social media platforms) can present and share content made by users. Thus it addresses questions of free speech and communication. The objective of the thesis was to understand how freedom of speech was presented in the news coverage regarding the directive and who supported and who were against the directive. It was important to understand how the new rules for social media age were argued to understand possible motives for these rules, which have an effect on social media communication and thus for the operating model of traditional media. The research method of the thesis is a thematic qualitative text analysis and the data was collected from online newspaper articles from Finland, UK, USA. Six themes were identified from the data: argumentation related to remuneration for content, discourse of power struggle, sharing of content, banning of memes and videos, “saving of the European culture” and lobbying. Most importantly free speech together with the economic aspects were the most underlying themes of the data. This is due to the fact that the sharing of content and remuneration are the main aspects of the legislation and thus it was logical that the discussion surrounded these topics. What resonated in the free speech context was the “meme ban” issue, which could be identified as the most populistic cornerstone in the discussion as it was the most concrete effect, which was argued to be realised from the legislation. Populist politicians seemed to oppose the legislation, while some EU politicians argued for it. Technology companies promoted the meme ban in a way that could be described as lobbying. Some famous artists also published columns in support of the directive, but it has to be noted that the directive most likely benefits them financially. The dichotomy of technology companies vs. EU, content creators such as newspapers was present. Mostly the directive was opposed due to its restriction on free speech and the directive was supported due to leveling the playfield financially. Free speech and financial benefit thus worked in a counterpoise to each other. Overall the argumentation proved interesting questions of the traditional media's role in the age of social media and how the agenda setting role of the traditional media has diminished to a point where a legislator finds it necessary to force rules to preserve the quality of public discourse, at the cost of freedom of speech. How much of the actual effects will diminish freedom of speech remains to be seen and thus could be a subject to a future research.
-
(2012)The European Union was widely contrived by French leadership, and based on a French system. Until the joining of the United Kingdom in 1973, the status of the French language had remained unchallenged in the European Economic Community. Since then, France has had to extensively defend the significant status of their language in the European Union and, more precisely, in European institutions. With every enlargement, the use of French statistically suffered. Nevertheless, its status as a working language remained the same. The 2004 and 2007 enlargement of the European Union introduced a total of twelve new countries, none of which had French as a primary lingua franca. With a continual rise in the use of English on one side, and the addition of thirteen official languages by the enlargements on the other, France needed to legitimise the important status its language had.historically possessed in the European Union. The fear of a monolingual Europe was apparent and France needed to orchestrate a new language stegy in order to combat the predicted outcome. A makeover of its own language policy was employed, and this study seeks to find the new methods applied by France. As such, an in dept examination of Frances language policy, concentrating on the European enlargement of 2004 and 2007, is presented by using the thirteen point language-spread method developed by Ulrich Ammon. By Analysing French government reports on language issues, and European Union documents on multilingualism, an overview of the political history of the French language inside EU institutions is presented, including an analysis of the historical and important relation France has had with its language. The results of the study conceptualise the French language spread-policy by using two counteracting strategic models. On one hand, France sought to safeguard the status of its language by speaking and demanding French in European institutions, while on the other hand, by presenting their language as one respecting multilingualism and European cultural plurality. With a policy focused on teaching the French language Central and Eastern European elites, the main objective of France was to solidify their language as a second European lingua franca alongside English. In concluding terms, the language-spread policy is presented as something more than merely influencing the European population on the need to know French. It is used as instrument helping a nation achieve political power by having a strong language status in a Union with 23 official languages.
-
(2011)This study approaches the problem of poverty in the hinterlands of Northeast Brazil through the concept of structural violence, linking the environmental threats posed by climate change, especially those related to droughts, to the broader social struggles in the region. When discussions about potentials and rights are incorporated into the problematic of poverty, a deeper insight is obtained regarding the various factors behind the phenomenon. It is generally believed that climate change is affecting the already marginalized and poor more than those of higher social standing, and will increasingly do so in the future. The data for this study was collected during a three month field work in the states of Pernambuco and Paraíba in Northeast Brazil. The main methods used were semi-structured interviews and participant observation, including attending seminars concerning climate change on the field. The focus of the work is to compare both layman and expert perceptions on what climate change is about, and question the assumptions about its effects in the future, mainly that of increased numbers of ‘climate refugees’ or people forced to migrate due to changes in climate. The focus on droughts, as opposed to other manifestations of climate change, arises from the fact that droughts are not only phenomena that develop over a longer time span than floods or hurricanes, but is also due to the historical persistence of droughts in the region, and both the institutional and cultural linkages that have evolved around it. The instances of structural violence that are highlighted in this study; the drought industry, land use, and the social and power relations present in the region, including those between the civil society, the state and the private agribusiness sector, all work against a backdrop of symbolic and moral realms of value production, where relations between the different actors are being negotiated anew with the rise of the climate change discourse. The main theoretical framework of the study consists of Johan Galtung’s and Paul Farmer’s theory of structural violence, Ulrich Beck’s theory of the risk society, and James Scott’s theory of everyday peasant resistance.
-
(2024)Finland and Estonia have been displaying contrasting views on dependence on Russian energy. Finland, echoing Germany’s Ostpolitik, regards mutual dependency as key to peace and prosperity. In contrast, Estonia, along with the Baltic states and Poland, views Russia’s gas monopoly as a threat to European security. The aim of this study is to examine the language used in discussions about Russian energy and dependence on Russian energy in the parliamentary debates of Finland and Estonia. Discourse theory is utilized as a methodological tool to examine securitization narratives on Russia and Russian energy. The research covers two distinct time frames: February 1 to December 31 of both 2014 and 2022, representing the immediate aftermath following the Russian annexation of Crimea and the subsequent Russian invasion of Ukraine. The findings reveal differences in the securitization discourses of Russian energy. In 2014, the Finnish parliament actively resisted securitization in a context of already desecuritized energy policy environment, while Estonia engaged in securitization during the same period. By 2022, Estonia continued to emphasize the threat posed by Russian energy, whereas an evident change can be seen in Finland. The long line of Finnish Russia policy, trusted neighborly relations, is told to have come to an end, signaling a shift towards securitization. Both countries prioritize renewable energy as a means to reduce reliance on Russian energy. An essential finding in both of the time periods is that in Estonia the origin of the imported energy is problematized, landing securitization on Finland as Russian energy transit country. Estonian discourses advocate for transparency in cross-border energy trade, a discussion notably absent in Finnish data. Overall, the study underscores the divergent approaches of Finland and Estonia towards Russian energy and security. However, the gap between security perceptions on Russian energy between said countries has converged.
-
(2024)Russia’s invasion of Ukraine in February 2022 caused an immediate shift in the global order, especially regarding the security situation in Europe. Subsequently, Finland was forced to reexamine its traditional position of military non-alignment due to heightened security concerns, and in May 2022, applied to join the North Atlantic Treaty Association (NATO). These events have propelled Finland closer to the United States of America and have resulted in a relationship between the two countries that is closer now than it ever has been before. The changing relationship between Finland and the U.S. warrants research, in particular due to the fact that historical research on the relationship is lacking. Finland and the U.S. have deep historical roots and significantly, important defense ties which span decades, and which have supported Finland’s ability to defend itself. Finland also has a historically extensive partnership with NATO, which has provided it with avenues to build its relationship with the U.S. Investigating how Russia’s invasion of Ukraine has led to further developments in American-Finnish cooperation serves to shed light on the relationship between the two countries. This thesis analyzes 21 official sources of communication coming from the top of the American government to examine the following question: how is the American government’s strategic perspective of Finland defined following Russia’s invasion of Ukraine? Through constructivist discourse analysis and the employment of a securitization lens, the findings demonstrate that the American government strategic perspective of Finland in the aftermath of Russia’s invasion of Ukraine is defined by two points: Finland benefits U.S. security and Finland promotes U.S. values.
-
(2013)The aim of this thesis is to examine the representations of Russian-European relations in the articles covering the Pussy Riot case in four Russian newspapers: Rossiyskaya Gazeta, Kommersant, Vedomosti, and Izvestia. The subject matter is relevant due to the fact that in recent years relations between Russia and Europe have become stagnant and unproductive. There are a variety of reasons that underpin the deterioration of Russian-European relations, including the world economic crisis and NATO expansion. However, coverage of these changes in the Russian press is influenced not only by the actual situation, but also by the discourses of political parties as well as by Russian national political culture. Because media representations convey values, beliefs, and meanings, the representations in Russian newspapers play a crucial role in shaping the way people see themselves and the country they live in. Media representations also have potential to influence how people perceive their relations with others and have an impact on their behavior. It means that Russian-European relations are eventually partly constructed by the way they are represented in the Russian press. The main research question is: how are relations between Europe and Russia represented in the articles covering the Pussy Riot case and in the context of Russian political culture and the discourses of different Russian political powers? The Pussy Riot case and associated events are a suitable angle for the research because they have invoked wide spread discussion in mass media and demonstrated some fundamental differences in Russian and European cultures. The Pussy Riot case is a criminal process of three members of the punk band Pussy Riot who were charged with hooliganism. The research is conducted within the theoretical frames of media discourse and international relations theory. The basic supposition implies that media discourse is, to a large extent, shaped by the discourses of diverse political forces and by a national political culture. In order to answer the research question, a critical discourse analysis of the relevant texts has been conducted on three levels: linguistic, intertextual, and the macro level of social structures. In the course of the analysis, it has been possible to retrieve a variety of representations of Russian-European relations. These representations are: political, cultural, and religious collision, Europe as a mentor, Europe as a savior, Europe as an economic partner, Russia as an integral part of Europe. The first one is more widely employed by the pro-government publications. The second and the third seem to be more relevant for the liberal press, while the last two representations are associated with the opinions of particular experts and politicians. Overall, the results enable us to conclude that the representation of Russian-European relations as a collision is hegemonic. It purports that regardless of what Putin’s government states in official papers and speeches meant for the European audience, it still does not consider Europe as a friend.
Now showing items 1158-1177 of 5644