Browsing by master's degree program "Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper (MSV)"

In previous studies it has become clear that external support is essential for the success of separatist movements in their claim for self-rule. Independence is impossible to achieve without international recognition, which makes external support an integral part of separatist movements. Of particular interest is the role of external support when it comes to the level of conflict: is the support helpful to the minority and does it make the conflict escalate even further? The aim of this study is to look into external support granted to separatist movements and to see if this support is escalating in nature. With the help of existing theories on separatist conflict escalation, the comparative method is deployed using a grading system to shed light on the escalating nature of external support. The research question is “What kind of external support is granted to separatists by states and is the support escalating in nature?”. Separatist groups always reside in states, so essentially the study focuses on the dynamics of three actors that emerges from the internationalized conflict situation; the relationship between the host state and the separatist group is of importance, since it determines the process of escalation, but so is the relationship between the supporter and the separatists, and the supporter and the host state. Two cases were randomly selected for the analysis after checking for similar conditions with the help of the All Minorities at Risk dataset (AMAR). In this thesis, the conditions are that both separatist movements have a significant level on the separatism scale, have expressed claims for self-rule, have past grievances with the host-state, and most importantly have received external support. On the other hand, their key difference is that the other is in an active state of conflict, whereas the other is pursuing its separatist claims peacefully. The two cases that were selected are the Tibetans (peaceful) and the Kashmiris (in conflict). In the analysis, the support that India grants for Tibetans and the support that Pakistan grants for Kashmiris are given grades based on the escalating nature of the support. The lower the grade, the more escalating the support is according to existing theories on escalation. The result of the analysis is that both cases received the grade -0,5, which indicates some kind of escalating nature. The grade might indicate a broader trend considering separatism in the region.

Under våren 2020 införde förlossningssjukhusen på grund av coronapandemin restriktioner som begränsade förlossningspartners rätt att närvara på sjukhuset till endast gälla förlossningssalen. Justitieombudsmannen (dnr 2463/ 2020) har senare konstaterat att HUS inte haft lagliga grunder för att begränsa stödpersonens deltagande på det sätt som de gjorde under början av pandemin. I min avhandling har jag med hjälp av narrativ metod samlat in och analyserat fyra mäns berättelser om tillträde i faderskap under tiden för begränsningarna. I min avhandling förstår jag faderskap och maskulinitet som socialt konstruerat. Med hjälp av Morgans (1996; 2011) och Finch (2007) koncept om föräldraskap som något som görs och uppvisas analyserar jag hurdana faderskapspraktiker som förekommer i mäns narrativ om sitt tillträde i faderskap. Jag analyserar också om faderskapspraktikerna har publiker inför vilka det är viktigt att praktikerna framstår som lyckade föreställningar om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) Jag förstår genuskodning som en dimension av familjepraktiker, och analyserar hur görandet av maskulinitet framkommer i narrativen som en dimension av familjepraktiker. Förlossningen som händelse visade sig vara en arena för familjepraktiker där det emotionella arbetet är ett tydligt inslag. Respondenternas narrativ präglades av uttryck för aktiv passivitet, familjepraktiken av att både hantera sina egna, starka känslor och dessutom den födande partnerns känslor för att kunna förkroppsliga idealet om den involverade fadern. Etiska och moraliska dimensioner är centrala inom görandet och uppvisandet av familjepraktiker. De känslor som respondenterna gav uttryck för förknippades starkt med moraliska frågor och framställdes i narrativen i överensstämmelse med narrativet om den involverade fadern. Görandet av faderskap och maskulinitet framstod som relationellt, och relationen till partnern betonades. Förlossningen visade sig för respondenterna handla mera om att göra partnerskap än faderskap. I narrativen fanns tydliga inslag av gemensamt aktörskap (Kuurne & Leppo 2022), där förlossningen uppfattades som delad och som att den hör till båda föräldrarna. Till skillnad från tidigare forskning (ex. Dolan & Coe 2011) som beskriver hur män i sina berättelser om förlossningen tenderat att försöka återskapa en bild av traditionell hegemonisk maskulinitet, tyder resultaten på att det emotionella arbete som respondenterna gav uttryck för ligger i linje med konceptet om vårdande maskuliniteter (Elliot 2016). Resultaten visar att enligt konceptet om hegemonisk maskulinitet (Connell & Messerschmidt 2005) utgör narrativet om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) samt konceptet vårdande maskuliniteter (Elliot 2016) den narrativa utgångspunkt som respondenterna i sina berättelser gett uttryck för.

Unga konsumenter verkar idag vara mindre engagerade i och attraherade till traditionella nyhetsmedier, än tidigare generationer. Även om unga finländares medie- och sociala mediekonsumtion ökade under Covid-19 pandemin, visar rapporter som företrädde pandemin att läsandet av dagstidningar sjunkit drastiskt bland de unga åldersgrupperna. År 2017 läste enbart 17 procent av finländska tonåringar (15–19-åringar) dagstidningar dagligen. Konsumenternas beteende har förändrats på grund av den stora mängden av avgiftsfritt medieinnehåll som finns tillgängligt på webben. Det stora utbudet av avgiftsfritt innehåll har minskat konsumenternas vilja att betala för massmediernas innehåll. Traditionella mediebolag har varit tvungna att reagera på den utmanande situationen, bland annat genom att utveckla sina digitala tjänster, göra nedskärningar i kostnader, samt effektivisera sin verksamhet för att förstärka sin konkurrenskraft på mediemarknaden. De tryckta medierna har drabbats hårdast av förändringarna. Denna forskning strävar till att söka svar på hur 18-åringar idag ser på dagstidningar, samt hurdant medieinnehåll de vill konsumera och anser vara värdefullt. Studiens mål är att bidra med konkreta förslag på hur dagstidningar eller andra traditionella nyhetsmedier borde utveckla eller anpassa sin tjänst, för att locka flera unga konsumenter och även i framtiden kunna hålla kvar sin plats som en viktig samhällelig institution. I samband med den här forskningen utfördes fyra kvalitativa forskningsintervjuer med 18-åriga abiturienter vid Sibbo gymnasium. Intervjufrågorna valdes på basis av den litteratur som utgör studiens teoretiska referensram. Frågorna varierade mellan de ungas egna medie- och nyhetskonsumtionsvanor, intresseområden, upplevelser, preferenser, förväntningar och åsikter gällande nyheter. De inspelade intervjuerna tillbringade ungefär 75 minuter av material, som sedan transkriberades till text. Själva analysen är uträttad som kvalitativ textanalys av de transkriberade intervjuerna. Intervjuerna visade att dagens ungdomar konsumerar olika former av medieinnehåll flera timmar om dygnet. Ändå verkade en väldigt liten andel av denna tid gå åt till att konsumera nyhetsinnehåll, vilket talar sitt eget språk om nyheternas plats i de ungas vardag. Den låga nyhetskonsumtionen kan bero på att de unga inte upplever att nyheter erbjuder tillräcklig värde i utbyte mot de resurser de investerat i dem. Lika väl kan det handla om att redaktionerna på ett bristfälligt sätt eller helt utelämnat att kommunicera med de unga. 18-åringarna upplevde inte att mediehusen allt för väl känner igen dem som en målgrupp och ingen av unga hade varit i någon form av direkt interaktion med en nyhetsredaktion. Enbart genom direkt kommunikation kan redaktionerna bryta sig in i konsumenternas stängda sfär, påverka deras värdeskapande process och eventuellt lära sig mera om de unga konsumenterna och deras intressen. Om interaktionerna behandlas effektivt kan mediehusen aktivt och på ett direkt sätt påverka hur unga konsumenter upplever tjänsten, genom att utveckla, förbättra eller anpassa den i deras smak. Forskningsintervjuerna visade att 18-åringarna upplever skrivna artiklar via mobilen som det mest praktiska sättet att konsumera nyheter. De unga uppskattar möjligheten att konsumera nyheter när och var som helst. Enbart en bråkdel av 18-åringarnas nyhetskonsumtion skedde på sociala medier och alla informanter föredrog att få sina nyheter via andra medel. Konsumtionen kunde ske på nyhetstjänsternas webbplatser, via mobilapplikationer eller via personifierade artikelrekommendationer på Google. I dagsläget agerar konsumenter mer proaktivt genom att själva söka fram innehåll de upplever vara relevant. I och med att en stor andel av de ungas nyhetskonsumtion idag sker via sökmotoroptimerade artikelrekommendationer, blir det antagligen i framtiden ännu viktigare att skapa mer innehåll som är skräddarsytt enligt yngre publikers behov, önskemål och intressen. Väldigt få 18-åringar verkar vara beredda på att betala för sitt nyhetsinnehåll. Största delen av de unga upplever inte heller ett personligt behov för papperstidningar. För dagstidningsredaktionerna vore det därmed mest gynnsamt att i framtiden satsa allt mer resurser på sitt eget unika webbinnehåll. 18-åringar kan vara klara att betala för innehåll som inte finns gratis tillgängligt på annat håll, samt för innehåll som ger dem någon form av konkurrensfördel i jämförelse med icke-prenumeranter. En stor andel 18-åringar verkar uppleva att nyhetstjänster eller tidningsprenumerationer är dyra. Unga konsumenter är inte nödvändigtvis den mest lockande målgruppen p.g.a. deras socioekonomiska status, men mer flexibla urval av olika tjänstehelheter och förmånligare priser för unga, kunde vara nyttiga redskap för att locka unga och hjälpa dem bilda långvariga konsumtionsvanor. De unga är trots allt framtidens mediekonsumenter.

The school environment plays an essential role in the development of students’ identities and in the construction of the self. These processes are crucial for creating a sense of purpose in life, and they fuel students’ future aspirations. Recently, there have been increasing concerns about the well-being of students. Findings from both international and national studies present a trend of decline in well-being. Therefore, new methods are called for to provide resources for supporting and increasing student well-being. The aim of my master’s thesis is to explore the subjective well-being (SWB) of upper secondary school students and examine whether gender and regional differences exist in SWB derived from the data in the project Study with Strength. The regions examined are Ostrobothnia, Uusimaa/Southwestern Finland and the Åland Islands. Prior studies indicate that female students score lower in well-being and higher in ill-being than male students. In this study, six questionnaires measuring SWB, including scales of both well-being and ill-being, are examined using analysis of covariance. The results from 282 participants showed that female students scored lower in well-being and higher in ill-being than male students. No major regional differences were found. Prior research indicates that female and male students have different patterns of decreased well-being and increased ill-being. The results of this thesis are a valuable source of information in understanding the different patterns and contribute to the process of creating tailored solutions that promote health and support student well-being. Research targeting gender inequality shows that promoting equality has a positive effect on the SWB of males but not on females. Therefore, it is crucial for the school environment to identify the differences between objective and subjective gender equality and nurture the well-being of both genders.

Tiivistelmä – Referat – Abstract Att vara ansvarsfull och ta i beaktande samhällsproblem och globala fenomen som till exempel klimatförändringen i sin verksamhet är en konstant växande trend hos företag. Man kan föra fram sin talan om dessa ämnen på olika sätt och existerande forskning visar att kommunikationen om klimat och miljö kan bero på hurdan sorts press företaget upplever eller viljan av att framstå som miljövänligt i publikens ögon. För att få ett färskt nordiskt perspektiv på hur företag tar sig an denna sorts kommunikation strävar den här avhandlingen efter att belysa frågeställningen genom fokus på finländska företag verksamma i olika branscher. Betoningen i problemformuleringen ligger specifikt på hur dessa kommunicerar, inte ifall de gör det. I den här magisteravhandlingen undersöker jag därmed hur tre finländska företag, Finnair, Neste och LähiTapiola, använder sig av samhällsansvar och klimat i sin kommunikation på webben. För att ta reda på hur denna kommunikation utspelar sig har jag kvalitativt analyserat totalt nio nyhetsinlägg från de olika företagens hemsidor. Den kvalitativa innehållsanalysen och kodschemat för analysen baserar sig på tidigare forskning om greenwashing, organisationskommunikation, samhällsansvar och gestaltning, Den dagsaktuella kommunikationen studerades sedan i ljuset av den existerande teoretiska bakgrunden och resultaten bygger vidare på mycket som tidigare forskning fört fram. Forskningens resultat pekar mot att de undersökta företagen i regel använde sig av hänvisning till mål och möjligheter i samband med de centrala teman samhällsansvar och klimat. Det här kan också ses sammankopplat till vinstgestaltning och en lösningsorienterad inställning, vilket är starkt framstående i majoriteten av nyhetsinläggen. Vidare tyder resultaten på att den tilltänkta pressen för kommunikation om samhällsansvar och klimat inte spelar en lika stor roll som förväntat, då företagen har liknande tillvägagångssätt även om de verkar i olika branscher. Ur materialet kan också en, i jämförelse med existerande teori om greenwashing, mer subtil kommunikation urskiljas där företagen nog tidvis försöker försköna meddelandet men på ett rätt försiktigt plan. Kommunikationen om samhällsansvar om klimat ter sig vara publikinriktad och framhäver i de flesta fall de positiva aspekterna i de studerade företagens verksamhet. Den här undersökningen medför insikter och kunskap om vilka betoningar och element finländska företag väljer att föra fram i dagsaktuell kommunikation till den breda publiken. Även om några nya teoretiska utgångspunkter inte går att formulera, stärks de grundläggande forskningarna och nyansskillnader i hur dessa utformar sig kan bevisas. Avhandlingen tangerar ett aktuellt ämne inom kommunikationsforskning och utgör en grund för vidare, mer heltäckande studier.

I denna avhandling studeras vilka erfarenheter socialarbetare har av att arbeta enligt den systemiska verksamhetsmodellen och vilka aspekter i den systemiska verksamhetsmodellen som inverkar på socialarbetarnas arbetsrelaterade välmående. Studien är aktuell med tanke på att flera välfärdsområden implementerat den systemiska verksamhetsmodellen inom flera sektorer i det sociala arbetet. Det finns studier som fört fram brister i implementeringen av verksamhetsmodellen och variation i dess effekter (Isokuortti m.fl., 2020; Aaltio, 2023). Studierna visade dock på att i de team där implementeringen lyckats har upplevelserna bland socialarbetarna varit positiva och ökat välmående i arbetet samt minskat på omsättningen av personalen (Isokuortti 2023; Forrester m.fl, 2013). Andra positiva effekter av systemiska verksamhetsmodellen är att den ökar känslan av delat ansvar och ökar chanserna för socialarbetare att ta beslut. Det kollegiala stödet hjälper socialarbetare att använda sin fulla expertis (Aaltio & Isokuortti, 2022). De två forskningsfrågorna är; 1) vad är socialarbetarnas erfarenheter av den systemiska verksamhetsmodellen samt 2) hur bidrar den systemiska verksamhetsmodellen till socialarbetarnas arbetsrelaterade känsla av sammanhang. Syftet är att få en mera nyanserad bild av systemiska verksamhetsmodellen och få förståelse hur socialarbetare i barnskyddet upplever att arbeta systemiskt har betydelse med tanke på deras egna arbetsvälmående. Den epistemologiska grunden för avhandlingen är socialkonstruktivism. Det teoretiska perspektivet baserar sig på salutogenes och närmare känsla av sammanhang. Känsla av sammanhang består av de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, som påverkar en människans välmående. Begrepp som Reclaiming Social Work och systemisk verksamhetsmodell är centrala begrepp i avhandling. Den empiriska delen av avhandlingen är uppbyggd av fyra semistrukturerade intervjuer från ett välfärdsområde. Analysen utfördes enligt deduktiv kvalitativ innehållsanalys där känsla av sammanhang var utgångspunkten. Resultatet från avhandlingen är tudelade. Resultaten visar att socialarbetare har positiva erfarenheter av den systemiska verksamhetsmodellen och uppskattar det systemiska tänket och det relationsbaserade klientarbetet. Socialarbetarna beskrev många faktorer som lyfte fram begripligheten av verksamhetsmodellen, samtidigt som många faktorer verkade påverka negativt på socialarbetarnas hanterbarhet. Trots en del brister i hanterbarheten fanns det många faktorer som bidrog till att socialarbetarna upplevde arbetet som meningsfullt. Det finns dock brister i hur systemiska verksamhetsmodellen lärs ut, implementeras och utövas. Resultaten av denna avhandling kan på inga sätt ses som generaliserbara eller överförbara med tanke på det smala samplet och i att det finns stora variationer i utövandet av den systemiska verksamhetsmodellen. Salutogenes har inte tidigare använts i analyser av systemiskt verksamhetssätt och min tolkning är att känsla av sammanhang operationaliserar väl välmående på arbetsplatsen. Därigenom kom många bra aspekter fram som socialarbetarna upplever dels som resurser, dels som belastande krav som påverkar deras syn på arbetet. I avhandlingen kom det också fram att socialarbetarna önskar att organisationen applicerar den systemiska verksamhetsmodellen till hela verksamheten.

Det har skett en förändring i samhällsstyrningen från hierarkisk styrning till samverkansstyrning där flera aktörer samarbetar för att identifiera och lösa gemensamma problem. Samverkansstyrning kan bidra till mer innovativa lösningar på samhällsproblem och används alltmer aktivt inom olika sektorer och över sektorsgränser. Samarbetsstrategier kräver därför engagemang och handlingar från flera ömsesidigt beroende aktörer. Samverkansstyrning är ett intressant forskningsområde och ett lovande tillvägagångssätt för policyskapande och problemlösning som betonar vikten av att engagera olika intressenter i beslutsprocesser. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur samverkansidealet förverkligas i projektorganiseringen inom den offentliga och privata sektorn, och om det finns skillnader i samverkansidealet beroende på vem som har huvudmannaskap för projektet. Med hjälp av den teoretiska referensramen, som bygger på tidigare forskning och litteratur om samverkansstyrning, presenteras centrala operationella kriterier för samverkansidealet. I avhandlingen används en kvalitativ jämförande fallstudie av två avslutade digitaliseringsprojekt i Finland där huvudmannaskapet skiljer sig åt. I analysen jämförs kriterier för samverkansstyrningen, med fokus på hur samverkansidealet förverkligas beroende på vem som är huvudman för projektet och om samverkan i projektet har betydelse för projektets utfall. Avhandlingen ger en överblick över hur de två sektorerna uppfyller kriterierna för samverkansstyrning. Resultatet tyder på att de samverkande aktörerna och projektorganiseringen uppfyllde till stor del de kriterier som undersöktes och gav svar på mina forskningsfrågor. Samverkan visade sig vara ett effektivt sätt i projekten för att lösa gemensamma utmaningar och öka innovationsförmågan och konkurrenskraften i verksamheten. Huvudmannaskapet uppfyller även till stor grad de teoretiska antagandena om sektorerna

Syftet med avhandlingen är att studera hur den lokala autonomin påverkar graden av utveckling i territoriella autonomier. Vilket leder till avhandlingens forskningsfråga: hur påverkar graden av lokal autonomi territoriella autonomiers utveckling? Avhandlingen är unik på grund av att tidigare forskning har haft snävare tolkningar av lokal autonomi och utveckling när de forskat deras potentiella koppling, utöver detta har analysenheterna inte varit territoriella autonomier. Det teoretiska utgångsläget grundar sig på en utvidgad tolkning av Oates (1972) fiskal federalism teori. Denna tolkning leder till det teoretiska antagandet att graden av lokal autonomi har ett positivt samband med den regionala utvecklingsgraden i de territoriella autonomierna. Det teoretiska antagandet leder till hypoteserna: (1) graden av regional autonomi i den territoriella autonomin har ett positivt samband med territoriets regionala utvecklingsgrad och (2) graden av kommunal autonomi i den territoriella autonomin har ett positivt samband med territoriets regionala utvecklingsgrad. Studien utförs som en blandad metodstudie, där den första analysen består av korrelationsanalyser och medelvärdesjämförelser och den andra analysen sker genom en kvalitativ komparativ analys. I den första analysen jämförs 18 europeiska territoriella autonomier. I den kvalitativa komparativa analysen jämförs fyra territoriella autonomier med en högre grad av utveckling än staten inom samtliga utvecklingsområden. De oberoende variablerna är kommunal-, och regional autonomi, vars värden bestäms med två decentraliserings index. De beroende variablerna, det vill säga utvecklingsområdena i studien är: ’ekonomi’, ’hälsa’ och ’utbildning’ baserade på HDI (UNDP, 1990). Data för de beroende variablerna är samlade från tre databaser. Studiens korrelationsanalyser visar att det inte finns ett statistiskt samband mellan graden av lokal autonomi och graden av regionala utvecklingsgraden i de analyserade territoriella autonomierna. Medelvärdesjämförelserna visade olika trender på de tre utvecklingsområdena, men ingen enhetlig bild kunde skapas. I den kvalitativa komparativa analysen ingick Baskien, Katalonien, Trentino-Sydtyrolen och Friuli-Venezia Giulia. Resultatet visar att i de tre förstnämnda territoriella autonomierna finns strukturer vilka ökar den regionala autonomin som inte togs i beaktande i den första analysen. Dessa tre territoriella autonomier skulle med andra ord gå i riktning med de hypotes 1, medan hypotes 2 skulle förkastas. Den kommunala autonomin har inte en effekt på territoriella autonomins regionala utvecklingsgrad, utgående studiens båda analyser. Avhandlingens resultat ger en unik inblick i variation i lokal autonomi bland territoriella autonomier, deras utveckling från ett bredare perspektiv och sambandet mellan den lokala autonomin och utveckling. Det statistiska sambandet förblev oklart, men det finns strukturer av ökad lokal autonomi i tre av fyra fall av de territoriella autonomierna med en högre grad av regional utveckling inom samtliga utvecklingsområden. Detta potentiella samband bör studeras närmare i senare forskning.

Digitaliseringen av den offentliga sektorns service öppnar frågor om jämlik tillgång till service, då tidigare forskning bland annat visat att låginkomsttagare, äldre åldersgrupper, lågutbildade, personer med sämre hälsa och invandrare blir marginaliserade av digitaliseringen. Då samhällen är på väg mot extremfallet där alla tjänster endast finns tillgängliga digitalt (eng. “digital-by- default”), blir det intressant att undersöka Finland, som har kommit längre i samhällets digitalisering (European Commission, 2009, 2016; Helsper, 2021; Kaihlanen et al., 2022; Safarov, 2020; Statistikcentralen, 2021a, 2021b, 2021c, 2021e, 2021f). Forskningsfrågan som ställs är ”hur påverkar digitaliseringen jämlikheten till service?”, där datainsamlingen har skett genom intervjuer och analysen har varit en kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Magisteravhandlingen använder teorin om digital ojämlikhet, som Helsper (2021:1, 29-33) sammanställt av tidigare forskning om digital ojämlikhet, där tillgången till e-service (internet, apparat, e-ID) och den digitala aktivitetens krav på digital kompetens bestämmer hur väl individer är förberedda på att använda de digitala tjänsterna. Finlands socialförsäkringsmyndighet Folkpensionsanstalten (FPA) har valts som fall av digitaliserad service (e-tjänsten Mitt FPA), eftersom den delar ut ekonomiska stöd för att minska på den traditionella ojämlikheten i välfärdsstaten Finland. För att öka på jämlikhet i utfall i Mitt FPA:s digitala ansökningsprocesser behövs en ökad tillgång till e-service och en minskning av behovet för olika digitala kompetenser. Faktorer som kan förbättra den digitala jämlikheten är samhällsfaktorer, teknisk utveckling, användarvänlighet och individuella faktorer. Den tekniska utvecklingen för en Mitt FPA smarttelefonsapplikation skulle öka tillgången till apparat (telefon i stället för dator). Användarvänlighet av olika slag såsom språkalternativ (få engelska till Mitt FPA), pålitlig information och hjälpfunktioner i Mitt FPA minskar på behovet av digital kompetens. Samhällsfaktorer såsom mer digitalt stöd både inom och utanför FPA hjälper individen att få högre digital kompetens, vilket i sin tur påverkas av den individuella faktorn inlärningsmotivation. I diskussionen föreslås det vidare forskning såsom användarvänlighetsstudier, där forskare också använder sig av deltagare i de olika marginaliserade grupperna för att försäkra sig om att så många som möjligt kan använda sig av e-tjänsterna och därmed bidra till så jämlik tillgång till e-tjänster som möjligt.

Den här avhandlingen utforskar exklusion bland småbarn i åldern 3-6 år på basen av sociala faktorer. Med fokus på ålders- och könsskillnader har jag identifierat mönster som tyder på att dessa faktorer har betydande inverkan på barnens interaktioner. Genom observation från två daghem, Koalan och Tigern, framstår det att åldersskillnader ofta upplevs som mer påtagliga bland de äldre barnen och kan leda till exkluderande beteenden, särskilt i samspel med könsskillnader. I Koalan framträder en dynamik där ålders- och könsskillnader tenderar att förstärka varandra i barnens interaktioner. De äldre flickorna visar en tendens att exkludera yngre pojkar, medan yngre pojkar tenderar att vara mer inkluderande av alla oberoende av kön eller ålder. Denna skillnad i beteende betonas av den större andelen frilek och mindre organiserad lek som präglar Koalans verksamhet. Tigern i sin tur visar en mer varierad och inkluderande dynamik där både ålders- och könsskillnader inte har lika stor betydelse för leksällskapet. Koalans grupp är mer homogen i både ålder och kön än Tigerns som har en mer jämn fördelning. Koalans grupp bestod av ¼ flickor och resten pojkar varav 3 av 5 flickor var äldre och majoriteten av pojkarna var yngre medan Tigern hade fler flickor än pojkar men överlag mer jämnåriga barn av båda könen än vad Koalan hade. Daghemmens resurser och personalnivåer påverkar också dynamiken i vardera grupp, då Tigern erbjuder en mer organiserad och övervakad lekmiljö på grund av att de har dubbelt mer personal än Koalan trots att de har lika många barn. Sammanfattningsvis visar denna avhandling att ålders- och könsskillnader kan spela en roll i barns inklusions- och exklusionsmönster i daghemsmiljöer. Medvetenhet om dessa faktorer och tillgången till tillräckliga resurser och personal kan bidra till att skapa mer inkluderande lekmiljöer för barnen oberoende hur heterogen eller homogen gruppen är.