Browsing by master's degree program "Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper (MSV)"

Finland har enligt internationella kartläggningar ansetts vara ett av de mest jämställda och socioekonomiskt utvecklade länderna i världen. Kvinnor har haft rätt att rösta och kandidera i riksdagsval sedan år 1907 och kommunalval sedan 1917. På nationell nivå har könsbalansen inom politiken förändrats märkbart och är idag nästintill jämn. På lokal nivå hittas däremot stora skillnader i andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Det viktigt att kvinnor deltar och representeras i det kommunala beslutsfattandet ur ett demokratiskt perspektiv, men även eftersom kommunen ofta är en viktig arbetsgivare för framförallt kvinnor. Orsaken till kvinnors frånvaro i lokalpolitiken blir därför ett intressant fenomen att studera ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Syftet med denna avhandling är att med hjälp av strukturella förklaringsmodeller kartlägga och analysera den rumsliga variationen i kvinnors politiska representation på den lokala nivån i Finland. I avhandlingen hävdas att kvinnors politiska representation i kommunfullmäktige påverkas av ett samspel mellan strukturer, aktörer och institutioner. Fokuset ligger dock på den strukturella kontexten. Tidigare studier som undersökt kvinnorepresentationen inom det politiska beslutsfattandet i Finland har ofta koncentrerat sig på den nationella nivån. För många politiker är dock lokalpolitiken ett viktigt steg på den politiska karriärstegen. Undersökningar som utförs med kommuner eller regioner i fokus kan dessutom ta fasta på och jämföra bl.a. strukturer och olikheter inom ett land, på ett sätt som inte vore möjligt på nationell nivå. Denna avhandling undersöker, med moderniseringsteorin och struktureringsteorin som grund, samt en kvantitativ metod, strukturernas påverkan på kvinnors politiska representation i de finländska kommunernas fullmäktige efter kommunalvalet år 2017. Dessutom görs en kartläggning av kommunernas strukturer och vad som kännetecknar Finlands kommunala landskap. I avhandlingens kvantitativa analys används en egen bearbetning av officiella data från Statistikcentralen. Det extensiva datamaterialet bidrar med information om kommunernas strukturella kontext och andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Resultatet i studien visar att en moderniserad strukturell kontext bidrar till en högre andel kvinnor i kommunfullmäktige, medan en traditionell kontext höjer ribban för kvinnor att ta sig in på den lokala politiska arenan. En direkt koppling mellan strukturer och kvinnorepresentation kan dock inte hävdas, utan strukturer är endast en bidragande faktor i variationen i kvinnorepresentation på lokal nivå. Resultatet understryker även budskapet om att de finländska kommunerna inte är homogena och att det kommunala självstyret som kommunerna besitter har en stor inverkan på kommunen.

Resultatstyrningen är ett styrsystem som används i den finländska statsförvaltningen. Systemet innebär att olika nivåer inom förvaltningen ställer upp mål som de sedan strävar efter att uppnå. Strategiarbete och strategisk styrning är en central del av resultatstyrningen och det arbete som görs kring resultatstyrningen. Resultatstyrningen infördes som ett styrsystem inom statsförvaltningen i slutet av 80-talet i Finland och arbetet kring detta tog fart under 90-talet. Resultatstyrningen har sin grund i New Public Management reformen som ledde till flera olika ändringar inom den offentliga förvaltningen. Resultatstyrningen infördes i flera olika länder som en följd av NPM-reformen. Norge, Sverige och Danmark har bland annat tagit resultatstyrningen i bruk under 80-talet några år innan Finland införde detta. Resultatstyrningens centrala strategiska styrinstrument är regeringsprogrammet vilket innebär att resultatstyrningen handlar om ett samspel mellan den politiska ledningen och tjänstemannaledningen. Resultatstyrningen har genomgått flera utvecklingsprojekt sedan det infördes. I avhandlingen undersöks ledarskapets betydelse för den strategiska styrningen och resultatstyrningen med hjälp av resultatsyrningsdokument som har publicerats inom statsförvaltningen och genom enkätmaterial som samlats i samband med utvärderingen av resultatstyrningsmodellen som publicerades år 2021. Metoden som används är en kombinerad metod, där både kvalitativa och kvantitativa ansatser används. De centrala dokumenten som används i analysen är regeringsprogrammen, handboken för resultatstyrningen och dokumenten som publicerats i samband med utvecklingen av resultatstyrningen år 2012, samt utvärderingen av resultatsyrningsmodellen som har publicerats år 2021. Genom en analys av centrala resultatsyrningsdokument och tidigare insamlat enkätmaterial kan man konstatera att det har skett en utveckling. Den strategiska styrningen har utvecklats bland annat genom att nya mekanismer för den strategiska styrningen har införts. Även diskussionen om strategin och den strategiska styrningen har utvecklats. Dock kan det konstateras att det finns skillnader mellan sektorer och att det fortfarande finns utrymme för utveckling.

Amidst global challenges such as climate change, the covid-19 pandemic and digital menaces such as the spread of disinformation, as well as a fear of declining reading skills in Finland, several media companies have established a niche news genre aimed at subteen prosumers. This thesis is an exploration of children’s news from the perspective of the media professionals producing the content. The study inquires how the journalists imagine their audience – namely children in elementary school – when making news. With a poststructuralist, Foucauldian discourse theoretical approach, the thesis analyzes articulations by producers representing four major newsrooms in Finland (Yle, Svenska Yle, Helsingin Sanomat and Hufvudstadsbladet), gathered during five individually conducted semi-structured interviews. In accordance with the theoretical standpoint, the producers’ articulations contain statements, that consequently have a function with constitutive effects. The empirically informed interpretive account explores four discursive formations of children and childhood found in the material: the children as universal, capable, vulnerable, and as the ‘future’. These formations come to construct the concept of childhood, of what children are and what children should become. The news producers imagine children as competent beings, navigating the digital era skillfully, with a curiosity of their surroundings. Conflicting discourses of their vulnerability to digital harm fuels an objective of the news to be(come) a provider of safe and trustworthy information. In these discourses, the developmental level of children come to matter for what kind of content is deemed possible to produce for the audience. In imagining the children through a universal lens, the producers construct a rather one-dimensional image of what it means to be a child in Finland in the 21st century. This thesis contributes to the understudied field of children’s news with raising questions on how the mechanisms in news production, as seen from the discursive practices that constitute the work by news professionals, come to influence the way in which adults relate to children as media consumers.

Denna magisteravhandling granskar mediediskurser om solidaritet under den så kallade "flyktingkrisen" 2015–16. Solidaritet utforskas teoretiskt från flera perspektiv och diskuteras sedan som diskurser om flyktingmottagande. Studien intresserar sig för hurudana diskurser om solidaritet som uppkommer samt vad dessa diskurser berättar om den omgivande kulturen. En motsvarande diskursanalys har inte utförts i Norden, även om liknande studier går att finna i andra delar av Europa. Materialet som analyseras består av medietexter från stora dagstidningar i Sverige och Finland. Analysen förlitar sig på en teoridel som diskuterar solidaritet från makro- och mikroperspektiv. Teorin grundar sig även på ett kritiskt perspektiv som ämnar att lyfta fram maktstrukturer. Makroperspektivet består av en diskussion om solidaritet inom EU och den nordiska välfärdsstaten. Mikroperspektivet lyfter fram hur vissa migranter blir stämplade som mer "förtjänta" än andra, samt hur emotionell humanism kan fungera som hinder för strukturella förändringar. Teoridelen belyser hur flyktingmottagande och solidaritet konstrueras genom varierande syner på sociala band. Analysen lyfter fram hur asylsökande ofta konstrueras som passiva mottagare av hjälp, och granskar samtidigt hur medierna bidrar till diskursen om en "europeisk flyktingkris". Resultaten visar att det går att urskilja tre olika diskurser om solidaritet i finska och svenska medier under hösten 2015. Det framgår att två av dessa diskurser stöds av den kulturella hegemonin, medan den tredje kan tolkas som en utmanande diskurs. Diskurserna som urskiljs i materialet diskuteras som emotionell medmänsklighet, ekonomisk rationalism och politisk hängivenhet med en horisontell syn på relationer. Analysen visar hur en stor del av det som medierna ramar in som solidaritet även bör förstås som diskurser som stöder västerländsk individualism och nyliberal nationalism. De asylsökandes egna perspektiv faller i skymundan eftersom deras röster sällan hörs. Slutsatsen blir att solidaritet oftast konstrueras från ett perspektiv som centrerar nordbornas känslor eller nationens behov.

Klimatförändringarna är globala företeelser vars effekter redan märks och som förväntas bli allt intensivare i framtiden. Fenomenet är således ett hot mot såväl samhället som dess medborgare. Åtgärder bör vidtas direkt och kampen mot klimatproblemen kräver en gemensam insats av samtliga aktörer i samhället. Individen har en central roll att svara på klimatförändringarna och det finns olika sätt att påverka, som bland annat genom politiskt deltagande. Olika bakomliggande faktorer såsom ålder, kön, utbildning och miljöattityder påverkar individens politiska deltagande. Det allmänna antagandet är att olika åldersgrupper skulle förhålla sig olika till klimatförändringarna och därför också skulle svara på problemen på olika sätt. Därtill medför olika deltagandeformer fördelar och kostnader för individen, vilket kan påverka deltagandet ytterligare. Syftet med avhandlingen är att undersöka om det finns ett samband mellan individernas miljöattityder och deras politiska deltagande samt om detta samband ser olika ut i olika åldersgrupper. I avhandlingen utförs en kvantitativ dataanalys med material ur EVS Svenskfinland 2018–2019. I analysen utförs en linjär regressionsanalys. Den oberoende variabeln i analysen är miljöattityder och den beroende variabeln politiskt deltagande. Som mellankommande variabel fungerar ålder, medan kön och utbildning används som kontrollvariabler. Den teoretiska referensramen visar hur politiskt deltagande traditionellt har indelats i konventionella och okonventionella deltagandeformer. Fastän valdeltagande kan ses som den mest grundläggande formen av politiskt deltagande, har olika former av deltagande utanför den traditionella arenan särskilt i miljösyfte ökat i popularitet. Litteraturen på området visar dock hur valdeltagande fortsättningsvis är viktigt i Finland. Resultatet i den linjära regressionsanalysen visar ett positivt samband mellan miljöattityder och politiskt deltagande både inom konventionella och okonventionella delagandeformer. Trots att effekten inte är stor, är sambandet en aning starkare för okonventionella deltagandeformer. Ur den deskriptiva statistiken går det att läsa hur deltagare med höga miljöattityder generellt sett har högre grad av deltagande än deltagare med låga miljöattityder. I kontrast till den allmänna uppfattningen går det dock inte att bevisa att sambandet skulle vara starkare bland unga än bland äldre åldersgrupper.

Denna avhandling undersöker hur socialarbetare som arbetat med mottagning av kvotflyktingar reflekterar kring strukturella dimensioner och utmaningar angående arbetet med kvotflyktingar samt på vilka sätt dessa socialarbetare strävar efter att påverka strukturellt. Ämnet utgör ett aktuellt och relevant forskningsområde eftersom strukturella faktorer i koppling till mottagning av kvotflyktingar inte tidigare forskats i. Därutöver har endast lite forskning gjorts om hur socialarbetare inom den integrationsfrämjande sektorn utför strukturellt socialt arbete. Studiens forskningsfrågor är 1) vilka strukturella dimensioner och utmaningar lyfter socialarbetare upp angående arbetet med kvotflyktingar? samt 2) hur diskuterar socialarbetare möjligheter till strukturell påverkan? Materialet för avhandlingen samlades in genom fyra kvalitativa temaintervjuer med socialarbetare som arbetar inom integrationsfrämjande socialservice och som arbetat med mottagning av kvotflyktingar från tre olika kommuner eller välfärdsområden i södra Finland. Kommunerna eller välfärdsområdena som socialarbetarna representerade var olika till sin storlek. Materialet analyserades med en teoristyrd innehållsanalys. Avhandlingen utgår ifrån två olika teoretiska referensramar: strukturella perspektiv i socialt arbete och handlingsutrymme. De strukturella dimensionerna som socialarbetarna lyfte upp var organisatoriska strukturer och samarbetsstrukturer. Dessa dimensioner kan tänkas utgöra en grund för arbetet med kvotflyktingar. De strukturella utmaningarna som socialarbetare lyfte upp var långa, upp till flera månaders väntetider för att få socialskyddsnummer och en plats på språkkurs, ojämlik regional tillgång till psykiatrisk specialiserad sjukvård samt barriärer för strukturellt inflytande. Socialarbetare identifierade social rapportering samt påverkan inom samarbetsstrukturer som de främsta möjligheterna till strukturell påverkan. Dock hade socialarbetarna erfarit barriärer för strukturell påverkan, vilka hade att göra med tidsbrist, resursbrist, motstånd från ledningen, oklarhet kring vart information kan förmedlas samt avsaknad av tydliga organisatoriska strategier för strukturell påverkan.

Sammandrag Fakultet: Statsvetenskapliga fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialpsykologi Författare: Melissa Maltzeff Arbetets titel: Närståendevård, en kamp om resurser? - ”som att slåss mot väderkvarnar” Arbetets art: Magisteravhandling Månad och år: November 2021 Sidantal: 72 + 8 Nyckelord: närståendevårdare, belastning, resurser, teorin om resursbevaring, innehållsanalys Handledare: Mia Silfver-Kuhalampi Förvaringsställe: Övriga uppgifter: Sammandrag: Trots att närståendevården är en viktig resurs för samhället med tanke på den åldrande befolkningen, upplever flera närståendevårdare belastning som uppkommer i samband med vården. Syftet med studien var att ta reda på hur närståendevårdare beskriver närståendevården, vilka resurser de har tillgång till eller brister i samt hur de påverkar den belastning de upplever och i hurdana situationer utnyttjar de resurser som de har tillgång till. Materialet som analyserades var svaren på en öppen fråga och som samlades in vid en tidigare enkätundersökning om närståendevårdare. Svaren analyserades med hjälp av den teoristyrda innehållsanalysen, som är en typ av kvalitativ innehållsanalys. Analysen utfördes med stöd av Hobfolls teori om resursbevaring. Teorin har använts inom stressforskning, t.ex. gällande belastning som uppstår då det finns konflikter mellan arbete och familj, men har även anpassats inom de senaste tiderna till forskning om vård. De resurser som närståendevårdarna upplevde som viktiga för dem och påverkade belastningen de upplevde var hälsa, tid, pengar, anställning, informellt och formellt stöd. Närståendevårdare beskrev ofta närståendevården som en kamp, då det handlade om att få tillgång till eller att det fanns brister i resurser de hade. Gällande hälsa upplevde närståendevårdare att de antingen hade förlorat den genom fysisk och/eller psykisk ohälsa och flera uttryckte också oro om att förlora sin hälsa då omsorgen var krävande. Tiden som går till omsorgen kan leda till konflikter med den tid som går till arbete eller fritid och därmed skapar belastning för närståendevårdare. Att inte ha tillräckligt med pengar upplevdes också som belastande och vissa ansåg att stödet för närståendevård var inte tillräckligt. Närståendevårdare kunde både ha tillgång till och brist på informellt och formellt stöd. Då de ansåg sig ha informellt stöd, kunde de använda det till att kompensera brister i resurser som tid och formellt stöd. Trots att det fanns närståendevårdare som hade tillgång till formellt stöd, uppgav flera att de hade haft problem med att det inte fanns tjänster tillgängliga, de hade inte fått lov att använda sig av dem eller att samarbete med myndigheterna inte fungerade. Alltså skulle det krävas flexiblare system för att minska på belastningen som närståendevårdare upplever.

Socialt arbete har som uppgift att motverka diskriminering och marginalisering samt ge individer samma villkor i livet oberoende deras grundförutsättningar. Det finns begränsat med tidigare forskning om barns intersektionella status inom socialt arbete, vilket behövs för att kunna förstå hur olika samhällsstrukturer och maktdimensioner inom dem skapar ojämlika villkor hos barn. Syftet med denna magisteravhandling är att få kunskap om socialarbetares erfarenheter kring strukturellt socialt arbete med barn utifrån en intersektionell ansats. Fokus inriktas mot hur socialarbetare inom den offentliga sektorn delger erfarenheter och reflektioner om hur strukturer i samhället orsakar ojämlikhet hos barn. Forskningsfrågorna är: Vilka uppfattningar och erfarenheter har socialarbetare av olika dimensioner av intersektionell ojämlikhet hos barn? Hur reflekterar socialarbetare kring sin erfarenhet om hur samhällsstrukturer kan orsaka eller motverka ojämlikhet hos barn? Hur ser socialarbetare möjligheter att via strukturellt socialt arbete förbättra de samhällsstrukturer som möjligtvis orsakar ojämlikhet hos barn? I forskningen användes en intersektionalitetsteoretisk utgångspunkt för att få kunskap om barns intersektionella status där dimensionerna var etnicitet och rasifiering, kön och genus, funktionsnedsättning och ålder. Ur datamaterialet framkom även dimensionen om generationsöverskridande problem. Studien hade en kvalitativ forskningsdesign med socialkonstruktionistisk ansats. Empiriskt material insamlades via frågeformulär med öppna obligatoriska frågor och besvarades av 27 socialarbetare. Datamaterialet analyserades med tematisk analys i databehandlingsprogrammet Atlas.ti. Resultaten visar att alla socialarbetarna hade erfarenhet av att bevittna intersektionell särbehandling av barn på basis av etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar, samt generationsöverskridande problem, exempelvis svag socioekonomisk ställning och samhällsklass, samt psykiska problem som kan överföras från föräldrar till barn senare i livet. Resultaten visar att det finns marginaliserade barn inom varje intersektionella maktdimension, vilka ofta är sammanvävda med andra dimensioner, och då förstärker barns ojämlikhet. Skola, dagis och hemmet är platser där diskriminering och särbehandling av barn oftast äger rum. Socialarbetarnas erfarenheter visar att barnfamiljer ofta blir utan basservice, vilket kan leda till att mer intensiva stödåtgärder behövs i ett senare skede. Resultaten visar att en svag socioekonomisk ställning ansågs vara en ojämlikhetsfaktor. Socialarbetarna önskade att de kunde bevilja ekonomiskt stöd utan begränsning för barns fritidsaktiviteter samt åt föräldrarna. Samtidigt skulle barns marginalisering kunna förhindras via empowerment arbete med föräldrar. Socialarbetarna ansåg att socialpolitiska åtgärder borde göras för att minska på barns marginalisering och att professionella inom alla områden behöver mera kunskap och attitydförändrande skolning. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om barns intersektionella status genom att studera etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar samt generationsöverskridande problem. Kunskapsbidraget är relevant för socialt arbete eftersom respondenterna som deltog i studien var socialarbetare som hade arbetserfarenhet från det offentliga fältet. Dessutom behandlades forskningsproblemet utifrån hur strukturellt socialt arbete kan motverka barns ojämlikhet. Fortsatt forskning behövs för att bättre förstå barns egna erfarenheter om diskriminering ur finländsk kontext samt för att kunna förändra på samhällsstrukturer som kan orsaka ojämlikhet hos barn.

Denna magisteravhandling presenterar resultaten av en kvalitativ intervjustudie vars syfte är att undersöka hur placerade barns rättighet till delaktighet i det egna ärendet förverkligas i praktiken. Studien har två frågeställningar som lyder: 1. Hur beskriver socialarbetare placerade barns och ungas delaktighet? och 2. Hur tillgodoser socialarbetare delaktighet i placerade barns och ungas vardag och konkret med vilka metoder?. Undersökningen är grundläggande då det till stor del saknas undersökning om hur placerade barns delaktighet förverkligas i praktiken Delaktighet under placeringen har stor inverkan för barnets rätt att bli hörd, få tillgång till information och barnets yttrandefrihet (Nordenfors, 2015, 17–19). I denna avhandling har tonvikten lagts på socialarbetarnas perspektiv och hur de resonerar kring delaktighet och beskriver hur det förverkligas i den vardagliga praktiken. Sju (7) intervjuer genomfördes med socialarbetare som arbetar inom barnskyddet och som har erfarenheter av placering av barn och unga. Intervjuerna ägde rum per videosamtalsforumet Microsoft Teams. Principerna för en kvalitativ teoristyrd innehållsanalys användes för att analysera materialet, vilket betyder att analysenheterna ur det insamlade materialet styrs av teorier och tidigare forskning. Som teoretisk referensram fungerar den socialkonstruktionistiska kunskapssynen. Centrala begrepp i den här studien är barns delaktighet och aktörskap. I materialet utmärktes fyra huvudkategorier: 1) Barns delaktighet, 2) Metoder socialarbetare använder för att delaktiggöra placerade barn, 3) Premisser för placerade barns delaktighet och 4) Befrämjande av placerade barns delaktighet. Under huvudkategorin Barns delaktighet utmärktes följande underkategorier: 1) Delaktighet i vardagen och 2) Socialarbetaren ansvarar över delaktigheten. Under huvudkategorin Premisser för placerade barns delaktighet utmärktes följande underkategorier: 1) Relationens betydelse för delaktigheten, 2) Barnets ålders inverkan på delaktigheten och 3) Faktorer som försvårar delaktiggörandet av placerade barn. I resultaten framkommer det att placerade barns delaktighet är väldigt komplext och svårt att definiera. Vad placerade barns delaktighet betyder för de socialarbetare som deltagit i den här studien är kontinuitet, samarbete, hörande av barnet och delaktigheten i vardagen. Socialarbetarna upplever att det är svårt att konstatera om barn blir delaktiga i sina egna ärenden, men socialarbetarna upplever att barnen alltid har möjlighet till att vara delaktiga och att förutsättningarna för att kunna göra barnet delaktigt är mycket bättre i dag än tidigare. Utmärkande faktorer som påverkar möjliggörandet av delaktighet är relationen mellan socialarbetaren och barnet och åldern på barnet.

Det är en allmän upptäckt i valforskning att valdeltagandet har sjunkit i flera etablerade demokratier och att speciellt unga individer röstar mindre aktivt än äldre individer. En avgörande faktor för politiskt deltagande är att människor upplever att de har de färdigheter som deltagandet kräver och att de kan påverka politiken genom att delta. Begreppet politisk effektivitet (eng. political efficacy) används ofta då man beskriver människors uppfattade politiska färdigheter och möjligheter att påverka politiken. Politisk effektivitet anses ha två dimensioner, det vill säga extern politisk effektivitet och intern politisk effektivitet. Extern politisk effektivitet syftar på individens uppfattning om hens möjligheter att påverka politiken och hur väl beslutsfattare tar hänsyn till medborgarnas åsikter. Intern politisk effektivitet syftar på individens uppfattning om hens politiska färdigheter. Enligt tidigare forskning är individer som visar hög intern och extern politisk effektivitet mer benägna att rösta i val. Syftet med denna avhandling är att undersöka förhållanden mellan ålder och politisk effektivitet och hur deras interaktion påverkar valdeltagandet. Avhandlingen utforskar möjligheten att politisk effektivitet kan bidra med en ytterligare förklaring till skillnader i valdeltagande mellan olika åldrar. Avhandlingens analys baserar sig på datamaterial från Riksdagsvalundersökningen 2023. Datamaterialet analyseras med hjälp av kvantitativa statistiska metoder. Analysen innehåller både bivariat analyser och en medierande analys med en modererande komponent. Avhandlingens resultat visar att högre intern och extern politisk effektivitet har en positiv effekt på valdeltagande. Dock visade det sig att interaktionen mellan politisk effektivitet och ålder inte hade en signifikant effekt på valdeltagande. Detta innebär att skillnaderna i valdeltagande i olika åldrar inte går att förklara med hjälp av politisk effektivitet. Sammanfattningsvis bidrar avhandlingen med insikter i hur politisk effektivitet påverkar valdeltagandet och hur individens ålder påverkar dessa förhållanden. Avhandlingen betonar vikten av folkets politiska effektivitet för en fungerande demokrati. Utifrån resultaten föreslår avhandlingen att det kunde vara av nytta att tillämpa kvalitativa forskningsmetoder i framtida forskning om politisk effektivitet. Detta kunde bidra med djupare förståelse i hur politisk effektivitet utvecklas i olika åldersgrupper och vilka effekter det kan ha på valdeltagande.