Browsing by Author "Backström, Hannele"

Enligt Erikson (1988) utvecklar individen en känsla av inre identitet under ungdomsåren. Marcia (1966) var den första som utarbetade ett empiriskt sätt att mäta identitetsutvecklingen utgående från Erikssons utvecklings- och socialisationsteori. Marcia utvecklade en teori om fyra olika identitetsstatuslägen, uppnådd identitet, moratorium, lånad identitet och förvirrad identitet. Marcias identitetsmodell har kritiserats, bl.a. för att den inte tar hänsyn till en mer rörlig identitet i det samtida samhället. Ett flertal forskare (t.ex. Luyckx och Berzonsky) har även försökt utvidga Marcias identitetsstatusmodell. I denna undersökning replikeras Luyckx m.fl (2008) undersökning mellan perfektionism och identitetsstatustyp. Jag valde att göra undersökningen med ett sampel som kunde antas uppleva problem med identitetsbildningen och har därmed utfört undersökningen på Krisjouren för unga. Mitt sampel bestod av 30 unga kvinnor. Frågeformuläret DIDS samt frågeformulär angående den psykiska hälsan användes. DIDS mäter identitetsutveckling angående framtidsplaner på fem kontinuerliga skalor, engagemang, identifikation med engagemang, vidsträckt och fördjupat utforskande samt grubblande utforskande. DIDS har validerats av Mannerström 2011 med ett studerandesampel vid Helsingfors universitet. En hög reliabilitet uppnåddes på de flesta skalor förut vidsträckt och fördjupat utforskande. De fem identitetsdimensionerna korrelerade på ett förväntat sätt, men endast fem av sambanden var signifikanta. Hypoteserna angående ett positivt samband mellan funktionell perfektionism och engagemang och identifikation med engagemang fick inte stöd. Detta kan bero på sampelstorleken. En stiganalys utfördes med depression och ångest som de beroende variablerna. De fem identitetsdimensionerna fungerade som medierande variabler och som oberoende variabler fungerade funktionell perfektionism och dysfunktionell perfektionism. Modellen var inte signifikant vad gällde depression, fast än effektstorleken var hög. Modellen förklarade 17% av variationen av depression. Detsamma gällde ångest, modellen var inte signifikant. Ett större sampel skulle sannolikt ha gett signifikanta resultat i Luyckx och kollegers (2008) efterföljd.