Browsing by Author "Bergenheim, Holger Alexander"

Avhandlingens syfte är att undersöka alternativa sätt att utveckla den för tillfället mycket sköra afghanska staten till en mer funktionsduglig stat. Detta görs med att, för det första, fastställa den afghanska statens grad av stateness i olika delar av landet. Utifrån en granskning av den teoretiska litteraturen om stateness konstateras det statliga våldsmonopolet samt statlig legitimitet utgöra de två mest centrala aspekterna av stateness, vilket medför att graderna av dessa fastställs. För det andra analyseras utifrån den afghanska statens fastställda grad av stateness förutsättningarna att tillämpa fyra alternativa modeller för utveckling av sköra stater i ett afghanskt sammanhang. Utöver stateness granskas således även teoretisk litteratur om sköra stater och de fyra modellerna, som förespråkar självständig återuppbyggnad, delad suveränitet, territoriell omstrukturering, samt benämning av statslösa zoner. Graderna av det statliga våldsmonopolet samt statlig legitimitet fastställs med hjälp av statistiska analyser av data publicerade av den amerikanska tillsynsmyndigheten för återuppbyggnad i Afghanistan (Special Inspector General for Afghanistan Reconstruction; SIGAR), samt av The Asia Foundation. Förutsättningarna att tillämpa de fyra modellerna för utveckling av sköra stater i ett afghanskt sammanhang analyseras i sin tur utifrån resultaten av den statistiska analysen, samt utifrån kontextuella omständigheter identifierade med hjälp av tidigare forskning. Undersökningen visar att hög statlig territoriell kontroll inte garanterar hög statlig legitimitet i Afghanistan, samtidigt som den afghanska staten å andra sidan har uppnått relativt högt folkligt förtroende i vissa regioner med hög rebellaktivitet och låg statlig kontroll. Den afghanska staten innehar en förhållandevis hög grad av stateness i ungefär en tredjedel av landets provinser, medan graden av stateness är ytterst låg i två provinser. Överlag verkar bristen på ett statligt våldsmonopol vara ett större problem för den afghanska staten än bristen på legitimitet. Av de fyra modellerna för utveckling av sköra stater har modellerna som förespråkar delad suveränitet och benämning av statslösa zoner störst potential att tillämpas i Afghanistan under rådande omständigheter, möjligtvis i kombination med varandra samt med modellen som förespråkar självständig återuppbyggnad. Den sistnämnda modellen kunde potentiellt tillämpas i delar av landet som är under hög statlig kontroll. Förutsättningarna att tillämpa modellen som förespråkar territoriell omstrukturering är i sin tur ytterst dåliga under rådande omständigheter. Det är dock möjligt att omständigheterna förändras som en följd av fredsförhandlingar mellan staten och rebellerna, eller som en följd av decentraliserande reformer.